Fröken Fräulein

Jag skulle vilja lova mig själv en sak. Jag skulle vilja lova mig själv, att när jag är klar med min utbildning och har ett riktigt jobb, ett sånt där jobb som man normalt sett har längre än två somrar och ett jullov, då ska jag aldrig stanna kvar på en arbetsplats bara för att det är bekvämt och praktiskt och för att jag får fyra veckors betald semester. Men jag är rädd att jag inte kan hålla det löftet så jag lovar inte mig själv någonting. Nu sitter jag ju här, på det jobb som jag hade tänkt säga upp mig ifrån redan förra sommaren. Jag har fått ont i magen så fort jag har tänkt på dagens datum som innebar slutet på ledigheten, det inbillade sommarlovet. Jag fick en gråtklump i halsen så fort jag kom in i lokalen. Jag vill inte vara här! Snälla låt mig få göra något utvecklande och kreativt. Jag är inte gjord för att sitta och svara i telefon. Om jag, när jag är 52 år, känner att det här med administration inte riktigt var min grej, då vill jag ha modet att byta bana. Börja plugga igen och bli något annat, något nytt. Eller helt enkelt bara lämna yrkeslivet, flytta till ett litet rött torp och börja skriva klassisk musik, typ. Jag beundrar människor som bryter mot sina egna normer, som vågar slå sig fria och välja en annan väg, en bättre och mer spännande väg. Jag vill också bli en sådan människa.