Fröken Fräulein

Tillbaka i Växjö. Tillbaka i verkligheten. Tillbaka i rutinerna. Som innebär att vakna med solen i ögonen runt halv nio, äta fiberhavregrynsgröt till frukost och sedan sitta minst två timmar framför datorn innan jag ens börjar fundera på att göra något vettigt. Ändå har jag dammsugit hela lägenheten, och våttorkat golven. Och gått med en massa grejer till förrådet. Och bokat tvättid. Och startat med projektet städa kylskåpet. Så helt improduktiv kan jag ju inte ha varit. Har dessutom hunnit träffa lite bekanta ansikten och då känns det riktigt bra att vara här igen. Igår när jag vaknade var jag lite lätt apatisk några timmar och ville bara hem till Stockholm igen. Det kändes så menlöst och hopplöst allting här. Men det kanske är för att jag saknar Johan så att det nästan gör ont ibland. Och då var det ändå bara en vecka sedan vi sågs sist. Jag har onekligen utvecklat ett beroende av att alltid ha honom nära under sommaren som varit. Inte helt bra så här inför hösten men vad gör man inte. Igår såg jag våra nollor första gången och de ser pyttesmå ut. Eller, inte pyttesmå men små. De flesta är födda -88 och jämnåriga med min lillebror så det kan ju vara en förklaring. Idag ska vi förhoppningsvis träffa våra "fadderbarn", de utbytesstudenter som vi ska ta hand om den här terminen. Jag håller tummarna för att all tyska jag lärt mig inte är som bortblåst.

  Såhär smart ser jag ut i mina nya, fina glasögon. De är klart snyggare än de jag fick låna förut. Det känns bra att inleda den nya terminen med en ny, intellektuell universitetsstudent-look.