Fröken Fräulein

Det regnar och är kallt här i Växjö idag och jag sitter inomhus och pluggar. Perfekta förutsättningar att dricka litervis med te samtidigt som man lyssnar på bra musik alltså! Det gör faktiskt instuderingsfrågorna till Tysk ordbildning lite lättare. Jag har funderat över hur förbannat envis jag kan vara när det gäller artister jag ogillar från första början. Jag vägrar liksom att inse att de faktiskt kan vara bra om jag bara slutade vara så envis och gav dem en chans. Det stör mig, på ett bra sätt, när jag upptäcker att en av de där artisterna som jag aldrig skulle släppa in på min playlist i vanliga fall plötsligt har gjort en låt som jag inte kan få nog av. Jag kanske borde bli lite mer mottaglig för ny musik?! Hur som helst, idag tänkte jag nämna Robyn som ett exempel (jag har nämnt Regina Spektor förut). Jag förstod inte riktigt vad som var så speciellt med henne när hon slog igenom för x antal år sedan och jag har inte förstått det än. Okej, tjejen kan sjunga men det finns det fler som kan. Dessutom låter hon så barnsligt fånig när hon pratar, har jag fått för mig. Men förra året, rätta mig om jag har fel, gjorde hon en låt tillsammans med Kleerup som är så otroligt fin. Den heter "With every heartbeat" och man kan lyssna på den här. Jag får ge med mig!
Jag började fundera på hur olika man kan se på artister, vissa är ens ständiga favoriter, oavsett vad de får för sig, vissa kan man lyssna på men inte köpa en skiva av och vissa tål man bara inte. Jag gjorde en lista:

1. Ovan nämnda typ av artist. Man älskar att ogilla musiken och person/erna i fråga men sen får man ge sig när de plötsligt gör årets finaste låt eller liknande. Typ Robyn och Regina Spektor alltså.

2. Artister man älskar från alla första början och vars mindre bra låtar man förlåter bara för att de andra är så bra. För min del får det bli Shout Out Louds, First Floor Power, The Cardigans och kanske nåt mer band.

3. Artister man har hört några bra och några dåliga låtar av som plötsligt börjar göra bara dåliga låtar. Då måste man säga "Jaa jag gillar Fibes oh fibes, men bara de där två-tre gamla låtarna du vet". Fibes oh fibes alltså.

4. Artister som man egentligen hatar men som är så inne och hypade att man ändå dansar till deras musik och kan lite av texterna om det skulle spelas ute på krogen. Eller på en festival för all del. The Tough Alliance är ett bra exempel för min del

5. Artister som man verkligen verkligen hatar. Man stänger av radion när deras låtar spelas och går och köper öl för att slippa dansa till skiten. Listan kan göras lång men Markoolio, Pussycat Dolls och Beyonce står högt i kurs.