Fröken Fräulein

Imorse när jag somnade om i 20 minuter drömde jag att jag bodde på bottenvåningen och att min "balkongdörr" gick att låsa upp och öppna utifrån. Vilket en elak man försökte göra också och jag kämpade allt vad jag hade med att hålla emot. Jag vet inte exakt vad för ont han ville mig men han såg inte snäll ut så jag skrek allt vad jag hade och grannen ovanpå (grannen jag hade i drömmen alltså, inte min riktiga) kom till min undsättning. Tur att det finns snälla grannar, även om de bara existerar i drömmarnas värld. I verkligheten verkar mina grannar mer intresserade av att bråka, supa skallen av sig, spela spansksjungande r'n'b på högsta volym, halvt banka sönder någons ytterdörr mitt i natten eller sjunga karaoke till "Det börjar verka kärlek, banne mig". Som iochförsig är en väldigt rolig låt, men inte klockan tre på natten när jag sover. Jag är för övrigt väldigt glad att jag inte bor på bottenvåningen för då skulle jag vara konstant livrädd för att någon skulle göra inbrott eller något mitt i natten. Jag har aldrig känt mig så trygg som när jag bodde på fjärde våningen i ett hus med portkod mitt inne i Stockholm.

Idag är jag tröttare än vanligt. Vet inte om det beror på ovan nämnda dröm eller något annat men jag är helt slut. Har varit på två föreläsningar och sedan suttit i bibblan en stund och läst, därför tar det emot lite att börja diska och laga mat och renskriva anteckningar och läsa ut "Förtrycket av kvinnorna" nu på en gång. Därför sitter jag vid datorn med en kopp kaffe istället. Way to go!