Regina Spektor
Jag hyser en sorts hatkärlek till denna ryskfödda amerikanska sångerska. Jag tycker om hennes ibland späda, flickiga och ibland kraftfulla röst men jag förstår inte den stora hypen kring henne. Hon är en aning för överskattad för min smak. Jag gillar hennes nya singel "Samson" jättemycket men "Fidelity" kommer jag antagligen att bli tokig av resten av mitt liv. Under de sex veckor i somras då jag mer eller mindre bodde i Blackeberg så jag hörde jag den låten varenda morgon när jag gick till tunnelbanan. Då blir antagligen vilken låt som helst outhärdlig, men jag gillade den inte ens första gången jag hörde den. Och även om jag räknar Regina Spektor till en av de där sångerskorna med speciell röst som jag så lätt faller för så kommer hon inte riktigt upp i samma nivå som Jenny W, Nina P, Anna T, Frida H, Andrea K, Emma N, Charlotte G och de andra som bor i min skivhylla. Men det är bara min åsikt, jag vet att det finns många, många som avgudar Regina.
Idag har solen lyst över Växjö för jag vet inte vilken dag i rad och jag har kjol på mig. Och det är fortfarande mars! Helt galet, men bra. En sak som också är galen men inte så bra är att jag har tappat allt vad disciplin och motivation heter. Tvätten som har varit torr sedan i söndags hänger fortfarande på torkställningen, disken står i travar i köket (eh kokvrån) och dammråttorna frodas i hörnen. Jag är hungrig men orkar inte laga mat. Jag har en uppsats som ska vara klar senast söndag men har ingen ork eller lust att skriva något. Jag som är van vid att formuleringarna dyker upp en efter en i huvudet och lätt skrivs om tills de sitter där de ska. Jag som skriver dagboksinlägg, bloggtexter och repliker till lokaltidningen utan att blinka. Jag som för ett år sedan hade en lärare som uppmanade mig att för allt i världen inte sluta skriva, och en farmor som en vecka innan flytten till Småland (efter att ha läst min resdagbok) ringde mig bara för att säga en enda sak: "Lova mig att du blir författare eller journalist". Jag, har fått skrivkramp. Uppsatsen ska vara på 400 ord och handla om en students vardag. Jag har fastnat. På ett annat språk än mitt eget är jag låst. Jag känner mig handikappad när jag inte kan uttrycka det jag känner, tycker och tror. Scheisse!
Idag har solen lyst över Växjö för jag vet inte vilken dag i rad och jag har kjol på mig. Och det är fortfarande mars! Helt galet, men bra. En sak som också är galen men inte så bra är att jag har tappat allt vad disciplin och motivation heter. Tvätten som har varit torr sedan i söndags hänger fortfarande på torkställningen, disken står i travar i köket (eh kokvrån) och dammråttorna frodas i hörnen. Jag är hungrig men orkar inte laga mat. Jag har en uppsats som ska vara klar senast söndag men har ingen ork eller lust att skriva något. Jag som är van vid att formuleringarna dyker upp en efter en i huvudet och lätt skrivs om tills de sitter där de ska. Jag som skriver dagboksinlägg, bloggtexter och repliker till lokaltidningen utan att blinka. Jag som för ett år sedan hade en lärare som uppmanade mig att för allt i världen inte sluta skriva, och en farmor som en vecka innan flytten till Småland (efter att ha läst min resdagbok) ringde mig bara för att säga en enda sak: "Lova mig att du blir författare eller journalist". Jag, har fått skrivkramp. Uppsatsen ska vara på 400 ord och handla om en students vardag. Jag har fastnat. På ett annat språk än mitt eget är jag låst. Jag känner mig handikappad när jag inte kan uttrycka det jag känner, tycker och tror. Scheisse!
Kommentarer
Trackback
