Fröken Fräulein

Torsdagen den 9:e oktober var inte min dag. Började med att gå upp strax innan sju för att kunna gå och prata med Herr Hausmeister om 1) möjligheten att fixa internet via en sladd till telefonjacket 2) det faktum att det inte finns något varmvatten i det handfat som råkar vara mitt. Den kinesiska tjejen som har bott här en månad redan har givetvis varit smart nog att ta det andra handfatet. Och påpekade sedan för mig att jag "kanske skulle och prata med vaktmästaren om det". Jo tack. Vaktmästaren finns på plats fyra dagar i veckan. Då har han Sprechstunden 7.15-8.00 och 13.30-14.30 och på dessa tider kan man gå till hans kontor. Halv åtta var jag och en annan kille där. Vi ringde på. Ingen öppnade. Han gick och kollade på anslagstavlan om tiderna verkligen stämde. Jag ringde på flera gånger till och hörde att det var någon som pratade inne på kontoret men som inte öppnade. Alltså, inget internet och inget varmvatten. Jag var galet irriterad, mest för att jag hade gått upp så tidigt i onödan. Duschade, åt lite frukost och tog sedan spårvagnen till en annan skola, FHTW, där vi skulle ha vår första obligatoriska lektion i tyska. Trodde vi ja. Alla grupper var givetvis fulla, något som redan fått en hint om av de som varit där tidigare i veckan. Anledningen till att just vårt gäng bestående av cirka 26 Erasmusstudenter från FHVR inte får plats är att vår skola helt enkelt inte vill betala för tyskundervisningen och således inte har något avtal med språkinstiutet. Och därmed inte heller har reserverat några platser åt oss eller ens meddelat hur många vi är. Väldigt begåvat eftersom vi inte kan göra vårt schema innan vi vet vilken dag vi har tyskkurs. Plötsligt hade vi 4 timmars håltimme. Jag, Malin, Simon, Jasper och Nathalie och Manon från Holland bestämde oss för att åka in mot stan och äta frukost. Vi hoppade av på Eberswalder Strasse och hittade ett helt fantastiskt litet café som heter Morgenrot. Det visade sig att det var helt veganskt/vegetariskt till min och Nathalies stora glädje. De hade dessutom en frukostbuffé med massor av bröd, pålägg, frukt, grönsaker och yoghurt med olika tillbehör. Man fick själv välja hur mycket man ville betala eftersom de har en idé om att alla ska kunna äta hos dem, oavsett hur mycket pengar man har. Den som har mycket pengar betalar lite mer, den som har lite pengar betalar lite mindre. I like! Vi hann med en andra fikapaus i skolans Mensa innan det var dags för en föreläsning i statsvetenskap. Hela lektionen gick åt till att hela klassen fick presentera sig själva. Lagom nivå när jag var så trött att jag höll på att svimma. Efter lektionen var ungefär hälften av gruppen sugna på museum medan jag och Malin hade siktat in oss på en konsert med Miss Li. Vi bestämde oss dock för att hoppa över konserten (vi visste inte ens om det fanns biljetter, och ville inte vara hemma så sent) till förmån för resten av gruppen. Jag åkte hem och sov i en och halv timme, vilket nog var dagens höjdpunkt tillsammans med frukostbuffén. Klockan åtta skulle vi möta de andra, trodde vi, så jag och Malin stod och väntade en stund på Alexanderplatz innan vi ringde de andra. Som inte alls var i närheten utan i Friedrichshain i jakt på en restaurang. Vi hoppade på första bästa U-bahn och åkte dit. Middagen intogs på en kinesisk restaurang (sjukt gott, men dyrt!) och sedan tog vi varsin öl/drink på Mirsham. Dagen slutade helt klart mycket bättre än den började!

I onsdags började den första föreläsningen vid 12 men vi var i skolan ungefär 45 minuter tidigare för att fixa med diverse olika praktiska saker. Det gick sådär. Frau Bonnen på international office ville inte skriva under vårt intyg som ska skickas till Växjö universitet för att vi ska få vårt Erasmusstipendium. Hon kunde inte heller säga varför vi har fått felaktiga lösenord till skolans datorer. Eller hur det kunde komma sig att alla tyskkurser var fulla och vi var drygt 20 Eramusstudenter som inte fick plats. Föreläsningen var i alla fall över förväntningarna. Professor Bücker-Gärtner var visserligen försenad och nästan lika förvirrad som vanligt men själva kursen är väldigt lik det som vi har pluggat hemma i Växjö. På eftermiddagen, från 16 till 19 (!) var det dags för nästa föreläsning. Den var inte fullt så spännande. Jag kommer ärligt talat knappt ihåg vad den handlade om. Efter en mellanlandning hemma med powernap och middag tog jag och Elke oss in till stan för att möta Jasper. Vi tog oss till Prenzlauer Berg, en av de absolut bästa stadsdelarna i Berlin enligt min åsikt, och drack öl på en liten rökig pub. Det finns alldeles för mycket att se och göra i den här staden för att man ska kunna stanna hemma en kväll och göra ingenting.

I tisdags började skolan på riktigt med föreläsningar och allt. Vi var ett helt gäng Erasmusstudenter som gick tillsammans till en lektion i "Betriebswirtschaftslehre", typ företagsekonomi. Inte riktigt min grej! Dessutom var klassrummet så fullt att vissa satt på golvet och professorn som höll i föreläsningen var inte alls särskilt sympatisk. Vi hade desto högre förväntningar på eftermiddagens föreläsning i "Politikwissenschaft" som skulle börja klockan 12. Efter 50 minuter hade Frau Steckmeister fortfarande inte dykt upp! Efter lite mailande och annat fixande åkte jag för att betala min hyra. På studenthemsförvaltningen (direktöversättning) träffade jag Krista från Kanada igen och hade sällskap med henne hem. På kvällen åkte jag och Elke till Jaspers studenthem för en lugn filmkväll. Jag såg Kung Fu Panda för andra gången och åt popcorn med socker för första gången. Det smakar ungefär som kalaspuffar.

I måndags var det dags att gå till skolan igen och få tonvis med information på kort tid. Total förvirring. Kurser skulle väljas, papper skulle fyllas i. Namn var felstavade, adresser felaktiga och födelsedatum saknades. Lite knepigt! Men det visade sig att resten av vår Erasmusgrupp inte bara består av polska studenter utan även två franska och två holländska tjejer! Efter lunch i skolans "Mensa" var jag ute på äventyr med Elke. Vi hade sett en annons med ett strykjärn för galet billiga 4,99 €! Och ett strykjärn kan ju vara bra att ha tänkte vi. Synd bara att vi inte förstår oss på gatunumreringen i den här staden. Först hoppade vi av spårvagnen alldeles för sent (men det visste vi inte då) och började gå åt fel håll. Sedan gick vi tillbaka och hoppade på spårvagnen igen, för att sedan hoppa av den när vi insåg att den inte alls gick på den väg vi hela tiden trott att den gjorde. Sen gick vi till nr 216 där vi trodde att affären med de billiga strykjärnen skulle finnas. Nummer 216 var dock ett helt vanligt hyreshus. Det hade dessutom börjat regna vid det här laget så vi ringde till Jasper (som hjälper alla med allt, hela tiden!) och fick veta att det var 277 vi skulle till. När vi äntligen kom dit, det visade sig vara ett shoppingcenter, så var de jättebilliga strykjärnen slut. Som tur var fanns det nästan lika billiga strykjärn för 9,99 €. Och kaffebryggare för samma pris. Efter att ha åkt med en spårvagn vi trodde skulle ta oss hemåt och hamnat i en helt ny stadsdel, Marzahn, var vi tillbaka på vårt wohnheim strax efter fem. Hann precis andas ut, äta middag och byta kläder innan det var dags att åka in till stan för att dricka billiga cocktails med våra nya vänner från Frankrike och Nederländerna. Klockan åtta skulle vi ses. 20.05 var jag, Elke och Malin där. Ungefär en halvtimme senare dök Simon och Jasper upp. Närmare nio kom de franska tjejerna. Vid halv elva kom tjejerna från Holland. Man skulle kunna skriva en bok om olika nationaliteters syn på det här med att komma i tid! Men drinkarna var goda. Och sällskapet väldigt trevligt! Vi var inte hemma förrän vid ett och då hade vi dessutom hunnit träffa en kanadensisk utbytesstudent, Krista, på Lichtenbergs S-bahnstation. Det visade sig att hon bodde i samma wohnheim som vi så vi hade sällskap hela vägen hem. Det är helt klart bland det bästa med den här utbytesterminen hittills - alla människor man träffar! Alla är från olika länder och nästan alla är hur trevliga som helst. Jag anar redan nu att det kommer bli svårt att åka härifrån!

I söndags vaknade jag av att någon ringde på porttelefonen klockan halv tolv. Det kanske inte är tidigt men jag hade bara sovit i sex timmar och kände inte för att öppna eftersom jag visste att det inte var någon som sökte mig, och min flatmate var borta över helgen. Förmodligen var det hennes kompis (som även ringde på torsdag morgon klockan halv nio) eftersom hon kom tillbaka en timme senare och stannade i tio timmar. Jag försökte somna om men gav upp och gjorde egentligen ingenting förrän på kvällen då jag åkte till Hackescher Markt och drack kaffe med Elke, Malin, Simon samt Karolina+pojkvän. Lagom ansträngande aktivitet.

På lördagen gjorde jag, Elke, Simon och Jasper en dagsutflykt till Ikea. Det är inte så ofta jag besöker Ikea 2 gånger inom loppet av en vecka men efter att vaknat alldeles för tidigt med solen i ögonen ett par dagar i rad var jag tvungen att köpa någon sorts gardin, filt eller tyg att hänga för fönstret. Jag vet inte om persienner existerar här för jag har hittills inte sett en enda. Spetsgardiner verkar vara grejen. Att åka till Ikea en lördag när det är dåligt väder är en ganska dålig idé även i Berlin. Det tog lååång tid att ta sig igenom hela varuhuset, men jag fick leka guide och förklara de konstiga namnen på diverse möbler och prylar. Från Ikea åkte jag och Elke hem till vårt wohnheim, sedan iväg till mataffären (en bättre den här gången) och sedan hem igen för att snabbduscha och hinna hem till Simon. Skönhetssömnen som vi hade sett fram emot hela dagen fick vi strunta i, men det vägdes upp av att Simon hade middagen färdig när vi kom dit. Lyx! Och vi slapp till och med diska! Dock så tror jag att jag i ett svagt ögonblick lovade att bjuda på svenska köttbullar någon gång. Hur gick det till? Middagen övergick i en förfest när Malin, Tobi, Malins syster Sanna, Johanna, Karolina och hennes pojkvän Bartosz dök upp. Efter många om och men var vi framme vid Kulturbrauerei ungefär klockan ett, bara två timmar senare än vad vi hade tänkt vara där...Vi stannade på klubben "Alte Kantine" till tre ungefär. Halv sex var vi hemma vid vårt wohnheim. Berlins kollektivtrafik nattetid är helt obegriplig. Eftersom vi bor långt ute i öst (im Arsch der Welt som Maria skulle uttrycka det) måste vi åka S-Bahn och sedan ta oss vidare med spårvagn. Vi hade dock inte lust att vänta på vår S-Bahn i 20 minuter på Alexanderplatz så vi tog en spårvagn och skulle byta till en annan som går hela vägen hem. Fast den kunde man tydligen inte åka med mellan midnatt och 3 så vi fick vänta i 12 minuter på spårvagnen tillbaka, sedan 11 minuter på nästa S-Bahn bara för att precis missa vår spårvagn när vi kom fram. Då hade vi fått nog av att frysa halvt ihjäl så vi gick hem. Vilket till vår stora förvåning bara tog cirka 10 minuter! Har aldrig varit så glad över att komma in i värmen tror jag.

Fredagen den 3:e okrober var det Feiertag i Tyskland, till minne av återföreningen. Det innebär, förutom att alla är lediga, att i princip allt är stängt. Bara vissa restauranger och turistattraktioner är öppna. Och en mataffär på centralstationen som tur var! Jag träffade Karolina från Polen (den enda polska studenten som inte vill umgås med resten av den polska gruppen) och tog en promenad och en kaffe. Dagen till ära var det riktigt soligt och varmt ute, i övrigt är det jättekallt här för att vara i början av oktober! Kvällen tillbringades på Simons wohnheim där det var Oktoberfest på studentpuben = enliters ölglas, brezels och tysk folkmusik på högsta volym. Och en DJ iklädd Lederhosen. Det var mycket roligare än det låter och musiken övergick till att bli mer normal. Klockan 3 var vi hemma...

Torsdagen den 2:a oktober var dagen då alla förväntansfulla Erasmusstudenter äntligen skulle få börja i skolan. Redan på spårvagnen mötte jag de studenter som bor i samma wohnheim som jag och som jag hade mailat lite med innan jag åkte. Det var nog tur för jag hade inte hittat till skolan själv! Första dagen i skolan bestod av nästan 3 timmars sövande välkomstprat, lite musik och lite information som förmodligen inte ens hälften av alla studenter tog in. Sedan fick vi våra Studententickets som fungerar både som studentkort och busskort under tiden vi är här. Eftersom de ska hålla ända till februari kunde man ju tänka sig att de skulle vara i plast, eller åtminstone inplastade. Men nej, det är en papperslapp, dessutom för stor för att den inte ska knycklas ihop om man lägger ner den i en väska. Inte så bra. Men nu kan vi åka obegränsat i hela Berlin! Efter skolan var vi tvungna att åka och skriva under våra hyreskontrakt. Det tog hur lång tid som helst. När vi äntligen var klara tog jag, Simon, Elke och Jasper en lång promenad i kvarteren runt Alexanderplatz. Nästan alla Erasmusstudenter i vår grupp är från Polen och känner varandra sedan innan vilket innebär att de har bildat en egen liten grupp och bara pratar polska med varandra. Vilket i sin tur innebär att vi sju som inte är från Polen också har blivit en grupp. Efter en snabb sväng förbi mataffären Aldi (som har världens sämsta utbud ungefär) och sedan hem åkte vi in till stan igen för att äta middag. Området kring Frankfurter Tor är verkligen the place to be om man är student och vill äta (och dricka) billigt.

Onsdagen den 1:a oktober var den stora flyttdagen. Jag ringde till min "Hausmeister" Herr Schellenberger på förmiddagen och meddelade att jag skulle dyka upp senare på dagen. Han lät som en trevlig prick. Det var han också, visade det sig när vi kom fram, helt slut efter en resa med buss, S-Bahn och Tram genom halva stan. Med en stor resväska och en 11-kilos kartong. Nästa vända hade vi betydligt mindre att släpa med oss men otur som vi hade så blev det totalfel på S-Bahn och vi kom inte vidare. Då hade det dessutom börjat ösregna och blåsa halv storm. Vi kom fram till slut, blöta och smått irriterade. Rummet jag bor i ser förmodligen ut som alla andra studentrum i världen med en standardinredning bestående av säng, skrivbord, stol, garderob och hylla. Och en lampa i taket. Spartanskt med andra ord, men helt okej. Jag bor i en lägenhet med 3 studentrum och gemensamt kök och badrum. Just nu bor vi bara två här, jag och en tjej från Kina. Efter att ha lämnat av alla saker i mitt rum tog vi spårvagnen till Biesdorf där Simon från Belgien bor. Hans studenthem ser ut som en internatskola av den finare sorten med terrasser, balkonger och gröna växter överallt. Och en studentpub i källaren. Vid S-bahnstationen mötte vi Simons kompis Jasper och åkte till Friedrichshain för att möta upp Maria och Malins pojkvän med vänner. Där firade vi Tobis födelsedag med brinnande shots, cocktails och en galen servitör.

På tisdagen hade jag och Malin i uppdrag att baka x antal muffins som Tobi kunde ta med sig till jobbet dagen efter. Han fyllde nämligen år då. Vi lekte hemmafruar hela  förmiddagen och fick ihop inte mindre än 40 stycken sjukt snygga muffins. Tyckte vi i alla fall. Sedan bar det av till IKEA för lite shopping. IKEA utomlands is the place to be om man har hemlängtan. Här står det "Välkommen" i entrén och man kan köpa diverse svensk mat och godis (Gott och blandat!) i Sweden Shop. Förutom det så är det ju svenska namn på precis varenda möbel och pryl, och om man vill lämna ifrån sig sina barn när man handlar så finns "Småland" även på tyska IKEA. De billiga 5-kronorskopparna är inte lika billiga här men det är ju en petitess.

Det har varit väldigt dött här, trots att jag lovat att blogga flitigt i Berlin. Som man kan utläsa av föregående var det först igår jag fick internet fixat, sorgligt nog fungerar det inte ens särskilt bra eftersom jag verkar bo i en bunker men lite blogginlägg ska jag nog kunna knåpa ihop i alla fall. Jag börjar med att publicera en hel drös eftersom jag har suttit och skrivit bloggen i word i brist på nätverk. Jag antar att det innebär att mitt ointresse för skrivandet har försvunnit? Har haft, och har fortfarande, massor att fixa med men det är helt underbart att äntligen vara på plats! Måndagen den 29:e september vaknade jag efter 4 timmars sömn och packade det sista. Min väska var hur tung som helst men vägde tydligen bara drygt 20 kg. Tur för mig! Hade varit rätt surt att betala för övervikt som första grej. Mamma skjutsade mig till Arlanda och 12.50 lyfte planet. Landade på Tegel där Malin kom och mötte mig, och tur var det för annars hade jag garanterat åkt vilse. Om man vet hur Stockholms kollektivtrafik fungerar kan man ta den och multiplicera med 100. I Berlin finns det S-Bahn, U-Bahn, bussar och tram. Vissa bussar och spårvagnar har ett "M" framför sitt nummer, det betyder "Metro" och innebär att bussen/spårvagnen går var 10:e minut. Det gör S-Bahn också, och U-Bahn går ännu oftare så här kan man mer eller mindre glömma allt vad tidtabeller heter. Bekvämt! Och så kostar ett busskort bara 180€ för 6 månader om man är student.

Hur som helst, på måndagen hann vi med både en promenad till KaDeWe, en middag på sushirestaurang och bio. Vi såg "Der Baader-Meinhof Komplex". Mitt betyg: Se den! Jag har alltid sagt att tysk film är bra och jag har fått det bekräftat än en gång.