Nu har jag lugnat ner mig lite
So eine Scheisse!
Dagens glädjeämne
Home sweet home
Disciplin, Discipline, Disziplin
Det hjälper inte att skriva ordet på tre olika språk. Jag lär ju aldrig få någon disciplin ändå. Nu kommer säkert någon att protestera och säga att jag visst är en mycket ordningssam, strukturerad och disciplinerad person men icke. Jag har ingen disciplin när det gäller vare sig att städa/diska/hålla ordning överhuvudtaget/tvätta/uträtta saker/träna/sluta äta så mycket godis hela tiden. Min mamma kommer att få rätt. Jag kommer helt seriöst att gå upp typ tio kilo under min tid i Tyskland. Alla som åker utomlands en längre tid verkar gå upp i vikt så varför skulle jag vara ett undantag när jag dessutom lever ganska så osunt här? Alkohol, bröd och choklad är inte så nyttigt har jag hört. Men det är typ det jag lever på. Och pasta. För när jag lagar mat så blir det i 9 fall av 10 pasta. Hurra för snabba kolhydrater! Dessutom är jag lat så jag tränar ju inte direkt. Ska bli intressant att se hur det här slutar. Och ja, jag låter hysterisk nu och det här inte ett ämne jag vanligtvis tar upp här men det gör inget.
Dagen har varit mycket lång och ganska så trist. Klockan ringde den härliga tiden 06.50. Jippie! Jag hade vaknat ungefär en gång i timmen under natten av någon anledning och var inte pigg. Men gick upp ändå och duschade och gjorde mig i ordning för att hinna gå till vår Hausmeister och påpeka att lampan i köket har gått sönder. Det är ett lysrör så man får epilepsi om man tänder den för den blinkar så hysteriskt. Precis som förra gången jag var där så öppnade människan inte. Man kan ju fråga sig varför det isåfall sitter en lapp på anslagstavlan med de tider han ska vara på plats? Nu får jag använda mina språkkunskaper och formulera ett litet brev istället. Åkte till skolan för att gå på en föreläsning som skulle handla om hur man skriver vetenskapliga texter på tyska. Kursen skulle egentligen pågå hela dagen idag och hela dagen imorgon men nu har vi fått en rolig (?) hemuppgift så vi är lediga imorgon. Och slutade kl 14 istället för 17 idag för efter två var klassrummet upptaget. Kursen har ju bara varit inplanerad sedan i september. De är roliga när det kommer till planering på vår skola. Hur som helst så gick jag och Malin ungefär halv två för då hade vi inte haft någon rast sedan kvart i elva (jag skojar inte nu, det är helt sant!) och vi höll på att svimma av hunger. När vi kom till Mensan så fanns det ingen mat kvar trots att de hade öppet en timme till. Jag kommer aldrig att förstå mig på hur vissa saker fungerar här. Vår lunch bestod därför av en kopp kaffe, två frallor med ost och en chokladmuffin var. Nyttigt så det förslår. Efter skolan gick jag och handlade mat och åkte hem. Simon och Jasper skulle se nya Bondfilmen och erbjöd mig att hänga med men jag var dels för trött och dels för ointresserad för att vilja betala för att se den. Åkte hem istället och har i princip bara suttit framför datorn sedan dess. Disciplin var det ja. Tur att gårdagen var skapligt produktiv i alla fall. Vi började dagen med att gå till kontoret för våra studenthem och betala hyran. Jag betalade för december också så att jag inte behöver gå tillbaka så snart. Sedan gick vi på två föreläsningar, först Politikwissenschaft, alltså statsvetenskap med Frau Steckmeister. Som jag bara inte klarar av! Hon lyckas med bedriften att hålla i en föreläsning utan att göra något alls. Hon står och uppmanar klassen att diskutera saker men när diskussionen inte kommer någonvart så gör hon inte det minsta försök att driva den vidare eller överhuvudtaget ta tag i föreläsningen. Jag blir tokig! Vi lär oss ingenting, och vi ska ha en tenta i kursen. Som tur var så var föreläsningen i Volkswirtschaftslehre, typ makroekonomi, mer intressant och då har jag aldrig ens varit i närheten av att plugga ekonomi. Efter skolan hade vi planer på att gå på museum och åkte först hem till Simon för att laga mat. Där fastnade vi. Museet stängde nämligen åtta och vi var klara med matlagning, intagande av middag samt disk tjugo i sju. Malin åkte hem och vi andra tittade på "Big fish" istället och åt 2 kilo efterrätt tillsammans. Väldigt äckligt när jag tänker på det såhär i efterhand. Vad gjorde jag i onsdags, den tråkiga dagen? Jag åkte till skolan med Malin för att lyssna på när Jasper och Elke berättade om sin belgiska högskola eftersom det var "Hochschultag". Dock var skolan helt tom på studenter så det blev inte av. Vi gick till Simon Dach-strasse (tror att det kan vara Berlins restaurangtätaste gata) och åt lunch som var sådär. Sedan åkte vi hem till Jasper så att vi kunde ringa till en professor på Växjö universitet. Han var självklart inte där. Vi börjar få panik nu. Åkte hem och var hemma ett par timmar, sedan åkte vi till Jasper igen för att titta på en film om Erasmusstudenter i Barcelona. Den var inte jättebra men helt ok. Fast den spårade ur ibland. Ganska hög igenkänningsfaktor, särskilt när huvudpersonen pratade om att man när man bott i en stad ett tag inte är en främling där längre utan blir ett med staden och gör den till sin. Det blir självklart att bo där, som om man alltid gjort det. Och det är väldigt sant. I filmen bodde ett helt gäng med studenter från olika länder i samma lägenhet. Det hade varit riktigt häftigt att testa det men nu är jag stuck här ute i Lichtenberg. Vi hade en videokonversation med Ben som är i Växjö och som kommer hit imorgon. Det var ännu mer underhållande än filmen! Hur överlevde man innan msn och skype fanns? Onsdagen blev ganska bra till slut, och nu ska jag se till att den här dagen också blir det genom att titta på film. Man kan aldrig se för mycket film faktiskt.
Slut på det roliga
Jag har i alla fall haft en bra, och ganska turistig vecka med Johan. Efter föreläsningen i på tisdagsförmiddagen förra veckan åkte jag, Malin och Maria först till svenska ambassaden för att träffa lärare Thomas och studentgruppen från Växjö. Been there done that för två år sedan så det var inte så spännande men ganska roligt att träffa lite svenskar. Åkte sedan direkt till flygplatsen för att möta Johan och fick självklart vänta i en halvtimme eftersom AirBerlin inte landade 20 minuter före beräknad tid som de brukar. På onsdagen struntade jag i min föreläsning och visade Johan lite av Berlin. Först Prenzlauer Berg där vi hittade hundra hus vi kan tänka oss att bo i och ett café som är inrett helt och hållet i rosa och blått. Med en delvis svensk skylt utanför. I like! Vi fortsatte till Alexanderplatz och promenerade sedan i bästa turiststil längs Unter den Linden (finaste gatnamnet någonsin?) mot Brandenburger Tor. Vi hade siktat in oss på att gå på bio på eftermiddagen och tog oss till Potsdamer Platz så att vi kunde se "Der Baader Meinhof Komplex" på tyska med engelsk text. Köpte svindyra popcorn på bion. Johan gillade filmen så mycket att han ville köpa dvd'n direkt. Bra idé av mig att gå på bio alltså! På torsdagen var jag mer eller mindre tvungen att gå till skolan. Vi gick på vår första föreläsning i sociologi. Förutom de första två minuterna handlade hela föreläsningen om metod och forskningsdesign. Sååå tråkigt! Vi var sedan tvungna att gå till ett litet möte och fylla i ytterligare ett Learning Agreement fast vi redan fyllt i minst 3 likadana papper tidigare. Sedan var det dags för gruppfoto med alla Erasmusstudenter. Synd bara att ingen av de två studenter som hjälper Frau Bonnen på Auslandsamt hade tagit med sig en kamera. Var är planeringen?! Åkte hem efter fotograferingen och åkte med Johan på jakt efter nya jeans till honom. Det slutade som vanligt med att jag blev irriterad på att han aldrig kan hitta något eller bestämma sig, och beklagade mig över att jag inte orkar vara med honom och leta jeans och att jag gjort det alldeles för många gånger. Men det kanske inte är bättre att göra som jag och köpa ett par tighta jeans som blir baggy efter en dags användning. Kvällen tillbringades på en indisk restaurang med ungefär femton personer från Erasmusgruppen och god mat. Men det går att få godare indisk mat på söder i Stockholm faktiskt.
I fredags landade mina föräldrar och ena bror i Berlin klockan åtta på morgonen. Som tur var var de trötta och sov en stund innan de ville gå ut på stan så jag och Johan sov också. Sedan tog vi samma promenad som jag redan gjort med Johan, längs Unter den Linden. Tog ännu fler turistiga bilder och åt lunch. Vi hann även med en sväng på Alexanderplatz och konstaterade att kön för att åka upp i tevetornet var alldeles för lång för att det skulle vara värt det. Min familj var trött och åkte till sitt hotell medan jag och Johan åkte hem för att göra oss i ordning för kvällens födelsedagsfest. Många människor tryckte in sig i Elkes rum och firade att hon fyllde 21 dagen innan. Sedan åkte ungefär hälften av gruppen vidare till Bang Bang Club. Det var lika bra musik och lika mycket svenskar där som veckan innan. Jag var egentligen alldeles för trött för att orka gå ut men dansade ändå till klockan fyra eller nåt. Johan tyckte musiken var dålig och blev framförallt irriterad på att folk blev helt till sig av glädje när "Love will tear us apart" spelades. Alla borde tydligen förstå att det är en av världshistoriens sorgligaste låtar. Och det är det ju. Han dansade dock mer ihärdigt än jag så egentligen tror jag inte att han har vuxit ifrån indiepopen riktigt.
Lördagen var en seg dag eftersom vi inte var hemma förrän fem på morgonen och gick upp runt tolv. Träffade min familj på Ku'damm och åt lunch. Var turistiga och tittade på Gedächtniskirche och promenerade sedan hela vägen till Siegessäule. Det kostade bara 1,50 € för studenter att gå upp för de 285 trappstegen och det var helt klart värt det eftersom utsikten över staden var smått fantastisk. Man bör absolut gå upp där på kvällen som vi gjorde. Och ta med kameran! Vi hade tänkt promenera genom en park till närmaste S-bahnstation men den visade sig vara helt befriad fårn belysning. Lite konstigt i en stad som Berlin kanske. Men vi hann se slottet Bellevue på vägen till stationen så vi var nöjda ändå. Åt middag på en restaurang på Simon Dach-strasse och avslutade kvällen med en film som jag somnade ifrån. På söndagen började vi med att promenera längs med muren vid East Side Gallery. Det gjorde ungefär hundra andra turister också men det gjorde inte så mycket. Vi åkte vidare till Flohmarkt am Mauerpark men tog bara en snabb vända där. Jag hittade stövlar och provade men alla var för små eller för stora, eller helt enkelt i fel färg. Såg också en jättefin liten 50-talspall som jag dock inte köpte eftersom jag inte skulle vilja lämna kvar den här när jag flyttar. Mami, papi och bror sprang även ihop med mitt kusinbarn Josefin i loppmarknadsmyllret. Jag hann inte träffa henne alls när hon var här över helgen på grund av dålig planering och annat. Dumt. Vi åkte tillbaka till Alexanderplatz, och när man inte trodde att vi kunde bli mer typiskt turistiga så åkte vi på en liten båttur med guidning. Tyvärr bara på tyska av en dryg gubbe med jobbig röst så jag försökte simultantolka det jag förstod så att Johan skulle hänga med. Min bror somnade. Vi åkte hem och vilade och bytte kläder, tog tram+tram till Warschauer strasse. Jag har upptäckt den här helgen att man kan åka överallt med spårvagn, fantastiskt nog. Man behöver bara byta ibland. Middagen åts på thailändsk restaurang och jag somnade mitt i en av mina favoritfilmer, Det levande slottet, senare på kvällen. En bra dag. I måndags trodde jag att jag skulle vara tvungen att gå till skolan. Det behövde jag dock inte eftersom vi på söndageftermiddagen fick ett mail om att vår efterlängtade tyskkurs börjar en vecka senare än vi trott. Bra för mig, dåligt för min tyska. Jag och Johan tog sovmorgon och mötte min familj vid Checkpoint Charlie för att gå på museet. Först fikade vi dock för att få energi. Vissa tröttnade ändå efter nån timme och ville gå vidare. Jag som är en museinörd hade kunnat stanna längre såklart. På min brors begäran åt vi döner kebab (ett måste om man är i Berlin?) till lunch/middag och sedan åkte vi hela vägen till Allee der Kosmonauten så att jag kunde visa hur jag bor. Sedan en sväng förbi hotellet innan vi intog middag/efterrätt/cocktails på en närbelägen restaurang. Jag drack en Caipirinha som var vansinnigt stark och dekorerad med cocktailbär av någon outgrundlig anledning. Tog ett tag att tvinga i sig den.
Igår, tisdag, struntade jag återigen i min föreläsning och tog lite sovmorgon innan jag och Johan åkte till Prenzlauer Berg via Alexanderplatz för att bli av med hans resväska. Vi åt vegetarisk frukostbuffé i lugn och ro innan vi åkte tillbaka till Alex och började promenera längs Karl Marx-Allee som har världens märkligaste arkitektur. Synd bara att alla informationstavlor som finns längs gatan är nerklottrade och nästan omöjliga att läsa. Vi kollade i några affärer i området runt Frankfurter Tor. Jag hittade några klänningar som jag gärna hade köpt om de inte hade kostat 100 € styck. Vi fikade på Petit Madeleine, ett café som är som taget ur "Amélie från Montmartre" med fransk musik ur högtalarna och allt. Fikat var inte det bästa dock men jag går nog tillbaka ändå någon gång. Runt halv fyra var vi tillbaka på Alexanderplatz och påbörjade den långa, tråkiga resan med flygbussen ut till Tegel. Jag sade hej då till Johan vilket var förvånansvärt enkelt (men vi ses igen om mindre än 2 veckor så det kan ju vara en förklaring) och åkte sedan för att äta middag med min familj på Pizza Dach innan det var deras tur att åka till flygplatsen. Jag åkte hem till mitt studentrum och tittade på film och läste bloggar resten av kvällen. Allt kändes rätt tomt och tråkigt efter den intensiva veckan, men det är väl normalt antar jag. Och idag, idag är det onsdag och grått ute.
Det är jag som är bitchen i gruppen
Imorse vaknade jag trekvart senare än planerat. Inte så bra med tanke på att jag hade tänkt vara vid Ring Center när de öppnade. Jag skulle köpa en torkställning att hänga upp kläder på (gillar inte torktumlare) och en ny spegel eftersom jag hade sönder min igår. Var där strax innan elva och hittade skapligt snabbt butiken Real där man kan köpa precis allt mellan himmel och jord. Till exempel torkställningar och speglar. Skyndade mig hemåt eftersom vi skulle vara hos Jasper klockan tolv. Hann precis hem med torkställningen innan det var dags att sticka igen. Hos Jasper försökte vi ringa en professor vid Växjö Universitet som är ansvarig för tillgodoräknandet av våra kurser. Det börjar kännas rätt relevant nu att vi får veta om vi kan räkna in den här terminen i vårt program...Han var självklart inte på plats idag. Nästa projekt var att boka biljetter till Sverige för att hälsa på vänner i Växjö, pojkvän och familj. Vi väntade på Simon som också skulle ha varit hos Jasper vid tolv. Han dök inte upp. Vi ringde tio gånger var. Han svarade inte. Och vi kunde inte boka biljetter utan att prata med honom. Vi gick till copyshopen och skrev ut kompendium som vi behöver till en av kurserna. Ringde Simon igen och han svarade. Vi var arga. Eller, jag var arg i alla fall. Jag hade tänkt både städa och tvätta idag men icke. Efter att ha väntat på Simon i tre timmar var vi hungriga så jag, Malin och Jasper åkte till Pizza Dach (som vanligt alltså) och åt "lunch" klockan fyra på eftermiddagen. Sedan gick vi till BioMarkt och handlade ekologiska ingredienser till middagen som jag, Jasper och Simon lagade ikväll. Broccoli/blomkål/potatissoppa som blev oväntat god. Simon hade sovit för mycket och var på världens skummaste humör men kvällen var bra ändå och vägde upp dagens alla missöden. Just det, jag glömde ett! Vi skulle ha träffat vår lärare idag istället men det gick bara klockan 17 vilket helt krockade med våra planer så imorgon klockan 14 ska vi träffa honom istället. Imorgon har vi föreläsning 10-13 och sedan ska jag möta Johan på flygplatsen på eftermiddagen. Fantastiskt. För övrigt var anledningen till att han aldrig ringde oss i söndags att han hade tappat bort lappen med våra telefonnummer på! Varför lade han inte in dem i mobiltelefonen?! Varför?! Som tur var kom Malin på att vi kunde ringa Benjamin, annars hade vi fortfarande inte fått kontakt med dem. Jaja, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta snart. Kvällen avslutades med filmen Euro Trip. Sjukt intelligensbefriad film i bästa high school-anda. Om ni inte har sett den - se den inte. Nu ska jag sova. Imorgon kommer Johan. Det blir förmodligen dåligt med inlägg här en vecka framöver eftersom jag har en hel stad att visa honom. Gute Nacht!
Åååh
Oväsentligheter
Ett klokt beslut, eller ett tråkigt?
Berlin by night
En hektisk vecka
I tisdags hade vi föreläsning på förmiddagen och förundrades än en gång över hur tyska studenter uppför sig under lektionerna. De kommer gärna för sent, springer in och ut ur klassrummet under pågående föreläsning och går också gärna och slänger skräp samtidigt som läraren står och pratar. Efter föreläsningen åkte 3 svesnkor och 2 belgare till Pizza Dach och åt lunch där, detta efter att ha varit i skolans Mensa och kollat vad som erbjöds. Strax efter fem mötte jag Simon, Jasper och Elke för att åka hem till Malin och laga pannkakor till middag. Vi handlade ingredienser och diverse onyttiga tillbehör och började sedan grädda pannkakor. Vi hade säkert 5 liter smet och när vi tog en paus i gräddandet (det var jag och Malin som hade den uppgiften) för att äta hade vi hälften av smeten kvar. Den behövdes inte. Vi drabbades av akut paltkoma ändå. Vi hann smälta maten och plocka undan innan det var dags att åka till Potsdamer Platz för att möta två av de polska studenterna och gå på bio. Lite bättre planering den här dagen! Vi såg "Burn after reading", i originalversion med engelskt tal. Väldigt märklig film, men ändå ganska underhållande.
I onsdags hade vi ingen föreläsning eftersom professor Bücker-Gärtner var upptagen på annat håll. Jag, Simon och Jasper mötte Malin vid Zoologischer garten vd halv ett (efter att ha åkt S-bahn genom hela staden ungefär) för att shoppa lite. Vi åt lunch på en typiskt shoppinggata-turistig restaurang och hann med x antal butiker innan energin tog slut. Jag hittade ett par svarta byxor på HM och ett par skor för 5 € på samma ställe. Malin påpekade att det var vinter och att tygskor kanske inte var det bästa köpet men jag hävdade att det inte var snö än och att jag behövde ett par skor som är bekväma att dansa i. Vi tog en fika på ett dyrt café som hade kylskåpskall äppelkaka. Man ska aldrig äta eller fika på shoppinggator, det är alltid samma låga kvalité och höga priser. Åkte hem och sov en kort stund innan det var dags att åka iväg igen. Charlotte, en av de franska tjejerna i Erasmusgruppen, hade fest hemma i sin lägenhet och vi var ett ganska stort gäng som satt ihopträngda i det lilla köket och drack vin. Jag, Malin, Maria och Simon gick vid halv elva och tog oss till restaurangen/klubben White Trash Fast Food där Malins moster skulle DJ'a. Där mötte vi Johanna och fick det sista lediga bordet som fanns. Klubben såg ut som ett lite finare sunkhak i rockstil och all personal pratade engelska. Vi drack några öl innan Maria fick idén att vi skulle gå vidare till Kaffee Burger, en pytteliten pub för alla som är singlar och vill hitta någon. Det stämde verkligen. Har aldrig sett så många desperata människor på ett och samma ställe förut! Jag, Simon och Johanna gick någon gång innan 4 efter att ha letat efter Maria ett tag, utan framgång. Hon hade tagit en taxi hem visade det sig senare. När vi kom till Alexanderplatz hade S-bahn fortfarande "Betriebspause", de går inte mellan 1 och 4 på vardagar. Vi åt kebab/falafel i väntan på att nästa S-bahn skulle gå om 27 minuter. Var hemma strax innan 5, helt slut.
Igår, torsdag, skulle vi egentligen gå på föreläsning klockan 10. Det gjorde vi inte (förlåt mamma!). Vi kom till nästa föreläsning som var klockan 12 istället, engelskakursen som vi ville gå till på måndagen. I en och en halv timme lärde vi oss hur man pratar i telefon på engelska. Nivån på kursen är med andra ord inte så hög, och lärarens engelska uttal är bland det roligare jag har hört. Vi studenter från Sverige, Holland och Belgien pratar inte perfekt engelska men jämfört med de tyska studenterna är den i världsklass. Vi hoppas att den här kursen inte blir så svår att följa! Efter föreläsningen var det dags för dagens första höjdpunkt! Maciek och Piotr som vi lärde känna under IP-projektet vi gjorde här i Berlin i mars var här över dagen och ville ha en mini-reunion. Medan Malin och Jasper var ambitiösa nog att gå på nästa föreläsning åkte jag hem till Simon (som inte gick till skolan överhuvudtaget) där de polska killarna skulle parkera bilen för att slippa köra omkring mer än nödvändigt i trafikkaoset här. Vi åkte sedan till Warschauer Strasse och vårt nya favoritställe Pizza Dach (har varit där 3 gånger bara den här veckan) för att äta lunch. Malin anslöt när föreläsningen var slut. Efter lunch och uppdatering på vad alla gjort det senaste halvåret åkte vi hemåt för att ladda upp inför dagens andra höjdpunkt, eller snarare kvällens. Jag och Simon skulle gå på Dry Guillotine, en electrofestival med en rad olika DJ's och framförallt Justice! Jag sov i en och en halv timme för att bli människa igen och laddade upp med Justice-låtar innan jag mötte Simon strax innan tio. Vi hoppade av vår S-bahn vid Warschauer Strasse och började promenera. Och promenera. Det visade sig att vi nog borde ha åkt en station till. Men allt var Google maps fel. Till slut kom vi fram till klubben Maria am Ostbahnhof och stod i kö lääänge. Pratade lite med ett tyskt par och sedan med några belgiska tjejer som också pluggar här i Berlin. Klockan tolv kom vi in och då var det bara en timme kvar tills Justice skulle spela. Perfekt! Vi drack lite öl under tiden och lyssnade på en annan DJ som jag aldrig hade hört förut men som var riktigt bra. När man bor i "the capital of electro" är det bäst att man rättar sig efter det! Justices konsert var naturligtvis hur bra som helst! Och hur svettig som helst! Alla dansade som galningar under den dryga timmen då fransmännen spelade och var helt dyngsura när Justice del av konserten tog slut och nästa DJ tog över. Då gick också ungefär hälften av publiken kändes det som. Vi tog en paus och drack lite vatten och öl och stod utomhus en stund för att torka lite. Till klockan 5 stannade vi, sedan var vi nöjda med kvällen (natten) och fortfarande uppe i varv hela vägen hem. Klockan sex gick jag och lade mig, tio i ett vaknade jag. Två timmar senare sitter jag fortfarande här. Ikväll är det fest igen, har jag hört...
Söndagsöppet
Lazy sunday
Söndagar är heliga för mig. Inte för att jag gåri kyrkan eller så utan för att söndag är den veckodag då jag vill kunna göra absolut ingenting. Sova hur länge jag vill, äta frukost i två timmar och bara titta på film resten av dagen. Eller sitta och blogga med Sambassadeur i högtalarna och en kopp te bredvid mig som jag gör nu. Synd bara att jag är sjukt trött eftersom jag gick upp 9 imorse för att städa lägenheten. Det är sant! Jag och min kinesiska flatmate hade kommit överens om att städa i helgen och igår kväll föreslog hon att vi skulle börja runt nio-halv tio. Jag sade snabbt halv tio men fick samtidigt en bekräftelse på att hon förmodligen inte tycker att helgkvällar ska tillbringas ed trevliga vänner, och kanske med ett glas vin eller två. Det tycker jag så efter att igår inte ha gjort ett dugg på hela dagen (vaknade kl 14, gick och handlade runt 18.45) ryckte jag upp mig och lagade middag, bytte kläder och åkte till studentwohnheimet på Aristotelessteig. Där var det nämligen fest hos de polska tjejerna. Hemmafester är så underskattade! Hela gruppen är samlad på ett ställe och musiken är på en behaglig ljudnivå så att det går att föra en konversation. Jag var hemma runt 4 efter en helkväll med vin och "jag har aldrig".
Man kan ju tycka att det är lite sent att gå upp kl 14 som jag gjorde igår. Förklaringen är dock helt logisk. Jag gick och lade mig 06.34! Nytt rekord tror jag! När man åker hem den tiden på morgonen har spårvagnarna börjat gå efter vanlig tidtabell och inte natttidtabell. Dessutom träffar man på en och annan stackars arbetare som är på väg till jobbet. Fredagskvällen inleddes med förfest hos Jasper, sedan en tidig tunnelbana in mot stan. För tidig skulle det visa sig för när vi kom till Kino International där kvällens Erasmusparty ägde rum var det inte öppet än. Men vi kom å andra sidan in nästan först av alla. Lokalen var jättefin men av de 3 utlovade dansgolven existerade bara 2 stycken i verkligheten. Jag var inte helt missnöjd med indiegolvet eftersom det där spelades både Shout Out Louds och Peter, Bjorn and John. Kanske var en av DJ'rna svensk eller så är svensk indiepop stort i Tyskland? Vad vet jag. Simon och Jasper var hur som helst missnöjda med electrodansgolvet som inte fanns och ville testa om det var möjligt att komma in på den (ö)kända klubben Berghain. Eftersom det finns tusen rykten om hur svårt det är att komma in där, och vad man ska göra för att ha en chans att komma in (bara prata tyska, inte vara en stor grupp, gärna vara gay, inte titta vakterna i ögonen, se väldigt hipp ut) smet vi utan att säga till de andra. Inte så populärt kanske men vad gör man inte?! Vi tog först en sväng förbi Alexanderplatz och åt kebab/falafel. Billigt! Sedan gjorde vi ett stopp vid tv-tornet så att vissa kunde köpa vodka och redbull. Sedan påbörjade vi vår resa mot Ostbahnhof, först med U-bahn och sedan med S-bahn efter ca 20 minuters väntetid i Lichtenberg där tågtrafiken stod helt still. Väl framme vid Berghain/Panorama bar förberedde vi oss på att inte komma in och ställde oss i den nästan obefintliga kön. Och kom in. Utan problem. Betalade 10 dyra € i entré och tyckte att musiken var lite lam. Dessutom såg minst hälften av alla människor ut som "hej jag pluggar på konstfack och är jävligt speciell och cool". Kanske var de alla svenskar? Vi fick snart reda på att klubben Berghain bara är öppen på lördagar, på fredagar får man hålla till godo med Panorama bar. Det var därför vi kom in utan problem så klart! Vi stannade kanske en timme, sen åkte vi hemåt.
För att fortsätta berätta i bakvänd kronologisk ordning (eller ingen ordning alls snarare) kan jag ju berätta lite om vad som hände på dagen i fredags också. Dagen började tidigt men eftersom torsdagen var en lugn kväll hemma var jag förvånansvärt pigg. Vi gick till tyskkursen igen, fast vi egentligen inte fick plats där. När det var dags för rast pratade vi med Frau Dr Knoop, den snälla läraren. Vi sa att vi förhoppningsvis skulle få gå en annan kurs och hon tyckte det var tråkigt att vi inte fick plats i hennes klass eftersom vi alla verkade vara så "trevliga och motiverade". När vi var på väg till vår egen skola ringde en av tjejerna som hjälper Frau Bonnen och sade att vi måste lämna in ett detaljerat schema. Samma dag. Bra planering! Vi fick sätta oss och pussla ihop ett schema så gott det gick utan något besked om ny tyskkurs. Dessutom fick vi veta att professorerna inte ville ha så många erasmusstudenter i en och samma grupp så att vi eventuellt måste dela upp oss i olika grupper. Bara krångel och frustration med andra ord. Vi åt lunch i Mensan (för sista gången kom vi överens om, maten är inte så fantastisk) för att sedan bege oss till Alexanderplatz för diverse inköp av konsertbiljetter, kläder och annat. Sedan hem för att göra oss i ordning inför kvällen. Och kvällen har jag ju redan berättat om! 
Vet ni vad ni ska göra den 23:e oktober? Jag vet vad jag ska göra! Woho!
Totmüde
Imorse klockan halv tio hade vi samling i skolan för att få hjälp med våra scheman och lite annat organisatoriskt. De två tjejerna som hjälper Frau Bonnen (International Office-människan) är änglar! De hjälper oss med i princip allt. En av dem tog sig tillochmed tid att följa med Charlotte till läkaren idag för att hjälpa till att tolka lite, och som moraliskt stöd förmodar jag. De är bara 21 och 23 år gamla, det vill säga yngre än vissa av oss! Efter att ha lämnat in vårt schema (nu håller vi tummarna för att allt går igenom med tillgodoräkning och sånt), och undersökt möjligheterna att behandla Charlottes sticka i foten i första hjälpen-rummet (det gick inte) åt jag, Simon och Jasper lunch i ungefär 2 timmar. Så mycket tid hade vi att slå ihjäl innan föreläsningen började nämligen. Föreläsningen var den minst givande vi varit på hittills tror jag. Börjar seriöst fundera på vad det är för nivå på undervisningen här?! Efter föreläsningen tog vi en promenad till Center am Tierpark för att klara av dagens huvuduppgift - att gå til Bürgeramt och anmäla oss som boende här. Det var inte fullt så byråkratiskt som jag hade trott, men ändå mycket papper hit och dit. Tror inte att det är fullt så komplicerat i Sverige, men jag har å andra sidan ingen erfarenhet av det heller. Nu sitter jag här i min säng och är ganska nöjd med dagen eftersom jag har fixat 3 punkter på min to-do-list. Förutom att göra klart schemat och gå till Bürgeramt har jag även fixat ett tvättkort så att jag kan tvätta om det behövs. Och det lär jag ju behöva snart! Lite surt att det kostar 2 € per tvätt och att man då dessutom måste köpa eget tvätt- och sköljmedel men men. Med ett nytt land kommer nya sätt att göra saker på! Och jag har hittat ekologiskt tvättmedel så jag är rätt nöjd ändå.
Bildbevis
I det här huset bor jag! I ingången näst längst till höger närmare bestämt
Såhär ser mitt Wonheim (som består av 2 hus) ut på lite längre avstånd
Kusin Karin, såhär ser den tyska Aldi-skylten ut!
En liten del av vår Erasmusgrupp + Malins pojkvän och syster som också var med
Elke, Jasper, jag, Johanna och Simon på S-bahn på väg in mot stanNu orkar jag inte visa fler bilder för tillfället eftersom mitt internet är så fruktansvärt segt. Fler kommer en annan gång!
Vegoland
Tyskland är väl inte precis känt för sin fantastiska matkultur. Alla är nog inte så förtjusta i bratwurst, knackwurst, weisswurst och sauerkraut. För att inte tala om semmelknödel och annat spännande. Låter ju inte som drömlandet för en semivegeterian att bo i men det är det! Här hittar man både sojamjölk, tofubiffar och motsvarigheten till krav-bananer i nästan vilken mataffär som helst. Och billigt är det! Grönsaker och frukt kostar typ hälften så mycket som i Sverige om man har tur. Jag ska bli en nyttig människa här hade jag tänkt. Vet inte riktigt hur det ska gå ihop med alla utekvällar vi snittar per vecka men det blir ett senare problem.
Helgen som varit
Gårdagen bjöd på varmt väder som utlovat, men dåligt med sol. Vi hade pratat om att ha en brunchpicknick och sedan gå till loppmarknaden i Mauerpark men någon brunch blev det inte och antalet personer som gick till loppmarknaden var 2. Men det var trevligt ändå! Sjukt mycket folk och sjukt mycket grejer. Jag hittade självklart massor med fina möbler i 50-talsstil som jag hade kunnat köpa på stående fot om jag hade haft en lägenhet i Berlin. Men det har jag ju tyvärr inte. Såg också en hel del kläder men var lite för trött för att orka börja leta och rota bland grejerna. Jasper hittade dock en stol som vi transporterade hela vägen från loppmarknaden till studentrummet. Bara det var ett äventyr! Kanske roligast av allt var att en massa människor antingen log uppskattande eller kommenterade det fina inköpet. Kvällen spenderade jag vid datorn. Pratade med Johan på Skype vilket fungerade skapligt bra, läste lite bloggar och avslutade med att dricka te och titta på "The squid and the whale", den enda filmen jag har på datorn. Den var lika märklig som första gången jag såg den. Men ändå bra på något vis.
Dagens glädjeämnen
1) Jag är den person som uppfann öronpropparna evigt tacksam. Jag har sovit 9 ½ timme inatt!
2) Den som kom på att man kan göra gröt av havregryn förtjänar också en applåd.
3) Vi har inga lektioner idag, men en inbokad filmkväll ikväll.
4) Min allra finaste kommer hit den 28:e oktober och stannar en hel vecka!
5) Mami, papi och en lillebror (?) kommer den 31:a oktober och stannar några dagar.
