Musikkrig?
Vad gör man när ens granne spelar 80-talsballader på högsta volym? Drar på lite indiepop, 70-talspunk eller electro på ännu högre volym? Jag har inget emot 80-talsmusik i stort, faktum är att jag mer än gärna dansar och festar till riktigt bra synthpopiga 80-talshits. Men ballader har aldrig varit min grej, det spelar nästan ingen roll vilken genre de tillhör. Värst är dock rockballader. Eller 80-talsballader. Kombinationen rockballader från 80-talet är en mardröm.
Uppdatering: Jag spelar pop på hög volym nu och klockan är snart elva på kvällen. Men det struntar jag i för mina grannar ovanpå stampar/hoppar i golvet så att mina glasburkar skallrar på hyllan. Hoppas jag stör grannarna lika mycket som de stör mig. För tillfället lyssnar jag på Shout Out Louds. Hörde en av deras låtar på radion i förrgår och fick fjärilar i magen så de får förgylla min kväll nu. Har väldigt många och gamla minnen till det här bandets musik. Mest bra minnen.
När dygnet får 25 timmar
Just den här dagen på året, när vi ställer om våra klockor till vintertid, måste vara som en skänk från ovan för alla småbarnsföräldrar och stressade studenter. För plötsligt får dygnet den där extratimmen som man så ofta drömmer om. Man får lite, lite mer tid att uträtta viktiga och oviktiga saker på. Kanske försvinner lite, lite stress. Och om folk kan vara lite mindre stressade bara för en dag så borde ju bara det vara ett stort plus. Jag har börjat fundera allt oftare på hur det känns när man får magsår. Och hur det känns när man går in i väggen. Känns det så tydligt att man omöjligen kan tveka? Jag är inte helt säker på att jag vill veta svaret.
Den här dagen började jag med att vakna klockan 08.44. Sedan kändes det som att jag jävlades med någon högre makt när jag helt enkelt ställde om tiden till 07.44, drog täcket över huvudet och somnade om. Ha! Resten av dagen har varit slö på ett skönt sätt. Jag sitter och dricker kaffe, lyssnar på mina nya fina skivor och renskriver anteckningar från föreläsningar som varit. Snart blir det promenad i kylig höstluft och skymningsljus. Söndagar kan också vara bra dagar.
Ett rosa hus på Kopernikusstrasse i Friedrichshain
När jag var i Berlin sommaren 2006 som en del av min och Marias tågluff hittade jag mitt drömhus. Det är ett rosa hus med burspråk och vackra balkonger på Kopernikusstrasse i gamla Östberlin. Jag vet inte om det var jag som sa "Tänk om jag bor här om några år!" eller om det var Maria som sa "tänk om du bor här om några år, i den här staden". Då hade jag ju redan börjat avgöra min framtid iochmed att jag hade sökt till Växjö universitet och visste att jag skulle börja plugga tyska redan två månader senare, om jag bara kom in på min utbildning och tackade ja.
Nu är det snart dags att avgöra min framtid igen. Nästa år. Den femtonde november, senast, ska jag lämna in en orange ansökan som kan ge mig möjligheten att plugga utomlands nästa höst. Förhoppningsvis i Berlin. Det känns hur jäkla läskigt som helst och galet spännande på samma gång. Jag har aldrig någonsin bott någon annanstans än i Sverige. Eller jo, det har jag ju när jag tänker efter, men det är inget jag kommer ihåg eftersom jag var en pyttebebis då. Men hur som helst kan jag alltså komma att tillbringa nästa läsår i Tysklands huvudstad. Jag vet att jag kommer ångra mig för all framtid om jag inte söker, så nu ska jag gå in för det här. Världen ligger för mina fötter! Eller, Berlin i alla fall.
Sleeping in
Jag är trött. Jämt. Hela tiden. Jag går och lägger mig på kvällen och är jättetrött men kan ändå inte somna. Så fort jag släcker lampan börjar tusen tankar snurra i mitt huvud. Hur gör man för att koppla bort dem? Igår somnade jag för ovanlighetens skull nästan omedelbart när jag lade huvudet på kudden. I samma sekund som alarmet ringde imorse började stressen krypa i mig igen. Det liksom vrider sig i magen när jag tänker på allt jag måste göra. Och vissa dagar känns allt så hopplöst. Igår började jag dagen med att slå ner en kopp i golvet så att örat slogs av och cirka tre deciliter vatten bildade en väldigt stor pöl i köket. Ingen bra början. Sedan fortsatte dagen i samma stil. Tills det blev kväll och jag fick veta att min släkt har utökats med en liten bebis. Då blev jag glad igen. Tur att det finns små glädjeämnen i vardagen!
Always havin' fun in front of the cam
Om det var någon som undrade hur kul vi hade förra fredagen...här är svaret! En bild säger mer än tusen ord.
Fem myror är fler än fyra elefanter
...går till min stora glädje på ettan på söndagkvällar. Signaturmelodin ger mig flashbacks till slutet på åttiotalet. Jag får minnen av turkosa manchesterbyxor, flätor och hårspännen, en vit våningssäng med rosa överkast, ett rött radhus. Jag har tillbringat halva helgen med att titta på fina barnfilmer från sjuttio- och åttiotalet och är numera helt övertygad om att det var bättre förr. Aldrig att mina eventuella framtida barn ska få titta på den sortens barnprogram som produceras idag! Nästan allt är rent skräp. Slarvigt tecknat och gapigt och skrikigt och inte pedagogiskt någonstans. Nej, ge mig Astrid Lindgren, tjeckiska dockfilmer och rosa elefanter som lär oss bokstäver och siffror.
Som ett brev på posten
Igår hittade jag ett avlångt, platt paket i min postbox. Mina skivor hade kommit! Och jag har inte lyssnat på dem än. Jag nästan känner hur de tittar förebrående på mig. Men idag ska jag liva upp tillvaron med lite ny musik. Vaknade i morse och kände mig fortfarande trött efter dryga nio timmars sömn och nu sitter jag här med en svag men irriterande huvudvärk. Det är bara regnet som saknas, men det lyser med sin frånvaro för ovanlighetens skull.
Jag har för övrigt upptäckt ett mönster i min skivsamling. Den består av ungefär lika delar kvinnliga solo-artister och band med endast manliga medlemmar. Med några undantag. Vad säger det om mig?
Charles-Louis de Secondat, baron de la Brède et de Montesquieu
Kom precis att tänka på en otroligt rolig grej som hände på föreläsningen idag. Vi har en ny delkurs nu som heter Svensk och jämförande politik. Jag tror att de flesta som går den här kursen håller med mig om att läraren är roligare än de flesta. Idag pratade han om maktdelning, en idé som den franska filosofen Montesquieu hade "redan på sin tid". Hur som helst skulle vår lärare skriva upp hans namn på tavlan...och skriver Monteskö eller något liknande. Med motiveringen "Ja men det uttalas ju ändå så!". Behöver jag nämna att den här kursen är så mycket roligare än den förra? Nu kanske det inte är tänkt att statsvetenskap ska vara roligt, men den här kursen är faktiskt mer intressant än den förra också. Politik is the shit! Med lite tur kommer det här blogginlägget hamna på overhead om ett år när det är dags för Magnus Hagevi att introducera nästa gäng med studenter till statsvetenskapens värld.
(O)ljud som stör mig i vardagen del 2
Idag hittade jag ett nytt irriterande ljud, återigen i biblioteket. Jag satt där en stund och var duktig och läste. Mitt emot mig satt en tjej, förmodligen utbytesstudent för hon hade böcker på japanska/kinesiska/valfritt språk med konstiga tecken. Hon andades väldigt ljudligt. Förmodligen var hon väldigt förkyld för hon andades verkligen tungt och ansträngt. Det var ju inte hennes fel, men det var rejält jobbigt att ha det där flåsande ljudet i öronen samtidigt som man läste om politik, på engelska. Så efter en stund tröttnade jag och gick hem.
Det bästa som hänt hittills idag är att tentaresultaten är uppsatta på vår anslagstavla. Jag fick godkänt! Yes!
Total lättnad. Nu är det bara att fokusera på nästa tenta, om sisådär 3 veckor.
Det sämsta som hänt hittills idag är att jag har fått en Åre-katalog från Skistar (bara för att jag ringde till dem och bokade ett liftkort för typ fyra år sedan) och nu är grymt sugen på att åka nånstans där det är snö och kallt. Ett sportlov skulle sitta fint. Men här i Växjö är det några plusgrader och regn. Regn regn regn. Nu ska jag längta efter snowboardåkning tills någon vänlig själ bokar en resa till fjällen och bjuder med mig.
(O)ljud som stör mig i vardagen
Campus är aldrig tyst, har jag märkt. Det spelar ingen roll om man befinner sig hemma i sin egen lägenhet eller i en av universitetets byggnader. Det finns alltid ljud. Eller oljud. Inte ens i biblioteket är det tyst, vilket man kan tycka är lite märkligt. Men det verkar som att en stor andel av studenterna här inte har förstått sambandet mellan bibliotek och tystnad. Man får prata där, men då är nog tanken att det ska vara relaterat till studierna. Men det finns alldeles för många som ser biblioteket som en sorts fritidsgård där man bara kan hänga. Annars skulle väl inte en grupp manliga EHVS:are i blankpolerade skor och glansiga backslicks sitta och diskutera julmat istället för sin uppsats? Fruktansvärt irriterande bakgrundsljud, särskilt som de gärna lägger sig till med ett uttal de egentligen inte har. Men det hör väl ihop med deras image, kan jag tro. Precis som besserwisser-attityden.
Igår trodde jag att Ernst Kirchsteiger och Martin Timell hade flyttat in i mitt hus och höll på med någon sorts hemmafixar-duell. Hamra, hamra, hamra. Borra, borra, borra. Å hej å hå vad manliga och händiga vi är. Men det var bara två helt vanliga snickare som höll på och fixade. Resultatet av ca 7 timmars jobb: Nedplockade postboxar och en hög med fyra-fem plankor. Efter allt det oväsendet!
Ett tredje fruktansvärt enerverande ljud är hundskall. Det finns alldeles för många hundar på campus i min smak. Kanske det värsta av allt är att de flesta får springa lösa hur som helst vilket inte är hälsosamt för en människa som tidigare varit paniskt hundrädd. Kanske är det mest hundägarnas fel, eftersom de allt som oftast har attityden att deras hundar aldrig någonsin skulle ge sig på någon. Vilket de bestämt hävdar tills deras hittills så disciplinerade rottweiler sätter tänderna i halsen på en treåring. Såna attityder gör mig galen. Och det bästa är att man måste ha hundar och katter kopplade på det här området, så det är jag som har rätt.
Aah, härligt att få pröva på livet som äkta gnällkärring ibland!
Lost in translation
Det är när jag läser en kursbok på engelska och slår upp svåra ord i en tysk-engelsk ordbok på internet som jag inser att mina kunskaper i tyska är större än de i engelska. Annars skulle jag väl inte kunna skriva in ett konstigt engelskt ord, trycka på enter och sedan förstå betydelsen med en gång när jag läser det tyska ordet? Det är lite läskigt, för engelska är förmodligen det mest användbara språket i världen, även om det inte är det största tror jag. Och jag kan tyska bättre. Svenska kan jag förstås bäst men det gör man sig knappt förstådd på ens i Danmark så det känns ju inte så praktiskt egentligen. Tyska är förstås väldigt bra att kunna det med. Och jag tycker inte att det är ett fult språk. Det är visserligen inte lika romantiskt som franskan, inte lika intensivt som italienskan och inte lika mystiskt som isländskan. Men det är ett häftigt språk. Jag tycker att det finns ett skönt flyt i tyskan. Men så är jag ju aningen partisk också efter ett år av tyskstudier på högre nivå.
Ikväll ska jag festa med de här två flickorna. Jag tror det kommer bli hur kul som helst! Hyvä Suomi!
Vill man vara fin får man lida pin
Det brukar kloka vuxna alltid säga. Oftast mammor samtidigt som de flätar ens hår alldeles för hårt eller sliter med hårborsten för att reda ut en tova. Men det stämmer ju faktiskt. Till exempel kan det göra jävligt ont att pierca sig. Men i de flesta fall blir det fint. (Nu vet jag att det finns väldigt många som inte håller med mig, men det struntar jag i). Det gör i alla fall hundra gånger mer ont att ta hål i öronen med en sån där håltagningspistol än att pierca sig, bara så ni vet. Idag tänkte jag vara lite fin så jag plockade ut en klänning ur garderoben för att stryka den. Vilket jag inte borde ha gjort med tanke på att klockan var ungefär sju på morgonen och jag var mer sovande än vaken. Jag brände mig på strykjärnet. TVÅ GÅNGER! Ajajaj. Precis när mitt gamla strykjärns-brännmärke på vänster underarm (som jag åsamkade mig själv i januari 2005) bleknat bort skaffar jag två nya på höger handled. Smart! Det borde finnas ett skyddshölje på själva kanten på strykjärn så att den inte blev varm. Eller så borde det stå i säkerhetsföreskrifterna att man inte ska stryka innan en viss tid på dagen.
Dagens outfit: Brännmärke, nr 1, från strykjärn, klänning från H&M
Brännmärke nr 2
Okej, det kan ju verka lite märkligt att ta kort på sina skador. Men det är en del i min bearbetningsprocess.
I don't care if monday's blue
Det är måndag. Det är eftermiddag. Det finns så mycket vettigt jag skulle kunna göra och så lite ork. Jag gick en vända till förrådet med lite grejer och upptäckte att det ligger två människor på alla fyra i mitt trapphus, iförda vita skyddsdräkter från topp till tå med munskydd och allt (såna där som man har på sig om det bryter ut en väldigt dödlig epidemi i världen eller så) och slipar golvet eller vad de nu håller på med. Låter gör det i alla fall så jag kan inte koncentrera mig på att läsa. Bra ursäkt, eller hur?! Inte kan man komma fram till sitt postfack heller för precis där ligger en av de här människorna och slipar (?) för fullt. Inte för att jag tror att jag har fått nånting spännande med posten, men man vet ju aldrig! För att slå ihjäl tiden sitter jag och tittar på YouTube-klipp som det
här. Är det bara jag som är helt otroligt fascinerad?
Här är några bilder som skvallrar om vad jag har gjort i helgen:
Jag fick ett par fina sockor av mamma. Det är inte hon som har stickat dem, men de värmer nog
mina fötter väldigt bra ändå.
Jag var ute i det fina höstvädret och hittade en kastanj. Varje höst måste jag plocka upp minst
en kastanj som jag har i jackfickan sen och går runt och känner på.
Mamma försöker lära mig sticka. Äntligen! Det är lättare än jag trodde det skulle vara, men
ändå svårt. Kanske är det dags att bli pysslig på riktigt nu?
Tentan från helvetet
...har jag precis skrivit. Känns det som. Men det beror nog mest på att jag har pluggat för lite, och kanske på fel sätt. Jag har efter 1 ½ års studier på högskolenivå fortfarande inte kommit fram till hur jag lär mig bäst. Bra där. Med lite tur klarar jag tentan och kursen i alla fall, jag svarade på alla frågor utom en. Och jag är väldigt bra på att svamla på om allt och ingenting. Vilket kan vara både positivt och negativt. Känns dumt bara att jag inte kan mer, för det är ju intressant det här egentligen.
Nu börjar i alla fall helgkänslan infinna sig så smått. För ovanlighetens skull blir det ingen tentafest. Min mamma, min ena lillebror och min finaste pojkvän kommer nämligen till Växjö om inte så många timmar. Det blir en lugn helg med andra ord. Kan vara rätt skönt det med. Och hälsosamt om inte annat. Nu måste jag börja städa så att jag kan upprätthålla skenet av att jag är en mycket ordningsam och renlig person. Hah!
Hur norrländsk är du?
Ja, jag tjatar om Norrland. Men faktum är att det här med att vara stockholmare är ganska överskattat. Och smålänningar förstår jag mig inte riktigt på än. Norrlänningar däremot, de gillar jag! Jag hittade ett Norrlandstest som jag snabbt klickade mig igenom. Det var ganska klurigt emellanåt måste jag erkänna. Resultatet:
"Grattis, du är 21 % norrländsk! Helt okej, med tanke på att du varken bor eller är född i Norrland"
Inte illa pinkat för en trähäst, som man säger. Jag utmanar framförallt min pojkvän och Elin på det här! Jag hoppas ni är mer norrländska än jag...
