Fröken Fräulein

Jag har varit i Tyskland i nästan 8 månader. Jag har funnit mig tillrätta snabbt både i Berlin och München, kommit in i vardagslivet och känt mig som hemma. Jag har tyckt att vardagslivet utomlands faktiskt är snäppet mer spännande än det hemma i Sverige. Jag har sett och upplevt så mycket, jag har en miljon nya intryck att ta in. Jag har pratat ett annat språk än mitt eget och kanske blivit lite bättre på det. Jag har studerat och jobbat och bott utomlands. Och jag har nästan inte haft hemlängtan alls. Självklart har jag saknat pojkvän, föräldrar, syskon, vänner och släktingar. Jag har missat mycket spännande som har hänt hemma i Sverige. Jag har insett att jag sakta men säkert glider bort från kretsen av vänner och bekanta. Men jag har varit med om så mycket omvälvande och fantastiskt att allt det där liksom har glömts bort då och då. Jag har knappt längtat hem alls. För hur roligt är everyday life i Sverige egentligen?
Nu står det dock en väldigt bekant bil med svensk registreringsskylt på parkeringen till hotellet som ligger bredvid vårt hus. Mamma och pappa är här. Imorgon är sista dagen på praktiken, som kändes som den började för två veckor sedan. Och jag kan räkna ner dagarna tills jag är hemma i kära gamla Sverige igen. Mitt rum, min säng, mina syskon, min pojkvän. Svenskt lösgodis, svensk mat, svenskt kranvatten. För första gången på 8 långa månader har jag riktig hemlängtan.