Linnea

Idag har jag lämnat in min c-uppsats. Arbetet som jag började med i september-oktober är äntligen, äntligen, äntligen färdigt! Nu återstår bara opponering på fredag och antagligen lite ytterligare finjusteringar efter det men sen är jag helt klar med min kurs. Och mitt program. Och Växjö.

Jag tänkte göra som resten av blogg-Sverige och sammanfatta mitt 2009. Men eftersom jag är en lat människa snor jag helt enkelt en lista från Johannas blogg och fyller i den!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Bodde i Tyskland med allt vad det innebar: klara sig själv i ett annat land, göra en praktik på en tysk myndighet, flytta från en stad till en annan genom att åka tåg och en massa annat läskigt. 
 
2. Höll du några av dina nyårslöften?

Åt inte särskilt nyttigt och tränade inte tillräckligt mycket, så njae. Var nog inte så mycket snällare heller tyvärr.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, två stycken bebisar föddes i min vänskapskrets!

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej, som tur är.

5. Vilka länder besökte du?

Tyskland, och gjorde en kort visit i Danmark.

6. Vad fick dig att må bra?

Johan, alla fina människor som jag lärt känna under året och alla roliga fester, de soliga söndagarna i Englischer Garten, resorna till Umeå

7. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?

Lite mer stabilitet i tillvaron vore skönt. Vill inte flytta lika mycket i år, tack!

8. Vad var din största framgång 2009?

Att jag klarade nästan alla kurser jag läste i Berlin, att jag gjorde färdigt praktiken och att jag överlevde långdistansförhållandet.

9. Största misstaget?

Att jag inte skrev färdigt c-uppsatsen i statsvetenskap, att jag inte klarade en viktig kurs jag läste i Berlin, och lite andra dumma saker.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Har varit dödsförkyld några gånger under hösten, haft ögoninflammation och bränt mig några gånger. Var kräksjuk en gång också.

11. Bästa köpet?

Åh, det finns så många! Men det köp jag använt mest är nog den svarta koftan jag köpte för några euro på en loppmarknad i München, eller den gröna sjalen. Eller den ryska sjalen. Eller de blåa tygskorna.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Flygbiljetter, en väldigt dyr tågbiljett från Berlin till München, hyra, kläder, öl.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Hela våren var väldigt bra, då var jag glad nästan hela tiden! Att komma hem till Sverige och Johan gjorde mig också glad såklart! Resan till Köln!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?

Dance with somebody med Mando Diao, That's not my name med The Ting Tings, I bet that you look good on the dancefloor med Arctic Monkeys, Circus med Britney Spears och I gotta feeling med Black Eyed Peas

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Överlag var jag nog gladare, men har också haft svackor då jag varit väldigt ledsen.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Jag önskar att jag rest runt mer i Tyskland när jag ändå var där, borde även ha skärpt mig mer med uppsatsen och varit bättre på att hålla kontakten med mina vänner!

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Oroat mig över framtiden och vuxenlivet.

18. Hur tillbringade du julen?

I Umeå med en massa snö, massa mat och massa julklappar.

19. Blev du kär i år?

Jag fortsatte vara kär.

20. Favoritprogram på TV?

Germanys Next Top Model, Big Bang Theory och Mad Men

21. Bästa boken du läste i år?

Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl

22. Största musikaliska upptäckten?

The Ting Tings, Crystal Castles och Markus Krunegård

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?

Jag önskar mig oftast småsaker som böcker och filmer och tror att jag fick alla de sakerna faktiskt!

25. Något du önskade dig men inte fick?

Nej, inte vad jag kan komma ihåg!

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?

Hade lektioner hela dagen eftersom det var en torsdag. På kvällen hade jag förfest i mitt minimala studentrum och fick fina presenter som jag inte hade förväntat mig. Sedan var det meningen att vi skulle gå ut men kvällen slutade så här.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ett sommarjobb. Lite mer planer för framtiden. Men 2009 var ett av mina bästa år hittills så jag ska nog inte klaga!

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?

Min stil förändrades nog inte så mycket. Under praktiken var jag tvungen att vara striktare klädd än jag är bekväm i. Annars gick jag mest runt i t-shirtklänningar, leggings, koftor och espadrillos. Bekvämt med andra ord.

29. De bästa nya människorna du träffade (lärde känna)?

Det går inte att räkna upp alla här! Bara under höstterminen har jag träffat så mycket nya människor. Ingen nämnd, ingen glömd.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?

Vem som helst förutom Robert Pattinson.

31. Vem saknade du?

Saknade mest Johan eftersom vi bodde i olika städer och t.o.m olika länder ett tag. Saknade även min familj en hel del.

32. Årets motto:

Benimm dich, wir sind in Bayern!

33. Årets besatthet:

Fetaost! Vera drog in mig i beroendet första kvällen i München, sedan var det kört och vi åt fetaostsallad varje dag under hela vistelsen där. Har lyckats trappa ner beroendet lite sedan dess. Var även ordentligt beroende av turkisk peppar ett tag och vi hade tur och fick leveranser från Finland och Sverige med jämna mellanrum. Apfelschorle, brezels och chokladcroissanter var jag också lätt besatt av.

34. Bästa film:

Har nog aldrig gått så mycket på bio som under min vistelse i Tyskland! Den bästa filmen jag såg under året var nog The boat that rocked. Rätta mig om jag har fel!

35. Största nyhet:

Svininfluensan antagligen.

36. Nyheten vi glömde:

Lady Gaga och alla hennes påhitt?

37. Årets skönaste trend:

Trend inom vad? Min skönaste klädtrend var att gå runt i samma leggings och klänning en vecka. Mitt skönaste påhitt var att spontanboka en resa. De skönaste dagarna spenderades med apfelschorle och fryspizza framför teven.

38. Största rädsla:

Att kärleken skulle gå i kras.

39. Största skandal:

Tågpriserna i Tyskland? Nej, har inget bra svar på den här frågan.

40. Tar du med dig in i 2010:

Framtidsplaner, kärlek, längtan, pepp och lite rastlöshet!

Växjö är vintervitt och det fortsätter snöa. Campus är nästan helt öde, precis som huset jag bor i. Jag antar att invasionen av studenter kommer på allvar nästa vecka. Kombinationen mörker, snö, kyla och ett tomt universite är minst sagt deppig men jag har vansinnigt mycket att göra med uppsatsen så jag ska nog lyckas hålla mig sysselsatt. Idag tog jag en sväng in till stan och råkade handla lite på mellandagsrean när jag egentligen bara skulle byta ett par julklappar. Så kan det gå! Men något ska man kanske trösta sig med när jullovet är slut.
Lovet har varit väldigt fint och bjudit på allt som ett jullov ska innehålla, mer eller mindre. Jag började med en vecka i Stockholm som borde ha bestått mest av uppsatsskrivande men så blev det inte riktigt. Istället blev det en hel del julklappsshopping, ett snabbt fika-besök i Marias nya lägenhet, julbord med familjen, tillverkning av julgodis och en massa annat fix. Sedan buss upp till Umeå den 22:a. I Umeå åt vi sjukt mycket mat, ännu mer godis, sov länge, fick besök av tomten som hade med sig väldigt fina julklappar, lade pussel, spelade spel, träffade gamla vänner till Johan och hann till och med gå ut och dricka öl och dansa på juldagen. Sedan tillbaka till Stockholm för att träffa mer vänner, träffa lite släkt, gå på bio (Avatar var så mycket bättre än jag hade trott) och slöa i tv-soffan. Nyårsafton började hos Anni i Zinkensdamm med bubbel, sushi och fina flickor med lösögonfransar för att sedan fortsätta upp på Skinnarviksberget på tolvslaget och därefter till klubb Slick på Kägelbanan. En av mina bästa nyårsaftnar någonsin! Bara några dagar senare är jag i Växjö igen och trots att jag varit borta i tre veckor är allt som vanligt. Nu ska jag försöka landa i vardagen här och vara snel plugghest i ett par veckor så att jag kan få min examen någon gång. Bloggen kommer förmodligen att få lida lite under den här perioden men jag kanske slänger in ett inlägg då och då mitt i all uppsatspanik och vardagstristess!

Någon dag ska jag skriva om julen, nyåret och jullovets alla andra dagar här. Men inte just idag. För idag är jag alldeles för trött. Och saknar redan Stockholm lite efter bara ett par timmar i Växjö. Det är alltid, alltid så.

Nu har jag varit i Stockholm i två och en halv timme. Hela staden är vit och det slutar inte snöa. Det hänger julstjärnor i varje fönster här hemma och julgardinerna är uppsatta. På balkongen står en djupfryst julgran som ska tas in och kläs om en vecka. Är det här julstämningen har varit hela tiden?!

Om exakt en månad fyller jag 25 år. Hurra!

Mina dagar består mest av uppsatsskrivande just nu. Och en tenta nästa vecka. Inte så spännande. När alarmet ringer på morgonen vill jag helst ligga kvar i sängen. Tända stjärnan i fönstret, göra en kopp te och bara läsa hela dagen. Just nu läser jag en tysk bok som heter Feuchtgebiete. Den kan nog nästan kallas för skandalroman efter all uppmärksamhet den har fått i Tyskland. Det är en bok som "...vissa tycker är genial och som andra tycker är enbart äcklig". Författaren har dessutom utsetts till världens osexigaste kvinna. Visst låter det intressant? Jag har velat läsa boken sedan jag hörde talas om den första gången och passade på att köpa den när vi var i Köln. Nu har jag börjat läsa den och tycker att den är fascinerande, intressant och ja, lite äcklig kanske. Men helst vill jag inte sluta läsa så jag tvingar mig själv att bara läsa ett kapitel per kväll för att somna i tid. Jag rekommenderar den! Dels för att den är så fantastiskt frispråkig och vänder uppochner på bilden av unga tjejer och deras syn på kropp och sexualitet. Dels för att den förhoppningsvis (förmodligen) kommer att väcka lika mycket uppmärksamhet i många länder utanför Tyskland eftersom den har översatts till en mängd olika språk. På svenska heter den Våtmarker, författaren heter Charlotte Roche. Skriv upp på önskelistan!

 Dessutom har boken ett väldigt snyggt omslag!

November är nog den värsta månaden jag vet. Det är bara 30 dagar av grått, regn, slask, lera, blåst. Och så är det mörkt när man vaknar på morgonen. Det är mörkt nästan hela tiden faktiskt. Mitt humör är väldigt beroende av väder har jag märkt så det kanske inte är så konstigt att jag ogillar november. Det blir inte bättre av att man bor i Växjö, en av Sveriges regnigaste städer, kan jag berätta. Men idag är det december. Och plötsligt är det kallare ute. Nästan så kallt så man börjar hoppas på snö. Och när jag gick hem från biblioteket var vädret så klart att himlen var alldeles rosa. Det är som att vädret har förstått att det är december nu, och så anpassar det sig efter det. Nu ska jag sätta i vinterfodret i jackan, dra ner en mössa över öronen och gå och handla i mörkret. Vad jag ska handla? Glögg, pepparkakor, en adventskalender och en och annan clementin hade jag tänkt.

De senaste dagarna har jag roat mig med att lyssna på musik som jag spelade sönder när jag var 17-19 och inne i min värsta pop-period. Caesars, Bad Cash Quartet och The Plan är bara tre exempel på svensk, lite skränig indiepop som var det bästa man kunde lyssna på (och dansa till) då. Men husgudarna framför alla andra, de man aldrig, aldrig skulle sluta lyssna på i hela sitt liv var Kent. Jag kommer ihåg hur jag memorerade låttitlar, texter och extra fina rader, hur vi skrev "kent" med tuschpenna på händerna eller armarna och att man skrev de där extra fina raderna överallt; i sin gymnasiekalender, i marginalen på kollegieblocket, på lunarstorm. Min karriär som Kent-fan började med att jag hörde "Kräm" och tyckte att den var märklig och inte alls så himla bra. Men då var jag bara 12 och förmodligen alldeles för ung för att förstå mig på den sortens musik som hade ett budskap. Sedan kom flera Kentskivor med flera låtar, som visserligen var rätt bra men som jag ändå inte fastnade för. När jag var 17 däremot så betydde musiken allt, den satte ord på allt det där jobbiga, upproriska och olyckliga man upplever när man är tonåring precis mittemellan barn- och vuxenvärlden. Och Kent var bäst på just detta. Sommaren 2002 var Kent ett av banden som var med på Kalasturnén. Vi hade biljetter. Jag struntade fullständigt i Hellacopters och Mando Diao, Thåström intresserade mig bara måttligt. Men när Kent spelade stod jag och höll Maria i handen och bara njöt. Sista låten var 747. Då blundade jag och hade nära till tårarna. Kanske var det väldigt larvigt, kanske var det mest fantastiskt att musiken kunde beröra mig så mycket då. När jag fyllde 18 gjorde Maria en t-shirt till mig med en bit av en Kent-text skriven på ryggen. Nu minns jag inte helt säkert från vilken låt texten var, men jag tror det var Berg&dalvana. Sedan kom skivan Vapen & Ammunition och Kent blev Kent med hela svenska folket. Jag blev mest besviken. Men fick ändå med mig en affisch med en stor vit tiger på från skivsigneringen. Den har jag fortfarande kvar. Liksom alla skivor. Ibland lyssnar jag på dem, och musiken är fortfarande bra. Men någonstans på vägen växte jag upp och blev äldre. Jag kom över allt det där upproriska och jobbiga som tog upp min tid när jag var 17. Jag hittade mig själv någonstans och jag hittade ny musik. Nu ser jag en ny generation små popflickor som har Kent som sina husgudar. Som behöver texterna för att hitta något, hitta sig själva kanske. Jag blir inte berörd av musiken Kent skapar på samma sätt längre, men jag kommer aldrig glömma känslan av att som osäker sjuttonåring stå på den där leriga gräsmattan en augustikväll med min väns hand i min och känna tårarna bakom ögonlocken och tänka att 747 är det bästa som någonsin gjorts.

Idag har varit en seg dag. Vaknade inte förrän halv elva till att börja med och var därför inte i bibblan förrän halv ett. Var så trött igår att jag kunde ha somnat stående men kunde ändå inte somna, galet irriterande! Nu hoppas jag på att jag inte har kommit in i min onda sömncirkel igen. Jag är trött så det räcker ändå. I bibblan var jag drygt timmar och gick igenom lite böcker till uppsatsen. Var mest sugen på att gå hem och lägga mig i sängen och läsa min nya bok som jag inhandlade i Köln. Istället gick jag hem och fastnade vid datorn, som vanligt. Nu har jag i alla fall handlat och diskat och borde verkligen börja laga mat och göra mig i ordning om jag ska iväg på hej då-fest ikväll. Vilket jag ju hade tänkt. Jag laddar med lite fransk electro nu och hoppas på att den får mig på bättre och piggare humör! Lite rött läppstift och en ekologisk öl eller två på det så kanske den här kvällen blir riktigt fin!

Idag har jag haft terminens andra tenta. Den var svårare än förväntat och jag var helt matt efter att ha tolkat 5 olika tyska böcker och pratat som om det gällde livet i 1 ½ timme. Men nu är den avklarad och vi är åtminstone godkända. Idag firar vi med en liten reseberättelse om Köln! Nu är det snart en månad sedan vi var där vilket är helt ofattbart (hur är det möjligt att tiden går så fort?) men jag ska berätta så mycket som jag kommer ihåg!


Kölner Dom. Det enda jag kände till om Köln innan vi åkte dit. Och att de dricker öl i små 0,2 l-glas, Kölsch. Och att jag hängde på Kölns centralstation några timmar under tågluffen för tre år sedan.

 
Vi landade i Weeze utanför Düsseldorf sent på fredagkvällen efter att ha åkt flygbuss till Smaland Airport, lekt i flygplatsens barnhörna och förmodligen stört resten av flygresenärerna på vårt plan eftersom vi var som en grupp 14-åringar på klassresa. I väntan på bussen som skulle ta oss till Köln drack vi resans första öl. Och vi var gladare än man kan tro när man ser den här bilden! Resan som vi väntat på hela hösten hade äntligen börjat!


Klockan halv tre på natten, på väg till vandrarhemmet, hittade vi en kundvagn som vi kunde köra alla våra väskor i! Efter att ha gått vilse lite, gått upp i fel trappuppgång (och upp för en miljon trappsteg och sedan ner igen) och slutligen installerat oss i rummen gick vi ut en sväng och drack Kölsch på en gaybar. Runt halv fem somnade vi.


Lördagen började med frukost på en turkisk restaurang. Vi bodde i "Little Turkey" där alla skyltar var på turkiska, alla restauranger serverade kebab och varannan butik sålde brudklänningar. Exotiskt värre! Målet för dagen var att se Kölner Dom. Sedan gick vi upp i ett av tornen. 533 trappsteg i en smal spiraltrappa var vi tvungna att kämpa oss upp för. Det är därför Vera ser lite trött ut på bilden.


Vi promenerade runt i staden, det var regnigt och höstigt och ganska kallt. Men fint på sitt sätt.
Kvällen bjöd på pizzamiddag, powernap på vandrarhemmet, inhandlade av vin, chips och andra nödvändigheter samt förfest med väldigt många människor i ett väldigt litet vandrarhems-rum. Och sedan utgång på Werkstatt, en pop-rockig klubb en S-bahnstation bort.


Förfest! En sjättedel av den i alla fall...


På söndagen var vi lite trötta...Vi började dagen på ett museum om nationalsocialism som låg i ett hus där Gestapo hade ett fängelse under andra världskriget. Intressant och hemskt på samma gång. Eftermiddagen tillbringades i stan där vi fikade, promenerade och shoppade lite. På kvällen slöade vi på vandrarhemmet och lyckades bland annat låsa in nyckeln till det ena rummet. Som tur var löste sig det hela och vi slapp sova på golvet i killarnas rum den natten.


Måndagen var vår sista dag i Köln och vi hade siktat in oss på chokladmuseet. På bilden promenerar vi dit i regnet. Museet var dock stängt så vi åkte med stadens lilla turisttåg tillbaka in till centrum:



Sedan blev det en sista sväng på stan, lite sista minuten-shopping och inköp av matsäck innan det var dags att ta bussen till flygplatsen.


Och så var resan slut! Den här bilden är precis så suddig som man känner sig efter tre väldigt intensiva men väldigt roliga dagar i Köln!

Jag är så trött hela tiden och har så mycket att göra så det där Köln-inlägget får vänta lite. Till imorgon eller så. Men när det kommer så kommer det en bild eller två också! Trots att jag var dålig på att fotografera under resan. Idag fick jag veta att jag fick VG på grammatiktentan. Sweet! Hade blivit rätt arg på mig själv om jag fått ett lägre betyg, vilket nog beror på att jag tror att jag har något sorts rykte som grammatik-proffs att upprätthålla. Jaja. Detta glädjande besked firar jag med att ha muntlig tenta i tysk litteratur imorgon. Och sedan är det bara att ta tag i uppsatsen. Funderar på att ta lite helg däremellan dock men vi får se hur det blir med den saken.

Okej, jag har troligtvis inte svininfluensa eftersom jag fortfarande står på benen. Misstänker att man inte går och skriver en grammatiktenta klockan 8 på morgonen om man har influensa. Och precis det gjorde jag imorse. Jag har min läskiga hosta kvar, i övrigt är jag mest trött. Inte så konstigt kanske. Efter förra helgens minst sagt intensiva resa till Köln har mitt liv bestått av häng i bibblan med grammatikboken Duden (och alla tyska utbytesstudenter är helt förskräckta över att vi har den som kursbok), förberedelse av en presentation om Goethe, två heldagslektioner inklusive presentation om Goethe, lite mer plugg samt en lugn helg helt utan festande och socialt umgänge. Och igår satt jag i biblioteket till klockan kvart över nio på kvällen. Det var precis lika roligt som det låter. Men nu är tentan avklarad och jag kan fokusera på roligare saker. Som c-uppsats och jobbsökning till exempel. Är inte så sugen på att sitta i biblioteket på ett tag men kommer förmodligen vara tillbaka där redan på torsdag. Dock är det betydligt roligare att sitta där när det titt som tätt kommer förbi folk man känner som är minst lika uttråkade. Att få beklaga sig över tentor, inlämningar och böcker gör ju som bekant tillvaron lite lättare. Efter tentan idag har jag hunnit börja med översättningsuppgiften till imorgon samt ett besök hos studievägledaren. Jag är fortfarande inte säker på vad jag vill bli när jag blir stor, men lite klokare blev jag nog. Nu har den där typiska rastlösheten infunnit sig som alltid dyker upp efter en tenta (vad ska jag göra nu när jag inte behöver plugga grammatik 24/7 längre?) och jag tänker inte göra någonting resten av kvällen förutom att laga soppa och titta på Big Bang Theory. Och kanske skriva ett inlägg om Köln om jag orkar.

Om man är helt slut i kroppen, har hosta, tryck över bröstet och känner sig svettigare än vanligt - har man svininfluensa då? Eller är man bara slutkörd i största allmänhet? Jag börjar känna nu att det där vaccinet kanske inte är en så dum idé ändå...

Jag är hemma i Växjö igen sedan i måndags kväll. Tillbaka i verkligheten med allt vad det innebär. På tisdag har jag grammatiktenta och ska därför tillbringa hela helgen i biblioteket. Inte så kul! Men efter tentan får jag förhoppningsvis lite mindre att göra, och kan ta tillbaka mitt sociala liv. Tills dess är det adjektivdeklinationer, ellipser och kongruens för hela slanten som gäller!