Nyklippt
Idag har jag varit hos frisören och klippt håret ännu kortare. När jag förklarade hur jag tänkte sa min frisör "Ja men vi kör på lite kortare nu till hösten, lite mer 60-tal, det blir fint!". Sedan åkte jag hem och slog på tv:n där SVT 1 visar en film från 1967. Jag har nästan exakt samma frisyr som den kvinnliga huvudrollsinnehavaren. Sjukt nöjd! (Bild på håret kommer snart!).
Jag har tagit ungefär 25 bilder på mitt hår men frisyren vill inte riktigt fastna på bild. Man ser inte riktigt hur kort håret faktiskt är. På de här bilderna ser det ungefär ut som första gången jag klippte av allt även fast det är mycket kortare nu! Så jag slänger in en exempelbild på hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Nu återstår bara att se om jag lyckas fixa håret lika snyggt som frisören gjorde...
Ungefär såhär ser det ut, inbillar jag mig.
Jag har tagit ungefär 25 bilder på mitt hår men frisyren vill inte riktigt fastna på bild. Man ser inte riktigt hur kort håret faktiskt är. På de här bilderna ser det ungefär ut som första gången jag klippte av allt även fast det är mycket kortare nu! Så jag slänger in en exempelbild på hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Nu återstår bara att se om jag lyckas fixa håret lika snyggt som frisören gjorde...
Ungefär såhär ser det ut, inbillar jag mig.
Vad ska du bli när du blir stor?
Jag har hintat lite om att jag inte jobbar längre utan istället gör något annat den här hösten. För att räta ut eventuella frågetecken avslöjar jag därför nu att jag har slutat jobba och börjat plugga, igen. Jag trivdes visserligen bra med mina kollegor och hade aldrig någon klump i magen när jag skulle gå till jobbet men samtidigt fanns det inga utmaningar kvar, inget som utvecklade mig. Och framför allt har vi de senaste månaderna haft alldeles för lite att göra. Samtidigt har jag ju ganska länge känt att jag vill plugga upp till masternivå. Jag har funderat ganska mycket på vad jag ville fördjupa mig inom och från början var jag inne på språk. Sedan valde jag politik/förvaltning när jag gjorde min utlandstermin i Berlin och var rätt inne på politik/mänskliga rättigheter/internationella relationer. För att sedan återgå till språklinjen när jag läste tyska en termin till och skrev min c-uppsats i det. Så nu har jag bestämt mig för att plugga till något som jag tror att jag kommer tycka är roligt att jobba med en längre tidsperiod och har gett mig in på att bli översättare. Säger inte att det skulle vara tråkigt att jobba med mänskliga rättigheter och så, men det finns så många andra som jag tror är bättre lämpade för det och mer engagerade. Till exempel flera av de som jag pluggade med i Växjö. Själv är jag mer lagd åt språknörds-hållet samtidigt som jag vill få in det där med skrivandet någonstans. Så jag tänkte att översättare vore ett bra yrke för att kombinera språket och skrivandet. Tyvärr ser arbetsmarknaden inte så himla ljus ut för översättare men det gör den väl å andra sidan inte för särskilt många "roliga" yrken?
Hur som helst ska jag läsa 60 poäng engelska det här året för att sedan skriva ett antagningsprov till översättarprogrammet i vår och hålla tummarna för att jag kommer in. Terminen på Stockholms universitet började den här veckan och jag känner mig som en sjuåring som precis har börjat första klass. Nyfiken, nervös och lite skräckslagen inför allt det nya som väntar. Hur var det man hittade nya kompisar nu igen?
Hur som helst ska jag läsa 60 poäng engelska det här året för att sedan skriva ett antagningsprov till översättarprogrammet i vår och hålla tummarna för att jag kommer in. Terminen på Stockholms universitet började den här veckan och jag känner mig som en sjuåring som precis har börjat första klass. Nyfiken, nervös och lite skräckslagen inför allt det nya som väntar. Hur var det man hittade nya kompisar nu igen?
Way Out West, del 3
Det kanske är dags att skriva det sista Way Out West-inlägget nu, såhär en vecka efter de andra. Lördagen inleddes med sovmorgon och frukost i solen på balkongen. Sedan tog jag bussen själv in till stan för att hälsa på min fina kusin med familj. Där satt jag i solen på balkongen och blev bjuden på kaffe och sjukt goda kanelbullar medans vi pratade bort en timme eller två. Övriga i festivalsällskapet var på The Tallest Man on Earth's spelning som jag alltså prioriterade bort till förmån för kusinhäng. Sedan tog jag en spårvagn som var full till bristningsgränsen med festivalbesökare och åkte till Slottsskogen för att möta upp de andra utanför området och dricka lite vin i solen. Även denna dag var vädret helt fantastiskt.
Obligatorisk bild på Way Out West-skylten
Vi rörde oss in på området och började med att äta en falafel samtidigt som vi tittade/lyssnade lite på Noah and the Whale. De var riktigt bra och förutom att spela sina egna låter gjorde de en cover på Robyns "Call your girlfriend" (det blev lite av ett tema sen, att referera till andra artister som spelade på festivalen). Sen såg vi finaste Säkert!, den perfekta blandningen av norrländskt vemod och upptempo-låtar. Efter det var det en ganska stor lucka i spelschemat fram till nästa band vi ville så vi hängde inne på ölområdet ett tag. Wiz Khalifa spelade och jag tyckte att allt lät som en enda lång låt (förutom när de gjorde någon sorts cover/samplade Empire of the Sun). Förstår mig väldigt sällan på hiphop. Lördagkvällens höjdpunkt enligt mig var Pulp, som visserligen är rätt gubbiga vid det här laget men som ändå röjde som om det var 1997 fortfarande. Synd bara att alla som stod runt oss var födda ca 1994 och aldrig hade hört bandet ifråga och bara stod stilla och tittade, samt blev sura när vi röjdansade till "Common People". Jag tycker personligen att det är omöjligt att stå still när den låten spelas men jag kan ju ha fel. Pulp gjorde också en referens till ett annat band och tog upp en snubbe från Noah and the Whale på scenen under en låt.
Pulp, som borde fått spela senare så att det hade blivit ännu mer fest!
Jag och Maria. Notera att jag är duktig och har (knallgula) öronproppar!
Efter Pulp hängde vi på ölområdet igen och fascinerades av att så många verkade tycka att Tiësto var festivalens höjdpunkt. Hysteriskt mycket folk vid scenen, samt några hipsters som dansade inne på ölområdet. Jag förstod mig inte på musiken alls och tyckte att även detta lät som en enda lång låt. Och då gillar jag ändå elektronisk musik i viss utsträckning, men det finns ju gränser. Ännu fler verkade tycka att Kanye West var festivalens höjdpunkt, för när han spelade var verkligen hela festivalen vid den scenen såg det ut som. Förutom vi, som satt kvar inne på ölområdet och försökte förstå storheten med denne man. Jag vet inte hur många blogginlägg och recensioner jag har läst såhär i efterhand som fullkomligen hyllar Kanye West och säger att detta var årets konsert (tillsammans med Prince) och de grät och var helt saliga och gud vet allt. Synd att jag missade den konserten då, med flit. Eller, vi hörde ju det mesta av den men jag var inte direkt överväldigad. Förutom att jag inte direkt förstår mig på hiphop så förstår jag mig verkligen inte på Kanye West. Vad är grejen? Sjukt överskattad artist om ni frågar mig. Vi lämnade området innan hans spelning var slut, åt lite vegetarisk varmkorv på vägen och åkte till Storan som kvällen innan, den här gången för att se Pascal och Mattias Alkberg. Det blev Marias födelsedag efter klockan tolv och efter att ha köat en halv evighet till baren fick hon en födelsedagsdrink till slut. Det var två helt okej spelningar men vi nöjde oss ungefär halvvägs in i Mattias Alkbergs spelning och åkte hemåt. Efter kanske lite för lite för sömn var det söndag och dags att packa ihop väskan igen. Efter en lyxig och välbehövlig födelsedagsbrunch på Ritz promenerade vi till centralstationen där jag hoppade på mitt tåg hem mot Stockholm. Och så var den festivalhelgen slut! Men jag kommer tillbaka, kanske redan nästa år?
En suddig nattbild på festivalskylten får avsluta det här blogginlägget.
Obligatorisk bild på Way Out West-skylten
Vi rörde oss in på området och började med att äta en falafel samtidigt som vi tittade/lyssnade lite på Noah and the Whale. De var riktigt bra och förutom att spela sina egna låter gjorde de en cover på Robyns "Call your girlfriend" (det blev lite av ett tema sen, att referera till andra artister som spelade på festivalen). Sen såg vi finaste Säkert!, den perfekta blandningen av norrländskt vemod och upptempo-låtar. Efter det var det en ganska stor lucka i spelschemat fram till nästa band vi ville så vi hängde inne på ölområdet ett tag. Wiz Khalifa spelade och jag tyckte att allt lät som en enda lång låt (förutom när de gjorde någon sorts cover/samplade Empire of the Sun). Förstår mig väldigt sällan på hiphop. Lördagkvällens höjdpunkt enligt mig var Pulp, som visserligen är rätt gubbiga vid det här laget men som ändå röjde som om det var 1997 fortfarande. Synd bara att alla som stod runt oss var födda ca 1994 och aldrig hade hört bandet ifråga och bara stod stilla och tittade, samt blev sura när vi röjdansade till "Common People". Jag tycker personligen att det är omöjligt att stå still när den låten spelas men jag kan ju ha fel. Pulp gjorde också en referens till ett annat band och tog upp en snubbe från Noah and the Whale på scenen under en låt.
Pulp, som borde fått spela senare så att det hade blivit ännu mer fest!
Jag och Maria. Notera att jag är duktig och har (knallgula) öronproppar!
Efter Pulp hängde vi på ölområdet igen och fascinerades av att så många verkade tycka att Tiësto var festivalens höjdpunkt. Hysteriskt mycket folk vid scenen, samt några hipsters som dansade inne på ölområdet. Jag förstod mig inte på musiken alls och tyckte att även detta lät som en enda lång låt. Och då gillar jag ändå elektronisk musik i viss utsträckning, men det finns ju gränser. Ännu fler verkade tycka att Kanye West var festivalens höjdpunkt, för när han spelade var verkligen hela festivalen vid den scenen såg det ut som. Förutom vi, som satt kvar inne på ölområdet och försökte förstå storheten med denne man. Jag vet inte hur många blogginlägg och recensioner jag har läst såhär i efterhand som fullkomligen hyllar Kanye West och säger att detta var årets konsert (tillsammans med Prince) och de grät och var helt saliga och gud vet allt. Synd att jag missade den konserten då, med flit. Eller, vi hörde ju det mesta av den men jag var inte direkt överväldigad. Förutom att jag inte direkt förstår mig på hiphop så förstår jag mig verkligen inte på Kanye West. Vad är grejen? Sjukt överskattad artist om ni frågar mig. Vi lämnade området innan hans spelning var slut, åt lite vegetarisk varmkorv på vägen och åkte till Storan som kvällen innan, den här gången för att se Pascal och Mattias Alkberg. Det blev Marias födelsedag efter klockan tolv och efter att ha köat en halv evighet till baren fick hon en födelsedagsdrink till slut. Det var två helt okej spelningar men vi nöjde oss ungefär halvvägs in i Mattias Alkbergs spelning och åkte hemåt. Efter kanske lite för lite för sömn var det söndag och dags att packa ihop väskan igen. Efter en lyxig och välbehövlig födelsedagsbrunch på Ritz promenerade vi till centralstationen där jag hoppade på mitt tåg hem mot Stockholm. Och så var den festivalhelgen slut! Men jag kommer tillbaka, kanske redan nästa år?
En suddig nattbild på festivalskylten får avsluta det här blogginlägget.
