Fröken Fräulein

Idag, som så många år tidigare det här datumet, är det här Stockholms största händelse. Här i Berlin har det varit fullt pådrag idag på grund av det här. Nu kan inte alla som läser den här bloggen tyska, men Lichtenberg är den stadsdel jag bor i, och S-bahnhof Friedrichsfelde Ost är min närmsta tågstation. Och här har det varit nynazistisk demonstration idag. Med motdemonstranter. Och poliser såklart. När jag skulle ta mig in till stan idag gick inte spårvagnen. Jag sprang hela vägen till stationen och trodde jag skulle dö för det var så jobbigt. Men såg inte en skymt av något som kunde vara en demonstration. Eller jo, två helikoptrar som cirkulerade uppe i luften. När jag och Simon kom tillbaka ett par timmar senare var det däremot något helt annat. Poliser överallt. Och då menar jag överallt. Hela stationen, och hela området runt stationen var fullt med poliser, polisbilar, piketbussar, brandbilar, ambulanser och någon annan sorts fordon som vi inte vet vad det är, kanske något man kan spruta vatten på demonstranter med? Hur som helst var det ganska fascinerande, och skrämmande. Det kändes som att vi hade förflyttats någon helt annanstans. Friedrichsfelde Ost är till vardags en väldigt lugn station med några matbutiker, ett postkontor, en bank och en frisör. Nu kändes det som idyllen hade invaderats av ett SWAT-team gånger hundra. Det var dessutom inte bara poliser från Berlin utan från andra delstater också. Galet. När vi skulle ta S-bahn en station till (eftersom bussar och tram fortfarande var avstängda på grund av demon) fick vi först inte gå in på stationen utan lydigt vänta tills resenärerna från ett annat tåg hade gått ut först. Helt surrealistiskt. Var det så här det kändes att leva i Berlin innan muren föll? Jag undrar.