Lön för mödan

Glömde ju skriva att jag, efter att ha tvättat, städat, plockat och lagat mat faktiskt belönade mig med att beställa lite kläder på internet helt impulsivt. Eller impulsivt kanske inte är rätt ord eftersom jag har dreglat över de fina klänningarna ett antal gånger förut men eftersom dollarn är så billig nu (och det vore ju dumt att inte bränna några hundralappar då, eller hur?) passade jag på. Nu håller jag tummarna för att paketet inte försvinner någonstans mellan USA och Europa och att det inte fastnar i tullen. Igår fick jag i alla fall meddelandet "Good news! Your order is on its way! Order #667768 has shipped from our warehouse on November 07 2010" så det börjar ju bra. Sen är det bara att hoppas på att sakerna passar också, det här med att ta sina mått och omvandla allt till inches är ju en vetenskap i sig.

Den moderna hemmafrun

Ibland känner jag mig som den moderna hemmafrun - hon som jobbar heltid 8-17, måndag till fredag och som sedan handlar, diskar, lagar mat, tvättar och städar på kvällstid. Eller på helgerna. Just nu har jag katastrofmycket att göra på jobbet, vilket visserligen gör att jag blir väldigt effektiv eftersom jag jobbar bra under lite press och jag får en grym statistik på köpet, men samtidigt är jag helt slutkörd när jag kommer hem. Den senaste veckan har jag nästan somnat på tunnelbanan när den börjar närma sig Midsommarkransen-Telefonplan. Då är mina krafter liksom slut för dagen. Men då måste jag ändå orka diska och laga mat och fixa matlåda och kanske plocka lite här hemma. Vika tvätt eller stryka någon kjol eller gud vet vad. Eftersom vi jobbar så olika tider i det här hushållet så är det ganska ofta jag som kommer hem först och eftersom jag ogillar att ha en massa disk ståendes i travar på diskbänken så diskar jag oftast. Sen funderar jag ut en lämplig middag och börjar laga den också. Förutom de dagar då jag snudd på däckar i soffan och sedan äter te och mackor till middag. Extremt dålig vana. Nu är frågan, hur gör man för att inte fastna i den här moderna hemmafru-grejen, eller snarare de traditionella könsrollerna överhuvudtaget? Varför ställer jag mig och diskar det första jag gör när jag kommer hem medan min kille istället slår på datorn? Det verkar finnas två alternativ här:

1) Man tjatar sig hes tills den andra blir sur/sårad/less och hjälper till vilket gör att man känner sig som en förälder och det blir väldigt tråkig stämning

2) Man struntar i att tjata, låter allt vara för att se hur länge det dröjer tills den andra självmant börjar plocka/diska/dammsuga. Efter ett tag blir man dock så trött på att det är rörigt/inte finns några rena glas/dammråttorna härjar hej vilt så att man får ett raseriutbrott om man är på det humöret, eller tar en saklig diskussion och försöker komma överens om att dela på uppgifterna

Men jag tycker inte att någon av de här lösningarna funkar riktigt bra. Och prylarna ligger överallt (finns det något tråkigare än det oändliga plockandet av saker som ligger överallt?) och diskhögen växer och handfatet behöver rengöras igen. Jag tror inte att jag är den enda som blir upprörd över hur tydliga rollerna faktiskt verkar vara fortfarande så snälla kom med bra lösningar om ni har några. Under tiden ska jag däcka i soffan och läsa DN:s söndagsbilaga. (Och i nästa inlägg utlovar jag mindre text och mera bilder.)

RSS 2.0