Fröken Fräulein

Jag packar till tonerna av Kent. Det var längesedan Jocke Berg var min och mina vänners gud och jag kunde citera deras låttexter ur minnet. När tonårsångesten smög sig ur kroppen började jag lyssna på annan musik i första hand, fast jag var så övertygad om när jag var sjutton att jag alltid alltid skulle älska Kent lika mycket som då. Nu är det nästan så att jag längtar tillbaka lite. Till att vara sjutton år och bara ha hälften så mycket ansvar som nu. Till att sminka ögonen svarta som kol och kamma snedluggen så att den ligger perfekt. Till att skriva saker på händerna med spritpenna och till att byta vänstersko med sin vän så att man har en svart och en jeansfärgad converse. Jag skulle gärna vara sjutton år igen, i en vecka eller så. Åka till Arvikafestivalen med en tiara i håret och randiga strumpbyxor. Dricka starköl och se The Cure på stora scenen. Vara ute sent på sommarkvällarna och göra Stockholm osäkert. Bara en vecka. Sedan kanske det skulle vara lite roligare att vara 22 igen.

Dagens bästa: Att jag fick VG på uppsatstentan. Det trodde jag faktiskt inte!
Dagens sämsta: Att ett brev som min mamma har skickat till mig verkar ha försvunnit. Man ska inte skicka pengar per post men hon ville vara snäll och skicka euro till mig och någon har varit dum och snott dem. Antagligen.

Det här är det arga inlägget jag utlovade igår!

Min älskade tyckte att jag skulle kolla på en riktigt sjuk hemsida och skickade en länk. Det här vad var som dök upp. Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag är chockad, upprörd och äcklad på samma gång. Chockad över att någon ens kan komma på tanken att skapa en sådan här hemsida. Upprörd över att de får hållas. Äcklad över att det finns människor med sådana här värderingar i Sverige år 2007. Fast egentligen är jag väl inte förvånad.
Det är bara sorgligt att man inte vill och kan acceptera en självklarhet. Människor har olika sexualiteter. Hetero-, homo-, bi-, trans-.
För hundra år sedan, eller t.o.m senare än så klassades homosexualitet som något skamligt, som en sjukdom som kunde botas. Jag vill inte ens veta hur man gick till väga när man försökte omvända människor så att de skulle bli heterosexuella istället. Idag har vi som tur är inte den synen på människor som inte lever upp till vår underbara heteronorm, vår "mamma-pappa-2 barn-radhus-volvo-hund"-norm.

Det är osmakligt hur mycket vi strävar efter att följa normer. Eller så kallade normer kanske man borde säga eftersom normer är något konstigt påhitt som folk tror är det normala, det som man ska leva efter. Men vem är det som har sagt att heterosexualitet är normen?! Inte vet jag.
Men jag vet att det är jävligt sjukt att det pågår en namninsamling för att vi ska kunna få ett förbud mot könsneutrala äktenskap. Bara för att ordet äktenskap från början innebär "en förening mellan kvinna och man". Men nu lever vi faktiskt på 2000-talet och inte på medeltiden. Varför ska inte alla människor som vill, ha möjlighet att ingå äktenskap? Oavsett sexuell läggning. Jag har inte ens ett bra svar på den frågan så min åsikt är ganska tydlig.

Att barn skulle fara illa av att växa upp med två mammor eller pappor kan jag inte heller förstå. Är det inte bättre med två kärleksfulla föräldrar än inga alls? Vi accepterar ju att barn växer upp med bara en förälder och det borde väl isåfall vara värre?! Om vi någonsin ska kunna bli av med allt vad fördomar mot HBT-personer heter så tror i alla fall jag att det kan vara en ganska bra idé att låta barn förstå att det inte finns något likhetstecken mellan heterosexuell och normal, utan att kärlek mellan två kvinnor eller två män är lika naturligt som något annat.

Men okej, om vill fortsätta att låta fördomar gro så kan vi ju skriva under den här listan allihop.
Då blir världen säkert mycket bättre, tryggare och mer kärleksfull.



(Okej, det här blev en hel uppsats typ. Men ni behöver ju inte läsa om ni inte orkar)

Idag är det söndag. Det är som bekant inte min favoritveckodag. Men jag sammanfattar: Sovmorgon, varm dusch, grötfrukost, läsa lite, göra sig tjusig, träffa Maria och Co, köpa onyttighets-mat, Sivansängen, regnmoln, en kär vän från förr, underbar musik, ösregn, mer underbar musik och massor underbara människor. Lena Malmborg var över mina förväntningar men Kungers har gjort min dag! Det var alldeles för längesen jag såg dem sist. Kärlek!

Det här med att räkna vuxenpoäng kan vara riktigt roligt. Eller oroväckande lite beroende på resultat. Jag vet att jag är som en tonåring jämfört med många av mina vänner och bekanta som är förlovade, sambo, har bostadsrätt, husdjur, bil, körkort och en fast anställning. Men det kan ju ändå vara kul att göra ett test som det här. Det visar sig att mina vuxenpoäng är hela 11, 8 och att min uppskattade ålder är 21. Ett år yngre än vad jag egentligen är alltså. Innebär det att jag lever ett liv som är bra anpassat till min ålder eller att jag borde skärpa till mig och växa upp? Jag vet inte, men jag är inte så sugen på att köpa en villa i förorten med tillhörande Volvo kombi, lurvig hund och 2,1 barn i alla fall så jag fortsätter leva mitt slacker-studentliv tills jag tröttnar.

Jag sitter och tittar på något så intressant som semifinalen till Eurovision Song Contest, själva finalen går ju som bekant av stapeln på lördag men idag är det alltså sista chansen för några stackars bidrag att kämpa sig in i Le grande finale (stavning?). Och jag förstår mig inte på bidragen. Såg just Israels och vet inte om jag ska skratta eller gråta, ett gäng nästan-gubbar som kallar sig Teapacks och har en jättekonstig låt som heter Push the button. Den är nån sorts blandning av hiphop och folkmusik typ. Hjälp. Är alla bidrag lika dåliga som det så lär ju Sverige vinna med hästlängder. Varför får Israel ens vara med i den här tävlingen? Tillhör de verkligen Europa? Konstigt.
Dagen har annars bjudit på musik i alla dess former. Det hela började i biblioteket där minst fem olika mobiler ringde och bjöd på signaler av alla slag. När jag kom hem därifrån var det streetbasket-turnering på basketplanen precis utanför mitt hus och man spelade 50 cent och annat blaj på högsta volym så att basen dundrade i huset. We're gonna party like it's your birthday! Yo yo. Från klockan 17 har det dessutom varit konsert borta på Tufvanängen, det håller på fortfarande och jag hör musiken ända in i min lägenhet. Tur att jag körde en liten Ceasars (Palace)-kavalkad förut och fick tonårsflashbacks flera gånger om. Nu försöker jag desperat ladda ner en käck åttiotalslåt som nästan alltid spelas på Klubb 80's. Segt går det. Jag lyssnar i princip bara på pop till vardags men när det är dags att förfesta så blir jag som mest sprallig och danssugen av sköna synthiga åttiotalstoner. Nu ska jag kolla på Islands bidrag. Det verkar vara en hårdrocksballad. Man upphör aldrig att förvånas.

Nämnde jag att det jag egentligen borde göra nu är att skriva min sjätte och sista tyska test-uppsats? Imorgon är det en vecka kvar till uppsatstentan då jag ska skriva om något roligt ämne helt utan hjälp av lexikon och grammatikbok. Därför ska även denna test-uppsats skrivas på detta sätt. Jag känner mig mer språkligt handikappad än någonsin. Jag vet att jag är perfektionist och kanske är det därför det känns läskigt att jag inte får slå upp varken genus eller verbkonstruktioner. De ska finnas i mitt huvud. Hilfe säger jag.

Flickan som gjorde min dag: Miss Li. Hennes konsert är det bästa jag har sett på länge! Det är nog svårt att inte älska henne efter att ha hört hennes speciella röst och hennes skratt som aldrig tog slut. För att inte tala om hennes texter och allt mellansnack. Och efter att ha sett hennes energi på scen. Hon är helt klart en av mina nya favoriter. Hon ska in i min skivsamling. Punkt.

  Finaste Miss Li

Jag börjar verkligen förstå nu varför IKEA's möbler är så billiga. De faller ju isär! För några månader sen tappade min säng tre ben av fyra vilket resulterade i mycket kämpande med skiftnyckeln, svett och svordomar. Idag trillade det ur en skruv ur stolen jag sitter på. Bara sådär. Det krävdes som tur var bara lite meckande med ett sånt där litet verktyg jag inte kommer ihåg vad det heter. Det ser ut som ett L och är sexkantigt. Jag hade turen att få en verktygslåda i julklapp av mina föräldrar för ett par år sedan. Jag kan tänka mig att min pappa var helt salig när han fick plocka ihop alla verktyg som skulle ligga i eftersom han själv älskar allt vad sånt heter. Jag vet inte hur mycket verktyg och olika sorters borr/slip/skruvdragarmaskiner det finns i garaget hemma. Det är synd bara att jag inte är lika händig som min far. Eller lika bra på att sy som min mor nu när jag också har ett litet sy-kit. Det känns ändå lite fint att ha såna saker i städskåpet, lite vuxet på något sätt. Och då gör det kanske inte så mycket att jag inte är så bra på att använda dem. Men det är fortfarande ett mysterium att IKEA säljer så bra när möblerna är av sådan kvalitet som de faktiskt är. Kanske är folk medvetna om kvaliteten och bara snåla. Eller så har de inte upptäckt det stora fifflet än.

Nej, jag är inte uttråkad, det är bara en bra låt! Idag är det måndag igen. Det är konstigt att det känns som att det är måndag mycket oftare än alla andra veckodagar. Jag gillar inte måndagar egentligen men idag har varit över alla förväntningar. Först träffa alla vännerna igen och skratta bort båda förmiddagslektionerna. De var kanske inte så intressanta heller, förutom att vi fick tillbaka fonetik-tentorna och jag fick G+ på min. Puh! Jag bockar av ytterligare poäng i huvudet och räknar ner dagarna till "sommarlovet". Sedan en ny kurs, ordbildning. Jag trodde det skulle vara slappt, men icke! Ännu en teori-kurs med Evald. Som jag tycker om men ändå. Efter skolan var vi duktiga som bara den och började med översättningen, som inte var jättesvår för en gångs skull. Sedan var det dags för dagens höjdpunkt - tysk filmvisning! Jag vet inte om jag börjar bli alldeles för insnöad på det tyska språket eller om jag bara har en förmåga att tycka att precis alla tyska filmer är jättebra. Den här hette "Sommersturm" och var en dramatisk och söt liten historia om ungdomar som försöker hitta sin identitet. Typ. Läger, olycklig kärlek åt alla håll och kanter, homofobi. Lovely.
Nu ska jag inte glömma att skriva om dagens stora glädjeämne. Kungers kommer hit till Växjö och spelar på Allkårsfestivalen! Hur underbart är inte det?! Det var evigheter sedan jag stod längst fram på deras spelningar och dansade för allt vad jag var värd. Jag hoppas på fint väder på söndag.

Tiden går fort när man har roligt! Det känns som det var igår vi tog tåget från Växjö med huvudstaden som mål. Trots att jag inte hann träffa alla som jag hade velat träffa har veckan varit full av upplevelser. Jag passar på att göra sånt som inte går att göra i småstaden, eller inte lika ofta i alla fall. Det är ju till exempel inte så ofta man ser 4 spelningar inom loppet av 4 dagar. Bra spelningar dessutom!
Bloc Party var över mina förväntningar, vi fick stå nästan längst fram trots att vi hade sittplatser och vi kunde dansa och hoppa hur mycket vi ville istället för att sitta still och bara klappa händerna. Kele Okereke är min favoritsångare just nu, antagligen Lindas också eftersom hon hade turen (?) att få ta på hans rygg när han hoppade ner i publiken några sekunder.
I fredags, den 4: e maj firade Svenska Musikklubben 2 år och ställde till med kalas. Tre band hade fått äran att förgylla kvällen.
-Shout Out Louds är alltid bra och har alltid en stor plats i mitt musikhjärta. Synd bara att de började spela så himla sent, vi orkade helt enkelt inte stanna kvar så klockan ett-nånting lämnade vi Debaser Medis. Tur att vi hann höra vackraste "Please please please" i alla fall. Det är nästan en gråt-låt för mig.
-Of Montreal spelade innan SOL, jag är tyvärr inte så inlyssnad på dem men det var bra ändå! Galet utklädda och underhållande. Jag lovar att jag ska kolla upp dem lite noggrannare nu så att jag kan bära min gratis-pin med stolthet och inte se ut som ett levande frågetecken om någon frågar något om bandet.
Först ut var Saturday looks good to me men de står sist på den här listan för att jag typ inte kommer ihåg hur de lät. Det var så långdraget att bara stå och vänta på de andra banden som jag hellre ville se. Sångerskan hade en fin klänning i alla fall, det kan jag säga. Jag tror att musiken var bra, hade inte hört dem innan dock.

Resten av veckan var en salig blandning av fikande, second hand-shopping, förfestande, titta på kollektivet Uppis fina lägenhet, hälsa på en söt bebis, sovmorgnar och lyxfrukostar. Lyxfrukost är när man får ett kokt ägg, apelsin/ananas-juice och när det finns mer än ett pålägg att välja på. Om en månad och en dag är jag tillbaka i Estocolmo för sommarjobb och lite annat kul. Jag tror inte att jag kommer ha tråkigt och längta dit så mycket tills dess, vilket har varit fallet tidigare då jag kommit tillbaka till Växjö efter att ha andats storstadsluft ett tag. Tre skriftliga tentor ska inte få förstöra glädjepirret i magen inför den stundande tysklandsresan. Woho liksom!

P.S Igår när jag var på finbesök i Aspudden så var det en tysk kille där som hette Florian. Det tycker jag är ett konstigt namn. Det låter nästan som ett sköljmedel. Hans favoritord på tyska är "Leckerbissen". Theos favoritord på tyska är "Hubschrauber". Jag vet inte om jag har något tyskt favoritord. Men jag har ett finskt favoritord - Sivistystyön. Jag vet inte vad det betyder men det är internhumor från och med nu.