Lördagen den 4:e oktober

På lördagen gjorde jag, Elke, Simon och Jasper en dagsutflykt till Ikea. Det är inte så ofta jag besöker Ikea 2 gånger inom loppet av en vecka men efter att vaknat alldeles för tidigt med solen i ögonen ett par dagar i rad var jag tvungen att köpa någon sorts gardin, filt eller tyg att hänga för fönstret. Jag vet inte om persienner existerar här för jag har hittills inte sett en enda. Spetsgardiner verkar vara grejen. Att åka till Ikea en lördag när det är dåligt väder är en ganska dålig idé även i Berlin. Det tog lååång tid att ta sig igenom hela varuhuset, men jag fick leka guide och förklara de konstiga namnen på diverse möbler och prylar. Från Ikea åkte jag och Elke hem till vårt wohnheim, sedan iväg till mataffären (en bättre den här gången) och sedan hem igen för att snabbduscha och hinna hem till Simon. Skönhetssömnen som vi hade sett fram emot hela dagen fick vi strunta i, men det vägdes upp av att Simon hade middagen färdig när vi kom dit. Lyx! Och vi slapp till och med diska! Dock så tror jag att jag i ett svagt ögonblick lovade att bjuda på svenska köttbullar någon gång. Hur gick det till? Middagen övergick i en förfest när Malin, Tobi, Malins syster Sanna, Johanna, Karolina och hennes pojkvän Bartosz dök upp. Efter många om och men var vi framme vid Kulturbrauerei ungefär klockan ett, bara två timmar senare än vad vi hade tänkt vara där...Vi stannade på klubben "Alte Kantine" till tre ungefär. Halv sex var vi hemma vid vårt wohnheim. Berlins kollektivtrafik nattetid är helt obegriplig. Eftersom vi bor långt ute i öst (im Arsch der Welt som Maria skulle uttrycka det) måste vi åka S-Bahn och sedan ta oss vidare med spårvagn. Vi hade dock inte lust att vänta på vår S-Bahn i 20 minuter på Alexanderplatz så vi tog en spårvagn och skulle byta till en annan som går hela vägen hem. Fast den kunde man tydligen inte åka med mellan midnatt och 3 så vi fick vänta i 12 minuter på spårvagnen tillbaka, sedan 11 minuter på nästa S-Bahn bara för att precis missa vår spårvagn när vi kom fram. Då hade vi fått nog av att frysa halvt ihjäl så vi gick hem. Vilket till vår stora förvåning bara tog cirka 10 minuter! Har aldrig varit så glad över att komma in i värmen tror jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0