Fröken Fräulein

...är tydligen ingen omöjlighet. Det var Sofia som satte fingret på känslan som jag har inför att vända upp och ner på mitt liv i höst. Att flytta till en helt ny stad, en helt ny värld med helt nya människor och börja i en helt ny skola med professorer som måste kallas för professorer och inget annat. Och vi ska läsa ämnen på ett språk som förvisso inte är nytt men som lär komplicera det här med att plugga politik och förvaltning avsevärt. Hilfe! Hur ska det här gå? Imorgon ska ansökningarna in och jag är fortfarande velig som jag vet inte vad. Är det någon annan som har lust att bestämma min framtid åt mig? Jag avstår mer än gärna från att ta såna här vuxna beslut, tack.