Fröken Fräulein

Nu har det ju varit tyst här så länge att det nästan är pinsamt att skriva något. Jag vet inte ens vad jag vill med den här bloggen längre, om jag vill. Vad göra? Sluta blogga och börja twittra? Ha kvar bloggen och ändå börja twittra så att man åtminstone uppdaterar sitt liv i 140 tecken då och då? Arkivera bloggen, trycka på delete och glömma allt som varit? Jag vet ärligt talat inte. Det enda jag vet är att jag varken har tid, lust eller ork att blogga just nu så medan resten av världen firar att våren är här får bloggen gå i vinteride tills vidare.

Det har varit rätt så dött här ett ganska långt tag nu. Jag skyller på att jag har haft fullt upp i skolan, och med annat också förstås. Förutom att förbereda grupparbeten, seminarier, plugga till tentor och skriva uppsatser (1 grupp-presentation, 1 seminarium, 2 inlämningar av uppsatser och 2 tentor har jag haft mellan den 12:e och 19:e december) har jag även gjort roliga saker som att ha min vän Hanna på besök, gå på potatisfest och äta julbord med min fina familj. Igår skrev jag i alla fall terminens sista tenta och lämnade in en litteraturuppsats så nu har jag officiellt jullov. Så fantastiskt skönt! Har väl egentligen inte haft en så ansträngande termin jämfört med vissa andra terminer jag har tragglat mig igenom, men ändå. Ska bli väldigt härligt att vara ledig några veckor och hinna med en massa sånt som man inte hinner med annars. Vill träffa massa vänner, gå på loppisrundor och ge mig på att bli vän med min symaskin. Men först ska jag fira jul! Hoppas på mycket snö, sovmorgnar, promenader, pusselläggande, TP-spelande, god mat såklart och en juklapp eller två.

Läste en artikel i Metro idag om en tjej som hade vunnit deras körkortstävling och nu får körlektioner och allt betalt. Inga konstigheter så långt men sen läser jag att anledningen till att det inte blev något körkort för hennes del var att hon plötsligt fick barn och var tvungen att prioritera om i ekonomin. Och med plötsligt menade hon att hon åkte in till sjukhuset med magsmärtor och fick veta att hon var gravid i 9:e månaden och att magsmärtorna följaktligen var värkar. Några timmar (?) senare hade hon en bebis. Mina spontana reaktioner på den här artikeln:

- Hur, hur, HUR är det möjligt att vara gravid i 9 månader utan att märka någonting?

- Tänk om jag är gravid och kommer vara det i 9 månader utan att märka någonting! Hjääälp!

- Note to self: Se till att fixa körkortet innan du skaffar barn!

HUR KÄNNER DU DIG NU:
Lite uppgiven eftersom jag inte förstår hur jag ska hinna lära mig allt till tentan nästa vecka samtidigt som jag ska skriva en litteraturuppsats och massa annat. Lite omotiverad till att plugga ockå. Dålig kombination.


VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Definitivt svart. Men nu har jag precis köpt två färgglada halsdukar så jag ser lite roligare ut.


KAN DU LAGA MAT:
Ja, det tycker jag. I alla fall så att jag klarar mig i vardagen.


VAD PLUGGAR DU:
Engelska I på Stockholms universitet, fristående kurs.


BLIR DU BRA PÅ KORT:
Oftast, om jag inte gör konstiga grimaser eller så.


NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Kommer ärligt talat inte ihåg, så det måste ha varit ganska längesen.


VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej. Eller borde jag svara ja eftersom jag nu framstår som en känslokall människa som aldrig gråter?


HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Lagade middag, åt middag, tittade på två avsnitt av "How I met your mother" och sedan pluggade jag. En helt vanlig kväll. Innan dess fick jag dock en goodiebag i skolan, köpte en kjol och fick ett paket med posten så eftermiddagen var nog bättre skulle jag säga.


DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Sköljer ner vitamintabletten med ett glas vatten. Annars te (om det är kallt), kaffe (om jag går upp sent) eller juice (om det är helg).


ÄR DU NYTTIG:
Försöker vara nyttig i alla fall, typ bara äta godis på helger och så. Den här veckan har det dock gått sådär...


HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Ja, flera stycken. Inget drömjobb än så länge dock.


ÄR DU BLYG:
Ja, det är jag, men det har blivit bättre och bättre med åren så nuförtiden är jag nästan normal.


VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
09:19 vilket INTE var meningen. Imorgon ska jag ställa klockan på 06:30 för att kompensera tänkte jag.


VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Spelar nästan aldrig tv-spel och äger bara ett så jag får säga det, "Little Big Planet".


VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Tyckte att Crash Bandicoot-spelen var sjukt roliga när de kom, men de är säkert helt ute nuförtiden.


HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Brukar inte satsa på att bli full nuförtiden, men behöver dricka förvånansvärt lite för att känna av det, typ två glas vin. Kanske blir full på tre glas då?


HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja. Det är även en av mina fobier, huuu.


JAG SOVER:
Oftast väldigt gott. På mage, med bara en enda, platt kudde och ett fluffigt täcke.


VAD SA DU SENAST?
"God natt" till Johan igår kväll. Sedan har jag säkert svurit åt något idag.


VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Ja, jag var både på Way Out West och Popaganda. Två väldigt fina helger var det.


VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Johan eller mamma, beroende på vad det gäller.


VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Lite motivation och disciplin skulle inte sitta fel! Eller en resa utomlands om man får drömma lite.


HAR DU SNYGGA SKOR:
Ja, jag hittade mina höstskor på rea i somras och är fortfarande nöjd med dem. Älskar skor som ser ut som herrskor.


VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
Har inte pratat så mycket idag eftersom jag är ensam hemma, men tror att jag sa "men ååh" när jag såg att disktrasan hade ramlat ner och legat och badat i en kastrull hela natten (dagens i-landsproblem).


HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja.


HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Ja, efter det är vår säng och inte min så har Johan också sovit i den.


HAR DU KÖRKORT:
Nej, kan du sluta tjata? Tack.


ÄR DU ENSAM NU:
Ja.


VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?:
Bra fråga, eftersom jag ska plugga hela helgen. Lördagsgodis kanske?

Man kan ju tro att jag inte gör något annat än att gå till frisören och sedan skriva om det här, men nu har jag faktiskt varit och klippt mig igen. Håret blir bara kortare och kortare för varje gång och jag börjar undra om det är samma sak med hår som med piercings och tatueringar, att man bara vill fortsätta när man väl har börjat. Nu har jag ju inga tatueringar (än så länge i alla fall) och bara en piercing men det verkar ju som att folk i största allmänhet gärna skaffar en tatuering eller piercing till när de väl har gjort en. Sedan blir det en till, en till och en till. Hur som helst, idag när jag var hos frisören bad han mig vänta en minut och sprang bort till en dator för att kolla något viktigt. Sedan visade det sig att han hade bildgooglat lite och så frågade han hur kort jag kunde tänka mig att klippa håret innan han visade mig den här bilden:


Källa

Så nu ser jag ut som Emma Watson ungefär, minus rådjursögonen.

Vad gör ni såhär på söndagkvällen? Tittar på någon halvdan film som går på tv? Har söndagsångest för att helgen i vanlig ordning gått alldeles för fort och veckorna går alldeles för långsamt? Kanske sover ni redan vid det här laget, ni som ska gå upp jättetidigt imorgon för att gå till jobbet? Själv sitter jag och förbereder mig lite inför morgondagens föreläsning om litteratur och försöker klura ut vad som egentligen är temat i klassikern "The Great Gatsby". Det här med att läsa skönlitteratur är en ganska stor del av studierna när man har valt att läsa språk. Därför har jag inte bara läst Goethe, Kafka och Hemingway vid det här laget utan även skildringar av uppväxten i DDR och noveller om hur man dejtar tjejer från olika samhällsgrupper. En salig blandning. Och för det mesta väldigt intressant, bra och lärorikt såklart men samtidigt knepigt också när frågor om just tema, intriger, karaktärer och bildspråk ska besvaras och redovisas. Det går liksom inte att njuta av en bok till 100% när du samtidigt måste vara uppmärksam på detaljer och viktiga delar i texten. Som tur var gillade jag "The Great Gatsby", den var faktiskt helt okej att läsa. Ännu intressantare blev den när jag just läste att den ska bli film nästa år med bl.a Leonardo DiCaprio, Tobey Maguire och Carey Mulligan i rollerna. Det kan ju inte bli annat än bra tänker jag!

Idag har jag varit hos frisören och klippt håret ännu kortare. När jag förklarade hur jag tänkte sa min frisör "Ja men vi kör på lite kortare nu till hösten, lite mer 60-tal, det blir fint!". Sedan åkte jag hem och slog på tv:n där SVT 1 visar en film från 1967. Jag har nästan exakt samma frisyr som den kvinnliga huvudrollsinnehavaren. Sjukt nöjd! (Bild på håret kommer snart!).




Jag har tagit ungefär 25 bilder på mitt hår men frisyren vill inte riktigt fastna på bild. Man ser inte riktigt hur kort håret faktiskt är. På de här bilderna ser det ungefär ut som första gången jag klippte av allt även fast det är mycket kortare nu! Så jag slänger in en exempelbild på hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Nu återstår bara att se om jag lyckas fixa håret lika snyggt som frisören gjorde...


Ungefär såhär ser det ut, inbillar jag mig.

Jag har hintat lite om att jag inte jobbar längre utan istället gör något annat den här hösten. För att räta ut eventuella frågetecken avslöjar jag därför nu att jag har slutat jobba och börjat plugga, igen. Jag trivdes visserligen bra med mina kollegor och hade aldrig någon klump i magen när jag skulle gå till jobbet men samtidigt fanns det inga utmaningar kvar, inget som utvecklade mig. Och framför allt har vi de senaste månaderna haft alldeles för lite att göra. Samtidigt har jag ju ganska länge känt att jag vill plugga upp till masternivå. Jag har funderat ganska mycket på vad jag ville fördjupa mig inom och från början var jag inne på språk. Sedan valde jag politik/förvaltning när jag gjorde min utlandstermin i Berlin och var rätt inne på politik/mänskliga rättigheter/internationella relationer. För att sedan återgå till språklinjen när jag läste tyska en termin till och skrev min c-uppsats i det. Så nu har jag bestämt mig för att plugga till något som jag tror att jag kommer tycka är roligt att jobba med en längre tidsperiod och har gett mig in på att bli översättare. Säger inte att det skulle vara tråkigt att jobba med mänskliga rättigheter och så, men det finns så många andra som jag tror är bättre lämpade för det och mer engagerade. Till exempel flera av de som jag pluggade med i Växjö. Själv är jag mer lagd åt språknörds-hållet samtidigt som jag vill få in det där med skrivandet någonstans. Så jag tänkte att översättare vore ett bra yrke för att kombinera språket och skrivandet. Tyvärr ser arbetsmarknaden inte så himla ljus ut för översättare men det gör den väl å andra sidan inte för särskilt många "roliga" yrken?

Hur som helst ska jag läsa 60 poäng engelska det här året för att sedan skriva ett antagningsprov till översättarprogrammet i vår och hålla tummarna för att jag kommer in. Terminen på Stockholms universitet började den här veckan och jag känner mig som en sjuåring som precis har börjat första klass. Nyfiken, nervös och lite skräckslagen inför allt det nya som väntar. Hur var det man hittade nya kompisar nu igen?

Fredagen i Göteborg bjöd på sol och klarblå himmel och jag var barbent fram till klockan 22 på kvällen utan att frysa. Dagens första spelning var Edward Sharpe and the Magnetic Zeros som vi tyvärr missade större delen av på grund av den vansinnigt långa kön in till Slottsskogen. Men vi hann höra "Home" i alla fall! Sedan strosade vi omkring en stund på området innan det var dags för Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir. Jag var så sur när jag inte fick se henne i våras så jag var hur taggad som helst. Och hon var såklart helt fantastisk! Älskar att hon satsar så mycket på scenkläder, dans och på att underhålla sin publik till 100 % hela tiden.

Den här bilden gör ju inte Jenny W rättvisa alls men det här var en av få konserter jag överhuvudtaget fotade på

 

När vi köade för att komma in på området hälsades vi välkomna till festivalen

 

Efter Jennys spelning gick vi in en sväng i öltältet för att äta (eftersom det var enda stället där man kunde betala med kort). Det var dyrt såklart, men ganska gott. Sedan kollade vi på The Hives, som var som vanligt: dryga, skräniga men ganska underhållande ändå. De spelade i frack och hög hatt och höll på att svettas ihjäl. Sedan gick vi in i ett annat öltält en sväng och tittade/lyssnade på Fleet Foxes därifrån. Jag hade lyssnat in mig alldeles för lite på dem tyvärr, men det var bra ändå. Sedan var det dags att börja peppa inför Robyn! Vi stod i världens längsta kö till bajamajorna och till slut blev vi helt desperata och trängde oss före flera andra (vi var verkligen inte nöjda med oss själva då kan jag säga) för att hinna i tid till Robyn. Nöden har ingen lag heter det ju. Det var faktiskt andra som gjorde samma sak och konstigt nog var det ingen som skällde på oss. Tidigare på dagen hade vi beklagat oss över andra som trängde sig så det kändes ju dumt. Hur som helst så stod vi ganska långt fram på Robyns konsert och dansade tillsammans med resten av folkhavet. Robyn var precis lika grym som på Popaganda förra året! Jag tog inte en enda bild på henne tyvärr men jag var för upptagen med att dansa. Efter Robyn kändes Thåström lite väl lugn och deppig, men det var fortfarande en bra spelning. Kan väl säga att mitt festivalsällskap var lite mer entusiastiskt än vad jag var (=kunde varenda låttext och höll igång hela spelningen). Nu kan man ju tro att jag ska skriva om hur fantastisk Prince var och att vi var i extas hela spelningen som varade i flera timmar eftersom han är en så bra artist. Sanningen är att vi såg kanske fem-tio minuter totalt av Prince spelning. För det första började han senare än utsatt tid. För det andra var vi hungriga då och gick och köpte nachotallrikar som tyvärr inte var värda sina 70 kronor. Blev knappt mätt. För det tredje har jag aldrig riktigt lyssnat på Prince. Vet inte om det beror på att jag är för ung för det eller om jag helt enkelt inte har haft intresset. Så jag prioriterade faktiskt lite annorlunda än tusentals andra som tyckte att det här var festivalens höjdpunkt. Kanske kommer att ångra mig om några år, men troligtvis inte. Vi gick istället och såg Empire of the Sun som hade världens galnaste scenshow. Titta bara på deras scenkläder:

Efter att ha hört några låtar var vi ändå ganska nöjda och bestämde oss för att satsa på en klubbspelning så vi tog en proppfull spårvagn till Storan där Little Dragon och Zola Jesus skulle spela. Little Dragon var riktigt bra, jag hade aldrig hört dem tidigare men de var så otroligt charmiga och peppiga så man var tvungen att gilla dem. När klockan började närma sig ett kände vi oss ganska möra och bestämde oss för att åka hemåt, då hade vi varit igång i nästan 12 timmar! Och det var ju faktiskt en hel dag kvar av festivalen som vi ville orka med. Man resonerar så här förnuftigt när man inte är 20 längre har jag märkt. Men så somnade jag som en stock också så fort jag lade huvudet på kudden.

Fick en plötslig släng av blogginspiration så jag kan ju lika gärna fortsätta med min semesterberättelse och redogöra för semesterns fem sista dagar som kvalar in bland de allra bästa semesterdagarna. Kroatien var ju fint på alla sätt och vis, och Göteborg och festivallivet var fint på ett helt annat sätt. Skrev världens längsta inlägg och då hade jag inte ens kommit halvvägs in i festivalberättelsen så jag får dela upp den lite så att ni orkar läsa lite längre än till första stycket i alla fall.

Eftersom jag var väldigt ivrig när jag bokade min festivalbiljett+tågbiljetter i maj, juni någon gång så kollade jag inte riktigt upp alla fakta och trodde att festivalen pågick i tre dagar. Vilket den väl gjorde i och för sig, men den riktiga festivalen med konserter i Slottsskogen var bara fredag-lördag. Jag bokade tågbiljett redan till onsdagkvällen. På dagen hann jag träffa Maria och göra en utflykt till Myrorna i Ropsten. Där hittade Maria en jacka som fanns på H&M förra året som jag inte köpte vilket jag har ångrat sen dess. Nu hängde den helt plötsligt på Myrorna i rätt storlek och allt! Och jag fick ta den! Hurra! Hittade även en knallgrön jacka i nästan samma modell (hittade en tredje jacka också i samma modell med stjärnor på men den fick hänga kvar) och en klänning för 30 kr. Samt en vas vars tvilling jag har hittat på en annan Myrorna-butik en gång. Inte nog med det, när vi slank in på Stadsmissionen på Stortorget hittade jag dessutom en Iittala Marimekko-skål för 80 kr. Fynd! Innan det var dags att åka hem och packa ihop festivalväskan hann vi med en sopplunch med kaffe på ett café där vi var de enda gästerna som pratade svenska.


Den blommiga fyndjackan längst bak. Vet inte när jag ska använda den gröna men färgen är ju fin.

Hur som helst tog jag tåget ner till Göteborg på kvällen och checkade in hos Maria och Martin i Gerrebacka. Tur att man har fina vänner som man kan bo hos! Känner mig på tok för gammal för att bo i tält på en lerig åker där man blir väckt av att någon snubblar på ens förtält eller att grannen spelar Loa Falkman på högsta volym okristligt tidigt. Då är det ju faktiskt mycket bekvämare att sova i ett alldeles eget gästrum, kunna duscha när man vill och få en ordentlig frukost varje morgon. För att inte tala om lyxen att kunna ta med en väska med kläder som håller sig rena och torra och inte luktar fuktigt tält. Eftersom festivalen inte började på riktigt förrän på torsdagkvällen tillbringade jag torsdagen inne i Göteborg där jag träffade min Borås-kompis Hanna och Linn och hann med både lunch och fika på Le Pain Francais. Hann även med att prova mig igenom en massa fina kläder, men köpte bara två linnen till slut. Efter att festivaltrion (jag, Maria och hennes syster Jenny) hade mötts upp och sett till att alla hade sina festivalarmband på plats åkte vi hem för att lämna väskor, svida om, äta middag och dricka ett glas vin. Vi försökte även komma fram till vilken av kvällens klubbar vi skulle satsa på, detta genom att lyssna på två låtar av varje artist som skulle spela. Vi bestämde oss efter många om och men för att gå till Park Lane och tog bussen in till stan. Efter en stunds köande och efter att klarat oss förbi en metalldetektor och två vakter såg vi först Chad Valley (som var riktigt bra) och sedan About Group (som var riktigt dåliga). Efter det var det 90-talshits för hela slanten på dansgolvet, kul till en början men inte lika intressant efter fem-sex låtar så vi bestämde oss för att ta sista bussen hem och satsa på att vara pigga och alerta på fredagen istället. Har tyvärr inte en enda bild från torsdagen, det är mycket möjligt att jag helt enkelt glömde kameran hemma då...mer bilder utlovas i nästa inlägg!

Jaha, nu verkar hösten vara här trots att det fortfarande är augusti som jag trodde var en sommarmånad. Alla säger i alla fall att hösten är här och det känns faktiskt som att det redan börjar blir för svalt för bara ben, paraplyet används flitigare än solglasögonen och så är det ju dags för både skolstart och vintertidtabell nästa vecka. I vanlig ordning känns det som att sommaren passerade alldeles för fort. Jag har ju inte alls hunnit med allt där jag planerade i maj-juni när hela sommaren låg framför mig. Jag har hängt i alldeles för få parker, ätit alldeles för lite grillad mat och åkt alldeles för lite båt. Jag har inte ens hunnit testa mig igenom det nya glassortimentet. Samtidigt har jag ju hunnit bada både i små och stora sjöar och hav, plockat smultron, hängt med vänner på uteserveringar, fått skavsår av nya, somriga träskor och slöat några dagar ute på landet. Jag har ju dessutom haft tre veckors underbart slö semester så jag borde verkligen inte klaga. Jag är bara inte redo för höst riktigt än.

Första semesterveckan stannade vi hemma i Stockholm och tog dagarna lite som de kom. Vi gick till exempel på bio och såg den allra sista Harry Potter-filmen (som var en besvikelse enligt mig) och åkte på skärgårdsutflykt till Fjäderholmarna där vi badade i det jättekalla vattnet, åt picknick och köpte dyr men god glass. En annan dag var vi finkulturella och gick till Vasamuseet där jag inte har varit på minst tio år. Vasa var sig lik och de utländska turisterna lika fascinerade som alltid. Efter museibesöket fyllde vi på energin på Flickorna Helin och Voltaire som ligger bara några hundra meter bort. De har en jättefin uteservering och väldigt smarriga kakor men jag ska nog gå dit igen i höst eller vinter när man slipper slåss om utrymmet med halva Djurgårdens småfåglar. Den här veckan var himla fin och avslappnad, men samtidigt lite av en transportsträcka fram till semesterns höjdpunkt - utlandsresan!

Den 30:e juli satte vi oss på ett flygplan till Split i Kroatien tillsammans med hundra andra semestersugna svenskar (tänk Sällskapsresan). Efter ungefär 2,5 timmar med buss på serpentinvägar längs Kroatiens kust var vi framme i Gradac, en pytteliten ort på Makarska rivieran. Såhär i efterhand när folk har frågat om vi hade det bra i Kroatien har jag svarat "Ja, vi hade det jättebra. Vi bara sov, läste, solade, badade, åt god mat och drack vin". Och det var verkligen så, hur lugnt och skönt som helst. Inga nattklubbar, fulla brittiska tonåringar eller beach partys någonstans. Titta själva:








1. Gradac. I bergen ovanför byn fanns det vandringsleder. Vi testade en men vände tillbaka när vi inte visste om vi skulle gå vilse eller hitta tillbaka.

2. Gradac igen, grönt och fint.

3. Gradac sett från vattnet, här var vi på väg ut på båt/fiske/bad-utflykt till ön Hvar.

4. Kristallklart vatten vid Hvar. Det här var den enda gången vi badade där det var sandbotten (och slapp använda badskor, annars var det sjöborrar precis överallt)

5. Den här utsikten hade vi vid frukosten varje morgon.

6. Vi gjorde en dagsutflykt till Dubrovnik. Staden hade expanderat och blivit turistigare sedan jag var där för fem år sedan. Synd.

7. Jag uppe på Dubrovniks stadsmur. Det här en av få vettiga bilder på mig från hela resan.

8. Obligatorisk glasspaus i en av Dubrovniks små gränder. Bjuder på den här bilden, är helt genomsvettig och mör här. Har även gömt mitt bångstyriga hår i en hatt. Trodde aldrig jag skulle köpa en hatt.

9. Johan var också med på resan såklart!

10. Gradac by night. Den här bilden ser ut som en kitschig 80-talsaffisch.

11. På ön Hvar ligger det här huset där en fiskare och hans fru bor hela sommarhalvåret, i en helt egen vik. Skulle inte ha något emot att bo där en vecka eller två i alla fall.

12. Hos fiskaren fick vi helt nyfångad, nygrillad fisk till lunch. Den ser läskig ut på bilden men var helt vansinnigt god tyckte jag som är ett stadsbarn. Johan var inte lika överväldigad.

Eftersom min dator bråkar med mig så fort jag försöker ladda upp en bild här orkade jag inte lägga upp fler. Det kanske kommer en omgång till senare, om ni är sugna på fler bilder på Dubrovniks tegeltak och Adriatiska havets vatten. Vi hade ju en semestervecka till efter att vi kom hem från Kroatien. Då regnade det varje dag, och åskade och blixtrade lite också. Det var ganska deprimerande efter en vecka med 30 grader och sol, 10 meter ner till stranden och vatten som man aldrig frös i. Vi hängde mest hemma de första dagarna, tvättade, packade upp och tittade på serier. Sedan var det dock dags att packa väskan igen för min del (en lite mindre den här gången) och ta tåget till Göteborg och Way out West! Så himla bra avslutning på semestern! Men det skriver jag om i ett annat inlägg.

PS: Bilderna möblerar om sig själva så det ser helt knäppt ut när jag publicerar inlägget men jag får inte ordning på det! Blir galen!

Idag hittade jag mitt presentkort på Åhléns som jag har letat mig halvt fördärvad efter sedan vi flyttade från Fridhemsplan för ett år sedan. Det hade fastnat i en byrålåda. Jag tror att det är helt oanvänt vilket innebär att jag har 500 kronor att spendera, om kortet fortfarande är giltigt. Vi kan väl hålla tummarna för det va? Jag inser nu att jag 1. borde städa byrålådorna oftare 2. kanske inte är så himla ordningssam som jag tror mig vara.

Om två veckor ska jag till frisören. Sedan jag klippte av nästan allt mitt hår i maj har jag bara var där för att klippa till det som blivit allt för långt men nu är det dags att klippa det på riktigt igen. Det behövs, kan jag säga. Just nu känns håret alldeles för långt i nacken och över öronen och jag är alldeles för trött på morgonen för att orka fixa med håret mer än någon minut. Det är ju en extremt lättskött frisyr jag har men samtidigt blir det korta nackhåret till världens sömnrufs under natten (händer inte med långt hår, av förklarliga skäl) och luggdelen knycklar till sig. Alltså är det blöta, kamma, föna som gäller varje morgon. Och så lite texturspray på det. Nu funderar jag på om jag skulle vara lite drastisk och klippa av ännu mer hår när jag ändå ska lägga dyra pengar på att klippa mig. Det känns som att det här skulle kunna sluta på samma sätt som när man tatuerar eller piercar sig - att har man väl gjort en tatuering eller piercing så vill man bara fortsätta sen och göra en till, en till och ännu en till. Isåfall skulle jag vara snaggad lagom till jul, och det har jag svårt att tro att jag passar i. Det är ju få som kan bära upp en snaggad frisyr lika bra som Natalie Portman menar jag:


Bild härifrån


Plus med att klippa håret ännu kortare:

- Ännu mer lättskött frisyr
- Behöver använda ännu mindre schampo, spray, mousse = ekonomiskt
- Skulle inte få luggen i ögonen hela tiden när jag springer
- Man skulle till exempel kunna få den här söta frisyren


Bild härifrån


Minus med att klippa håret ännu kortare:

- Skulle ha kortare hår än J (behöver i och för sig inte vara en nackel)
- Skulle inte kunna variera frisyren särskilt mycket eftersom den är så...kort
- Mitt ansikte skulle bli ännu mer exponerat eftersom jag inte ens skulle ha en luggflik att gömma mig bakom. Har insett att ansiktet verkligen syns när man har kort hår, jag är van vid att ha långt hår att gömma mig bakom
- Jag kommer inte att kunna se ut såhär, vilket lite var mitt mål med klippningen från början. Hade även med mig den här bilden till frisören och han blev helt lyrisk


Bild härifrån

Har två veckor på mig att fundera. Kommer att hinna ändra mig fram och tillbaka säkert hundra gånger.

Efter ungefär två veckor med ett bankkort utan fungerande chip (kunde inte ta ut kontanter eller betala i kortläsare med chipfunktion med andra ord) har jag insett två saker.
1. Jag är extremt beroende av mitt kort tydligen, har nästan aldrig kontanter i plånboken utan betalar allt med kort. Kände mig väldigt begränsad när jag endast kunde handla på Vi, samt Systembolaget och Lagerhaus där de var snälla och lät mig betala med magnetremsa/använda ID-kortet för manuell kortbetalning.
2. Det var väldigt hälsosamt att leva utan utan en konstant tillgång till pengar. Jag har snålat med mina kontanter och har därmed undvikit att impulsköpa saker som glassar, ta med-kaffe, lunch ute på restaurang, en öl till innan baren stänger, kjolar på Beyond Retro, träskor i en fin butik på Hornsgatan för inte att tala om taxi hem från stan när tunnelbanan kändes allt för ansträngande. Jag har tvingats snåla och prioritera och valde att lägga pengarna på viktigheter som rödvin, brieost, isglass, inträde på uteställen och sånt. Jag tänker att man kanske borde gömma sitt kort någonstans med jämna mellanrum så att man tänker en extra gång innan man köper något som verkar himla nödvändigt för stunden men som sedan ligger kvar i plastpåsen i garderoben eller samlar damm i badrumsskåpet. Det är ju inte som att jag behöver alla de där sakerna egentligen. Här kommer däremot en lista på saker som jag behöver på riktigt. Kanske ska slå till och köpa något nu för att fira att mitt nya bankkort kom igår?



Tror att mina löparskor börjar bli rätt slitna och att det är dags att köpa nya. Gillar de här jättemycket, och då gillar jag inte ens rosa egentligen. Det blir faktiskt mindre jobbigt att träna om man har fina träningskläder och -skor.


Behöver även nya träningsskor att ha inomhus eftersom mina fötter domnar av de jag har nu. Känns som att man borde byta skor då kanske. Det kommer att bli dyrt det här...


Shorts att springa i. Det är alldeles för varmt med löpartights när det är 25 grader ute, oavsett hur proffsig man ser ut i dem är det inte så skönt när de klistrar fast sig mot benen.

För att det inte ska verka som att jag har blivit värsta träningsnarkomanen (ingen risk) eller att jag är sponsrad av Nike slänger jag även in en bild på lite snygga, vanliga skor. Vill ha antingen de här:



Från Swedish Hasbeens.

Eller de här:


Från Mohedatoffeln.

Har redan ett par träskor i svart som jag köpte för två år sedan men jag tänker att det vore fint med något färgglatt också. Har varit sugen på ett par Hasbeens i säkert tre år nu men har inte kunnat bestämma mig för vilka som är finast och därför inte köpt några. Dumt av mig, för nu har de blivit mycket dyrare. Utöver alla de här fina sakerna vill jag även ha en pulsklocka, en vippig kjol med hög midja och mycket tyll under samt en kort och rak klänning i bästa Twiggy-stil att matcha håret med. Är det jul snart?

Tillägg: Insåg att jag formulerade mig slarvigt när jag skrev om vad jag lägger pengar på så att det verkar som om jag brukar ta taxi från stan för att slippa åka tunnelbana. Så är inte fallet. Åker bara taxi nattetid om jag är för trött eller har för ont i fötterna av mina skor för att orka vänta på tunnelbanan.

I vår brevlåda, eller ja brevinkast, så kommer det oftast bara fönsterkuvert från diverse myndigheter, bonusbesked från ICA, en lokaltidning med jämna mellanrum och lite reklamblad från H&M då och då. Men ibland har man tur! Då kan det komma två fina paket en och samma vecka:



Den här VANN jag! Helt sjukt! Jag vinner verkligen aldrig någonting och sen dimper det ner ett signerat Jenny Wilson-dubbelalbum bara sådär.



De här vann jag tyvärr inte. Jag fick beställa dem och vänta i tre veckor på att få dem efter att ha varit i sju olika butiker där de var slut. Så är det när man ska ha likadana skor som Stockholms alla modebloggare. Men nu är de mina och jag har dem varje dag. Nästan. Försöker bortse från hur vansinnigt det är att betala 700 spänn för ett par tygskor.

Och, som utlovat i ett tidigare inlägg:

Före:



Efter:

De tre frågorna ovan har jag och J fått riktade till oss den senaste månaden, aldrig ställda till oss som enskilda personer utan som par. Tydligen är det något man får räkna med när man har passerat 25 och har varit tillsammans i, säg, mer än ett-två år. Det här med att åttiotalisterna väntar med barn och giftermål till förmån för karriär, studier och resor runt halva jorden verkar vara någon sorts myt, eller? Plötsligt tycker jag att folk till höger och vänster skaffar barn, gifter sig eller åtminstone planerar giftermål genom att förlova sig. Och det är ju jättefint på alla sätt och vis, men det kanske inte är för alla. I alla fall inte just nu. Personligen har jag ju alltid sagt att jag kommer att vänta med att skaffa barn tills jag är 32, minst. Och det där med bröllop har jag överhuvudtaget inte reflekterat över. Designerklänningar värda en halv förmögenhet, trerättersmiddagar med hundratals inbjudna och en brudvals ligger så långt bort från mig och min personlighet som något överhuvudtaget kan göra. Ska jag gifta mig någon gång blir det inte i kyrkan, inte i Las Vegas, inte i kapellet på Arlanda och inte i Stockholms stadshus heller sedan jag fick veta att de verkar köra med löpande band-principen. Men kanske i en fin trädgård någonstans tänker jag? Med en fantastiskt rolig och avslappnad fest efteråt? Kanske kan man hitta en kort, 60-talig klänning i spetstyg någonstans som skulle duga att gifta sig i? Sätta upp håret och klippa pannlugg igen?

Senast igår konstaterade någon att vi inte var förlovade trots våra dryga fem år tillsammans. Dessutom tyckte denna någon att man nog borde gifta sig i kyrkan, för så skulle det ju vara. Och plötsligt kändes det som att det var vi som var fel ute, att det var vi som var konstiga när vi förklarade att "nej, vi kommer inte att gifta oss i någon kyrka för ingen av oss ser sig själv som kristen". Jag tänker dessutom inte förlova mig innan jag har bestämt mig för att gifta mig, kalla mig traditionell men jag ser förlovningen som någon sorts ömsesidigt löfte om ett framtida giftermål. Och så det här med barn. Givetvis är det svårt att inte bli påverkad när jämnåriga runt omkring oss får ett, två eller flera barn och undrar om det inte är dags för oss snart. Och jag som alltid har förklarat att jag minsann ska plugga, jobba, leva och resa i flera, flera år innan jag skaffar barn börjar läsa bloggar där folk både pluggar, jobbar, reser och lever livet i storstaden med sina treåringar. Då försvagas ju mina argument, för att inte säga att de försvinner helt. Varför skulle jag inte kunna skaffa barn nu? Eller för tre år sedan? Kan andra så kan väl jag? Men så tänker jag att näe, det är banne mig inte rätt för oss nu, och var det definitivt inte för tre år sedan. Jag tycker inte att det hade varit idealt att få en bebis när vi bodde i varsin stad och blev försörjda av CSN, för att inte tala om att det hade varit en omöjlighet för mig att ta med en ettåring på utbytesstudier och praktik i Tyskland. Och nu då? När vi bor i en ganska rymlig tvåa och har fasta jobb så att vi klarar oss bra varje månad? Ja, då har vi ju fortfarande drömmar om studier på masternivå, om att bo på andra platser och om att upptäcka världen. Sammanfattning: Jag tycker det är fantastiskt att folk förlovar sig, gifter sig, lovar varandra evig kärlek, köper hus och skaffar ett barn eller två. Men för min (vår) del får allt det där vänta ett tag. Vi hinner. Det är långt kvar till 32.

Eftersom den här bloggen har väldigt få läsare kanske det inte är jättemånga som har märkt att bloggen har gått i ide de senaste månaderna. Allt det där som jag längtade efter i mitt senaste inlägg har ju slagit in nu när våren (sommaren?) är här sedan en tid tillbaka så man kan ju tycka att jag borde komma med något nytt. Frågan är bara vad jag ska skriva om? När jag kommer hem på dagarna efter att ha jobbat 8 till 5 har jag ganska exakt fyra timmar fritid innan jag ska sova. På dessa fyra timmar ska jag hinna varva ner, fundera ut middag, laga middag, äta middag, diska, eventuellt träna om det är måndag, onsdag eller torsdag samt gärna hålla mig uppdaterad på alla vänner via facebook och bloggar. Trots att mitt jobb knappast kräver någon större hjärnaktivitet så är jag ändå helt slut i huvudet när jag kommer hem och har inte riktigt orken att skriva ihop något vettigt här. Men okej, här är en uppdatering på vad jag vill ska hända i mitt liv just nu:

- Vill göra något motiverande och utvecklande på dagarna. Frågan är bara vad. Kan inte bestämma mig för om jag ska plugga lite till (isåfall vad? och var?) eller om jag ska söka något roligt jobb. För roliga jobb finns det ju massor av har jag hört!
- Vill bli klar med inredningen av lägenheten: gardiner, bokhyllor, tavlor, möbler ska sys/borras upp/ramas in/införskaffas.
- Vill ha semester och åka nånstans där man kan sola, bada, lata sig och leva på fetaost i en vecka. Förslagsvis Grekland.
- Vill bli ännu hurtigare och ännu nyttigare, hur tråkigt det än låter. Kanske inte är så smart att tro att man kan leva på godis, glass och ostbågar en hel helg bara för att man har tränat 4 gånger i veckan som var. Imorgon ska jag springa Vårruset som den tant jag är, sedan kan vi hoppas på att jag orkar fortsätta springa resten av sommaren-hösten.
- Vill samtidigt hänga på uteserveringar/i parker/på bryggor varje ledig stund och dricka öl, eller vin i plastglas. Det här går ju inte riktigt ihop med mitt nyttighetstänk tyvärr.
- Vill ibland bara lämna stressiga, ytliga, tråkiga Stockholm och bosätta mig i någon rolig stad utomlands, typ Berlin. Inbillar mig, eller vet egentligen, att vardagen är lite, lite roligare där. För det mesta i alla fall.

Jahapp, det var den uppdateringen det! I nästa inlägg tänkte jag lägga upp en bild på mitt korta hår för de som inte har Facebook. Spänningen är olidlig! Nu ska jag fundera ut, laga och äta middag. Sen träna.

- Att kunna ha kjol med bara ett par tunna strumpbyxor istället för tjockstrumpbyxor, tights och yllesockor
- Att det är ljust ute både när man går till och från jobbet, och till och från träningen också för den delen
- Nysopade gator utan grus där man kan gå/springa/cykla utan att sladda och halka
- När det plötsligt blir så varmt så att vantarna får ligga kvar i väskan, halsduken känns onödig och jackan måste knäppas upp
- Det första glaset öl eller den första koppen kaffe på en stol ute i solen, när det egentligen inte är sommar ännu
- När det börjar bli obligatoriskt att ha både paraply och solglasögon i väskan
- När de varma, tunga vinterstövlarna har använts för allra sista gången och man äntligen får plocka fram sina tygskor med kritvita gummisulor utan att behöva tänka på isfläckar, slaskhögar och smutsigt grus

Den där välbekanta söndagsångesten som brukar infinna sig framåt eftermiddagen har lyst med sin frånvaro idag. Kanske beror det på att jag har haft en så fin helg och att det därför inte känns som en total katastrof att kliva upp när det fortfarande är mörkt ute och gå till jobbet imorgon. Helgen inleddes med soppmiddag och finkultur, tillsammans med fyra fina personer gick jag och såg Cirkus Cirkörs helt fantastiska föreställning Wear it like a crown på Södra Teatern. Här kan man se en trailer och förhoppningsvis bli så nyfiken att man bokar biljetter direkt! Föreställningen bjuder på en perfekt blandning av cirkuskonster, humor, spänning, vemod och vacker musik. Allt vävs samman av en story som får en att tänka till mer än en gång. Kvällen avlsutades med ett glas vin på Södra bar och en promenad till tunnelbanan i snöfallet (för vi var lite för trötta och fattiga för att gå på Rockabillyspelning på Stampen). Igår hämtade vi hem vår efterlängtade vardagsrumsmatta som har i uppdrag att agera färgklick i lägenheten. Anti-barnarbete-märkningen gör att det känns som att mattan var värd varenda dyr krona. Lördagskvällen fortsatte med fika, bio och fika igen. En kopp te var precis vad som behövdes för att lösa upp klumpen i bröstet som "Svinalängorna" lämnade efter sig. Boken är bättre, precis som det brukar vara, men filmen är bra. Sevärd och osminkad och förbannat smärtsam. Idag har vi ägnat dagen åt tvätt, städning och ett litet sockerkaksbak eftersom mamma och pappa kom för att hjälpa oss med att borra i väggar och tak och hänga upp besvärliga kökslampor. Det börjar se ut som ett hem här, men det är fortfarande en bit kvar. Vårt största problem just nu är vardagsrummet. Ska vi ha bokhyllor, vitrinskåp, skrivbord? Byta luckor på de befintliga skåpen? Ek, björk, högglans eller valnöt? Är Expedit-hyllan snyggare än Bestå? Finns det ens en möbel som man kan ha både som bokhylla och vitrinskåp? Säg gärna till isåfall, för än har jag inte hittat någon! Så nu ska jag sova och drömma om träslag och bredd och djup och vinklar. God natt!