This past week

Det blir lite långt mellan inläggen här märker jag! Men nu har jag fullt upp med skolan som började i tisdags. Förvirringen är total. Mycket att läsa, mycket att tänka på. Och så alla krav som kommer krypande tillbaka såhär efter sommaren. Jag säger då det. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag inte gillar det. För jag gillar ju rutiner. Jag gillar att vakna av en väckarklocka och gå upp i rimlig tid på morgonen så att inte hela dagen försvinner. Jag gillar att få lite press på mig, saker att göra, kapitel att läsa, uppgifter att skriva. Annars blir jag rastlös. Dessutom är det spännande att gå i en klass (som det nog inte heter egentligen när man studerar på universitetet) med 115 personer varav ungefär hälften är helt nya och okända så att man kan sitta och betrakta de lite nyfiket under föreläsningarna. Och så handlar ju livet i Växjö inte bara om att plugga heller, för den delen. Man kan till exempel roa sig med att gå på sittning, titta på Top Model och Project Runway och stänga av hjärnaktiviteten en stund, eller gå på konsert när det är minifestival en helg som den här. Igår var det nästan sommarväder, alltså nästan en sommarkväll och vi var i Museiparken och lyssnade på Kristofer Åström. Där fanns nästan allt som ska finnas på en festival, förutom lera. Och konserten var underbar. Det jag hann se i alla fall. För sen skulle vi åka hem. Men jag håller med Malin om att det var precis en sådan konsert där man borde stå tätt, tätt intill sin älskade för att inte frysa eftersom det bara nästan är sommar, men inte riktigt. Och då kanske jag hade blivit helt frälst av musiken. Vilket jag iochförsig nästan blev ändå. Men poängen var ändå att man inte skulle stå där ensam. Och det verkar alla andra som var där förstått, för de stod i par, tätt, tätt intill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0