Fröken Fräulein

...är tydligen ingen omöjlighet. Det var Sofia som satte fingret på känslan som jag har inför att vända upp och ner på mitt liv i höst. Att flytta till en helt ny stad, en helt ny värld med helt nya människor och börja i en helt ny skola med professorer som måste kallas för professorer och inget annat. Och vi ska läsa ämnen på ett språk som förvisso inte är nytt men som lär komplicera det här med att plugga politik och förvaltning avsevärt. Hilfe! Hur ska det här gå? Imorgon ska ansökningarna in och jag är fortfarande velig som jag vet inte vad. Är det någon annan som har lust att bestämma min framtid åt mig? Jag avstår mer än gärna från att ta såna här vuxna beslut, tack.

Jag kanske ska nämna resan till Berlin också. Den var underbar. Veckan innan var slitsam eftersom vi satt i biblioteket mellan 8 och 18 vissa dagar och svettades framför laptopen för att lyckas pussla ihop allt. Och när vi hade genrep var grupp 1 helt vilsna. Och innan vi skulle ha presentationen, först av alla, trodde jag att jag skulle kräkas av nervositet. Sedan blev det måndag kväll och vi kunde fira att den värsta dagen var över. Tyvärr var hela resan över väldigt snabbt också. Tiden går så fort när man har roligt och skaffar 24 nya vänner på en vecka. Snyftstämningen var ett faktum när vi kramade alla hej då i torsdags morse och jag redan längtar redan tillbaka. Jag vet att många andra gör det också. Reunion om ett år, någon?

Nu funkar inte Facebook! Jag får inte ens upp startsidan och jag vill logga in och lägga upp bilder från Berlinresan. Aaah. Vad gör jag nu?!

Först sa jag att jag aldrig i mitt liv skulle börja blogga. Sedan insåg jag att en blogg är ett alldeles utmärkt sätt att skriva av sig sina tankar och funderingar på så jag skaffade en. Sedan stod jag emot Facebook-hypen, vägrade att göra som alla andra och dras in i en värld där människor du har försökt glömma de senaste tio åren kan leta upp dig på två röda. Sedan åkte jag till Berlin och gjorde ett projekt där jag träffade ett gäng helt underbara människor från Belgien, Tyskland och Polen som jag i alla fall vill göra ett tappert försök att hålla kontakten med. Så jag faller för frestelsen, registrerar mig på Facebook och går med i vår nyskapade "hålla kontakten-grupp". Bojkotten är över. Jag är en i mängden nu. Förhoppningsvis en i mängden som lyckas hålla kontakten med sina nyfunna vänner.

Idag när jag satt på en lektion/möte/nånting så ringde min mobil och jag tryckte bort samtalet. Det kom från ett för mig okänt mobilnummer. Som jag kollade upp via nummerupplysningen. Som tillhörde en Patrick i Malmö. Som lämnade ett meddelande på mitt mobilsvar: "Det är Patrick. Du imorgon har vi de där som ska sitta i vippen, de är bara tjugo personer. Jag ringer dig igen ikväll men nu har du fått mitt meddelande. Hej!". Nånting sånt. Helt obegripligt. Sedan ringde han igen men jag svarade inte då heller. Och då fick jag ett sms: .Dom är 20p och sitter i vippen". Jag svarade med ett artigt "du har nog sms:at till fel nummer" och fick ett "Förlåt." tillbaka. Jag undrar vad Patrick och hans vän med ett mobilnummer som liknar mitt har på G imorgon? Det låter spännande!
Det mystiska med det här är att varenda gång som någon ringer fel till mig (ja det har hänt förut att de har pratat in meddelanden på mobilsvaret också) så ringer de från Skåne. Eller Blekinge. Och jag förstår knappt vad de säger. Alla som ringer fel och kommer till min mamma har också varit från Skåne. Planerar de någon sorts aktion tro? Och hur kan de vara så förbannat säkra på att de ringer till rätt nummer att de tillochmed pratar in ett käckt men obegripligt meddelande på mobilsvaret de kommer till? Detta är och förblir ett mysterium.

På söndag åker vi till Berlin och min lägenhet ser ut som om någon har lyft upp den, skakat om den lite och satt ner den igen. Det ligger saker precis överallt. Kläder, mobilladdare, praktikansökningar, skor som hänger på tork, viktiga papper som ska fyllas i inför höstens utbytestermin. Och så en stor resväska som ligger mitt på golvet så man är farligt nära att snubbla över den varje gång man ska dra upp persiennerna. Men det är ett organiserat kaos tror jag. Det känns som att jag har någorlunda koll på läget. Nu återstår bara att bli helt frisk med hjälp av min införskaffade hostmedicin "vid tillfällig hosta med segt slem". De vet verkligen hur de ska locka till sig köpare, de där läkemedelsföretagen.

Hah! Min tenta hade inte förväxlats med någon annans. Jag fick VG! Hurra! Genast känns allt så mycket lättare. Har hysteriskt mycket att fixa med fram till söndag morgon klockan 5 när vi beger oss mot Berlin men det ska nog gå det med. Jag kan ju alltid sova i minibussen.

I förmiddags fick jag ett sms med ett insidertips om att tentan i "Demokratins utmaningar" var rättad. Jag har nog aldrig haft så blandade känslor inför en kurs. Eller inför en lärare för den delen. Jag har fortfarande inte riktigt fått grepp om Loxbos personlighet. Hur som helst så slängde jag och mina gruppmedlemmar oss på datorn och klickade in oss på studentportalen för att kunna andas ut några sekunder senare. Men det underliga är att jag tydligen, förutom att ha tagit 97,5 högskolepoäng vid Växjö Universitet, har fått VG/B på tentan. Förklara detta för mig? Hur kan jag ha uppnått detta betyg efter att i princip ha blundat och kryssat på flervalsfrågorna som utgjorde första halvan av tentan. Har jag bara en sinnessjuk tur? Kan jag mer än jag tror? Eller har mitt resultat blivit förväxlat med någon annans, någon smart persons? Jag vågar inte tro att jag har klarat den här kursen förrän jag står med tentan i handen och kan granska den grundligt. Jag återkommer med besked under morgondagen. Nu ska jag sova och förhoppningsvis drömma vidare om stora second hand-affärer fyllda med röda vårjackor och små turkosgröna söta handväskor.