Fröken Fräulein

I torsdags reste jag till Sverige och Johan för att fira påsk. Jag började med en väldigt seg resa med S-bahn till flygplatsen. Det tar 40 minuter och allt man ser är åkrar, åkrar, åkrar, bilväg, bilväg, hus, åkrar, åkrar, bilväg. Men det var fint väder. Och väldigt varmt, särskilt med en stor backpacker-ryggsäck på ryggen. Flygplatsen var hur stor som helst och väldigt fin, nästan finare än Kastrup tror jag. Arlanda är pinsamt litet och tråkigt faktiskt, kan man konstatera. Första flyget tog mig från München till Berlin och jag har aldrig varit gladare över att jag valde fönsterplats. Att flyga in över Berlin i vackert väder kan ha varit bland det häftigaste jag sett. Man såg precis allt; tegeltaken, kyrkorna, de typiska 70-talshöghusen, pooler, färgen på fasaderna. Och så tv-tornet förstås. Det fina tv-tornet. Och alla träd såg ut som små färgglada puffar. Jag fick en plötslig längtan tillbaka till Berlin, och när jag gick av planet och tvärs igenom Berlin-Tegels flygplats kände jag mig som hemma. Märkligt hur snabbt man kan fästa sig vid en ny plats och kalla det hemma. Nästa flyg gick bara någon halvtimme efter det första och jag var självklart framme på Kastrup jättetidigt eftersom AirBerlin har för vana att vara väldigt punktliga. En annan trevlig bonus de har är att man alltid får något att dricka och någon sorts snacks på deras flygningar. Och gratis tidningar. Lite skillnad mot snål-SAS! Hur som helst hade jag bokat ett senare tåg för att ha god marginal på Kastrup men jag fick som tur var åka med tåget som gick en timme tidigare och var framme i Karlshamn redan 21.30. Då var jag fortfarande vän med SJ. (Jag insåg att jag varit borta från Sverige för länge när jag inte kunde höra om tågvärden pratade danska eller svenska. Det var skånska kom jag fram till sen.) I Karlshamn var det mörkt, och mycket kallare än i München. Men skönt att vara i Sverige. Hela påskhelgen har varit solig och varm och fin. Vi har promenerat och lagat påskmat och ätit en massa påskgodis. Vi hann även med en tur till Karlskrona för att träffa Maria och Martin och äta glass i solen. Självklart gick helgen alldeles för fort och i måndags var det dags att åka tillbaka till München. Då började äventyret. Jag och ett större antal andra personer hade bokat biljetter till ett tåg som skulle gå från Karlshamn 13.30. Då hade jag mycket tid på Kastrup för att checka in och annat. Kanske gå i en butik eller två och köpa en parfym. Synd bara att avgången 13.30 bara går måndag till fredag samt lördag. I måndags var det annandag påsk, även känd som en röd dag. Heja SJ! Nästa tåg gick 14.30. Där stod vi. Jag ringde SJ's kundtjänst och fick prata med en kille som antagligen var praoelev med tanke på hur dålig koll han hade. Ringde SAS som var tveksamma till att jag skulle hinna till incheckningen innan de stängde. Jag var förbannad och gråtfärdig. Men jag tog tåget en timme senare och satt som på nålar hela vägen eftersom Öresundstågen inte precis är kända för att hålla tidtabellerna. Tåget var dessutom överfullt eftersom en avgång ju "saknades". SJ fortsatte att göra sig impopulära genom att vägra låta ett tåg vänta i max 10 minuter så att de på vårt tåg kunde hinna med sitt byte. Som tur var drog tåget inte på sig förseningar och vi var framme vid Kastrup precis när vi skulle. Tur också att SAS har ett bra system med self service-automater så att köerna till incheckningen inte är galet långa. Jag hade dessutom redan checkat in via SMS (!) några timmar tidigare. Det kallar jag hi-tech! Landade i München sent på kvällen och då var det som jag skrivit tidigare fortfarande sommarvärme i luften. Sommarvärme är det även på mitt kontor på praktiken. Så vansinnigt varmt och klibbigt! Men de senaste två dagarna har ändå varit rätt bra, trots trötthet och en släng av förkylning. Jag har saker att göra hela tiden och räknar ner timmarna tills jag får gå hem, och ut ut ut i eftermiddagssolen.