Fröken Fräulein

De senaste dagarna har jag roat mig med att lyssna på musik som jag spelade sönder när jag var 17-19 och inne i min värsta pop-period. Caesars, Bad Cash Quartet och The Plan är bara tre exempel på svensk, lite skränig indiepop som var det bästa man kunde lyssna på (och dansa till) då. Men husgudarna framför alla andra, de man aldrig, aldrig skulle sluta lyssna på i hela sitt liv var Kent. Jag kommer ihåg hur jag memorerade låttitlar, texter och extra fina rader, hur vi skrev "kent" med tuschpenna på händerna eller armarna och att man skrev de där extra fina raderna överallt; i sin gymnasiekalender, i marginalen på kollegieblocket, på lunarstorm. Min karriär som Kent-fan började med att jag hörde "Kräm" och tyckte att den var märklig och inte alls så himla bra. Men då var jag bara 12 och förmodligen alldeles för ung för att förstå mig på den sortens musik som hade ett budskap. Sedan kom flera Kentskivor med flera låtar, som visserligen var rätt bra men som jag ändå inte fastnade för. När jag var 17 däremot så betydde musiken allt, den satte ord på allt det där jobbiga, upproriska och olyckliga man upplever när man är tonåring precis mittemellan barn- och vuxenvärlden. Och Kent var bäst på just detta. Sommaren 2002 var Kent ett av banden som var med på Kalasturnén. Vi hade biljetter. Jag struntade fullständigt i Hellacopters och Mando Diao, Thåström intresserade mig bara måttligt. Men när Kent spelade stod jag och höll Maria i handen och bara njöt. Sista låten var 747. Då blundade jag och hade nära till tårarna. Kanske var det väldigt larvigt, kanske var det mest fantastiskt att musiken kunde beröra mig så mycket då. När jag fyllde 18 gjorde Maria en t-shirt till mig med en bit av en Kent-text skriven på ryggen. Nu minns jag inte helt säkert från vilken låt texten var, men jag tror det var Berg&dalvana. Sedan kom skivan Vapen & Ammunition och Kent blev Kent med hela svenska folket. Jag blev mest besviken. Men fick ändå med mig en affisch med en stor vit tiger på från skivsigneringen. Den har jag fortfarande kvar. Liksom alla skivor. Ibland lyssnar jag på dem, och musiken är fortfarande bra. Men någonstans på vägen växte jag upp och blev äldre. Jag kom över allt det där upproriska och jobbiga som tog upp min tid när jag var 17. Jag hittade mig själv någonstans och jag hittade ny musik. Nu ser jag en ny generation små popflickor som har Kent som sina husgudar. Som behöver texterna för att hitta något, hitta sig själva kanske. Jag blir inte berörd av musiken Kent skapar på samma sätt längre, men jag kommer aldrig glömma känslan av att som osäker sjuttonåring stå på den där leriga gräsmattan en augustikväll med min väns hand i min och känna tårarna bakom ögonlocken och tänka att 747 är det bästa som någonsin gjorts.

Idag har varit en seg dag. Vaknade inte förrän halv elva till att börja med och var därför inte i bibblan förrän halv ett. Var så trött igår att jag kunde ha somnat stående men kunde ändå inte somna, galet irriterande! Nu hoppas jag på att jag inte har kommit in i min onda sömncirkel igen. Jag är trött så det räcker ändå. I bibblan var jag drygt timmar och gick igenom lite böcker till uppsatsen. Var mest sugen på att gå hem och lägga mig i sängen och läsa min nya bok som jag inhandlade i Köln. Istället gick jag hem och fastnade vid datorn, som vanligt. Nu har jag i alla fall handlat och diskat och borde verkligen börja laga mat och göra mig i ordning om jag ska iväg på hej då-fest ikväll. Vilket jag ju hade tänkt. Jag laddar med lite fransk electro nu och hoppas på att den får mig på bättre och piggare humör! Lite rött läppstift och en ekologisk öl eller två på det så kanske den här kvällen blir riktigt fin!

Idag har jag haft terminens andra tenta. Den var svårare än förväntat och jag var helt matt efter att ha tolkat 5 olika tyska böcker och pratat som om det gällde livet i 1 ½ timme. Men nu är den avklarad och vi är åtminstone godkända. Idag firar vi med en liten reseberättelse om Köln! Nu är det snart en månad sedan vi var där vilket är helt ofattbart (hur är det möjligt att tiden går så fort?) men jag ska berätta så mycket som jag kommer ihåg!


Kölner Dom. Det enda jag kände till om Köln innan vi åkte dit. Och att de dricker öl i små 0,2 l-glas, Kölsch. Och att jag hängde på Kölns centralstation några timmar under tågluffen för tre år sedan.

 
Vi landade i Weeze utanför Düsseldorf sent på fredagkvällen efter att ha åkt flygbuss till Smaland Airport, lekt i flygplatsens barnhörna och förmodligen stört resten av flygresenärerna på vårt plan eftersom vi var som en grupp 14-åringar på klassresa. I väntan på bussen som skulle ta oss till Köln drack vi resans första öl. Och vi var gladare än man kan tro när man ser den här bilden! Resan som vi väntat på hela hösten hade äntligen börjat!


Klockan halv tre på natten, på väg till vandrarhemmet, hittade vi en kundvagn som vi kunde köra alla våra väskor i! Efter att ha gått vilse lite, gått upp i fel trappuppgång (och upp för en miljon trappsteg och sedan ner igen) och slutligen installerat oss i rummen gick vi ut en sväng och drack Kölsch på en gaybar. Runt halv fem somnade vi.


Lördagen började med frukost på en turkisk restaurang. Vi bodde i "Little Turkey" där alla skyltar var på turkiska, alla restauranger serverade kebab och varannan butik sålde brudklänningar. Exotiskt värre! Målet för dagen var att se Kölner Dom. Sedan gick vi upp i ett av tornen. 533 trappsteg i en smal spiraltrappa var vi tvungna att kämpa oss upp för. Det är därför Vera ser lite trött ut på bilden.


Vi promenerade runt i staden, det var regnigt och höstigt och ganska kallt. Men fint på sitt sätt.
Kvällen bjöd på pizzamiddag, powernap på vandrarhemmet, inhandlade av vin, chips och andra nödvändigheter samt förfest med väldigt många människor i ett väldigt litet vandrarhems-rum. Och sedan utgång på Werkstatt, en pop-rockig klubb en S-bahnstation bort.


Förfest! En sjättedel av den i alla fall...


På söndagen var vi lite trötta...Vi började dagen på ett museum om nationalsocialism som låg i ett hus där Gestapo hade ett fängelse under andra världskriget. Intressant och hemskt på samma gång. Eftermiddagen tillbringades i stan där vi fikade, promenerade och shoppade lite. På kvällen slöade vi på vandrarhemmet och lyckades bland annat låsa in nyckeln till det ena rummet. Som tur var löste sig det hela och vi slapp sova på golvet i killarnas rum den natten.


Måndagen var vår sista dag i Köln och vi hade siktat in oss på chokladmuseet. På bilden promenerar vi dit i regnet. Museet var dock stängt så vi åkte med stadens lilla turisttåg tillbaka in till centrum:



Sedan blev det en sista sväng på stan, lite sista minuten-shopping och inköp av matsäck innan det var dags att ta bussen till flygplatsen.


Och så var resan slut! Den här bilden är precis så suddig som man känner sig efter tre väldigt intensiva men väldigt roliga dagar i Köln!

Jag är så trött hela tiden och har så mycket att göra så det där Köln-inlägget får vänta lite. Till imorgon eller så. Men när det kommer så kommer det en bild eller två också! Trots att jag var dålig på att fotografera under resan. Idag fick jag veta att jag fick VG på grammatiktentan. Sweet! Hade blivit rätt arg på mig själv om jag fått ett lägre betyg, vilket nog beror på att jag tror att jag har något sorts rykte som grammatik-proffs att upprätthålla. Jaja. Detta glädjande besked firar jag med att ha muntlig tenta i tysk litteratur imorgon. Och sedan är det bara att ta tag i uppsatsen. Funderar på att ta lite helg däremellan dock men vi får se hur det blir med den saken.

Okej, jag har troligtvis inte svininfluensa eftersom jag fortfarande står på benen. Misstänker att man inte går och skriver en grammatiktenta klockan 8 på morgonen om man har influensa. Och precis det gjorde jag imorse. Jag har min läskiga hosta kvar, i övrigt är jag mest trött. Inte så konstigt kanske. Efter förra helgens minst sagt intensiva resa till Köln har mitt liv bestått av häng i bibblan med grammatikboken Duden (och alla tyska utbytesstudenter är helt förskräckta över att vi har den som kursbok), förberedelse av en presentation om Goethe, två heldagslektioner inklusive presentation om Goethe, lite mer plugg samt en lugn helg helt utan festande och socialt umgänge. Och igår satt jag i biblioteket till klockan kvart över nio på kvällen. Det var precis lika roligt som det låter. Men nu är tentan avklarad och jag kan fokusera på roligare saker. Som c-uppsats och jobbsökning till exempel. Är inte så sugen på att sitta i biblioteket på ett tag men kommer förmodligen vara tillbaka där redan på torsdag. Dock är det betydligt roligare att sitta där när det titt som tätt kommer förbi folk man känner som är minst lika uttråkade. Att få beklaga sig över tentor, inlämningar och böcker gör ju som bekant tillvaron lite lättare. Efter tentan idag har jag hunnit börja med översättningsuppgiften till imorgon samt ett besök hos studievägledaren. Jag är fortfarande inte säker på vad jag vill bli när jag blir stor, men lite klokare blev jag nog. Nu har den där typiska rastlösheten infunnit sig som alltid dyker upp efter en tenta (vad ska jag göra nu när jag inte behöver plugga grammatik 24/7 längre?) och jag tänker inte göra någonting resten av kvällen förutom att laga soppa och titta på Big Bang Theory. Och kanske skriva ett inlägg om Köln om jag orkar.

Om man är helt slut i kroppen, har hosta, tryck över bröstet och känner sig svettigare än vanligt - har man svininfluensa då? Eller är man bara slutkörd i största allmänhet? Jag börjar känna nu att det där vaccinet kanske inte är en så dum idé ändå...

Jag är hemma i Växjö igen sedan i måndags kväll. Tillbaka i verkligheten med allt vad det innebär. På tisdag har jag grammatiktenta och ska därför tillbringa hela helgen i biblioteket. Inte så kul! Men efter tentan får jag förhoppningsvis lite mindre att göra, och kan ta tillbaka mitt sociala liv. Tills dess är det adjektivdeklinationer, ellipser och kongruens för hela slanten som gäller!

Nu är det helg! Jag förtränger grammatiktenta, referat och Goethe-bok och drar till Köln om några timmar. Fy farao vad roligt det ska bli! Återkommer i nästa vecka med rapport om helgen och eventuellt en och annan bild.

Jag är frisk igen, det var en väldigt kortvarig släng av förkylning jag hade förra veckan tydligen. Men mycket mer än så har jag inte att berätta egentligen. Med en grammatiktenta om två veckor och en uppsats som ska påbörjas ordentligt har jag tillbringat större delen av tiden i biblioteket. I fredags tog jag och Vera dock lite höstlov från allt pluggande och cyklade in till stan. Jag hittade inte hälften av det jag ville hitta, särskilt inte skor. Alla skor som finns i butikerna är så vansinnigt fula! Sedan när anses lackstövlar med lårhöga skaft, 10 cm stilettklack och platå vara god smak? Hittade ett par fina skor på hela dagen men de var Clarks och låg långt över min budget. Dumt. Helgen har bestått av sovmorgnar, film, en överdos av Big Bang Theory och hemlagad pizza. Ingen halloweenfest för min del alltså och det blir nog ingen fest den här veckan heller eftersom jag måste hinna bli klar med allt innan vi åker till Köln på fredag. Och i Köln lär det nog bli fest ändå så det räcker! Nu ska jag fortsätta min måndagskväll med att diska, laga mat, sy i knappar, stryka, göra översättning, läsa Goethe och klippa min lugg. Jag är den ultimata blandningen av student och hemmafru!