Fröken Fräulein

På söndag åker vi till Berlin och min lägenhet ser ut som om någon har lyft upp den, skakat om den lite och satt ner den igen. Det ligger saker precis överallt. Kläder, mobilladdare, praktikansökningar, skor som hänger på tork, viktiga papper som ska fyllas i inför höstens utbytestermin. Och så en stor resväska som ligger mitt på golvet så man är farligt nära att snubbla över den varje gång man ska dra upp persiennerna. Men det är ett organiserat kaos tror jag. Det känns som att jag har någorlunda koll på läget. Nu återstår bara att bli helt frisk med hjälp av min införskaffade hostmedicin "vid tillfällig hosta med segt slem". De vet verkligen hur de ska locka till sig köpare, de där läkemedelsföretagen.

Hah! Min tenta hade inte förväxlats med någon annans. Jag fick VG! Hurra! Genast känns allt så mycket lättare. Har hysteriskt mycket att fixa med fram till söndag morgon klockan 5 när vi beger oss mot Berlin men det ska nog gå det med. Jag kan ju alltid sova i minibussen.

I förmiddags fick jag ett sms med ett insidertips om att tentan i "Demokratins utmaningar" var rättad. Jag har nog aldrig haft så blandade känslor inför en kurs. Eller inför en lärare för den delen. Jag har fortfarande inte riktigt fått grepp om Loxbos personlighet. Hur som helst så slängde jag och mina gruppmedlemmar oss på datorn och klickade in oss på studentportalen för att kunna andas ut några sekunder senare. Men det underliga är att jag tydligen, förutom att ha tagit 97,5 högskolepoäng vid Växjö Universitet, har fått VG/B på tentan. Förklara detta för mig? Hur kan jag ha uppnått detta betyg efter att i princip ha blundat och kryssat på flervalsfrågorna som utgjorde första halvan av tentan. Har jag bara en sinnessjuk tur? Kan jag mer än jag tror? Eller har mitt resultat blivit förväxlat med någon annans, någon smart persons? Jag vågar inte tro att jag har klarat den här kursen förrän jag står med tentan i handen och kan granska den grundligt. Jag återkommer med besked under morgondagen. Nu ska jag sova och förhoppningsvis drömma vidare om stora second hand-affärer fyllda med röda vårjackor och små turkosgröna söta handväskor.

En av mina absoluta favoritbloggar/hemsidor är Tjuvlyssnat. Underhållning direkt ur vardagen som kan pigga upp vilken trist februarimåndag som helst! Förra veckan hörde jag en del av en konversation som nästan skulle kunna kvala in på Tjuvlyssnat. Men den är inte riktigt så rolig att jag tänker skicka in den så jag återger den här istället:

Efter ett Core-pass* på VUGI
Tjej 1: Det här var ju ett riktigt roligt pass!
Tjej 2: Ja det tycker jag med, men det var väldigt mycket mage- och ryggträning och inget för ben och armar...

*Core = Ett styrke-, stabilitet- och balanspass med fokus på att stärka bålen. Mage och rygg vill säga.

Jag tycker att det här är jätteroligt! Men så är jag en elak, sarkastisk know-it-all också.

Det är måndag och jag är trött på att tentaplugga redan innan jag har börjat plugga på allvar. Inte så bra förutsättningar för resten av veckan kanske. Men det känns som att vi inte gör något annat än tentapluggar det här året. Man hetsläser närapå 1000 sidor kurslitteratur i 4 veckor för att sedan försöka komma ihåg så mycket som möjligt till tentan. I samma ögonblick som man skriver sin signatur på listan och bekräftar att man lämnat in sin tenta så sorteras alla kunskaper längst bak i hjärnan någonstans. Inte så meningsfullt. Det är mycket möjligt att jag har en kass studieteknik. Eller dåligt minne. Det är också mycket möjligt att någon kommer att läsa det här och tänka "men kära vän, det är såhär det funkar när man läser vid universitetet". Ja det är det säkert men jag tycker lik förbannat att det är ett rätt dåligt system. Är det inte meningen att vi ska komma ihåg merparten av det vi har lärt oss under utbildningen?! Jag börjar undra lite om det har med Samhällsvetenskapliga institutionen att göra kanske för jag vill minnas att det inte var såhär hetsigt och galet förra året när jag läste tyska. Men jag kan ha fel.  Någon gång i framtiden kanske jag blir vän med min tentaångest. Eller inte.

Jag har väl aldrig egentligen trott att jag ska bli hemmafru, och har definitivt inga planer på det heller. För det första ligger det så väldigt långt fram i tiden känns det som. Och för det andra skulle jag förmodligen inte vara så lämplig i den rollen heller. Jag kan varken sy eller mangla eller stryka särskilt bra. Tvätta kan jag som tur är (och har väldigt bestämda åsikter om hur det ska göras också för den delen) och diska. Och laga mat. Och baka om det behövs. Men det ska erkännas att jag nog är allt annat än händig och smidig. Förutom att krossa olivburkar med flit och bränna mig på strykjärn verkar min specialitet nämligen vara att förstöra köksredskap i plast. Jag är expert på att lägga eller ställa dem för nära något varmt vilket hittills har resulterat i ett stort hål i en plastbunke som stod för nära ett våffeljärn (jag förstod inte först hur våffelsmeten plötsligt kunde rinna ut ur bunken när den var halvfull), en lätt deformerad skärbräda som jag lade på en platta (det kan vara jobbigt med små kök) samt ett flertal fula märken i diverse stekspadar och slevar som jag lämnat i stekpannor och annat. Jag tror tillochmed att jag har lagt en plastpåse på en varm platta en gång. Väldigt smart. Idag lämnade jag en plastsmörkniv i en stekpanna med solrosfrön. Inte så begåvat för nu sitter det fast en bit smält plast mitt i stekpannan. Tur att solrosfröna inte tog någon skada. Och tur att man som kvinna i dagens samhälle kan satsa på sin karriär istället för att pyssla omkring hemma. Eller hur Vera?

Imorgon åker vi. På lördag smäller det! Det här är kanske årets höjdpunkt.



Bild härifrån.

Jag har alltid nästan hatat The Tough Alliance. Jag har inte tyckt att deras låtar har varit något speciellt (men texterna och melodierna har givetvis satt sig på hjärnan ändå och jag har ofrivilligt sjungit med i dem vid festliga tillfällen). Jag har vägrat se dem live för jag har hört att de bara är fulla och dryga på scen. Och då har jag ändå haft chansen att se dem säkert tio gånger eller så. Men förra året tror jag det var, då släppte de låten First Class Riot. Och den är så bra! Det roligaste är att introt låter som ett sånt där etno-inspirerat bidrag till Eurovisionsschlagerfestivalen för att sedan övergå i värsta popdängan. Jag får lust att dansa iklädd stora nördiga solglasögon med ett plastglas öl i handen. Den här låten är 3 minuter och 26 sekunder ren sommar- och festivalkänsla. Och glädje!

Något mystiskt pågår i mitt hus. Om man går in genom den ena porten (den där det står två tjejer och röker 90% av tiden) så ligger det tre stycken ganska stora saltgurkor på marken i sällskap med en hög senapsfrön. Om man sedan går upp för trappan till min våning så står det en tom burk, som det har varit gurkor i, precis utanför glasdörren till min "korridor". Vad är grejen?! Vem tyckte att det var en bra idé att slänga ut sina sista saltgurkor genom fönstret med risk för att träffa någon stackars förbipasserande?! Tydligen är mina grannar mer omogna än vad jag kunde drömma om. Undrar vad de tänker hitta på för spännande ikväll. Jag menar, det är ju fredag och allt!

Jag skulle inte ha skrivit om snö, för den kom igår kväll och nu är den borta igen. Hela Växjö är täckt av ett lagom tjockt lager slask. Härligt! NOT! Det var precis det här jag menade, nu är jag deppig igen. Eller egentligen inte men snön kunde gärna ha fått ligga kvar några dagar till i alla fall. Eller så kan det få bli varmt och soligt så man kan dra med sig en filt, en engångsgrill och ett gäng glada människor ut på valfri äng på campus. Det hade varit nåt det!

Jag börjar på allvar undra om anledningen till att jag är konstant trött och omotiverad kan vara frånvaron av riktig vinter? Som en motsatt vinterdepression menar jag. Eftersom jag gillar snö och minusgrader blir jag inte precis pepp på att kliva ur sängen när det är regn, halv storm och någon halvgrad över nollstrecket. Men jag pallrar mig iväg på föreläsningar, på möten och på träning och läser lite i bibblan varje dag. Och längtar efter våren eller åtminstone helgen. För bara tanken på att det är fredag imorgon gör att allt känns lite roligare, även om jag inte har något planerat för lördag-söndag bortsett från plugg och simning. Just nu räknar jag bara ner dagarna tills torsdga om en vecka då jag och min bejb åker på en liten weekendresa till huvudstaden.
Ett miljöombyte kan betyda allt ibland!

...går på tv just nu. När jag var kanske sexton år tyckte jag att den filmen var såå bra och att tjejerna var såå häftiga. Tur att man förändras! Ikväll ska jag se "The science of sleep". Det är en bra film på riktigt. Och är det någon som är häftig så är det Charlotte Gainsbourg!

Jag skulle inte ha skrivit det där inlägget om snön. Idag är gräsmattorna gröna igen, det regnar och är fem plusgrader. Jag visste att det var för bra för att vara sant!

Jag borde ha anat redan imorse när jag drog upp persiennerna att vädret hade något på gång för himlen var alldeles orangerosa istället för grå. Det kan ju iochförsig bero på att jag normalt sett inte går upp så tidigt och ser himlen men ändå. Senare under dagen hände det grejer. Det kom snö! Och den låg kvar på marken! Det har nämligen varit minusgrader i Växjö idag för ovanlighetens skull och ingen kunde vara gladare än jag. Det skulle möjligtvist vara några utbytesstudenter som aldrig har sett snö förr men jag vet inte hur många de är. Jag vet att det finns många som hatar vinter också men jag gör det inte, och vilket väder som helst är väl att föredra framför Växjös vanliga gråa blåsiga duggregn?! Jag är ett riktigt vinterbarn så jag kanske egentligen borde ha valt att plugga i Luleå eller så för att få mer än några dagars snö per år. Men nu är det i Växjö jag är och här är det sensation när det plötsligt snöar. Jag halkade tillochmed när jag gick från ICA, sådär så att man precis återfår balansen innan man drattar på rumpan. Tur det! Jag har för allt i världen inte lust att bryta lårbenshalsen.

Jaha, det var den helgen det. Och den enda lediga dagen vi hade mellan den avslutade kursen "Förvaltning och förvaltningspolitik" och den nya kursen "Demokratins utmaningar". Puh! Men det har varit en skön helg, trots tenta i lördags morse. Lika stora delar vin, trevligt sällskap, födelsedagspresenter, sovmorgon, långfrukost och kärlek är väl det enda man behöver egentligen. Toppar man det med en söndagspromenad runt sjön, lite tårta och en slö kväll i tv-soffan så är man nära perfektion. Idag började allvaret igen. Fast inte förrän klockan 13 så jag sov länge, åt frukost i sängen och tittade på "Vänner" på dvd. Sedan tryckte vi in oss 120 personer i en föreläsningssal i 4 timmar och blev rika på ny kunskap.
Ni som går samma kurs som jag måste ju erkänna att ni har saknat Hagevi?! Och att den nya läraren verkar omotiverat aggressiv och hetsig?! Men det ska nog gå bra det här. Om jag överhuvudtaget kan ta mig till föreläsningen imorgon. Jag och min otränade kropp har varit på ett muskel-pass så jag räknar med träningsvärk deluxe imorgon. Man kanske ska gå hemifrån 10 minuter tidigare så man hinner fram i tid?!

Idag har varit en seg dag. Jag har knappt gjort något vettigt alls förutom att tvätta. Men det är ju å andra sidan inte särskilt ansträngande. Jag har kommit ett steg längre i ett av mina nyårslöften också och köpt ett träningskort. Och hämtat ut den där hemtentan från helvetet. Men slutbetyget på kursen blev 11 poäng av 15 möjliga. G/C.
Hurra för mig! Jag underskattar mig själv ibland tror jag. Men jag skulle ha svårt för motsatsen. Jag skulle bli så besviken om jag gick runt och överskattade mig själv bara för att sedan misslyckas gång på gång.
Något som gör mig barnsligt lycklig är presenter. Helst oväntade sådana. För jag förväntar mig egentligen aldrig presenter, de ska ju kanske inte behövas egentligen så därför blir jag extra glad när jag får en. Idag fick jag en av Maria, en liten kombinerad födelsedags- och tack-för-att-du-vattnade-mina-blommor-och-tog-min-post-present.





Förra veckan när jag fyllde år fick jag den här av Vera. Den fick sitta ovanpå reklamen för fotbolls-VM från förra sommaren. Tyska+tyska=fin kombination

Det här med nyårslöften är inte, och har aldrig varit, min grej. Jag kan inte komma ihåg att jag någon gång har avlagt ett nyårslöfte. Men någon gång ska vara den första. I år ska jag ha hela tre stycken. Kanske är detta att ta sig vatten över huvudet, det återstår att se!

1) Värsta klyschan ever! Jag ska börja träna och äta nyttigare. Mindre mackor och popcorn och mer...typ quinoasallad och linser. Johan började skratta när jag nämnde det här. Jag förstår inte varför? En vår för tre år sedan var jag hurtigare än hurtigast. Så, Beach 2008 here I come!

2) Hej klimathot! Jag tycker det är näst intill idioti att resonera "men vadå, ingen annan sopsorterar ju, eller kör mindre bil eller köper svanenmärkt, varför ska jag göra det då?". Det är för farao rent allmänt vett att vara miljövänlig nuförtiden. Alla borde ha "många bäckar små..." som motto. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att köpa så mycket KRAV- och Rättvisemärkt som möjligt. Synd att jag flyttade ifrån min andrahandslägenhet och därmed affären med världens bästa ekologiskt-utbud för ett och ett halvt år sedan.

3) Hej vänner! Jag ska försöka skärpa ihop mig och bli bättre på att träffa mina vänner runt om i landet. Det kan ju bli aningen svårt om jag nu ska flytta till Berlin, men det blir ett senare problem. Förresten är Berlin en ytterst trevlig stad så någon kanske har lust att hälsa på?

Det var det, nu kan jag leta upp det här inlägget om ett år och se hur det gick. Spännande!

Eftersom jag och min hjärna gick på jullov den 20:e december fick bloggen göra det också. Det finns så mycket annat att göra när man är nästan ledig. Sova länge på morgnarna, äta clementiner och dadlar tills man storknar och titta på två filmer om dagen till exempel. Jag har haft ett skönt lov, men det hade gärna fått vara längre. Jag kom tillbaka till Växjös gråa, regniga, stressiga vardag i måndags och jag vägrar fortfarande inse att det är slut på ledigheten nu.

Julen tillbringade jag i Umeå. Alla (inklusive jag själv) som trodde att en vit jul därmed var garanterad trodde fel. Gräsmattorna lyste gröna och de stackars snöhögarna var smutsgrå när vi anlände den 22:a december. Surt. Men mysigt ändå. Med lite pepparkakor, Karl-Bertil Jonsson och besök av tomten ordnar sig det mesta. Jag fick tillochmed se renar, till min ena brors stora förtjusning eftersom han (nästan) tror att det går omkring renar hur som helst mitt inne i stan i Umeå. Så är inte fallet, men det hade varit spännande!

Jag återvände till huvudstaden några dagar innan nyår och hann med att träffa nästan alla jag ville träffa. Tiden går så fort när man har roligt i trevliga vänners sällskap! Alldeles för fort. Precis som lovet. Och livet. Poetiskt värre!