Vart tog min semester vägen?!

Nu sitter jag här igen, på jobbet. Efter tre veckors semester som gick alldeles för fort. Jag har turistat i Blekinge (mycket glass och museer med sjöfartstema), städat ur en lägenhet (jag har för mycket saker), festat en kväll i Stockholm (Trädgården är en köttmarknad för den som inte visste) och kopplat bort omvärlden totalt ute på landet (sol, bad, myggbett). Om jag någon gång ska skriva en bok ska jag ta med mig en liten bärbar dator och bosätta mig på bryggan där vi har båtplats. Jag kan inte tänka mig något mer avkopplande än sol, vågskvalp, ett dopp då och då och halvljummen saft i plastmugg. Kanske skulle inspirationen komma i samma mängd som bromsbetten. Det känns inte så spännande att i detalj skriva om vad jag har gjort på semestern, men nu är jag tillbaka. Jag lovar inte fler inlägg dock, än så länge har inspirationen kommit flygande.


Det där med att skönhet kommer inifrån

"Det är alltid bra att testa en foundation här på halsen, då ser man att man verkligen fått rätt nyans och att det inte blir några skarvar" sa kassörskan a.k.a make up-rådgivaren som själv uppvisade en tämligen onaturlig mörkt brun-orange hudton i ansiktet. Med ordentlig skarv på halsen. Humor när den är som bäst kan utspela sig på sminkavdelningen på det Åhléns-varuhus som gärna vill vara NK, men är lite för Svensson. Jag gillar Åhléns, men inte deras sminkavdelning vars tunga parfymerade doft ger mig kväljningar och vars expediter är så spacklade och onaturliga på alla sätt att de ser ut som drag queens hela högen. Samtidigt som de dagarna i ända gör sitt bästa för att hjälpa folk att hitta sin naturliga skönhet. Ah, humor!

Sveriges regnigaste stad...

...är snart inte min stad längre. Jag har packat ner mitt liv i kartonger och väskor och ställt alla möbler i ett förråd. Med regnet vräkandes ner utanför fönstren. Är det något jag inte kommer sakna med Växjö så är det definitivt vädret. Det är det mest opålitliga någonsin!

Fröken Duktig

Inte nog med att jag faktiskt har klarat hela det här statsvetenskaps-året, det vill säga alla delkurser utan omtentor eller kompletteringar och med ganska bra betyg. Jag har dessutom fått en stjärna på det prov jag fick göra under utbildningen på jobbet och beröm från utbildningsansvarig för formuleringen av svaren. Sen att vi fick ha alla anteckningar och allt utbildningsmaterial med oss på provet är en helt annan sak. Att jag inte alls kan så mycket som alla tror är också en helt annan sak. Det är ju fint att ha duktighetsstämpeln på sig redan från första början ändå!

23-6=17

Idag, men bara just idag, vill jag vara 17 år. Sjutton år med trassligt hår i hästsvans och lite för korta shorts, på väg till en festival med en lite för stor ryggsäck på ryggen och bästa kompisen i sällskap. Jag såg två så söta tjejer på tågstationen imorse, jag är nästan helt säker på att de skulle till Arvikafestivalen som drar igång imorgon. De var så spralliga att de knappt kunde stå still och de tog kort på varandra hela tiden. Jag känner igen det så väl, euforin, spänningen, förväntningarna. Och alla upplevelser. Varför åker inte jag på festival? Har jag blivit sådär vuxen och trist, det som jag var livrädd för att bli när jag var tonåring. Jag hoppas inte det. Roskilde nästa år, någon?


RSS 2.0