Skrivkramp

Varför är det så lätt att skriva hundratals inlägg här på bloggen och så satans svårt att skriva ihop ett så kallat PM på 2 sidor? Jag skriver "så kallat PM" eftersom det egentligen inte är ett PM utan snarare ett paper eller ett referat. Men vår kära lärare får väl kalla det vad hon vill. Bara hon slipper läsa för mycket. Vi får skriva absolut max 2 sidor, med 1.5 i radavstånd. Annars läser hon inte. Synd för oss att det är sjukt svårt att få in allt på 2 sidor. Eller för mig i alla fall eftersom jag är expert på att skriva långa, argumenterande, diskuterande, engagerande texter. Annars skulle jag väl inte sitta på fritiden och skriva arga repliker till insändare i lokaltidningen? Nej just det. Uppenbarligen har jag väldigt lätt för att låta fantasin och orden flöda så länge det är på mina villkor. Så fort någon sätter upp ramar och regler låser det sig. Och jag sitter alltid och skriver i sista sekunden, under press, med kniven mot strupen som det heter. Jag misstänker att jag skulle jobba på samma sätt om jag var journalist till yrket. Fast det strider mot mina vanliga principer om att vara ute i god tid, ha koll på allt och prestera så att jag blir nöjd. Jag lär ju aldrig få veta hur jag skulle jobba om jag var journalist eftersom det inte är det jag pluggar till. Jag måste erkänna att jag tvivlar på mitt val av utbildning ibland. Men bara ibland. Större delen av tiden är jag helt övertygad om att jag har valt helt rätt.

Top Model Stockholm

Varför heter programmet Top Model Stockholm när det är tjejer från hela Sverige som är med? Det amerikanska originalet heter ju inte Top Model Los Angeles. Varför låter det som att programledaren, Vendela Kirsebom, läser innantill så fort hon säger något? Varför är svenska tjejer så mycket tystare, lugnare och snällare än amerikanska? Och vackrare? Jag måste erkänna att jag saknar hysteriska Tyra lite, och de urflippade amerikanskorna. Även om de ser alldeles för typiskt amerikanska ut. Hälften brukar se ut som cheerleaders, och andra hälften som r'n'b-stjärnor.

Ja, jag erkänner att jag tittar på Top Model Stockholm, trots att det är en dålig kopia. Det finns något litet uns av spänning ändå. Och så längtar jag hem lite när jag tittar på det. Dessutom gillade jag att Efva Attling var med i kvällens program. Hon verkar hur tuff som helst! Fina smycken gör hon också.


Anders och Måns i mitt hjärta

Det är onsdag. Det är tre månader till annandag jul. Det är lill-lördag men det gör inte dagen mer livad direkt. Jag är lika trött som vanligt, har en smått begynnande panik över ett PM som ska skrivas (som inte ens är ett PM) och över tentan nästa fredag. Jag tror att det är fler än jag som känner sig måttligt motiverade, måttligt pigga och måttligt sprudlande glada en dag som denna. Därför tänkte jag liva upp tillvaron lite med lite underhållning av högsta klass:

Kontorsstolsputtning

Anders och Måns. Mina nya idoler. Världen vore så mycket bättre om det fanns fler som dem.

You're a model and you walk the beat

Hittade det här klippet på SVT's hemsida. En modevisning från 1957. Lägg märke till att modellerna ser hälsosamma ut. De är smala, men inte utmärglade, inte på gränsen till anorektiska. När försvann sundheten ur modeindustrin?

Mint car

Säga vad man vill om Saab (jag har fått för mig att de gör tråkiga bilar) men de har bra tv-reklamer. Med väldigt bra musik. Jag gillade den med låten "Release me" av Oh Laura, men särskilt mycket gillar jag den nya reklamen för Saab 9-3. Den där olika designföremål används på helt nya sätt. Snygg reklam, och låten i den är underbar! Det är Nina Kinert som sjunger. Nu är jag fast och måste kolla upp henne noggrannare. Jag har ju en viss svaghet för sångerskor med speciella röster.

Söndagsutflykt

Idag har jag varit ute på äventyr med Vera, Mats och Pelle. Vi åkte till Östregårds antik/loppmarknad utanför Växjö och blev några kronor fattigare, men många fina saker rikare. Dessutom har det varit fint väder idag, sol och nästan 15 grader. Och så kostade en kopp kaffe bara 7 kronor när vi fikade i ett litet rött trähus proppfullt med fina gamla möbler, serviser, och kaffepannor. För mindre än en hundralapp fick jag de här fina sakerna:


  En resväska, en klänning, två halsband, ett par örhängen och en portmonnä


  Klänning 30 kronor


   Turkost halsband 5 kr, vitt halsband 5 kr, örhängen 5 kr, portmonnä 10 kr


   Väska 15 kr


Mer söndagsutflykter åt folket! Så mycket roligare än att plugga.

Cut

När jag var 17 år hade jag så här långt och fint och mörkt hår:



Nu är jag lite sugen på att ha så långt hår igen, fast med lugg. Luggen har jag ju redan men mitt hår är bedrövligt kort. Det kommer att ta evigheter innan det blir så långt som jag verkligen vill ha det. Därför funderar jag på om jag ska våga mig på den där korta pojkfrisyren snart. Den som jag hoppas att jag ska bli sådär jättefin i. Men då är luggen ett hinder istället. För då måste den växa ut till en lång snedlugg, och medans den växer från kort pannlugg till lång snedlugg måste jag hålla på och fixa med tusen hårspännen och en halvliter hårspray varje dag. Det är jobbigt. Been there done that. För många gånger. Vilka I-landsproblem jag har. Bortskämda snorunge!

The cold swedish autumn

Det är kallt ute (men sol!) och kallt inne. Jag sitter och skriver rent anteckningar från veckans föreläsningar iförd fårskinnstofflor, stickad sjal över axlarna och stickade handledsvärmare. Har en kopp te på bordet som ska värma mig inifrån så att mina händer inte fortsätter ha den blålila färgton de har nu. På stereon spelar jag i tur och ordning mina skivor med kvinnliga soloartister. En lagom slö fredagseftermiddag med andra ord. Gick upp halv sju imorse för att gå på seminarium kvart över åtta och har varit mer eller mindre hjärndöd sedan dess. Lyckades ändå framföra mina åsikter under diskussionen, har varit på vårdcentralen, tvättat tre maskiner tvätt och varit och köpt en bok som jag beställt. Nu får det räcka med hurtigheten för idag så jag planerar att vara duktig bara en stund till innan jag tillbringar kvällen framför teven. Den här helgen verkar inte bli mer spännande än så, tyvärr.

Grannar

Imorse när jag somnade om i 20 minuter drömde jag att jag bodde på bottenvåningen och att min "balkongdörr" gick att låsa upp och öppna utifrån. Vilket en elak man försökte göra också och jag kämpade allt vad jag hade med att hålla emot. Jag vet inte exakt vad för ont han ville mig men han såg inte snäll ut så jag skrek allt vad jag hade och grannen ovanpå (grannen jag hade i drömmen alltså, inte min riktiga) kom till min undsättning. Tur att det finns snälla grannar, även om de bara existerar i drömmarnas värld. I verkligheten verkar mina grannar mer intresserade av att bråka, supa skallen av sig, spela spansksjungande r'n'b på högsta volym, halvt banka sönder någons ytterdörr mitt i natten eller sjunga karaoke till "Det börjar verka kärlek, banne mig". Som iochförsig är en väldigt rolig låt, men inte klockan tre på natten när jag sover. Jag är för övrigt väldigt glad att jag inte bor på bottenvåningen för då skulle jag vara konstant livrädd för att någon skulle göra inbrott eller något mitt i natten. Jag har aldrig känt mig så trygg som när jag bodde på fjärde våningen i ett hus med portkod mitt inne i Stockholm.

Idag är jag tröttare än vanligt. Vet inte om det beror på ovan nämnda dröm eller något annat men jag är helt slut. Har varit på två föreläsningar och sedan suttit i bibblan en stund och läst, därför tar det emot lite att börja diska och laga mat och renskriva anteckningar och läsa ut "Förtrycket av kvinnorna" nu på en gång. Därför sitter jag vid datorn med en kopp kaffe istället. Way to go!

The perfect girl

Jag hittade ett kvinnlighetstest också!

247 poäng! "Du är laddad med östrogen och det råder ingen tvekan om att du är kvinnlig! You go girl! "
Yey! Jag är kvinna! Det var väl det jag alltid hade trott.


Hur manlig är du?

Nu är det inte bristen på fantasi och idéer som är orsaken till att jag bloggar så sällan, det är bristen på tid! Om vi inte har föreläsning så sitter vi i biblioteket och läser tills ögonen trillar ihop. Mina nya vänner heter Niccoló Machiavelli, John Locke och Immanuel Kant. Och när man äntligen kommer hem är det bara att börja diska så att köket ser respektabelt ut så att man kan börja laga mat. Sedan finns det förmodligen några sidor till man skulle kunna läsa men då orkar man inte mera och tv-soffan ser mer än lockande ut. Men jag ska inte säga att det inte är intressant, för det är det!

Angående rubriken, igår föreslog min kära pojkvän att vi skulle ha en liten aktivitetsdag så att jag skulle lära mig lite mer "manliga" grejer. Ja, jag hatar att dela upp saker i manligt respektive kvinnligt men jag kommer inte på någon bättre beskrivning. På den här aktivitetsdagen skulle jag lära mig saker som att byta däck på en bil, laga en punktering på en cykel, hamra, såga, borra och sånt. Saker som jag inte kan men som man har rätt mycket användning för i det dagliga livet. När jag var liten var jag en riktig flickflicka. Att gå in i mitt rum var som att gå in i en rosa-vit värld. Själv var jag klädd i rosa och lila med flätor, hårspännen och gud vet vad i håret. Flickig så det förslog. Och jag lekte med typiskt flickiga leksaker också. Idag är jag nog betydligt mer pojkflickig, men uppenbarligen inte särskilt haj på det här med manliga sysslor. Eller kvinnliga sysslor för den delen, för jag kan varken sticka, virka eller hantera en symaskin. Jag gjorde i alla fall ett manlighetstest imorse och resultatet blev:
"Din poäng: 14 Du är antingen en pojke i 10-årsåldern eller så är du väldigt omanlig. Trots att manligheten under få, korta och inte viljeutlösta tillfällen lyser igenom så är du inte manlig."
Det känns rätt bra att inte vara mer manlig än så. Men det vore rätt bra med den där aktivitetsdagen. Eller en aktivitetsvecka lär det ju bli, om jag ska lära mig allt det där.


Om fenomenet Den Rutiga Skjortan

Jag har bott i Växjö ganska exakt ett år nu. Jag har varit ute på studentpubarna ett otal gånger. Men jag förstår fortfarande inte vad som är grejen med DEN RUTIGA SKJORTAN. Säkert 90 % av alla killar som går till Sivans eller Stallarna har rutig skjorta på sig, med följden att alla ser precis likadana ut. Spänannde. Inte. Sedan finns det två varianter av den rutiga skjortan. Den första varianten kan faktiskt, måste jag erkänna, vara riktigt snygg och klädsam. Då har personen i fråga knäppt skjortan ända upp och kompletterat med en slips i valfri färg, vanligen svart. Ofta matchas den svarta slipsen med ett par svarta jeans och ett par skönt slitna skor av valfritt märke, men ofta Converse eller Vans. Den här varianten är inte lika vanligt förekommande som nummer två. Då är skjortan ganska rejält uppknäppt. Jag gissar på att bäraren av plagget vill visa 1) Sina muskler 2) Sin solariebränna eller 3) Sin nyvaxade bringa. Tämligen osmakligt. I det här fallet kombineras skjortan med ett par jeans som är dyrare än 800 kr och ett par skor som kan vara billiga men som ska se dyra och designade ut.
Nu kanske man kunde tro att folk har tröttnat på sina rutiga skjortor eftersom de var så populära förra året. Men nehej då, igår var det rutigt som aldrig förr på Sivans. Jag funderar seriöst på att räkna antalet besökare iförda rutig skjorta någon gång. Det borde inte vara så svårt eftersom man nästan hajar till när man ser någon som har till exempel en randig tröja. Okej, riktigt så illa är det inte. Bara nästan.
Observera att detta endast gäller personer av manligt kön. Tjejer i rutig skjorta har jag inget emot för det finns det inte så många av. Det kanske är därför jag har minst 5 rutiga skjortor och blusar i min garderob?


  En väldigt fin rutig skjorta! Här med väst till.


This past week

Det blir lite långt mellan inläggen här märker jag! Men nu har jag fullt upp med skolan som började i tisdags. Förvirringen är total. Mycket att läsa, mycket att tänka på. Och så alla krav som kommer krypande tillbaka såhär efter sommaren. Jag säger då det. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag inte gillar det. För jag gillar ju rutiner. Jag gillar att vakna av en väckarklocka och gå upp i rimlig tid på morgonen så att inte hela dagen försvinner. Jag gillar att få lite press på mig, saker att göra, kapitel att läsa, uppgifter att skriva. Annars blir jag rastlös. Dessutom är det spännande att gå i en klass (som det nog inte heter egentligen när man studerar på universitetet) med 115 personer varav ungefär hälften är helt nya och okända så att man kan sitta och betrakta de lite nyfiket under föreläsningarna. Och så handlar ju livet i Växjö inte bara om att plugga heller, för den delen. Man kan till exempel roa sig med att gå på sittning, titta på Top Model och Project Runway och stänga av hjärnaktiviteten en stund, eller gå på konsert när det är minifestival en helg som den här. Igår var det nästan sommarväder, alltså nästan en sommarkväll och vi var i Museiparken och lyssnade på Kristofer Åström. Där fanns nästan allt som ska finnas på en festival, förutom lera. Och konserten var underbar. Det jag hann se i alla fall. För sen skulle vi åka hem. Men jag håller med Malin om att det var precis en sådan konsert där man borde stå tätt, tätt intill sin älskade för att inte frysa eftersom det bara nästan är sommar, men inte riktigt. Och då kanske jag hade blivit helt frälst av musiken. Vilket jag iochförsig nästan blev ändå. Men poängen var ändå att man inte skulle stå där ensam. Och det verkar alla andra som var där förstått, för de stod i par, tätt, tätt intill.

You like to be up north and I like it down here


image58

På min svarta jacka i fusk-skinn har jag den här fina knappen. Jag ser den lite som en hyllning till min pojkvän.


Waking up with FFP

Jaha. Det var ju kul. Jag visste redan tidigare att det idag, 1:a september, är Pop Dakar i Stockholm. Årets musikhändelse nästan eftersom Popaganda har gått i graven. En hel dags minifestival vid Universitetet. Förra året missade jag hela grejen för att jag precis hade flyttat till Växjö. I år missar jag det igen eftersom jag ska på sittning ikväll och dessutom har en utbytesstudent att ta hand om. Vad jag inte visste förrän alldeles precis för 20 minuter sedan är att FIRST FLOOR POWER ska spela. First Floor Power! Mina husgudar, typ. Fan fan fan, jag önskar så att jag fick se dem live. Och nu har jag sumpat värsta chansen. Så jag får gå på sittning ikväll istället. Vilket iochförsig ska bli jätteroligt, det är inte det. Det är bara det att det hade varit så roligt att vara i Stockholm just precis den här helgen. Livet är orättvist. Jag ska spela FFP på högsta volym hela dagen som plåster på såren.

RSS 2.0