Fröken Fräulein

Nu är det snö på campus! Visserligen ett väldigt tunt lager som gräset lyser igenom, men ändå! Eftersom Växjös campus är allmänt känt för att vara som en bubbla så borde det ju se ut som en sån där snökula man skakar på, vintertid. Jag har ett svagt minne av att jag har skrivit det här förut?! Hur som helst blir jag lycklig av snö. Jag är ett riktigt vinterbarn. November brukar vara den sämsta månaden på året, riktigt grå och slaskig och allmänt trist men nu är det minsann både kallt och fint väder och snö på samma gång. Jag är glad att jag har beslutat mig för att fira jul i norra Sverige i år så att jag slipper bli besviken över att gräsplätten på framsidan av huset är lika grön som i juli på julaftons morgon. Jul=snö i min värld. Jag skulle aldrig i livet vilja fira jul på typ Gran Canaria. Huvaligen! Det finns dock en nackdel med att det är kallt ute. Det blir halt. Glashalt. Och eftersom det var slask igår har det nu bildats ett förrädiskt istäcke på alla gångvägar. Ett istäcke som har ett tunt lager snö över sig. Så förbannat läskigt att gå på! Därför ser jag ut som en blandning av tant/pingvin/stelopererad människa när jag går ut. Jag har haft seriösa funderingar på att skaffa broddar men jag vet inte om det är socialt accepterat om man är under 60 år. Jag tror att det här grundar sig i min rädsla för att göra illa mig. Jag ryser vid tanken på skrubbsår med grus i, det är bland det värsta jag kan tänka mig. Därför är jag en riktig mes när jag går på halt underlag, eller cyklar (oavsett årstid). Jag är en mes när jag åker snowboard också men då är jag mest rädd för att bryta svanskotan. Om man nu kan bryta den? Vintern vore så mycket bättre om det bara var sån där knarrig, kall snö ute jämt och ingen is. Kan man ordna det på något sätt?