Fröken Fräulein

Jag som alltid har haft inställningen att det är lite skit samma hur en frisyr blir, eftersom håret ändå växer ut igen, har börjat få sån himla otur när det gäller att klippa håret. Förra hösten var jag gråtfärdig efter mitt frisörbesök och kände mig så himla fånig för att jag brydde mig så mycket om något så trivialt som mitt hår (hösten innan dess gick jag till en frisör som lyckades slå mig i huvudet med hårfönen två gånger, och som inte vågade klippa så mycket som jag sa). Sedan hade jag håret uppsatt i hästsvans eller knut i flera månader innan jag tyckte att min frisyr var så pass vettig att jag kunde ha håret utsläppt. Sedan lät jag håret, och färgen, växa så för en dryg månad sedan var det dags att göra något åt mina stackars trasiga toppar. Jag fick för mig att en page vore en bra idé, vet inte riktigt varför men då tyckte jag att det lät bra. Så jag sa axellångt. Och fick en page som slutade ovanför käklinjen. Nu har håret vuxit en bit men jag vet inte riktigt hur jag kunde få för mig att page var en bra frisyr när jag inte orkar föna in topparna och inte tänker färga håret mörkt. Resultat: jag ser ut som en tönt. Och så är mitt hår både för tjockt och för blankt för att kunna sätta upp på ett vettigt sätt så nu ser jag ut såhär:



Det enda som är bra med den här frisyren är 1) att luggen är så lång att jag inte behöver fixa ögonbrynen 2) att håret förhoppningsvis mår någorlunda bra nu 3) Det är en bra frisyr att ha under en basker

Jag är en sån där person som inte har någon favoritårstid, jag svarar olika på den frågan beroende på vilken årstid jag gillar för tillfället. Alltså är jag inte en av dem som avskyr hösten när den kommer. Jag gillar inte regn, slask och fuktig luft som lägger sig som en tung filt över allt. Jag gillar inte november som oftast är en 30 dagar lång, grå väntan på snön och julen. Men jag gillar när man får börja rota fram halsdukar, höstjackor och tjockare koftor. Jag gillar klara, kalla höstdagar med blå himmel. Jag gillar när träden är gul-orange-röda. Jag gillar att handla tjocka strumpbyxor och fynda röda höststövlar på Stadsmissionen. Alltså gillar jag oktober, för det är den perfekta höstmånaden. Dessutom händer det så mycket roligt i oktober i år att jag omöjligt kan ogilla det. Jag inledde månaden med att få besök av Johanna som jag inte hade träffat sedan i januari (!). Helgen blev väldigt intensiv och bestod av barhäng med gamla och nya bekanta, shopping, fika, förfest hemma, ännu mer utgång, ett besök på Fotografiska och promenad i höstvädret med paus för kaffe. Och så lite långa helgfrukostar, middagar och en filmkväll på det. Om två veckor ska jag göra något så svennigt som att ta Viking Line-färjan till Helsingfors. Jag ser dock inte fram emot buffén, vinet och karaokebaren i första hand utan mot att se/uppleva/insupa Helsingfors. Jag var där senast när jag var 8 år eller nåt så staden har förmodligen förändrats en del sedan dess och jag hoppas att det är lika fint/coolt/roligt där som jag tror att det är. Sista helgen i oktober tar jag tåget till Borås för att hälsa på min allra bästa Hanna. Ser fram emot en helg med vin, oändliga fikor och uppdateringar på vad som hänt det senaste året. Efter den fina helgen är det november. Då är det bara att försöka hålla ut fram tills december och kanske boka in en weekendresa till Tyskland för att liva upp tillvaron lite!