Fröken Fräulein

Eftersom jag sitter på mitt tråkjobb två veckor till innan det är dags att vara ledig igen anser jag det vara min fulla rätt att gnälla lite på sånt som stör mig när jag arbetar. Som jag brukar göra alltså.

Irritationsmoment nummer 1: Danskar. Det är tydligen ganska många från vårt daejliga grannland som har sommarhus i Sverige och som därför också har telefonabonnemang här. Sedan ringer de självklart som alla andra våra kunder och har fel på telefonen ibland. Skillnaden är bara att danskarna pratar danska. I 180 dessutom. Jag förstår ingenting så jag sitter bara och säger "ja" "okej" och "jag förstår" med lämpliga mellanrum så att det verkar som att jag fattar. Hittills har det fungerat bra. Jag kan ju inte hjälpa att danska är totalt obegripligt, jag lär ju knappast vara ensam om att tycka det heller?!

Irritationsmoment nummer 2: Min chef. Det är massor med sommarvikarier och annat löst folk här och min chef går på semester 4 veckor i slutet av sommaren utan att meddela schemaläggarna vilka datum alla slutar. För en månad sedan skrev jag under ett nytt avtal med start- och slutdatum för min tjänstledighet, men tro inte att han har vidarebefordrat det. Nehej då. Idag fick jag ett frågande mail från en schemaansvarig som undrade hur länge jag skulle vara kvar här i sommar egentligen. Innebär detta att jag i princip kunde ha struntat i att gå hit igår? Får man ha så dålig koll på läget när man är chef? Skärpning!

Okej, slutgnällt för idag.

...jag är 22 år gammal och rädd för att vara ensam hemma i vårt hus när det är mörkt. Fråga mig inte varför, för jag är van vid att bo själv och sova själv och när jag sover i Växjö är jag aldrig någonsin rädd. Men jag tror att det har något att göra med att vårt hus ligger som det gör. Inte precis avskilt men ändå med ett berg på baksidan där det ju faktiskt skulle kunna klättra upp nån galning?! När det är mörkt ser jag dessutom konstiga skuggor och hör mystiska ljud hela tiden. Som en femåring som tror att det finns monster under sängen ungefär. Därför tycker jag inte att det är så jättekul att sova själv i huset nu när jag är den enda i min familj som jobbar och de andra semester- och sommarlovslediga familjemedlemmarna har bosatt sig i sommarstugan. När jag kommer hem från jobbet och det fortfarande är eftermiddag eller tidig kväll är det bara skönt att ha hela huset för sig själv. Då kan jag äta framför teven och annat kul som mamma inte skulle uppskatta om hon var hemma. (Ja jag låter som en 12-åring nu). Men så fort det blir mörkt blir det läskigt. Så jag väntar med att gå och lägga mig in i det sista och sedan har jag musik på som kamouflerar alla eventuella märkliga ljud. Och så borrar jag ner huvudet i kudden och försöker somna så fort det bara går. Helt normalt beteende när man har fyllt 20 och lite till, eller hur?