Fröken Fräulein

Idag är det exakt år sedan jag klev på flygplanet till Berlin, staden som skulle vara mitt hem i drygt fyra månader framöver. Jag hade varit där två gånger tidigare och var redan smått förälskad i staden men jag kunde inte föreställa mig att det skulle finnas så mycket mer att upptäcka och älska. Jag har ännu inte bott i Berlin så pass länge att jag har börjat se dess baksidor, än så länge är min föreställning om den tyska huvudstaden kantad av något slags rosa skimmer. Däremot har jag upplevt vardagen där med allt vad det innebär och den är betydligt mer spännande än den i Sverige. Fast det har gått mer än ett halvår sedan jag flyttade söderut i Tyskland och sedan hem till Sverige så går det inte en dag utan att jag längtar tillbaka. Jag är helt övertygad om att jag ska tillbaka också, och att jag ska det snart. Jag kan inte gå runt med den här rastlösheten i kroppen utan att göra något åt det för då blir jag galen förr eller senare. Kanske finns det andra städer i världen som skulle ta mig med storm. Kanske Amsterdam, kanske Paris, kanske London, kanske New York. Men Berlin kommer alltid vara något speciellt. Och nej, jag ska inte åka dit som ännu en kreativ skandinavisk modebloggande cool stadsunge med journalistambitioner. Och inte heller som Erasmusstudent och bo i deprimerande Lichtenberg och gå på krystade fester för utländska studenter för det blir ingen människa lyckligare av. Jag ska bara åka dit och, inte vet jag, leva livet och ha roligt. Och upptäcka, upptäcka, upptäcka.