Fröken Fräulein

Okej, jag har haft sommarlov på riktigt i en knapp vecka och jag saknar redan min klass. Fast det heter säkert inte klass när man pluggar på universitetsnivå. Man får ju inte säga elev, och helst inte lärare, skola eller klasskompis heller. Men jag saknar min klass ändå och det är nästan tre månader tills skolan börjar igen. Jag önskar att det inte var första året på universitetet som var avklarat utan första året på mellanstadiet. Då skulle alla ha sommarlov på riktigt och man kunde ringa någon vem som helst och fråga om de ville cykla och bada i nån halvsunkig insjö. Nu bor alla så långt bort.

Jag gillar min digitalkamera mer och mer. En väldigt bra grej som den får för sig ibland är att göra alla människor den fotar perfekta. Alla eventuella små defekter som man kan tänkas ha retuscheras bort. Glöm finnar, mörka ringar under ögonen och glansiga pannor. Här snackar vi (nästan obehagligt) slät porslinshy. Dessutom blir ögonfärgen förstärkt så att jag som vanligtvis har gråblå ögon istället får nästintill isblå. I like it! I like it a lot!
Det är nog bara för att jag är så fåfäng.

Åh, det är så roligt att jag just hittade en massa musik på den här datorn som jag lyssnade på när jag var 17-18 nånting. Den har legat kvar här sedan dess och nu gör den mig skönt nostalgisk. Det är en salig blandning av The Clash, Smashing Pumpkins och Broder Daniel. Härligt!
Fast jag kanske borde gå och duscha nu, det har jag planerat att göra sedan jag gick upp klockan nio imorse...

   Vera och jag ser oförskämt snygga ut tack vare min kameras små påhitt. 
                                      Fast det här var å andra sidan innan vinprovningen...