Fröken Fräulein

Jag är aldrig nöjd med mitt hår. Jag började med att spara ut det för att jag ville ha långt hår och en lång pannlugg. Sedan klippte jag håret precis innan jag åkte till Berlin, trots protester från min kära pojkvän. Klippningen i sig var ju ett äventyr med en frisör som ägnade mer tid åt att kolla på tjejer än mitt hår. Vet inte hur många manliga frisörer som är straighta (hej fördomar!) men han var nog det. Hur som helst så klippte han inte håret så kort som jag ville ha det, har jag kommit på i efterhand. Det är för långt för att kallas page och för kort för att vara långt. Alltså: en sjukt opersonlig och tråkig frisyr. En annan rolig sak som hände när jag var hos frisören var att han klippte luggen helt taggig/sicksackig, jag undrade om den verkligen skulle se ut så och han svarar Vill du inte ha den så? och ser ut som ett levande frågetecken. Var luggen sicksackig när jag kom hit eller?! Nej just det. Dessutom råkade han slå till mig i huvudet med hårfönen två gånger. Oproffsigt, men kanske det man ska förvänta sig när man är snål och klipper sig i Skärholmens centrum istället för Toni&Guy eller nåt. Hur som helst, nu vill jag antingen att mitt hår ska växa rekordsnabbt och bli långt, eller så måste jag klippa mer så det ser vettigt ut. När jag träffade Sofie igår blev jag dessutom återigen påmind om hur satans snyggt det är med kort pojkfrisyr på tjejer. Jag vill också ha! Men vågar nog inte.