Gubbar är inte så himla spännande after all
Den här idén jag fick till min c-uppsats känns inte fullt så lysande när jag skriver ner den för inlämning men jag kör på den ändå. Kanske delvis för att responsen jag fick på den här idén var aningens bättre än den jag fick på den förra.
Respons på idé nr 1: Men hur har du tänkt då? Du måste ju utveckla/avgränsa/välja en inriktning/konkretisera blabla.
Respons på idé nr 2: Det låter jättebra! Det tycker jag du ska skriva om. Jag har tillochmed en bok av Martha Nussbaum här i min bokhylla, med understrykningar och allt.
Jag tar åt mig väldigt av andras åsikter tror jag, om jag blir peppad kör jag järnet, får jag negativ kritik vill jag knyckla ihop allt och slänga bort det.
Men nu till uppsatsämnet som vissa är så nyfikna på! Jag har länge haft idén att jag vill ha ett kvinnoperspektiv på mitt uppsatsämne. Men inte vetat vad jag ska skriva om. Plötsligt fick jag idén att jag skulle välja ut några kvinnliga politiska filosofer/tänkare/whatever och jämföra deras teorier och analysera lite. Kan bli ganska intressant! Hoppas att det fortsätter vara det efter att jag skrivit det här också. Jag ska välja några olika kvinnor, från 1700-talet och framåt, är inte helt säker på vilka än men Simone de Beauvoir är en het kandidat. Alla som har läst a-kursen i statsvetenskap har förmodligen upplevt att det blir rätt trist att läsa om gubbar hela tiden, från Platon fram till idag är det fanimej bara gubbar alltihop. Därför: Fram med kvinnorna! Men sno inte min idé nu för då blir jag sur!
Idag har jag fyllt två flyttkartonger med saker som ska till Berlin. Jag hoppas de kommer fram ordentligt. Och jag hoppas jag kan sova inatt, nu när en stor punkt på min to-do-list kan strykas. Nu är klockan kvart i två och jag ska släcka lampan.
