Get me away from here, I'm dying

Det är när jag bryter ihop för att datorn hänger sig och raderar alla mina fina formuleringar som jag inser att det kanske är lite för mycket just nu. Att jag är lite för trött. Lite för stressad. När blir det lugnare? Jag trodde att det skulle bli det efter tentan på fredag men nu är jag inte lika säker längre. Och jag längtar hem till Stockholm så att jag blir knäpp. Jag saknar mamma, pappa, brorsorna och alla vänner. Och min fru. Jag kommer säkert inte att hinna träffa hälften ens. Och sedan dröjer det en månad innan jag kommer tillbaka dit igen. Tur att jag har världens knäppaste studiekamrater här i Växjö som får mig att skratta tills jag gråter när pluggandet blir alldeles för tråkigt.
Tur också att det finns så intressanta människor i vårt universitetsbibliotek, jag skulle kunna sitta där och bara titta på folk i flera timmar utan att tröttna.
Jag pratade precis med mamma, vi kanske får se den nya släkt-bebisen nästa vecka! Yey! Fast lite läskigt är det eftersom jag är så ovan vid bebisar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0