Lazy sunday

Söndagar är heliga för mig. Inte för att jag gåri kyrkan eller så utan för att söndag är den veckodag då jag vill kunna göra absolut ingenting. Sova hur länge jag vill, äta frukost i två timmar och bara titta på film resten av dagen. Eller sitta och blogga med Sambassadeur i högtalarna och en kopp te bredvid mig som jag gör nu. Synd bara att jag är sjukt trött eftersom jag gick upp 9 imorse för att städa lägenheten. Det är sant! Jag och min kinesiska flatmate hade kommit överens om att städa i helgen och igår kväll föreslog hon att vi skulle börja runt nio-halv tio. Jag sade snabbt halv tio men fick samtidigt en bekräftelse på att hon förmodligen inte tycker att helgkvällar ska tillbringas ed trevliga vänner, och kanske med ett glas vin eller två. Det tycker jag så efter att igår inte ha gjort ett dugg på hela dagen (vaknade kl 14, gick och handlade runt 18.45) ryckte jag upp mig och lagade middag, bytte kläder och åkte till studentwohnheimet på Aristotelessteig. Där var det nämligen fest hos de polska tjejerna. Hemmafester är så underskattade! Hela gruppen är samlad på ett ställe och musiken är på en behaglig ljudnivå så att det går att föra en konversation. Jag var hemma runt 4 efter en helkväll med vin och "jag har aldrig".
Man kan ju tycka att det är lite sent att gå upp kl 14 som jag gjorde igår. Förklaringen är dock helt logisk. Jag gick och lade mig 06.34! Nytt rekord tror jag! När man åker hem den tiden på morgonen har spårvagnarna börjat gå efter vanlig tidtabell och inte natttidtabell. Dessutom träffar man på en och annan stackars arbetare som är på väg till jobbet. Fredagskvällen inleddes med förfest hos Jasper, sedan en tidig tunnelbana in mot stan. För tidig skulle det visa sig för när vi kom till Kino International där kvällens Erasmusparty ägde rum var det inte öppet än. Men vi kom å andra sidan in nästan först av alla. Lokalen var jättefin men av de 3 utlovade dansgolven existerade bara 2 stycken i verkligheten. Jag var inte helt missnöjd med indiegolvet eftersom det där spelades både Shout Out Louds och Peter, Bjorn and John. Kanske var en av DJ'rna svensk eller så är svensk indiepop stort i Tyskland? Vad vet jag. Simon och Jasper var hur som helst missnöjda med electrodansgolvet som inte fanns och ville testa om det var möjligt att komma in på den (ö)kända klubben Berghain. Eftersom det finns tusen rykten om hur svårt det är att komma in där, och vad man ska göra för att ha en chans att komma in (bara prata tyska, inte vara en stor grupp, gärna vara gay, inte titta vakterna i ögonen, se väldigt hipp ut) smet vi utan att säga till de andra. Inte så populärt kanske men vad gör man inte?! Vi tog först en sväng förbi Alexanderplatz och åt kebab/falafel. Billigt! Sedan gjorde vi ett stopp vid tv-tornet så att vissa kunde köpa vodka och redbull. Sedan påbörjade vi vår resa mot Ostbahnhof, först med U-bahn och sedan med S-bahn efter ca 20 minuters väntetid i Lichtenberg där tågtrafiken stod helt still. Väl framme vid Berghain/Panorama bar förberedde vi oss på att inte komma in och ställde oss i den nästan obefintliga kön. Och kom in. Utan problem. Betalade 10 dyra € i entré och tyckte att musiken var lite lam. Dessutom såg minst hälften av alla människor ut som "hej jag pluggar på konstfack och är jävligt speciell och cool". Kanske var de alla svenskar? Vi fick snart reda på att klubben Berghain bara är öppen på lördagar, på fredagar får man hålla till godo med Panorama bar. Det var därför vi kom in utan problem så klart! Vi stannade kanske en timme, sen åkte vi hemåt.

För att fortsätta berätta i bakvänd kronologisk ordning (eller ingen ordning alls snarare) kan jag ju berätta lite om vad som hände på dagen i fredags också. Dagen började tidigt men eftersom torsdagen var en lugn kväll hemma var jag förvånansvärt pigg. Vi gick till tyskkursen igen, fast vi egentligen inte fick plats där. När det var dags för rast pratade vi med Frau Dr Knoop, den snälla läraren. Vi sa att vi förhoppningsvis skulle få gå en annan kurs och hon tyckte det var tråkigt att vi inte fick plats i hennes klass eftersom vi alla verkade vara så "trevliga och motiverade". När vi var på väg till vår egen skola ringde en av tjejerna som hjälper Frau Bonnen och sade att vi måste lämna in ett detaljerat schema. Samma dag. Bra planering! Vi fick sätta oss och pussla ihop ett schema så gott det gick utan något besked om ny tyskkurs. Dessutom fick vi veta att professorerna inte ville ha så många erasmusstudenter i en och samma grupp så att vi eventuellt måste dela upp oss i olika grupper. Bara krångel och frustration med andra ord. Vi åt lunch i Mensan (för sista gången kom vi överens om, maten är inte så fantastisk) för att sedan bege oss till Alexanderplatz för diverse inköp av konsertbiljetter, kläder och annat. Sedan hem för att göra oss i ordning inför kvällen. Och kvällen har jag ju redan berättat om!


  Vet ni vad ni ska göra den 23:e oktober? Jag vet vad jag ska göra! Woho!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0