Måndagen den 6:e oktober
I måndags var det dags att gå till skolan igen och få tonvis med information på kort tid. Total förvirring. Kurser skulle väljas, papper skulle fyllas i. Namn var felstavade, adresser felaktiga och födelsedatum saknades. Lite knepigt! Men det visade sig att resten av vår Erasmusgrupp inte bara består av polska studenter utan även två franska och två holländska tjejer! Efter lunch i skolans "Mensa" var jag ute på äventyr med Elke. Vi hade sett en annons med ett strykjärn för galet billiga 4,99 €! Och ett strykjärn kan ju vara bra att ha tänkte vi. Synd bara att vi inte förstår oss på gatunumreringen i den här staden. Först hoppade vi av spårvagnen alldeles för sent (men det visste vi inte då) och började gå åt fel håll. Sedan gick vi tillbaka och hoppade på spårvagnen igen, för att sedan hoppa av den när vi insåg att den inte alls gick på den väg vi hela tiden trott att den gjorde. Sen gick vi till nr 216 där vi trodde att affären med de billiga strykjärnen skulle finnas. Nummer 216 var dock ett helt vanligt hyreshus. Det hade dessutom börjat regna vid det här laget så vi ringde till Jasper (som hjälper alla med allt, hela tiden!) och fick veta att det var 277 vi skulle till. När vi äntligen kom dit, det visade sig vara ett shoppingcenter, så var de jättebilliga strykjärnen slut. Som tur var fanns det nästan lika billiga strykjärn för 9,99 €. Och kaffebryggare för samma pris. Efter att ha åkt med en spårvagn vi trodde skulle ta oss hemåt och hamnat i en helt ny stadsdel, Marzahn, var vi tillbaka på vårt wohnheim strax efter fem. Hann precis andas ut, äta middag och byta kläder innan det var dags att åka in till stan för att dricka billiga cocktails med våra nya vänner från Frankrike och Nederländerna. Klockan åtta skulle vi ses. 20.05 var jag, Elke och Malin där. Ungefär en halvtimme senare dök Simon och Jasper upp. Närmare nio kom de franska tjejerna. Vid halv elva kom tjejerna från Holland. Man skulle kunna skriva en bok om olika nationaliteters syn på det här med att komma i tid! Men drinkarna var goda. Och sällskapet väldigt trevligt! Vi var inte hemma förrän vid ett och då hade vi dessutom hunnit träffa en kanadensisk utbytesstudent, Krista, på Lichtenbergs S-bahnstation. Det visade sig att hon bodde i samma wohnheim som vi så vi hade sällskap hela vägen hem. Det är helt klart bland det bästa med den här utbytesterminen hittills - alla människor man träffar! Alla är från olika länder och nästan alla är hur trevliga som helst. Jag anar redan nu att det kommer bli svårt att åka härifrån!
