Fröken Fräulein

Jag saknar min mamma lite. Jag fick ett paket med posten idag, det stod utanför min dörr så jag förmodar att brevbäraren har bemödat sig med att gå upp för trappan och lämna det där istället för att försöka tvinga in det i postfacket. Bara en sån sak! Det finns hopp om mänskligheten. Fast det hade säkert aldrig hänt i Stockholm. Hur som helst var paketet från mamma och i det låg min plattång som jag hade glömt hemmahemma. Och ett kort. Min mamma kallar mig för lilla gumman fast jag är 22 år. Undrar hur länge hon kommer fortsätta med det? Det känns flickigt tycker jag. Fast jag är ju å andra sidan ganska flickig när jag är på det humöret. Till exempel är jag ju extremt fåfäng. Något som jag tror att jag har ärvt av just mamma. Hon har alltid varit väldigt mån om sitt utseende vad jag kan minnas. Jag tror det är från henne jag har fått idén om att rödlackade naglar är något man har när man ska på fest, för det har hon alltid haft när hon ska vara fin. Eller för all del rosa under det glada 80-talet. Det är min mamma som har klippt mitt hår nu också, och färgat det. Och jag har det uppsatt i knut så när jag släpper ut det är det lockigt, och page-kort. Hur fint som helst! Kanske är det en locktång jag borde ha istället? Fast mitt hår är ju rakare än rakast av naturen och vägrar vara något annat så det är nog dömt att misslyckas. Lika bra att göra det ännu plattare för att inte jävlas i onödan.

Oj, vad svamligt det blev. Men skit samma.