Fröken Fräulein

Så var jag hemma igen. Efter åtta månader utomlands och efter en bilresa genom Tyskland, Danmark och halva Sverige befinner jag mig på svensk mark. Jag har packat upp mina väskor, sovit i mitt flickrum, druckit svensk mjölk, umgåtts med familjen, röstat i valet till Europaparlamentet och träffat kompisar (och en väldigt söt bebis). På torsdag åker jag till Karlshamn och träffar Johan som jag inte sett på två månader. Det är onekligen väldigt skönt, och tryggt, att vara hemma igen. Jag vet precis hur allting fungerar och jag kan prata obehindrat utan att tänka på artighetsfraser och grammatiska regler inna jag formulerar en mening. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna en viss längtan tillbaka till Tyskland. Vardagen i Berlin och München är onekligen mer spännande än den här hemma. Kanske för att fyra månader inte är tillräckligt lång tid för att komma in i riktigt långtråkiga vardagsrutiner, kanske för att det finns så mycket spännande att upptäcka i en ny stad, kanske för att man upplever kulturkrockar var och varannan dag, kanske för att språket är ett annat. Men jag har fått mersmak nu. Jag vill iväg, ut i världen. Jag vill bo i andra länder, upptäcka andra städer, tala andra språk. Sverige är inte stort nog för mig just nu.