Fröken Fräulein

Det finns så många knasiga fördomar, eller uppfattningar kanske det är, om Sverige. Några av dem är att det är kallt året runt i Sverige, att det mörkt dygnet runt på vintern och att vi pratar tyska i vårt land. Fast det där med tyskan är väl mest för dem som inte kan hålla isär Sverige och Schweiz. Svenska låter för övrigt som ett dagisspåk har vi fått lära oss den här terminen, men då ska vi inte ens börja diskutera hur flamländska låter. Den absolut vanligaste uppfattningen folk har om svenskar är att alla är blonda. Jag skulle gärna vilja veta hur många procent av Sveriges befolkning det är som faktiskt har blont hår, på riktigt. Man skulle kunna tro att tyskar, som ändå har ganska nära till Sverige och som borde se svenskar en hel del, skulle ha lite koll på det här. Men icke. Igår var vi ute, på Bang Bang Club som är Berlins svar på Debaser ungefär. En fin indiepopklubb. Det var rätt lång kö när vi kom dit och jag började prata med några tyska killar och Malin med några engelsmän, de var från Sheffield vill jag minnas. Ja, hur som helst så fick jag höra inte mindre än sex gånger att "jaha är du från Sverige? men du är ju inte blond?" varpå jag fick förklara att alla svenskar inte är blonda. Big surprise! Kanske borde ha kontrat med "men du har ju inte rött hår, har inte alla engelsmän det?" eller "men du har ju inte ring i örat, kamouflagebyxor, 90-talsfrisyr och en överdosering av brun-utan-sol? är du verkligen tysk?". Fick även höra två gånger att jag har så höga kindben att jag inte borde kunna vara svensk helt och hållet. Nej, jag glömde säga det, egentligen är jag inuit. Eller var det same?
Alla svenskar är inte blonda, alla engelsmän är inte rödhåriga (en av dem var blond. ha!), alla tyskar ser inte ut som sångaren i Scooter, vilket vi är väldigt tacksamma för. Vissa av dem ser ut som vilka indiepopkillar som helst.
Men kvällen var bra! Musiken fantastisk som vanligt och sällskapet trevligt. Pratade svenska med en dansk tjej och träffade även en tjej som var tysksvensk men som inte kunde prata svenska och tyckte det var dumt. Vi träffade en kille som var sjukt lik sångaren i Bloc Party, vilket han hade fått höra "säkert hundra gånger förut" samtidigt som han påpekade att sångaren i Bloc Party faktiskt är gay. Ja, det kan hända, men vi tyckte att det var lite tufft att vara så lik någon. Jag menar, själv är jag ju bara en utbytesstudent med mörkbrunt hår, höga kindben och ett osvenskt utseende.