Fröken Fräulein

Har inte varit så mycket att hänga i julgranen. Hade ett referat i måndags. Fick 1,3 i betyg. Hade muntlig tenta i onsdags. Fick 1,3 i betyg. Här kanske jag ska tillägga att det tyska betygssystemet sträcker sig från 1,0 och 5,0 där 1 är det bästa betyget, inget annat. Den muntliga tentan var för övrigt ett skämt, en fråga var och det var allt. Tog väl en 15 minuter sammanlagt för vår grupp på 4 personer. I torsdags hade vi engelskaprov. Det var inte jättesvårt men inte jättelätt heller så jag kanske borde ha pluggat på lite mer glosor om "banking" men men. Vi firade med att gå på bio på kvällen och se "Valkyrie". Den var värd de 7 Euro vi betalade för att slippa sitta längst fram men jag kan inte låta bli att störa mig på filmer om andra världskriget där alla pratar amerikanska. De kan inte ens uttala namnet på sin egen rollfigur och när de ska säga "Führer" låter det som fueeuueerer ungefär. Var Hollywood tvungen att göra den här filmen? Kanske mest irriterande var att de har med en drös tyska skådespelare, som spelar tyskar, men som pratar engelska. Med tysk brytning givetvis. Va va va? Hur tänkte man då?
Igår var det fredag och vi var lediga och jag borde ha pluggat men fick inte så mycket gjort. På kvällen åt vi middag på Pizza Dach. Vi har blivit så vuxna nu att vi bokar bord och allt. Sedan gjorde vi misstaget att gå till Mirsham där varken efterrätterna eller drinkarna var särskilt goda. Min alkoholfria drink var inte ens alkoholfri så det var ju en intressant upplevelse. Tur att jag inte är gravid eller går på penicillin. Vi gick vidare till Lurette istället och eftersom jag redan hade börjat dricka alkohol ofrivilligt så kunde jag ju lika gärna fortsätta tyckte jag. Vet inte riktigt hur jag tänkte där...Antagligen på samma sätt som förra fredagen när jag tyckte det var en jättebra idé att dricka vodkashots precis innan vi skulle gå från förfesten. Jaja. Igår hade jag gärna stannat längre men åkte hem skapligt tidigt för att jag skulle plugga idag. Och det går ju bra...är precis lika lat och odisciplinerad som vanligt. Oväntat va? Lurette är annars en bar som jag kommer sakna när jag lämnar Berlin, den är nog perfekt. De har världens finaste inredning, fotbollsspel, bra musik i högtalarna och rätt billiga drinkar. Kan ju knappast bli bättre. Nu har jag tagit en paus i mitt (icke-)pluggande och ska strax pallra mig iväg och handla mat.

För övrigt är jag vansinnigt trött på mitt hår nu. Jag började spara ut min pannlugg till en snedlugg i november (fråga inte varför) och nu ser jag ut som när jag var 17 eftersom mitt hår dessutom gått tillbaka till sin naturliga färg. Alla tycker det är jättefint. Förmodligen för att jag ser snällare, vanligare och mindre alternativ ut. Jävligt ospännande skulle jag vilja säga. Eftersom jag dessutom inte har min piercing i näsan längre ser jag ut som vem som helst. Jag måste ju vara den enda människan i världen som ser tråkigare ut efter en termin i Berlin än när jag kom hit. Hur som helst, nu är luggen i någon irriterande fas där jag måste dra undan den från ansiktet med hårspännen för att inte bli galen. Detta gör jag dock endast när jag är hemma eftersom jag annars ser ut som en 4-åring. Tjugo år yngre, yey! Apropå det så har jag inte riktigt förstått än att jag är 24 nu. Om någon skulle fråga mig om min ålder skulle jag helt säkert svara 23. Jag lovar! Kommer väl fatta att jag är 24 lagom tills jag ska fylla 25. Och då är det dags för ålderskris också. Förutom utseendekrisen. Hur ska detta sluta?

...men jag tänker fortsätta prata om hur bra boken "Tillsammans är man mindre ensam" är. Har dessutom sett filmen två gånger på mindre än en vecka, och då är den inte ens hälften så bra som boken. Hittade ett inlägg om boken på bloggen Onekligen där det står såhär:

"Jag känner mig tvingad att läsa den, för jag rekommenderar den till varenda pocketshopkund. Jag liksom känner det på mig. Att den är värd det. Och sedan slår jag upp den och jag läser och jag läser och jag försöker läsa långsamt för att den aldrig någonsin ska ta slut och nu är den ändå slut helvete och då gråter jag tills det kommer en kund och jag får gömma ansiktet i tröjan och låtsas att jag har fått något i ögat. Jag är kär i alla människor i boken. Och nu saknar jag dem som vore de mina bästisar som alla åkt ifrån mig och lämnat mig ensam kvar här."

Alltså, precis så fantastiskt bra är boken! Jag grät inte men det var banne mig inte långt ifrån. Och jag gråter inte av böcker. Eller av filmer. I regel. Inser ni att jag överväger att plugga franska bara för att kunna läsa den på originalspråk? Eller ja, nästan överväger i alla fall. Blev nästan chockad när min bästa vän Hanna sa att hon fick börja om med boken för att hon tyckte den var så seg första gången hon började läsa den. Okej, jag kan hålla med om att de första par, tre sidorna var lite "njaa" och "attans, jag som verkligen ville älska den här boken". Men sen! Jag fick tvinga mig själv att sluta läsa på kvällarna för att få någon sömn överhuvudtaget, och för att dra ut på läsupplevelsen som mycket som möjligt. Det ni! Okej, nu har boknörden sagt sitt. Tack och hej!

Jag har just kommit fram till att Die Bahn/Deutsche Bahn, alltså Tysklands motsvarighet till SJ, fungerar precis som SJ. Om man bokar ungefär 3 månader i förväg så kan man få en resa i andra klass från Berlin till München för 29 Euro. Det tycker jag är rätt billigt. Men om man bokar nu, som jag hade tänkt göra, då får man hosta upp den nätta summan 113 Euro. Tack för det! Jag kan flyga till Sverige tur och retur och betala mindre, i princip. Så nu är frågan hur jag ska lösa det här? Boka en svindyr tågbiljett, eller försöka hitta någon bussresa som lär ta typ ett dygn. Bu för dyra tåg!

En annan sak som irriterar mig, eller tillochmed gör mig rätt så uppgiven inför framtiden, är att jag hittade det perfekta utbildingsprogrammet på Stockholms universitet. Ett masterprogram i översättning, två år. Visst låter det bra? Synd bara att de språk som gäller är engelska, franska eller spanska. Va?! Tyskan då?! Undrar jag. Här har man blivit intalad att tyska är så bra att kunna för att Sverige har så mycket kontakter med Tyskland och yada yada. Detta gäller tydligen inte översättning. Är det inte fler människor i Europa som pratar tyska, än spanska förresten? Det trodde jag i alla fall. Det kan vara så att jag bara inte förstår mig på den studera.nu och deras underliga system för ansökningar till utbildningar. Jag får återkomma i ämnet. Men fram tills dess tänker jag fortsätta vara bitter över det här.

Jaha, igår var jag tillräckligt återställd efter fredagens äventyr för att ta tag i mig själv och förbereda mig inför referatet jag och Malin hade på tyskan idag. Och det gick ju faktiskt bra till slut, även om vi tydligen saknade röd tråd och pricken över i och "pepp". Jaja skit samma. Vi fick båda betyget 1.3 i alla fall och 1.0 är bäst så det var ju tur det i alla fall. Om någon undrar vad jag gjorde i lördags så var jag lite sliten. Eftersom jag på fredagens förfest fick den intelliganta idén att ta en Zubrowka-shot (det här var alltså efter en öl och en halv flaska vin) och sedan den ännu mindre intelligenta idén att ta en öl när vi kom till Bang Bang Club så var aningens seg hela lördagen. Förstår inte varför. Och mamma du behöver inte vara orolig, jag kom hem ordentligt! Den här veckan har vi två tentor att klara av också, en muntlig tenta i metod eller vad man ska kalla det på onsdag och en engelskatenta på torsdag. Är inte så bekymrad dock eftersom nivån inte är den högsta här så det kan ju vara det som är orsaken till min totala omotivation att plugga. Jag orkar inte. Har ingen lust. Känner mig sjukt opepp. Ärligt talat ska det bli rätt skönt att ha praktik i 3 ½ månad och inte behöva tentaplugga eller gå på föreläsningar. Att jag måste skriva min c-uppsats i statsvetenskap samtidigt som jag gör min praktik är en helt annan sak...Nu sitter jag här i alla fall, mätt som bara den efter dagens besök på Pizza Dach, och funderar på att ändå ta tag i det här med pluggandet. Eller så skulle jag ju kunna kolla på ett par avsnitt till av That 70's Show...

Det finns så många knasiga fördomar, eller uppfattningar kanske det är, om Sverige. Några av dem är att det är kallt året runt i Sverige, att det mörkt dygnet runt på vintern och att vi pratar tyska i vårt land. Fast det där med tyskan är väl mest för dem som inte kan hålla isär Sverige och Schweiz. Svenska låter för övrigt som ett dagisspåk har vi fått lära oss den här terminen, men då ska vi inte ens börja diskutera hur flamländska låter. Den absolut vanligaste uppfattningen folk har om svenskar är att alla är blonda. Jag skulle gärna vilja veta hur många procent av Sveriges befolkning det är som faktiskt har blont hår, på riktigt. Man skulle kunna tro att tyskar, som ändå har ganska nära till Sverige och som borde se svenskar en hel del, skulle ha lite koll på det här. Men icke. Igår var vi ute, på Bang Bang Club som är Berlins svar på Debaser ungefär. En fin indiepopklubb. Det var rätt lång kö när vi kom dit och jag började prata med några tyska killar och Malin med några engelsmän, de var från Sheffield vill jag minnas. Ja, hur som helst så fick jag höra inte mindre än sex gånger att "jaha är du från Sverige? men du är ju inte blond?" varpå jag fick förklara att alla svenskar inte är blonda. Big surprise! Kanske borde ha kontrat med "men du har ju inte rött hår, har inte alla engelsmän det?" eller "men du har ju inte ring i örat, kamouflagebyxor, 90-talsfrisyr och en överdosering av brun-utan-sol? är du verkligen tysk?". Fick även höra två gånger att jag har så höga kindben att jag inte borde kunna vara svensk helt och hållet. Nej, jag glömde säga det, egentligen är jag inuit. Eller var det same?
Alla svenskar är inte blonda, alla engelsmän är inte rödhåriga (en av dem var blond. ha!), alla tyskar ser inte ut som sångaren i Scooter, vilket vi är väldigt tacksamma för. Vissa av dem ser ut som vilka indiepopkillar som helst.
Men kvällen var bra! Musiken fantastisk som vanligt och sällskapet trevligt. Pratade svenska med en dansk tjej och träffade även en tjej som var tysksvensk men som inte kunde prata svenska och tyckte det var dumt. Vi träffade en kille som var sjukt lik sångaren i Bloc Party, vilket han hade fått höra "säkert hundra gånger förut" samtidigt som han påpekade att sångaren i Bloc Party faktiskt är gay. Ja, det kan hända, men vi tyckte att det var lite tufft att vara så lik någon. Jag menar, själv är jag ju bara en utbytesstudent med mörkbrunt hår, höga kindben och ett osvenskt utseende.

Jag har glömt att berätta något roligt! Vera och jag har äntligen hittat en lägenhet i München! Nu slipper vi sova i en park eller på ett vandrarhem i jakt på boende. Från den 1:a februari har vi tillgång till en möblerad 2:a på Hansastrasse 146 i Sendling, München. Behöver jag säga vilken lättnad det innebär att ha det här fixat?! Nu har jag bara tusen andra saker att fixa med innan äventyret i Bayern kan börja.

Jag har haft fullt upp de senaste dagarna, ifall någon undrar varför jag inte har skrivit. Förra veckan hände inte så mycket. På tisdagen åt vi middag på vår favorit-thairestaurang och gick sedan på bio för att se Buddenbrooks. Det kanske inte var den bästa film jag sett, men helt okej tisdagsunderhållning. Kanske är den bättre om man har läst romanen av Thomas Mann med samma namn, kanske är den bättre om man gillar kostymdramer som utspelar sig på 1800-talet. Onsdagen tillbringades på föreläsning, på varuhuset Alexa där jag försökte hitta på något kul att ge Hanna i försenad julklapp/födelsedagspresent. Det gick sådär, men jag hittade en present till mig själv i alla fall, Good Bye Lenin på dvd för bara 6 Euro. Fynd! Bäst av allt är att inte så många kommer kunna låna den av mig eftersom den är på tyska och bara med tysk textning, ha! I onsdags och torsdags kväll var jag bara hemma eftersom jag hade "så himla mycket att göra, skolarbete och städning" men det gick ju sådär. Var alldeles för trött och lat för att riktigt ta tag i något. I fredags morse ryckte jag i alla fall upp mig och städade i ordning rummet ordentligt och städade badrummet och köket i all hast så att det inte skulle se allt för bedrövligt ut när jag fick finbesök från Sverige. Sedan begav jag mig mot flygplatsen på andra sidan stan med en mellanlandning på Alexanderplatz för inhandling av ett födelsedagskort i sista minuten. Tog flygbussen från Alexanderplatz till Tegel vilket tar 40 minuter. Jag kanske är störd som tycker att det är ett ganska härligt tidsfördriv att åka buss i 40 minuter med musik i öronen, men så är det. Mötte Hanna och vi åkte en sväng till Friedrichshain och fikade innan vi fortsatte hemåt. Efter matlagning, lite tjuvstart med vinet och byte av kläder gick vi på förfest tvärs över gården. Sedan var det dags för Erasmusparty! Vi var ett lagom stort gäng som åkte till klubben Tresor som jag har hört ska vara en av Berlins bästa. Om inte annat så var det en väldigt annorlunda lokal (en gammal fabrik?) med trappor och tunnlar överallt. Och även om jag inte är så inne på electro/techno så var det riktigt bra! Förmodligen för att det var så skön fredagskvällsstämning på hela stället! Vid 3 åkte jag och Hanna hemåt, mest för att vi ville ha ork att göra något dagen efter. Vid elva ringde alarmet och vi var väl inte så jättepigga men tvingade oss upp ändå. Vi tog en sightseeingpromenad längs Unter den Linden och åkte sedan till Hackescher Markt. Vi hittade ett pyttelitet café där vi drack kaffe och åt crepes till lunch innan vi började vår shoppingräd. På kvällen åt vi på en indisk restaurang och blev galet mätta innan vi mötte Malin, Tobi, Simon och Jasper för att dricka några cocktails. Vi var hemma i skaplig tid och jag hann läsa prologen i "Der Baader Meinhof Komplex" innan jag somnade. I söndags vaknade vi något tidigare och åkte till Ostkreuz för att äta frukost på ett café. Vi hade tur och fick det sista lediga bordet, det var tydligen fler än vi som var frukosthungriga. Och hade jag bott nära det här caféet hade jag förmodligen suttit där och ätit frukost var och varannan dag, så gott var det! Gott bröd, lyxiga pålägg, frukt, grönsaker och ett perfekt kokt ägg. Och en cappucino. Var mätt i flera timmar efteråt så jag ser det som en prisvärd frukost. Vi promenerade en ganska bra bit eftersom det var så fint väder och tittade bland annat på East Side Gallery. Sedan åkte vi till loppmarknaden i Mauerpark. Den var tyvärr mycket mindre än den brukar vara (vintersäsong?) men jag shoppade en fin svart, hemstickad mössa och en liten handväska i alla fall. Sedan blev det för kallt om tårna för att vara utomhus så vi åkte till Hackescher Markt igen och drack mer kaffe. Sedan åkte vi till DDR-museet vid Alexanderplatz. Billigt, lagom stort och väldigt intressant=perfekt! Det var inget vanligt tråkmuseum med milslånga texter och glasmontrar utan information i lagom mängd om typiska DDR-företeelser och dessutom en massa saker man kunde lyssna på och känna på. Dessutom hade de en ovanligt bra souvenirshop. Jag tänkte köpa en bok som bara kostade 7 Euro men lät bli. Vet inte varför för jag har läst den och vet att den är bra. Ibland är man osmart. Söndagskvällen avrundades med middag på Pizza Dach (nästan obligatoriskt för alla Berlinbesökare) och filmkväll hemma. Vi såg "Tillsammans är man mindre ensam" som givetvis inte var lika bra som boken, men väldigt fin ändå. Och jag kan inte låta bli att bli sugen på att lära mig franska. Igår gick vi upp tidigt och åkte till flygplatsen vid nio. Hannas flyg gick vid halv tolv och jag åkte till skolan för att gå på tyskan. Efter skolan var jag hemma en stund, tog en powernap, åt middag och bytte kläder. Sedan var det dags för konsert! Och det har jag ju redan skrivit hur bra den var! Nu ska några Kaiser Chiefs-skivor få flytta in i min samling tror jag. Jag vet att jag bor i electrons huvudstad och allt, men ingenting kan nog få mig att sluta lyssna på indiepoprock, hur trist det än må låta i mångas öron. Efter en fullbokad helg är det vardag igen idag. Och ganska segt. Många måsten och ingen ork, precis som vanligt.

Har precis kommit hem från en konsert med Kaiser Chiefs. Så himla bra! Och alldeles för kort tyvärr. Tänk hur mycket roligare en helt vanlig måndag kan bli om man går på konsert och dricker ett glas öl, sjunger och dansar. Tänk att jag hade missat att se det här bandet live om jag hade bott i Sverige nu. Tror inte de spelar där nämligen. Tyskland is the place to be när det gäller musik. Men nu ska jag sova.

Jag har tusen saker att fixa med men orkar ingenting. Det är onsdag och jag är trött. Det enda jag känner för är att läsa min bok eller se på film men jag måste läsa Europarätt och skriva avancerade meningar på tyska. Det är onsdag, det är mörkt och iskallt ute och om exakt en månad är jag i München. Min tid i Berlin är snart slut.

Min födelsedag var bra, även om den var min andra födelsedag i rad som jag inte firar hemma, och även om den inte riktigt slutade som jag hade tänkt mig. På förfesten kom nästan alla och jag fick presenter! Boken der Baader-Meinhof Komplex som jag har velat läsa ett tag nu (och jag fattade inte ens hinten när Jasper tidigare i veckan frågade mig om jag hade läst boken), en fin emaljskylt med den rätt så kända bilden av en kvinna som säger "We can do it!" (mina vänner känner mig bättre än jag trodde), en flaska äppel-päronsprit och en liten Milou-hund direkt influgen från Belgien. Hurra! Vid halv ett var det dags att börja röra sig mot Tramen och tanken var att vi skulle gå till Weekend Club som ligger högt upp i ett hus på Alexanderplatz. Tyvärr kom vi inte så långt eftersom en av de som var med (ingen av oss Erasmusstudenter, utan en besökare från Belgien) blev väldigt, väldigt full och var halvt medvetslös. Här snackar vi alltså en sådan fylla så att vi andra som var med övervägde att ringa ambulans (vi var tvungna att bära in killen på tågstationen så att vi inte skulle vara ute i kylan). Som tur var tyckte Jasper att det var onödigt och det visade sig efter ett tag att det inte behövdes. Men ändå. Jag var chockad. Och höll på att frysa ihjäl. Mycket underliga saker hände på stationen under de cirka 2 timmar vi var där, vi träffade bland annat en dansk, två killar från Kalifornien, en vakt som undrade vad f*n vi sysslade med egentligen och en gubbe som blev helt tokig när han missade sitt tåg. En minst sagt spännande kväll. Jag var hemma vid 3. Och känner mig såhär i efterhand, med risk för att låta väldigt okänslig och dryg, lite snuvad på min födelsedagsfest. Sedan kanske man kan tycka att jag hänger ut en person här, men risken att denne person skulle läsa den här bloggen är nog tämligen liten.

I fredags hade vi bestämt oss för att vara lite finkulturella och gå på museum, något som jag har varit väldigt dålig på här i Berlin. Men så vill jag vara någorlunda intresserad av ett museum om jag ska besöka det, och inte gå dit bara för sakens skull. Vid tre möttes vi och åkte till "Jüdisches Museum", judiska museet. Det var stort. Väldigt stort. Men det kostade bara 3,50 Euro om man ville se både den permanenta utställningen och specialutställningen och det var ju väldigt plånboksvänligt! Vi var där i ungefär tre och en halv timme men det räckte inte. Så mycket fanns det att titta på och läsa om! Väldigt intressant var det så jag måste gå tillbaka någon gång och beta av resten. Efter museet var vi hungriga som aldrig förr så vi tog oss till Pizza Dach där det var fullt och gick då vidare till La Paz, en annan väldigt bra restaurang. Jag åt en svingod tortilla med grönsaker, ost och guacamole. Sen höll jag på att somna så medan resten åkte hem till Jasper för att se på film åkte jag hem och sov. Jag ville nämligen vara fit för lördagen när vi skulle vara om möjligt ännu mer finkulturella.

I lördags möttes vi klockan 10 och tog tåget till Potsdam. Det är en liten stad som ligger i Brandenburg (en annan delstat alltså) en timmes resväg från där jag bor. Tågresan var ganska mysig, jag halvslumrade med musik i öronen nästan hela vägen. Väl framme i Potsdam tänkte vi först göra en turistig grej och ta en 2,5 timmes bussfärd runt till slotten och i staden men det kostade 18 Euro så det gick bort. Vi tog en kaffe-to-go på tågstationen och hoppade på en vanlig buss till slottet Sanssouci istället. Det var fint! Särskilt eftersom det fortfarande är ganska mycket snö här. Det är nog som allra finast på sommaren men eftersom jag inte är här då tycker jag att snö ändå är bättre än gråbrunt slask. Vi tog en ganska lång promenad och tittade även på "Neues Palais", det nya palatset. Sedan promenerade vi in mot stan och åt lunch innan vi gick längs med shoppinggatan. Vi fikade på ett café där jag åt en väldigt god Apfelstrudel och Jasper och Simon köpte stjärtlappar på Intersport. Något som är lite roligt här i Tyskland är att vanliga pulkor och snowracers inte verkar existera alls. Jag har sett en unge på ett tefat (han höll för övrigt på att köra omkull Malin men hon hann hoppa undan med ungefär en millimeters marginal) och på Intersport såg vi något som var en korsning mellan pulka och snowracer men annars har alla här traditionella kälkar i trä. Alltså sådana som man hade "förr i tiden". Väldigt fina är dom! Såg en hel liten dagisgrupp imorse som kom dragandes på sina kälkar. Vid halv sex tog vi tåget hemåt och sågs igen klockan nio för att dricka lite cocktails. Vi gick till två olika ställen, varav det ena var en restaurang där personalen blev sur när vi bara ville dricka och inte äta (detta trots att de hade en "cocktailbar"-skylt utanför) och det andra var en väldigt mysig bar med en inredning som bestod av soffor och fåtöljer från diverse loppmarknader. Var hemma vid halv tre.

Igår hade jag en slapp söndag hemma och gjorde lite läxor, pluggade lite, sökte lägenheter och rum i München, läste i min bok (den är snart slut och jag önskar att den fortsatte i all oändlighet) och tittade på film. Precis som en söndag ska vara. Idag har jag varit i skolan innan lektionen för att fixa med en presentation jag och Malin ska ha om två veckor, haft tysklektion, gått till apoteket (det är asbilligt med huvudvärkstabletter här!) och handlat mat. Precis så tråkig som en måndag ska vara antar jag. Men den här veckan kommer sluta bra, på fredag kommer nämligen min bästa vän Hanna hit! En helg full med sightseeing, shopping och lite fest tror jag det blir!

You're 24, you can't give up now,
there's so much more
Walk out the door
People were laughing but not anymore

You're 24, tired of dancing,
you lie on the floor
Walk out the door
People are leaving and laughing, it's all a bore

You're 24, I hope you make it to 25
And then you're 25, so glad you made it



First Floor Power - You're 24

Ja, jag hade ju tänkt fortsätta skriva om mitt jullov igår men det blev en helkväll ute på stan. Som det brukar bli med andra ord. Idag är det dock hemmakväll som gäller så jag fortsätter med min uppdatering eftersom det är roligare än att packa upp resväskan eller göra tyskläxa...

Lördagen den 27:e december: Det här var dagen då hela familjen ryckte upp sig och gick på promenad. Eller ja, mami och papi var hurtiga nog att gå ut och gå redan på juldagen. Vi pälsade på oss och tog en promenix på en och en halv timme, inklusive en sväng förbi den nya ishallen där det var damhockeymatch mellan Danmark och Segeltorp. Spännande, tyckte inte jag och Johan. Efter promenaden drack vi glögg och sedan var det dags för middag, och film. Vi såg minst en film om dagen under jullovet, hur bra som helst! Såg bland annat Mamma Mia och den var mycket bättre än jag trott, väldigt mycket bättre tillochmed!

Söndagen den 28:e december: Jag, Johan och mamma tog en sväng till Skärholmen Centrum för att byta lite julklappar. Det var ganska tröttsamt eftersom det var ganska mycket reahysteri överallt men Johan hittade i alla fall en fin vinterjacka på Carlings rea! Resten av dagen gjorde vi inget vettigt vad jag kan minnas. Kollade på film på kvällen förstås...

Måndagen den 29:e december: Min mormor, världens bästa mormor, fyllde 90 år! Och det firade vi såklart! På förmiddagen var jag dock inne i stan och åt lunch med Anni, vilket är snudd på obligatoriskt när jag är i Stockholm. Åkte hem en sväng och bytte kläder, sedan åkte vi allihop till mormor. Där fick vi en massa god mat som vanligt och träffade släkten för andra gången på mindre än en vecka. En mysig måndag!

Tisdagen den 30:e december: Jag träffade Maria i Huddinge centrum och åt lunch på konditori Castello som till vår stora glädje hade ryckt upp sig avsevärt. Men det känns fortfarande lite halvdant måste jag säga. Plus att jag såg flera människor från mitt gamla högstadium/gymnasium där. De hänger tydligen fortfarande i Huddinge C. Vid två skulle Maria på bio och Johan kom till Huddinge så att vi kunde åka till stan och fixa ännu fler julklappsbyten. Nu låter det som att alla julklappar blev helt fel men så var det faktiskt inte. Jag bytte en iittala/marimekko-skål på Åhléns och den sura expediten menade att man inte ska ta upp något man vill byta ur sin påse förrän man är framme vid kassan. Detta trots att jag hade ett kvitto på skålen, plus att den låg i en kartong vilket de skålar som står på butikshyllan inte gör. Detta förstod inte kärringen (ursäkta franskan) utan började prata om ficktjuvar. Ofta en ficktjuv skulle ha ett kvitto, och en presentkartong och sedan ställa sig i byten/återköp-kassan?! Jaja.
Vi fikade och dödade lite tid i väntan på att min familj skulle komma in till stan eftersom vi skulle på bio allihop. Jag ville köpa halva Lagerhaus eftersom de hade fått in en massa fina saker i 50/60-talsstil. Men har man ingen lägenhet är det lite svårt...Filmen vi såg heter "die Welle" och är tysk, men det finns en brittisk eller amerikansk gammal version av den också vet jag. Såg den i åttan eller nåt. Men den här var bättre! Och det var inte ens jag, tysk-film-nörden, som valde den. Efter bion åt vi middag på Mongolian Barbeque eller vad det heter. Jag blev sjukt mätt och tyckte restaurangbesöket var dyrt. Kan bero på att jag är van vid Berlins priser. Det händer inte så ofta att hela familjen gör något tillsammans som det här så det var en väldigt lyckad kväll!

Onsdagen den 31:a december: Nyårsafton! Som är den mest överskattade högtiden jag vet. Som jag skulle kunna bojkotta. Tanken var att vi (mina föräldrar alltså) skulle ha lite middagsgäster men de lämnade återbud på grund av sjukdom och annat så det blev bara familjen+Johan. Min pappa skickades till Ica Kvantum med en lång inköpslista och mamma och jag städade lite halvhjärtat. Vi åt god nyårsmiddag hemma och sedan åkte jag och Johan in mot stan. På Debaser Slussen var det nyårskalas och vi mötte Anni+vänner där. På tolvslaget var vi ute (utan jackor, smart) med resten av stan och tittade på raketer och drack champagne. Sedan drack vi mer öl och dansade på Debaser men tyckte att musiken var sådär. Dessutom stängde de 3 trots att det var nyårsafton, lite snopet när partyt precis började komma igång! Vi promenerade dock bort till Skrapan dit Anni och Anna precis flyttat, och gjorde en mellanlandning på 7eleven för inköp av diverse förnödenheter. Sedan tog det ungefär en kvart att låsa upp lägenhetsdörren eftersom den inte har något riktigt lås utan nåt elektroniskt skit med en nyckelbricka. Jobbigt om man är jättekissnödig...Och vad är det för fel på vanliga nycklar?! Vi var fyra personer som hade lite efterfest med mousserande vin, ost, kex och popcorn på köksgolvet. Det fanns nämligen inga möbler eller saker i lägenheten än. Men det var mysigt ändå, med värmeljus och allt! Vi tog en taxi hem och släpade oss i säng runt halv sex. Hej då 2008!

I det här inlägget får ni läsa alla snaskiga detaljer om första halvan av mitt jullov, bra va?

Fredagen den 19:e december: Gick upp 04.50, trött men glad. Packade ihop det sista och begav mig till spårvagnen. Området jag bor i är läskigare klockan sex på morgonen än tre på natten konstigt nog. Tills man kommer till "stora vägen" där det är lite bilar och människor i rörelse. Hann med en tidigare tram och därmed en tidigare S-bahn än beräknat vilket var väldigt bra eftersom jag aldrig hade klarat att byta perrong på bara 4 minuter vid Warschauer Strasse. Fick stå och vänta på S-bahn nummer två ett tag men hellre det än att missa tåget och komma alldeles för sent till flygplatsen. Väldigt smart med kollektivtrafik som går hela vägen till flygplatsen för övrigt, kanske något som Stockholm skulle kunna överväga? Efter att ha tillbringat ungef'är en halvtimme på S9 mot Schönefeld flygplats, i sällskap med x antal andra morgontrötta resenärer och en tjej med brudbukett (undrar vad hon gjorde på tåget klockan halv sju på morgonen, stylad och allt?) var jag till slut framme. På tågstationen vid flygplatsen har de varit smarta nog att både bygga trappor och "backar" mellan våningsplanen så att man kan dra sin resväska hela vägen utan att behöva kånka på den. Hur bra som helst! Efter security check gånger två (tyskarna är väldigt petiga tror jag, särskilt när det gäller handbagaget, de kollar t.o.m mellan sidorna i böckerna man har med sig) och incheckning andades jag ut en stund och åt lite frukost från min matsäck. Slumrade på planet och fick ont i nacken på grund av den obekväma lutningen på flygplansväggen...Landade långt före utsatt tid på Skavsta och hann med en flygbuss som gick en timme tidigare än den jag planerat att ta. Var framme på cityterminalen strax efter elva och fick slänga in mina väskor i bilen som min bror kom och hämtade mig med. Vi var effektiva nog att hinna handla några julklappar innan Johans tåg anlände. Vi åkte hem och gjorde inte så mycket resten av dagen förutom att packa upp lite, slappa och äta middag. Skönt att vara hemma!

Lördagen den 20:e december: Vi gick upp skapligt tidigt och åkte in till stan, Johan, Erik och jag. Jag blev nästan klar med mina julklappar, mycket tack vare att Johan hittade ett par skor han ville ha och som jag köpte som julklapp till honom. Vansinnigt mycket folk inne i stan var det såklart och det gick knappt att få en sittplats när vi ville äta lunch. Till slut hittade vi ett litet bord på ett café och kunde fylla på med ny energi. Åkte hem och hann i princip bara dumpa alla kassar innan det var dags att åka iväg och handla all julmat med mamma. Vi valde tydligen helt rätt dag och tid för det var nästan tomt på folk på Kvantum. Var ändå helt slut på kvällen. Man blir lite trött av att handla...

Söndagen den 21:a december: Lite sovmorgon och frukost med lussebullar innan det var dags att piffa till sig och åka till Långbro Värdshus för att äta julbord. Vi kände oss först helt malplacerade när fina familjen hade släktträff vid bordet bredvid vårt (de verkade ha sjukt tråkigt och pratade knappt med varandra för övrigt) men andades ut lite när det dök upp en familj i mjukisbyxor. Ett väldigt bra och vego-anpassat julbord var det. Och mätt blev man. Ändå var valda delar av familjen hungriga på kvällen, hur det nu är möjligt efter typ sex tallrikar julmat+efterrätt?! Jag tillbringade söndagskvällen i köket och bakade mina berömda små saffranskakor, världens enklaste recept är det och det kommer från Buffé-tidningen men man kan ju ta åt sig äran ändå.

Måndagen den 22:a december: Vi åkte in till stan igen för att fixa de sista julklapparna, och för att byta julklappar med Johans syster som skulle upp till Umeå dagen efter. Jag var trött på alla människor och all trängsel och var på dåligt humör tills jag fick kaffe och mat. Jag åkte hem före Johan med två galet stora (och tunga) kassar fulla med julklappar, och de var bara till mig och Johan! Som tur var åkte min käre bror samma pendeltåg hem och mamma hämtade upp oss med bilen i Huddinge. Merparten av familjen pysslade med julmat i köket på kvällen och jag började nog få aningens lite julkänsla.

Tisdagen den 23:e december: Jag gick upp skapligt tidigt och åkte tillsammans med Maria till Elin för lite julfika och uppdatering. En mysig början på dagen och jag fick min första julklapp/födelsedagspresent: brevpapper med Linnea i målarens trädgård! Jävligt klantigt av mig att glömma det hemma när jag åkte tillbaka hit dock. Resten av dagen lagade vi julmat och julstädade för fullt hemma. Och slog in paket förstås, bland det tråkigaste jag vet. Kanske för att jag tycker jag är så dålig på det? Lyckas alltid få fula tejpningar och konstiga hörn på de paket jag slår in. På kvällen klädde vi granen helt enligt traditionen och åt den första risgrynsgröten och julskinkan, också helt enligt traditionen.

Onsdagen den 24:e december, a.k.a Julafton: Tror att det var den här dagen det började snöa? Hur som helst var det lite snö på julafton, så mycket kommer jag ihåg. Vi firade med mammas sida av släkten hemma hos en av mina morbröder. Jag tyckte dock att stämningen var aningens stressad, allt gick i 180 hela tiden och vi hann knappt säga hej till alla innan det var dags att åka hem igen. Men det kanske blir bättre nästa jul. Och jag ska tillägga att jag verkligen tycker det är roligt att träffa alla mostrar, morbröder, kusiner och kusinbarn. Jag tror inte att det är så många som har en så fin, och knäpp, släkt som jag! Tillbaka på hemmaplan slog vi in de sista julklapparna och tittade på Karl Bertil Jonssons julafton innan det var dags för julmiddag. Och sedan julklappar förstås! Vilket inte är det viktigaste av allt. Jag är uppriktigt nyfiken när folk öppnar julklappar som jag gett dem, det är ju hur spännande som helst att se om man har lyckats hitta på något riktigt finurligt! Men jag ska inte säga att det är tråkigt att få en Ipod eller små örhängen eller en fin blommig blus som jag har tjatat om sedan i oktober heller.

Torsdagen den 25:e december, a.k.a Juldagen: Årets största slappardag och helt helig för mig. Har jobbat både på julafton, annandagen och nyårsafton men rör inte min juldag! Låg i soffan hela dagen tror jag, åt choklad och nötter och lite julmat på kvällen. Tittade på film mest hela tiden. Njöt av att julstressen var över och att inte behöva göra någonting alls.

Fredagen den 26:e december, a.k.a Annandagen: Också en slapp dag. Vi planerade att gå på promenad men det blev liksom inte av och det hann bli mörkt ute så vi fortsatte slöa i soffan hela den här dagen också. Vilket kanske är hela meningen med att det finns en annandag jul, vad vet jag?

Fortsättning följer, imorgon eller så!

Ja, nu är jag tillbaka i vardagen igen och det känns nästan som om det där jullovet aldrig inträffat. Eller jo, jag har ju haft ett riktigt fint lov men det går så häpnadsväckande fort att anpassa sig till livet här i Berlin igen. Tänkte skriva en någorlunda kort sammanfattning av vad jag sysslade med dagarna innan jag åkte hem, och vad jag roat mig med under lovet. För att underlätta för alla mina läsare (typ 7 personer?) delar jag upp det i flera inlägg. Brukar ju ha problem med att fatta mig kort som bekant...

Måndagen den 15:e december: Hade sista tyskalektionen innan lovet. Läraren bjöd på kakor och vi pratade om jultraditioner - precis som på lågstadiet! Efter skolan var jag hemma en sväng innan det var dags att möta upp några andra Erasmusstudenter+Katarina, en av de studenter som varit våra "faddrar" under den här terminen för att gå på julmarknad. Eftersom de flesta redan varit på den lite mer traditionella marknaden vid Gendarmenmarkt gick vi till en annan marknad som låg bredvid Alexa. Det visade sig vara kitschens högborg. Eller ja, det var ett tivoli med en touch av julmarknad. Enligt Katarina finns det 4 saker man måste göra när man besöker en julmarknad: äta något, dricka något, åka minst en karusell och köpa lotter. Vi åt något mystiskt bakverk med smak av mandelkubb och med en massa florsocker på. Vi drack varm choklad. Vi åkte ett gigantiskt pariserhjul vilket var svinkallt (trots fleecefiltar) och 4 av 7 hade världens höjdskräck. Vi drog dessutom någon sorts lotter och vann en babytiger. Mission accomplished.

Tisdagen den 16:e december: Vi hade lektion i Europarätt eller europeisk rätt eller vad det heter på svenska. Det är nog två olika saker tillochmed. Jaja. Efter lektionen åt vi lunch som vanligt och jag gick sedan till banken för att äntligen skaffa ett tyskt bankkonto. Tyvärr var kvinnan som jag skulle gå till inte på plats den dagen så jag fick boka en tid. Sedan gav jag mig ut på en julklappsshoppingrunda på egen hand. Det var ganska effektivt! Köpte en fin t-shirt till min lillebror och ett mjukismonster till Elins och Niklas bebis (som kan komma vilken dag som helst nu!). Åkte hem och andades ut lite innan det var dags för veckans biobesök. Vi går på bio nästan en gång i veckan här. Vet inte varför men det är billigare än i Sverige och utbudet känns mer spännande. Kan ju bero på att tysk film är tusen gånger bättre än svensk, generellt sett. Filmen började halv elva och då kan det finnas risk för att man somnar men "Berlin Calling" var riktigt bra, och musiken med. Att den dessutom var filmad på tågstationer och klubbar där vi varit gjorde det hela ännu bättre. Jag förgyllde mitt biobesök med lite lösgodis för det sjuka priset 1,80 Euro per hekto. Dyrt men gott! Filmen påminde en del om "It's all gone Pete Tong" så gillar man den kanske den här kan vara värd att se.

Onsdagen den 17:e december hade jag egentligen lektion men hoppade över den eftersom vi skulle på studiebesök i Bundestag, det vill säga Tysklands parlament. Jag mötte Jasper vid S-bahnstationen och vi mötte sedan upp resten av gruppen utanför det pampiga Reichstags-huset. Det var mycket intressantare än jag trott att lyssna på frågestunden som pågick, och det var mycket lättare att förstå politikerna när de pratade än förväntat också. Vi avslutade studiebesöket med att åka upp till byggnadens glaskupol varifrån man vid fint väder kan se hela Berlin. Den här dagen var det givetvis grått, dimmigt och småregnigt ute så utsikten var sådär. Men jag prickar av Bundestag på min "att se-lista" ändå, tänker nog inte åka dit en dag med fint väder bara för att stå i kö i en timme och sedan betala inträde. Efter studiebesöket gick jag och Jasper på jakt efter ytterligare julklappar. Det gick sådär. Jag hittade ingenting. Malin och Simon anslöt efter ett tag och vi gick och fikade på ett ställe med väldigt knepig service. Personalen glömde bort beställningar, antingen helt så att man fick gå och fråga dem var ens fruktsallad tog vägen (det fick jag göra) eller delvis så att de kom till bordet och frågade vilken sorts macka man hade beställt (det hände Malin). Rätt dyrt var det dessutom så dit går vi nog inte tillbaka. Vid halv åtta mötte vi några andra Erasmusstudenter vid Hackescher Markt och gick för att äta middag tillsammans innan alla åkte hem på jullov. Det blev en indisk restaurang som vi varit på tidigare. Sjukt gott, sjukt mycket mat, sjukt mätta blev vi. Trots paltkoman gick vi vidare till en bar/restaurang med 50/60-talstema. Den ser ganska mycket ut som restaurangen som Mia Wallace och Vince Vega går till i "Pulp Fiction". Jag drack en alkoholfri drink och gick ganska tidigt tillsammans med Malin, Simon, Jasper, Nathalie och Marta.

Torsdagen den 18:e december: Började räkna ner timmarna tills jag skulle åka hem och längtade efter Sverige. Hade sociologi som första lektion vilket inte var särskilt ansträngande. Vi fick göra en liten utvärdering av kursen och sedan bjöd läraren på choklad och vi fíck se en film om socialisation. Undrar hur ofta det händer att universitets/högskolelärare i Sverige bjuder sina studenter på något bara för att det är jul? Efter sociologin var det dags för engelska. Mer choklad och julkakor! Och lite undervisning i bankspråk på engelska. Vi Erasmusstudenter svarade på alla frågor hela tiden, mest för att vi skulle komma vidare med lektionen, men de tyska studenterna verkade tycka att vi var dryga besserwissrar. Det är ju inte vårt fel att vi får lära oss engelska från typ tredje klass och de börjar i, vad vet jag, sjuan? Efter en väldigt snabb lunch var det dags för dagens sista lektion, statsvetenskap. Vi kände igen det mesta som vanligt och jag antecknade flitigt en stund tills syret började ta slut i klassrummet och jag började räkna minuter för att hålla mig vaken, typ. Efter att skoldagen var slut gick jag till Kaisers för att inhandla lite matsäck. Gick hem för att börja packa, och ja det gick ju sådär halvbra. Gjorde en massa annat och gick och lade mig runt tolv. 04.50 ställde jag alarmet på. Men när jag ska ut och resa kan jag inte sova så bra ändå så det gjorde väl inte så mycket. Det kan vara värt att vara helt död på grund av sömnbrist om man ska hem till Sverige och ha jullov.

Jag kan ju tillägga här att jag under hela den här veckan längtade hem till Sverige och familjen ganska mycket. Jag tror att jag pratade med Johan i telefon varje kväll så att vi kunde räkna ner hur många dagar det var kvar tills vi skulle ses. Vuxen jag låter nu. Not.

Jag vaknade i Stockholm, eller ja, i förorten då. Och ska snart gå och lägga mig i Berlin (i förorten). Ungefär 7 timmar tog resan från dörr till dörr. I Berlin är det mer vinter än i Stockholm, i alla fall mer snö. Kramsnö eftersom det bara är nollgradigt jämfört med Stockholms minus tio. Men fint är det. Om än väldigt tomt, jag saknar dom där hemma lite redan. Och Johan förstås. Mest Johan. Men så brukar det vara. Och det brukar bli bättre efter en dag eller två. Som tur är.