Fröken Fräulein

Någon mindre intelligent granne i mitt hus har fått för sig att börja leka gör-det-själv-snickare såhär på söndagkvällen. Klockan är snart tjugo över tio och människan spikar och borrar för fullt. Jag har inte planerat att gå och lägga mig eller så än på ett tag, men vad fan tänker man med?! Ursäkta språket, men ibland häpnar jag över människors inkompetens.

En av mina absoluta favoritbloggar/hemsidor är Tjuvlyssnat. Underhållning direkt ur vardagen som kan pigga upp vilken trist februarimåndag som helst! Förra veckan hörde jag en del av en konversation som nästan skulle kunna kvala in på Tjuvlyssnat. Men den är inte riktigt så rolig att jag tänker skicka in den så jag återger den här istället:

Efter ett Core-pass* på VUGI
Tjej 1: Det här var ju ett riktigt roligt pass!
Tjej 2: Ja det tycker jag med, men det var väldigt mycket mage- och ryggträning och inget för ben och armar...

*Core = Ett styrke-, stabilitet- och balanspass med fokus på att stärka bålen. Mage och rygg vill säga.

Jag tycker att det här är jätteroligt! Men så är jag en elak, sarkastisk know-it-all också.

Det är måndag och jag är trött på att tentaplugga redan innan jag har börjat plugga på allvar. Inte så bra förutsättningar för resten av veckan kanske. Men det känns som att vi inte gör något annat än tentapluggar det här året. Man hetsläser närapå 1000 sidor kurslitteratur i 4 veckor för att sedan försöka komma ihåg så mycket som möjligt till tentan. I samma ögonblick som man skriver sin signatur på listan och bekräftar att man lämnat in sin tenta så sorteras alla kunskaper längst bak i hjärnan någonstans. Inte så meningsfullt. Det är mycket möjligt att jag har en kass studieteknik. Eller dåligt minne. Det är också mycket möjligt att någon kommer att läsa det här och tänka "men kära vän, det är såhär det funkar när man läser vid universitetet". Ja det är det säkert men jag tycker lik förbannat att det är ett rätt dåligt system. Är det inte meningen att vi ska komma ihåg merparten av det vi har lärt oss under utbildningen?! Jag börjar undra lite om det har med Samhällsvetenskapliga institutionen att göra kanske för jag vill minnas att det inte var såhär hetsigt och galet förra året när jag läste tyska. Men jag kan ha fel.  Någon gång i framtiden kanske jag blir vän med min tentaångest. Eller inte.

Jag har väl aldrig egentligen trott att jag ska bli hemmafru, och har definitivt inga planer på det heller. För det första ligger det så väldigt långt fram i tiden känns det som. Och för det andra skulle jag förmodligen inte vara så lämplig i den rollen heller. Jag kan varken sy eller mangla eller stryka särskilt bra. Tvätta kan jag som tur är (och har väldigt bestämda åsikter om hur det ska göras också för den delen) och diska. Och laga mat. Och baka om det behövs. Men det ska erkännas att jag nog är allt annat än händig och smidig. Förutom att krossa olivburkar med flit och bränna mig på strykjärn verkar min specialitet nämligen vara att förstöra köksredskap i plast. Jag är expert på att lägga eller ställa dem för nära något varmt vilket hittills har resulterat i ett stort hål i en plastbunke som stod för nära ett våffeljärn (jag förstod inte först hur våffelsmeten plötsligt kunde rinna ut ur bunken när den var halvfull), en lätt deformerad skärbräda som jag lade på en platta (det kan vara jobbigt med små kök) samt ett flertal fula märken i diverse stekspadar och slevar som jag lämnat i stekpannor och annat. Jag tror tillochmed att jag har lagt en plastpåse på en varm platta en gång. Väldigt smart. Idag lämnade jag en plastsmörkniv i en stekpanna med solrosfrön. Inte så begåvat för nu sitter det fast en bit smält plast mitt i stekpannan. Tur att solrosfröna inte tog någon skada. Och tur att man som kvinna i dagens samhälle kan satsa på sin karriär istället för att pyssla omkring hemma. Eller hur Vera?

...går ett program som heter Sexturisterna. Det här är kanske det mest beklämmande jag har sett på länge. Överviktiga medelålders män från USA och Storbritannien som åker till Venezuela på semester och bokar ett hotellrum där flickvän ingår. "Flickvännen" är 20-30 år yngre än mannen och måste ställa upp på i princip allt han ber om. Tjejerna pratar knappt engelska. De gör det bara för pengarna säger de. En tjej började plugga men hade inte råd att fortsätta så nu arbetar hon på hotellet som ägs av en engelsman som tycker att han har en briljant affärsidé. Ett hotellrum med tillhörande flickvän. Jag vet att det finns resor med all inclusive, men det här?! Förra veckan handlade programmet om Thailand. Där var jag när jag var 17. Dit åker också överviktiga medeålders män och köper kvinnor på diskotek i Patong Beach. Eller jag kanske ska säga flickor, för många av dem är nog för unga för att räknas som kvinnor. Jag kommer ihåg hur jag svor högt och uttryckte min avsky mot de här männen. Jag vägrade att bara hålla tyst och betrakta det som pågick runt omkring mig trots att mina föräldrar tyckte att jag kunde sänka rösten lite, för männen kunde ju faktiskt förstå svenska. Vilket jag snarare såg som en fördel för då kunde de ju faktiskt förstå vad jag tyckte om dem. Särskilt kommer jag ihåg en man som försökte hälla mer sprit i en tjejs drink, en tjej som han hade bjudit ut på middag. Hon såg inte lycklig ut.
Och jag måste poängtera här att det inte är kvinnorna eller flickorna som ska skuldbeläggas. Det är bara männen som reser på semester för att köpa dem som har skuld i det här. För utan männen skulle begreppet sexturism knappt exister alls.

Imorgon åker vi. På lördag smäller det! Det här är kanske årets höjdpunkt.



Bild härifrån.

Jag har alltid nästan hatat The Tough Alliance. Jag har inte tyckt att deras låtar har varit något speciellt (men texterna och melodierna har givetvis satt sig på hjärnan ändå och jag har ofrivilligt sjungit med i dem vid festliga tillfällen). Jag har vägrat se dem live för jag har hört att de bara är fulla och dryga på scen. Och då har jag ändå haft chansen att se dem säkert tio gånger eller så. Men förra året tror jag det var, då släppte de låten First Class Riot. Och den är så bra! Det roligaste är att introt låter som ett sånt där etno-inspirerat bidrag till Eurovisionsschlagerfestivalen för att sedan övergå i värsta popdängan. Jag får lust att dansa iklädd stora nördiga solglasögon med ett plastglas öl i handen. Den här låten är 3 minuter och 26 sekunder ren sommar- och festivalkänsla. Och glädje!

Något mystiskt pågår i mitt hus. Om man går in genom den ena porten (den där det står två tjejer och röker 90% av tiden) så ligger det tre stycken ganska stora saltgurkor på marken i sällskap med en hög senapsfrön. Om man sedan går upp för trappan till min våning så står det en tom burk, som det har varit gurkor i, precis utanför glasdörren till min "korridor". Vad är grejen?! Vem tyckte att det var en bra idé att slänga ut sina sista saltgurkor genom fönstret med risk för att träffa någon stackars förbipasserande?! Tydligen är mina grannar mer omogna än vad jag kunde drömma om. Undrar vad de tänker hitta på för spännande ikväll. Jag menar, det är ju fredag och allt!

Jag skulle inte ha skrivit om snö, för den kom igår kväll och nu är den borta igen. Hela Växjö är täckt av ett lagom tjockt lager slask. Härligt! NOT! Det var precis det här jag menade, nu är jag deppig igen. Eller egentligen inte men snön kunde gärna ha fått ligga kvar några dagar till i alla fall. Eller så kan det få bli varmt och soligt så man kan dra med sig en filt, en engångsgrill och ett gäng glada människor ut på valfri äng på campus. Det hade varit nåt det!