Sju sanningar
1) Jag var väldigt rädd för hundar som liten och har fortfarande svårt för hundar som ska hoppa/leka/dregla på mig. Har fortfarande så pass stor respekt/rädsla för hundar att jag blir alldeles skakis om jag ser en främmande hund som springer lös i närheten av mig.
2) När jag fortfarande var väldigt liten bodde jag i Holland med mina föräldrar. Ganska ofta har jag funderat på vem jag skulle vara om jag hade växt upp där istället för i Sverige och önskar att jag hade varit tvåspråkig redan som liten.
3) Under hela grundskolan fick jag höra att jag var alldeles för tyst, tog för lite plats och måste räcka upp handen mer. Det här upprepades på varje kvartssamtal ända upp till 9an vilket gjorde att jag kände ännu mer press på att göra min röst hörd vilket i sin tur ledde till att jag liksom gick i baklås och vågade prata ännu mindre. Sedan började jag i gymnasiet, fick nya lärare som inte tjatade på mig - och så vågade jag ta mer plats och höras mer.
4) Dock är att prata inför grupp fortfarande bland det obehagligaste jag vet. Seminarier gillar jag men muntliga redovisningar är en mardröm. Förstår fortfarande inte att jag höll en presentation på tyska om det svenska utbildningssystemet på min praktikplats förra året. Inför tolv tyska medelålders, högavlönade män i kostym.
5) Jag önskar så att jag tyckte det var roligt att springa så att jag kunde ta några milslånga rundor i veckan och tycka att det var njutbart. Att det skulle kännas lätt och roligt att snöra på sig skorna och sticka ut på närmsta grusväg. Istället är jag bara lat och omotiverad och sitter hellre framför teven och äter godis.
6) Som barn och tonåring var jag den typiska "tönten" som pluggade, fick bra resultat på proven och som hellre var hemma med min familj på helgerna än hängde i ett centrum någonstans. Jag hade inget som helst intresse av att vara ute på kvällarna, träffa killar som körde moped, tjuvröka eller dricka alkohol ur petflaskor. Mina kompisar tjatade på mig men jag ville inte. Idag är jag glad för att jag hade min fest- och alkoholdebut så sent och för att jag var en av plugghästarna.
7) När vi var yngre bråkade jag och mina syskon jämt. Mest mina bröder med varandra men också alla tre. Och de var givetvis fruktansvärt irriterande när jag var en tuff tonåring och de bara var småbarn som inte förstod någonting alls om hur jobbigt allting var. Dessutom tyckte jag att de fick all uppmärksamhet. Nu när vi är nästan vuxna alla tre kan vi umgås utan att rivas, bitas och slåss och även om vi är väldigt olika så är vi samtidigt så lika. Jag tänker mig att ett liv utan syskon måste vara väldigt tråkigt ändå.
åh vad jag känner igen mig i punkt 1,3,4 och 6! i alla de andra med för den delen.. gud jag glömde verkligen skriva den sanningen om hundarna på min blogg. var du också en sån som kunde klättra i alla träd bara för att fly undan bestarna? jag kunde t.o.m stamklättra. vi är duktiga som utmanar oss att prata framför folk fast det är obehagligt! jag är stolt över dej och mej! va kul att du skrev sanningarna! :) vi borde ses nån dag och tala sanningar irl! Kram
Jag kunde nog ha fortsatt med fler sanningar! Först trodde jag att det skulle vara svårt att komma på så många men det finns ju massor med saker man kan berätta om sig själv som inte alla vet (och som ändå inte är jättehemliga). Har nog aldrig klättrat i träd för att fly från en hund, men har sprungit och gömt mig bakom mamma typ ;) Ja vi borde verkligen ses, det vore jätteroligt! När har du tid? Är du ledig på Kristi himmelfärd t.ex? Kram
