Fröken Fräulein

...men jag tänker fortsätta prata om hur bra boken "Tillsammans är man mindre ensam" är. Har dessutom sett filmen två gånger på mindre än en vecka, och då är den inte ens hälften så bra som boken. Hittade ett inlägg om boken på bloggen Onekligen där det står såhär:

"Jag känner mig tvingad att läsa den, för jag rekommenderar den till varenda pocketshopkund. Jag liksom känner det på mig. Att den är värd det. Och sedan slår jag upp den och jag läser och jag läser och jag försöker läsa långsamt för att den aldrig någonsin ska ta slut och nu är den ändå slut helvete och då gråter jag tills det kommer en kund och jag får gömma ansiktet i tröjan och låtsas att jag har fått något i ögat. Jag är kär i alla människor i boken. Och nu saknar jag dem som vore de mina bästisar som alla åkt ifrån mig och lämnat mig ensam kvar här."

Alltså, precis så fantastiskt bra är boken! Jag grät inte men det var banne mig inte långt ifrån. Och jag gråter inte av böcker. Eller av filmer. I regel. Inser ni att jag överväger att plugga franska bara för att kunna läsa den på originalspråk? Eller ja, nästan överväger i alla fall. Blev nästan chockad när min bästa vän Hanna sa att hon fick börja om med boken för att hon tyckte den var så seg första gången hon började läsa den. Okej, jag kan hålla med om att de första par, tre sidorna var lite "njaa" och "attans, jag som verkligen ville älska den här boken". Men sen! Jag fick tvinga mig själv att sluta läsa på kvällarna för att få någon sömn överhuvudtaget, och för att dra ut på läsupplevelsen som mycket som möjligt. Det ni! Okej, nu har boknörden sagt sitt. Tack och hej!