Fröken Fräulein

Jag får lust att hoppa framför tåget när jag inser att jag inte bara kommer att missa Arvikafestivalen med allt vad det innebär (BLOC PARTY för farao, jag har fortfarande inte fått nog och skulle lätt stå längst fram på deras konsert trots att jag såg dem i maj) utan även Accelerator. För jag jobbar den 29:e och 30:e juni. Hurra vad lycklig jag blir. Jag orkar inte ens räkna upp vilka artister som spelar på tvådagarsfestivalen vid Universitetet för då kommer jag att deppa ihop ännu mer. Varför känns det som att den här sommaren inte blir sådär jättekul? Förra året var jag ute på tågluff vid den här tidpunkten. Åh, jag kommer aldrig glömma det. Faktiskt så är det en sådan grej som jag kommer att berätta för mina eventuella framtida barn. Då kommer de förhoppningsvis tycka att deras mamma är cool som tågluffade genom halva Europa sommaren -06. Yeah. Förrförra sommaren var jag på festival x 2. Vi hade kul. Det var helt klart en av mina roligaste och sjukaste somrar ever. Även om jag blev mer än lovligt sur på mig själv när jag hittade programmet för Hultsfred-05 häromdagen och insåg att jag hade missat minst femtio bra band. Vem tappade mig i golvet när jag var liten liksom? Jaja, en festival kan ju upplevas även i öltältet.
Räkna med att blogginläggen kommer att dugga tätare än någonsin förr nu när jag sitter i en betongbunker i söderförorten och nästan somnar av tristess. Tur att min chef tycker att jag är en duktig medarbetare.
Nu: Fruktstund!