Fröken Fräulein

Idag leker jag hemmafru. Jag har redan tvättat nästan alla lakan och handdukar jag äger, och nu står det två limpor i ugnen som doftar ljuvligt. Doften av nybakat bröd är en av mina absoluta favoritdofter. Det enda som saknas nu är ett förkläde och perfekt lagt hår. Förkläde orkar jag inte ha på mig och mitt hår idag är ett stort skämt. Supersmutsigt och risigt och luggen är för lång. Så den ska jag snart korta av. Klipp klipp!
Sen ska jag försöka få lite struktur på saker och ting. Sätta in viktiga papper i pärmar och sånt. Just nu ligger det så kallade viktiga papper lite varstans i lägenheten. Och jag gillar inte oordning. Jag gillar ordning och reda. Därför gillar jag saker som hålslag, häftapparater, pärmar, register till pärmar, tidsskriftsamlare, förvaringslådor och annat smart som gör att jag kan sortera mina tillhörigheter på ett tillfredsställande sätt. Jag gillar listor också, att skriva upp saker. Som: böcker jag ska läsa, böcker jag har läst, filmer jag vill se, filmer jag har sett, inköpslistor, packningslistor och att göra-listor. Välkommen till min pedantiska värld. Undrar vad Freud skulle säga om det här?

Jag måste uppdatera inlägget och uttrycka min kärlek till Regina Spektor. Jag har tidigare skrivit att jag började förstå det fantastiska med henne men nu är jag helsåld efter att ha sett hennes musikvideor. Jag kan lyssna på "On the radio" och "Samson" om och om igen utan att tröttna. Det går rakt in i hjärtat! Det faktum att jag totalsågade henne när jag hörde henne första gången ger ytterligare stöd för min teori om att verkligt bra musik måste lyssnas in ordentligt och mycket väl kan låta sådär första gången man hör den.

Jag saknar min mamma lite. Jag fick ett paket med posten idag, det stod utanför min dörr så jag förmodar att brevbäraren har bemödat sig med att gå upp för trappan och lämna det där istället för att försöka tvinga in det i postfacket. Bara en sån sak! Det finns hopp om mänskligheten. Fast det hade säkert aldrig hänt i Stockholm. Hur som helst var paketet från mamma och i det låg min plattång som jag hade glömt hemmahemma. Och ett kort. Min mamma kallar mig för lilla gumman fast jag är 22 år. Undrar hur länge hon kommer fortsätta med det? Det känns flickigt tycker jag. Fast jag är ju å andra sidan ganska flickig när jag är på det humöret. Till exempel är jag ju extremt fåfäng. Något som jag tror att jag har ärvt av just mamma. Hon har alltid varit väldigt mån om sitt utseende vad jag kan minnas. Jag tror det är från henne jag har fått idén om att rödlackade naglar är något man har när man ska på fest, för det har hon alltid haft när hon ska vara fin. Eller för all del rosa under det glada 80-talet. Det är min mamma som har klippt mitt hår nu också, och färgat det. Och jag har det uppsatt i knut så när jag släpper ut det är det lockigt, och page-kort. Hur fint som helst! Kanske är det en locktång jag borde ha istället? Fast mitt hår är ju rakare än rakast av naturen och vägrar vara något annat så det är nog dömt att misslyckas. Lika bra att göra det ännu plattare för att inte jävlas i onödan.

Oj, vad svamligt det blev. Men skit samma.

Tillbaka i Växjö. Tillbaka i verkligheten. Tillbaka i rutinerna. Som innebär att vakna med solen i ögonen runt halv nio, äta fiberhavregrynsgröt till frukost och sedan sitta minst två timmar framför datorn innan jag ens börjar fundera på att göra något vettigt. Ändå har jag dammsugit hela lägenheten, och våttorkat golven. Och gått med en massa grejer till förrådet. Och bokat tvättid. Och startat med projektet städa kylskåpet. Så helt improduktiv kan jag ju inte ha varit. Har dessutom hunnit träffa lite bekanta ansikten och då känns det riktigt bra att vara här igen. Igår när jag vaknade var jag lite lätt apatisk några timmar och ville bara hem till Stockholm igen. Det kändes så menlöst och hopplöst allting här. Men det kanske är för att jag saknar Johan så att det nästan gör ont ibland. Och då var det ändå bara en vecka sedan vi sågs sist. Jag har onekligen utvecklat ett beroende av att alltid ha honom nära under sommaren som varit. Inte helt bra så här inför hösten men vad gör man inte. Igår såg jag våra nollor första gången och de ser pyttesmå ut. Eller, inte pyttesmå men små. De flesta är födda -88 och jämnåriga med min lillebror så det kan ju vara en förklaring. Idag ska vi förhoppningsvis träffa våra "fadderbarn", de utbytesstudenter som vi ska ta hand om den här terminen. Jag håller tummarna för att all tyska jag lärt mig inte är som bortblåst.

  Såhär smart ser jag ut i mina nya, fina glasögon. De är klart snyggare än de jag fick låna förut. Det känns bra att inleda den nya terminen med en ny, intellektuell universitetsstudent-look.

Bristen på idéer, fantasi och ämnen att skriva om är total för tillfället. Imorgon tar jag tåget till Växjö efter nästan tre månader i storstaden. Kanske blir återkomsten så omvälvande att jag kan skriva ett inlägg eller två. Annars kommer det förhoppningsvis hända så mycket de kommande två veckorna att jag får nya krafter och fantasin börjar flöda som vanligt.

Igår tog jag en liten vända i Farsta centrum efter jobbet och köpte lite nödvändigheter. Tänk att jag är så materiell så att jag kan köpa mig lite tillfällig lycka för 885,50 kr. Det är sjukt egentligen. Och nu verkar jag ha satt igång någonting, för när jag var klar och skulle gå till bussen hittade jag ännu mer saker jag ville ha. Det här lär ju inte sluta helt hälsosamt för min stackars plånbok. Jag har inte ens betalat hela kostnaden för glasögonen än. Men å andra sidan ska man väl göra något roligt för de slantar som man har tjänat ihop på sitt vedervärdiga sommarjobb. Till exempel köpa sig en småblommig klänning som man kan ta på sig när man ska ut och dricka öl. Det är bäst för vädret att det fortsätter vara soligt - sist jag var på Trädgården regnade det och man fick se upp så att man inte klev ner med foten i decimeterdjupa vattenpölar. Känns inte så hett att gå ut i gummistövlar, eller det lär ju bli ganska hett i gummistövlarna om man dansar i dem. Pappahumor. Mindre än en timme kvar nu, sen är det färdigjobbat för i år!

Dagens fråga: Behöver jag en röd väska till? Hittade en alldeles underbar på H&M igår för inte så mycket pengar.

Jag drar till med ett inlägg till nu när jag ändå sitter här på jobbet, instängd och uttråkad medan solen skiner utanför fönstret. För en månad sen ungefär, den 13:e juli närmare bestämt, hade Stockholm City (gratistidning) en liten intervju med Victoria Silvstedt, en av alla människor jag älskar att hata. Jag är inte helt säker på varför jag hatar henne, men det kan ha att göra med att hon har gjort sig en karriär med hjälp av ett par silikonbröst, ett oäkta blont hårsvall och spelad dumhet. För jag vill inte tro att hon är så korkad i verkligheten som hon framstår som. Men jag ogillar tjejer som gör allt för att behaga män, och som tar den uppgiften på sånt allvar att det verkar som om det är kvinnans mening med livet. Jag tycker att en kvinna ska behaga sig själv, om hon ska behaga någon överhuvudtaget. Jag tycker inte att det är okej att kvinnor som Victoria Silvstedt trycker upp sina bröst, sina läppar och sina sängkammarblickar mot män åt höger och vänster samtidigt som övriga, vanliga dödliga kvinnor världen över kämpar för jämställdhet och mot förtryck. Det är den lilla arga feministen i mig som talar nu om ni undrar.

På framsidan av tidningen säger hon "många tror att jag bara partar". Jaha, oj! Vad konstigt! Har man blivit usedd till Playmate of the year, försökt sig på en karriär som popsångerska och startat en egen underklädeskollektion är det väl inget att bli förvånad över. En sak jag absolut inte tål med denna människa är hur hon pratar. Hon bryter på amerikanska trots att hon inte bott i USA så länge och hon blandar in engelska meningar och ord när hon pratar svenska, t.ex:

"Många tror att jag bara partar men det är mycket charity events. So the party's not for me it's for charity"

"Det var bara för bilderna. Nu är jag back to blond" som svar på påpekandet att hon är brunett nu

"Jaaa...man känner sig lite mer crazy. Men brunetten är mer sofistikerad" om att man tydligen har roligare som blondin. Hur vet hon det när hon inte ens är äkta blondin?!

En annan sak jag tycker är rent motbjudande med Victoria Silvstedt är hennes mun. Den är grotesk på alla sätt och vis, onaturlig med alldeles för plutiga läppar och så har hon den ständigt öppen så att det ser ut som att hon när som helst är beredd att ge någon ett blowjob. Okej, nu blev det lite grovt kanske men jag tycker det. Jag tycker dessutom att hon ser rejält okvinnlig ut i ansiktet, kan det vara så att hon är man egentligen?

Man kan ju fråga sig varför jag ägnar ett helt blogginlägg åt att skriva om en person som jag så uppenbart stör mig på, men jag kunde inte låta bli! Jag har sparat den där tidningen sedan den 13:e juli bara för att skriva det här. Det finns säkert hundra bättre saker jag skulle kunna lägga min energi på, det är jag övertygad om. Men det som förmodligen irriterar mig mest hos Victoria Silvstedt och alla kvinnor som ser ut som hon, är att de fortsätter att upprätthålla det snedvridna och osmakliga idealet av hur en riktig kvinna ska se ut. Tycker män seriöst att de här kvinnorna är vackra på riktigt eller fungerar de enbart som objekt?
Behagande, fina att se på och ständigt villiga - är det ett ideal att sträva efter för kvinnor på 2000-talet?

Jag hittade det här roliga på min bästa väns blogg.

Hej,
Jag heter Siri André och bor i Karlshamn. Jag är 55 år gammal och arbetar som konsult. Mina intressen är att  spela basket och vattna blommor. Jag har fyra barn. Mina ögon är svarta och mitt hår är svart, grått och rött. Min musiksmak är techno och r'n'b och min favoritartist är Feist.

Gör så här:
Som ditt förnamn sätter du ditt mellannamn och ditt efternamn tar du av din
närmaste granne. Som hemstad tar du den stad du senast besökte med buss
och din ålder tar du av din mamma. Ditt yrke är det din pappa jobbar med och
dina intressen är sånt du avskyr att göra eller helt enkelt inte tycker om.
Du har lika många barn som percingar (öronen räknas). Din hårfärg är samma
som tröjan du har på dig och dina ögon har samma färg som byxorna.
Musiksmaken/genren är sådant du inte kan tåla medans favoritartisten/bandet
är den vars låt du senast lyssnade på.

Åh! Ångest! Tänk om mitt liv på allvar kommer att se ut sådär om 33 år?! Jag vill inte bo i Karlshamn, jag vill inte arbeta som konsult och jag vill definitivt inte ha fyra barn. Fast om mitt hår är svart/grått/rött måste det innebära att jag typ är punkare, med svart som naturlig hårfärg, lite röd färg i det och så de läskiga gråa håren som börjar dyka upp. Jag har svårt att se att jag skulle bli punkare på gamla dar men det hade onekligen varit rätt coolt.

Det går en amerikansk film på bio som heter "På smällen". Den handlar tydligen om en tjej som träffar en kille ute en blöt kväll, har sex med honom och blir gravid. Sedan måste hon fortsätta träffa killen, som är lite av en loser, för att barnet ska växa upp med sin pappa. Tror jag. Har läst nåt sånt i alla fall. Men jag undrar en sak! Nämns abort ens som ett alternativ i filmen? Är det någon som har sett den som kan berätta? Jag tror att den är rätt dålig och har inga planer på att se den på bio men jag är nyfiken på vad för moralkakor den bjuder på.
Haha, undrar om någon fick en smärre chock av rubriken och trodde att det var jag som var på smällen?!
Så är inte fallet, och det lär ju inte hända heller förrän om 8-10 år eller så. Lugn bara lugn!

Jag förstår att folk struntar i att vara miljövänliga och tar bilen till jobbet när kollektivtrafiken fungerar som den gör. Det är, som jag skrivit tidigare, inte semestertider längre men SL kommer inte att övergå till sina vanliga tidtabeller förrän den 20:e augusti. Tills dess får man finna sig i i fulla tunnelbanor, bussar som bara går en gång i halvtimmen och mer än tjugo minuters väntetid mellan pendeltågen i Älvsjö. Jag kan finna mig i det eftersom kollektivtrafiken i Stockholm ändå fungerar förhållandevis bra i jämförelse med den som finns i Kronobergs och Blekinges län (det ska vi inte ens gå in på). Men vad jag inte finner mig i är att bussen som jag skulle ta imorse, som går 08.30, åker förbi min hållplats utan att stanna kl 08.27 då jag befann mig alldeles för långt från hållplatsen i fråga för att ens ha en liten chans att hinna springa. Är det bara jag som tycker att man ska kunna komma till hållplatsen en minut innan bussen går och ändå hinna med den? Ska man behöva stå där 10 minuter innan eller? Varför gnäller jag så mycket på allt? Håller jag på att förvandlas till en gammal sur tant?

Folk på mitt jobb diskuterar rökning och sitter och försvarar denna, enligt mig, riktigt fula och ohälsosamma ovana. De menar att man lika gärna kan röka och få lungcancer och dö av det eftersom man kan leva hur hälsosamt som helst och ändå få cancer. Eller "få en blomlåda i huvudet och dö av det". De här människorna röker inte längre men de vill börja igen. Whaat? Hur tänker man då? Vill man ha tjära och skit i lungorna och drabbas av KOL eller någon annan otrevlig lungsjukdom som kanske drabbar en om sisådär 20 år när man inte är så ung och häftig längre?
Men okej, rök på ni bara. Men ge fan i att röka i närheten av mig så att åtminstone jag slipper svärta ner mina lungor och förstöra mina luftrör. Tack.

Oookej. Semestern verkar vara slut för de flesta av Stockholms invånare: på pendeltåget imorse fick jag en bra uppfattning om hur det känns att vara en stackars sardin i en plåtburk. Helt proppfullt och panikartat var det. Och jag orkade inte ens vara trevlig när jag skulle tränga mig av tåget i Älvsjö, jag slängde mördande blickar åt höger och vänster istället för soliga leenden. Men allvarligt, hur glad och positiv är man klockan 06.33 en tisdagmorgon?
Hur som helst tycker jag att hela idén med trängselskatten faller platt om det inte är bekvämt och smidigt att åka med den miljövänligare kollektivtrafiken. Som det är nu har man återinfört trängselskatten samtidigt som man har höjt priset på såväl busskorten som biljetterna och åkremsorna. Smart. Då kommer folk säkert att ställa bilen hemma och betala 80 spänn för att åka enkel väg från förorten in till stan i en knökfull, svettig, ångestframkallande tunnelbanevagn. Det känns inte riktigt som att det kommer att hålla?!

Färdiggnällt för idag. Helgen har varit underbar. Åkte från Stockholm ner mot Växjö sent i fredags kväll med pojkvännen, bra musik och godis i bilen. Fascinerades av hur otroligt vackert sommarsverige är på kvällen. Det kan omöjligen finnas ett annat land i världen som slår våra vidsträckta skogar, mörkblå i skymningen, våra spegelblanka nattsvarta sjöar och våra orangerosa solnedgångar. Lördagen inleddes med en efterlängtad sovmorgon och frukost framför en bra film. Sedan tog vi bilen vidare söderut, till Karlshamn. Johan fick lätt ångest av att vara tillbaka där medan jag njöt av solen och det faktum att det kändes som semester när vi satt i hamnen och åt glass, dinglade med benen över kajkanten och tittade på ståtliga fartyg av alla slag som hade deltagit i Tall Ships Race. Kvällen tillbringades i Växjö med thaimat, mer film och en snabbvisit av Malin och Maria. Skönt att Växjö var sig likt, det känns mest roligt och bara lite trist att lämna Stockholm om 3 veckor. I söndags var det dags att åka hem igen. Vi underhöll oss med ännu mer gubbrock (vi hade lånat skivor ur mina föräldrars samling efter att ha tröttnat på mina skivor som spelats om och om igen sedan början på juni), ännu mer godis och med att leta gula bilar. Stannade på den mest ostädade MAX-restaurangen någonsin i Linköping. Fastnade i de allra värsta "åka hem från landet söndag kväll"-köerna vid Södertälje och segade oss hemåt medan Johan höll på att bli galen på att stockholmare inte kan köra bil. Eftersom jag inte har körkort tar jag inte åt mig...

Igår var jag i Skärholmen för att prova ut glasögonbågar. Första gången jag provar glasögon lite mer seriöst och inte bara på kul. Tidigare har jag letat upp de fulaste jag kunnat hitta typ. Men nu hittade jag ett riktigt snyggt par så om en vecka kan jag börja med min nya, mer vuxna look. Haha. Köpte tre linnen för sammanlagt 87,50 på Monki - värt! Och en kofta på HM. Hittade dessutom en klänning på Carlings som har fastnat i mitt huvud. Jag vet inte om jag ska köpa den eller inte! Ah! Den är helt gudomlig egentligen och skulle förvandla vem som helst till den sötaste popflickan ever på nolltid, men den har en nackdel. Den är i bomull så den "fastnar" på till exempel leggings istället för att hänga snyggt. Dagens I-landsproblem liksom. Jag fortsätter fundera och hoppas på att den finns kvar om jag får för mig att köpa den. Eftersom gårdagen bjöd på sol och värme åkte vi ut med båten på kvällen. Min pappa har fått lov att köpa en båt modell mindre och billigare än vår förra och den ligger på behändigt avstånd 10 minuters bilfärd hemifrån. Det blev en sväng in till stan via Karlbergskanalen och middag på Flyt vid Kornhamnstorg i kvällssolen. En extra ledig dag kan göra så mycket. Idag är jag tillbaka på jobbet igen men ska ut på sjön för en ny åktur om bara några timmar. Man vet ju aldrig när det blir dåligt väder igen!

Igår var jag hos optikern igen och gjorde en ny synundersökning. Jag ska få glasögon! Inte läsglasögon utan glasögon som jag ska ha när jag behöver se på långt håll. Har inte provat ut några bågar än men jag tänkte att jag skulle välja ett par riktigt nördiga så att jag ser ut som värsta ambitiösa pluggtjejen. Får se om jag lyckas!

Min lillebror är på festivalen Wacken Open Air i Tyskland. Det tycker jag är galet för det är enligt uppgift "helt sjukt stort, typ fem sex arvika-ängar fulla med tält". Ännu galnare är kanske att han åkte festivalbuss dit 15 timmar helt själv eftersom hans festivalkompis åkte från Halmstad. Jag är imponerad! Själv hade jag inte klarat av att sitta på en buss full med festivalsugna, salongsberusade hårdrockare så länge utan att känna en kotte, men så har jag ju en liten släng av social fobi också tror jag. Och så är min bror coolare än jag uppenbarligen.

Imorgon är det fredag. Då tar jag och Johan en liten roadtrip söderut över helgen och kollar läget i Växjö och Karlshamn.

Idag är det torsdag och jag längtar bara tills klockan blir 15.45, för då slutar jag och får åka in till stan och äta vegomiddag med Anni.