Heimweh

Jag har varit i Tyskland i nästan 8 månader. Jag har funnit mig tillrätta snabbt både i Berlin och München, kommit in i vardagslivet och känt mig som hemma. Jag har tyckt att vardagslivet utomlands faktiskt är snäppet mer spännande än det hemma i Sverige. Jag har sett och upplevt så mycket, jag har en miljon nya intryck att ta in. Jag har pratat ett annat språk än mitt eget och kanske blivit lite bättre på det. Jag har studerat och jobbat och bott utomlands. Och jag har nästan inte haft hemlängtan alls. Självklart har jag saknat pojkvän, föräldrar, syskon, vänner och släktingar. Jag har missat mycket spännande som har hänt hemma i Sverige. Jag har insett att jag sakta men säkert glider bort från kretsen av vänner och bekanta. Men jag har varit med om så mycket omvälvande och fantastiskt att allt det där liksom har glömts bort då och då. Jag har knappt längtat hem alls. För hur roligt är everyday life i Sverige egentligen?
Nu står det dock en väldigt bekant bil med svensk registreringsskylt på parkeringen till hotellet som ligger bredvid vårt hus. Mamma och pappa är här. Imorgon är sista dagen på praktiken, som kändes som den började för två veckor sedan. Och jag kan räkna ner dagarna tills jag är hemma i kära gamla Sverige igen. Mitt rum, min säng, mina syskon, min pojkvän. Svenskt lösgodis, svensk mat, svenskt kranvatten. För första gången på 8 långa månader har jag riktig hemlängtan.

Sjung om studentens lyckliga dag

Jag hittar den här artikeln om studentkläder i DN PåStan och många frågor dyker upp i mitt huvud:

- Varför ska en av tjejerna "självklart också ha på mig en vit klänning"? Är studenten fortfarande så präglad av tradition trots att man inte ens behöver skriva en studentexamen nuförtiden, och trots att hela grejen verkar ha blivit en tävling i vem som är fullast?
- Hur ser en klänning i "spansk modell" ut?
- Låter det verkligen snyggt med skor som är "väldigt högklackade, i lite flagigt matt skallerormsskinn och svart tå"?
- Varför använder man uttryck som man inte behärskar? En av tjejerna säger att det är "lite kostym att ha vitt". Heter det inte kutym?
- Varför köpa en klänning som man bara använder vid ett tillfälle? Jag har använt min klänning massor med gånger efter min student eftersom jag tycker den är så fin.
- Varför finns det mammor som betalar en hel student-outfit från Karen Millen?
- Varför anses det roligt att byta om till badkläder när man åker flak så att man kan hälla flera liter öl, vatten och champagne över varandra?

I år är det fem år sedan jag tog studenten. Jag vägrade ha vita kläder och köpte en svart klänning med små vita prickar på H&M för 299 kronor om jag inte minns fel. Till den hade jag mörkt, kort, rakt hår och rött nagellack. Och röd handväska och svarta skor med minimal klack. Klänningen har fått följa med på många popklubbar efter det. För fem år sedan hade man sina finkläder på sig på flaket och det var inte tal om att köpa extra burkar med öl som man kunde hälla över varandra. På kvällen bytte jag visserligen också kläder till en annan outfit. Men inte till en annan klänning utan till jeans och svart t-shirt. För fem år sedan var jag så väldigt angelägen om att inte vara precis som alla andra. Och (nästan) alla andra hade ju vita gräddbakelse-klänningar, vita stilettklackar och långa lockar under studentmössan. Även om kanske inte så många tjejer i 2004 års studentkull på Sjödalsgymnasiet var klädda i Karen Millen. Och det borde ju faktiskt vara helt oväsentligt om ens klänning kommer från Gina Tricot eller Armani när man är 19 år, springer ut genom gymnasieskolans portar och hela livet ligger framför en.

Tyskland, ett U-land?

Jag har tidigare skrivit om att Maria Svelands bok "Bitterfittan" har översatts till tyska. Nu ska den även översättas till engelska och få titeln Bittercunt om författaren själv får bestämma. I intervjun med DN pratar hon även om att boken blivit så framgångsrik i andra länder och säger att "mest förvånad är jag över att det har gått så bra i Tyskland, som ju är ett u-land vad gäller jämställdhet". Jag är tyvärr inte så insatt i Tysklands jämställdhetspolitik men insåg ganska snart efter min flytt till München att den här delen av landet är ytterst traditionell, så även när det kommer till kvinnans roll. Jag får uppfattningen att vissa människor nästan förespråkar att kvinnan ska leva sitt liv som hemmafru. Och i Sverige har hemmafru snudd på blivit ett skällsord.

Sverige - Tyskland 1-0

På torsdag är det Kristi Himmelfärd. Då är man ledig. Jag vill minnas att man även är ledig på fredagen i Sverige eftersom det är en så kallad klämdag. Det är man inte i Tyskland, eller i alla fall inte på min praktikplats. Surt.

Fult

Det går inte att få till det snyggare med bilderna i det förra inlägget. Jag fattar inte hur man gör och har försökt pyssla fram och tillbaka men det går inte. Så det får se fult ut. För övrigt är jag pepp på att  blogga igen, har flera idéer i huvudet och ska bara börja skriva. Jag tror att jag egentligen bara borde skriva här när jag känner för det, och inte för att jag måste. Kanske kommer det ett inlägg redan ikväll. Om jag inte somnar.

En bild säger mer än tusen ord

Vad vi har roat oss med här i München den senaste månaden:


             

        

         

        


1. Frühlingsfest och 1/2 meter långa Bratwurst  2. En av alla söndagar i Englischer Garten  3. Museet för modern konst
4. Gruppfoto på Marienplatz tunnelbanestation  5. Leksaksmuseet  6. Älskade, hatade Barbie  7. Finaste bioskylten
8. Och finaste bion  9. Dachau  10. Lillebror på Hofbräuhaus  11. Kinesiskt tempel i Westpark  12. På teater i fina skor
13. Vera en solig söndag  14. Füssen, en fin liten stad  15. Slottet Neuschwanstein  16. Slottet igen. Och jag. Och berg.

Världens tråkigaste blogg?

Kanske är min blogg världens tråkigaste. Kanske är den ändå roligare och mer välskriven än alla "hej jag är 15 och skriver om smink och fjortisfyllor"-bloggar. Hur som helst är det väldigt dåligt med uppdateringar här. Och när jag väl uppdaterar fungerar bloggen som resdagbok. Det hade kunnat vara en idé att skriva en resdagbok parallellt med bloggen, men å andra sidan har de senaste 7 månaderna varit som en enda lång utlandsresa så det kanske ändå är lika bra att hålla sig till ett forum. Hur som helst så har det hänt vansinnigt mycket sedan jag skrev sist.
Först fick vi besök från Zürich i 2 dagar, från 24:e till 25:e april, det var väldigt roligt och intensivt! Vi hann med en utekväll, en sväng på stan och lite slappande i parken. Att slappa i parker är för övrigt något som vi ägnar oss åt en stor del av vår lediga tid här.
Sedan kom min bror Erik på besök den 26:e april till 1:a maj. Då hann vi med det här:

Söndag - picknick i Englischer Garten och besök på Pinakothek der Moderne, museet för modern konst. Som kanske var lite för modern för vår smak. Ett rum med bara träboxar. Två rosa snören spända från golv till tak. Knepigt.
Måndag - en sväng på stan bara
Tisdag - leksaksmuseet. Pyttelitet men väldigt fint.
Onsdag - "The boat that rocked" på bio. Se den! Och räkna med att få habegär efter fina 60-talsklänningar.
Torsdag - Hofbräuhaus. Hur många gånger har jag varit där nu? För många? Erik drack 1 liter öl på under 5 minuter och blev bordets hjälte.
Fredag - Vi åkte till Dachau, det första koncentrationslägret som byggdes under andra världskriget. Hemskt och olustigt men väldigt viktigt förstås.
På fredagen åkte Erik hem till Sverige igen och jag och Vera gick på popklubb. Samma klubb för tredje fredagen i rad!
På lördagen släpade vi oss till en loppmarknad. Det var varmt och kvavt och klibbigt och jag var oinspirerad. Därför köpte jag inte plastsandalerna eller den svarta stickade västen. Eller den prickiga blusen. Men man orkar inte alltid.
I söndags var det parkhäng som gällde igen. Först åkte vi till Westpark som bara ligger 2 stationer bort med tunnelbanan. Den var fin men det var lite för många män som skrek saker efter oss tyckte vi. Synd på en så fin park, att man inte ens kan ligga i shorts och linne och läsa utan att bli sedd som ett objekt. Men de asiatiska trädgårdarna var fina. Vi åkte hemåt (efter att ha irrat bort oss ordentligt för att vi trodde att vi visste var vi var) och åkte sedan till Englischer Garten och drack läsk/juice i Biergarten och njöt av solen. Sedan var den långhelgen slut.

Den här veckan har vi knappt varit hemma alls! Men jag gillar det, att inte bara tillbringa vardagkvällarna framför teven. I måndags var vi på teater. Det var fint, och det är ju verkligen inte något man gör varje vecka. Vi hade tyvärr inte så bra platser, fattiga studenter som vi är, men pjäsen var bra. "Kleiner Mann, was nun" heter den och är baserad på en roman som vi läste för två år sedan i tyskan. Tror att vi snart har sett hälften av alla böcker vi läste då som film eller teater, det är roligt! I onsdags var vi ute och drack öl, på världens finaste lilla ställe. Det har två våningar och en väldigt smal spiraltrappa. Inredningen är ett ihopplock av möbler från alla möjliga årtionden och det står dessutom bokhyllor och köksskåp lite här och var så det känns som man är på fest hemma hos någon. Det är dessutom så populärt att folk sitter på golvet och lite överallt. Mysigt! Dessutom behövde jag göra något roligt på kvällen eftersom jag hade hållit en presentation om utbildning i Sverige på eftermiddagen. På tyska. Inför en massa kostymnissar. Sjukt läskigt!
Igår var vi finkulturella igen och var på ett firande av Europadagen som anordnades bland annat av Europeiska Kommissionens representation här i München, där Vera gör sin praktik. Talen kanske inte var världens mest intressanta men gratismaten var väldigt lyxig (inklusive dessertbuffé!) och sällskapet trevligt. Och idag är det fredag igen. Gissa vad vi ska göra ikväll? Just det, gå på popklubb! Förstår inte att det redan är fredag igen?! Förstår inte heller att min praktik är slut om tre veckor?! Vart tog tiden vägen?


RSS 2.0