The worst taste in music
Jag sitter och tittar på något så intressant som semifinalen till Eurovision Song Contest, själva finalen går ju som bekant av stapeln på lördag men idag är det alltså sista chansen för några stackars bidrag att kämpa sig in i Le grande finale (stavning?). Och jag förstår mig inte på bidragen. Såg just Israels och vet inte om jag ska skratta eller gråta, ett gäng nästan-gubbar som kallar sig Teapacks och har en jättekonstig låt som heter Push the button. Den är nån sorts blandning av hiphop och folkmusik typ. Hjälp. Är alla bidrag lika dåliga som det så lär ju Sverige vinna med hästlängder. Varför får Israel ens vara med i den här tävlingen? Tillhör de verkligen Europa? Konstigt.
Dagen har annars bjudit på musik i alla dess former. Det hela började i biblioteket där minst fem olika mobiler ringde och bjöd på signaler av alla slag. När jag kom hem därifrån var det streetbasket-turnering på basketplanen precis utanför mitt hus och man spelade 50 cent och annat blaj på högsta volym så att basen dundrade i huset. We're gonna party like it's your birthday! Yo yo. Från klockan 17 har det dessutom varit konsert borta på Tufvanängen, det håller på fortfarande och jag hör musiken ända in i min lägenhet. Tur att jag körde en liten Ceasars (Palace)-kavalkad förut och fick tonårsflashbacks flera gånger om. Nu försöker jag desperat ladda ner en käck åttiotalslåt som nästan alltid spelas på Klubb 80's. Segt går det. Jag lyssnar i princip bara på pop till vardags men när det är dags att förfesta så blir jag som mest sprallig och danssugen av sköna synthiga åttiotalstoner. Nu ska jag kolla på Islands bidrag. Det verkar vara en hårdrocksballad. Man upphör aldrig att förvånas.
Nämnde jag att det jag egentligen borde göra nu är att skriva min sjätte och sista tyska test-uppsats? Imorgon är det en vecka kvar till uppsatstentan då jag ska skriva om något roligt ämne helt utan hjälp av lexikon och grammatikbok. Därför ska även denna test-uppsats skrivas på detta sätt. Jag känner mig mer språkligt handikappad än någonsin. Jag vet att jag är perfektionist och kanske är det därför det känns läskigt att jag inte får slå upp varken genus eller verbkonstruktioner. De ska finnas i mitt huvud. Hilfe säger jag.
