Happy Birthday!

Cyanide and Happiness, a daily webcomic
Cyanide & Happiness @ Explosm.net

Fyra nyanser av svart

Det slår mig nu när jag håller på och packar inför jullovet och har spridit ut halva garderoben över sängen att mer än hälften av mina kläder är svarta. Med lite inslag av grått och vitt. Hur tråkigt är inte det? Riktigt tråkigt! Men praktiskt förstås. Förutom att allt vad damm och ludd och skräp heter syns så väl på svarta kläder. Jag köpte i alla fall en klargrön kappa idag, med stora runda knappar och söt krage. Och mina svarta kläder får jag väl liva upp med min färgstarka personlighet. Hah!

Fulheten

Jag har hittat en helt underbar hemsida, Fulheten. Det tar en stund att titta igenom alla bilder, men det är definitivt värt det! De är ritade av Nanna Johansson och så träffsäkra att jag undrar vad hon får allt ifrån. Varför har inte jag sådär mycket fantasi? Och varför kan jag inte rita och pyssla sådär? Nu låter det som att jag skriver det här på uppdrag av någon eller något, men det gör jag faktiskt inte. Jag tycker bara att fler borde få glädjas och förundras och kanske förskräckas av Fulheten.

Här är polisen som mitt i gatan står

En nackdel med att bo på campus i Växjö är att man blir van vid att det springer omkring poliser överallt, hela tiden. Här är det utryckningar, förhör och kontroller var och varannan dag. Polishögskolans studenter är iförda full polismundering dygnet runt som det verkar. Därför höjer man knappt på ögonbrynen när en biltjuv åker fast på Stallvägen. Man noterar bara i förbigående att "jaha, nu har polisstudenterna övning igen".
Igår när jag åkte bussen in till stan stod en polisman i en rondell och vinkade in bilar som fick svänga in på en parkering till höger och genomgå någon sorts kontroll. Där stod både en piketbuss och en vanlig polisbil. Samtliga bussresenärer tittade nyfiket och sträckte lite extra på sig i sätena för att inte gå miste om något spännande.
Alla utom jag. Jag satt helt lugnt och tänkte att "jaha, nu har polisstudenterna övning igen".

En förebyggande åtgärd

Jag är omtänksam och utfärdar en varning till allmänheten:
Få aldrig någonsin för er (inte ens i en tillfällig släng av så kallad spännande framtidsplanering) att ens komma i närheten av att söka kursen "Internationella relationer" på Växjö Universitet. Ni kommer att ångra er för resten av era liv när det är dags för tenta. Om ni ens överlever den vill säga. Jag är inte helt säker på den punkten.

Göta Petter!

Jag hoppas verkligen inte att det har undgått någon att det är finaste Teskedsgumman som är årets julkalender i radio. Det är originalet, med Birgitta Andersson som teskedsgumman, och så himla bra! Jag vet inte hur många gånger den har sänts som kalender tidigare och jag kommer inte ihåg när den sändes senast, men jag har något svagt minne av att jag tyckte den var rätt trist när jag var liten. Kanske för att teve-kalendern lockade mer då. Ändå kan jag avsnittet där teskedsgumman är barnvakt åt en vild pojke nästan utantill. Och nu är avsnitten inte alls tråkiga att lyssna på! Tvärtom - här snackar vi julstämning och barndomsnostalgi på hög nivå.
I övrigt är det halvdant med julstämningen här i Växjö. Regnet smattrar mot rutorna nästan konstant och temperaturen ligger på härliga fem plusgrader så snön känns långt borta. Men jag har gjort ett tappert försök att höja julatmosfären genom att hänga upp min röda stjärna i fönstret. Och så är det bara två veckor tills jag befinner mig hemmahemma. Och sen är det förhoppningsvis snö, julmat, pulkaåkning, ledighet och julstämning för hela slanten!

image79
Ja, jag vet att min lampa speglar sig i fönstret. Men jag orkade inte ta en ny bild!

Jau föståu ente vau du saäje

Jag har fått ett missat samtal och ett inpratat meddelande på mitt mobilsvar från ett nummer i Karlskrona som jag aldrig sett förut. Inte får jag någon träff på det heller när jag söker på eniro. Jag önskar så att jag satt på jobbet nu och kunde kolla upp numret, för jag har mig veterligen inte ringt till någon i Karlskrona. Men personen som har pratat in meddelandet påstår att jag har ringt och sökt henne angående någonting som jag inte förstår. Jag tror det är någon sorts service men jag är inte så bra på blekingska så jag uppfattar inte riktigt vad det gäller. Jag uppfattar för övrigt inte namnet på personen heller. Och har ingen lust att ringa upp heller när jag inte vet var jag hamnar. Det måste vara en felringning för mitt nummer finns inte att hitta på eniro. Det här är ungefär som i somras när min mamma minst två gånger fick inpratade meddelanden från en skånsk man som upplyste en Johan om att han borde vara på jobbet nu. Det var riktigt roligt! Det konstiga var ju att han ringde en andra gång, ungefär en vecka efter den första. Han kan ju knappast ha fått någon respons på det första samtalet eftersom det inte var denne mystiske Johan han ringde till? Jag tror vi kollade upp numret, det gick till någon sorts knegarfirma. Vilket förklarar varför meddelandena kom så tidigt på morgonen. Det tidiga klockslaget förklarar förmodligen också varför sommarjobbaren (?) Johan inte var på jobbet när han skulle. Men vem är denna mystiska kvinna från Blekinge som påstår att jag har ringt henne angående någon slags service? Mysteriet förblir olöst.

Skin

Det här med olika subkulturer och stilar fascinerar mig. Jag tycker det är intressant hur man kan uttrycka sin personlighet genom musik, kläder och hår. Jag såg äntligen This Is England för ett par veckor sedan, en film jag velat se sedan första gången jag hörde talas om den. Och ja, den motsvarade mina förväntningar. Men redan långt innan jag såg den tog jag den här bilden på mig själv. Det är roligt att experimentera med olika stilar, kanske hade jag sett ungefär såhär om jag hade varit skinhead?



Och nu förutsätter jag att ingen tror att det är nazi-skins jag pratar om. Isåfall får ni faktiskt ta och se ovan nämnda film och lära er ett och annat.

Björnen är ett lömskt djur, som alltid överfaller försvarslösa jägare

Vår lärare har två gånger under loppet av två veckor poängterat att begreppet natur kan ha en mängd olika betydelser och att man bör tänka på det när man använder det. En riktigt rolig förklaring till begreppet natur får man om man gör en enkel sökning på susning.nu:

"Naturen är det som betecknas med grön färg på alla kartor. Den

är också grön i verkligheten, vilket man kan se om man tittar ut genom sitt fönster eller på färgfotografier. På vintern är naturen vit.

Naturen består av mark, vatten, luft och PLM-produkter. Den kan användas som underlag för parkeringshus, kärnkraftverk och municipalsamhällen. Där naturen inte används till något kallas den grönområde. Ur naturen får vi vissa råvaror, såsom mat, massaved och makadam. I de hål som därvid uppstår lägger vi t.ex. gamla järnstänger, potatisskal och bildäck. Detta kallas kretsloppet i naturen. I naturen finns lappar, campingturister och djur.

Djur är en sorts komplicerade kvicksilverföreningar som i vissa fall fortfarande har rörelseförmåga. En del djur kan flyga. Är de små, behöver man inte bry sig om vad de heter, det är bara och spraya. Är de större kallas de fåglar, och mot dem har ännu inget effektivt spraymedel framställts, utan bara långsamt verkande medel. Fåglar förekommer främst i motorer i jetplan, i tjockoljebälten samt i små drivor nedanför kraftledningar och fyrtorn. I naturen finns också små gröna djur som inte rör på sig, de kallas växter. Till växterna hör bl.a. julgran, pelargon och hö. Stora växter kallas träd. Av dem får vi grillkol och plywood. Står det mer än fem träd på en liten yta kallas de skog. I skogen kan man gå vilse. I skogen finns även varg och björn. Björnen är ett lömskt djur, som alltid överfaller försvarslösa jägare. Vargen finns inte.

Marken kallas det som naturen står på. I marken finns olja och gas som kommit dit från läckande cisterner och ledningar. Oljan pumpar man ibland upp igen och häller tillbaka i cisternen. Jämför kretsloppet ovan. I marken sticker växterna ner ena änden och suger upp vatten som annars kunde komma till nytta. Det vatten som växterna inte kommer åt kallas grundvatten. Grundvatten är en DDT-lösning. På marken finns vidare motorvägar och rullstensåsar. Varför de senare kallas så är en gåta då det inte alls är några åsar utan tvärtom en rad gropar, s.k. grustag. Kring motorvägarna flockas blyhaltiga växter och hörselskadade bönder.

Vatten är en ofta löddrande, gråbrun vätska som förekommer i naturen i flera former. Vatten i form av regn består av salt och svavelsyra, vilket beror på att vattnet påverkas av luftens naturliga sammansättning. Dessa ämnen underlättar genom sitt idoga arbete framtida rivning av kyrkor och andra stenbyggnader samt järnkostruktioner. De håller även pH-värdet i sjöar på tillräckligt låg nivå för att fiskarna inte skall bli aggressiva. Fiskar är ett slags ofta döda djur som lever i vattnet. Vattendrag som oturligt nog rinner fram just där avloppsledningar mynnar ut, blir ofta berikade med flera sällsynta kemikalier. En av de populäraste kemikalierna heter fosfor. Det är en helt ofarlig kemikalie, som möjliggör skumbad i det fria. Dessutom sätter den fart på den slöa naturen. Sjöar som annars skulle behövt tusen år för att växa igen, klarar det nu på tre år med hjälp av fosfat. Detta är en form av strukturrationalisering."

Jag fick det här otroligt användbara tipset av min äldsta lillebror som tyckte att det kunde vara bra att jag som gick samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet lärde mig lite om naturen. Han gick ju självklart naturvetenskapligt program och kan därför känna sig snäppet mer intellektuell (?). Det är en klar fördel att dela samma sjuka humor som sina syskon, livet blir så mycket roligare då!


Vikten av att lära sig språk


On a train

Er bittra bloggare är tillbaka! Har tillbringat några dagar "hemmahemma" i Huddinge. Jag måste säga hemmahemma för hemma är ju här i Växjö. Knepigt det där, när det känns som man fortfarande står med ena foten kvar hemma hos mamma och pappa och har den andra foten i sitt alldeles egna, vuxna liv. Det var nog välbehövligt att åka iväg ett tag för jag kopplade bort en stor del av min stress och mina funderingar när jag var där. Den här kursen är tyvärr inte alls vad jag hade hoppats på. Jag har absolut ingen motivation att plugga för tillfället vilket gör att jag nog ligger lite efter nu, men det ska nog ordna sig till slut. Har dock inte fått något grepp om vad kursen går ut på, jag letar fortfarande efter den röda tråden som vår lärare verkar vara oförmögen att hitta. Jag bara väntar på att få skriva kursutvärderingen och säga precis vad jag tycker. Undrar hur mycket av de synpunkter man skriver påverkar lärarna sen? Kommer de att minska på kurslitteraturen, ändra kursens uppläggning, eller för all del, byta ut läraren helt?

Eftersom jag förmodar att de som läser här har saknat mitt gnäll tänkte jag nu skriva om tågresan jag gjorde igår för att komma tillbaka till Växjö. Till att börja med betalade jag 539 kronor för den. Det var en ungdomsbiljett, 2:a klass. Resan började i Flemingsberg där jag hoppade på ett X2000 fullt med kontorsnissar och andra morgonpigga. Eller trötta? Redan då var tåget någon minut försenat. Sedan uppstod ett fel på motorerna som gjorde att hela tåget krängde fram och tillbaka. Föraren ropade glatt ut i högtalarna att felet skulle åtgärdas i Katrineholm som var nästa stopp, och att det inte fanns någon risk för att tåget skulle välta av spåren, men att man skulle hålla i sig och sitt varma kaffe ordentligt. I Katrineholm åtgärdades felet och vi drog på oss 10 minuters försening. Sedan följde ett antal stoppsignaler på det för att avslutas med ett trasigt spår strax innan Nässjö (?) som gjorde att tågen bara kunde köra på ett spår och var tvungna att stanna och mötas. Till slut var tåget 18 minuter försenat och jag hade en bytesmarginal på 16 minuter i Alvesta. Ironiskt så det förslår. Strax innan tåget äntligen rullade in i Alvesta fick vi besked om att nästa tåg mot Växjö gick 11.34, alltså 50 minuter senare. Hurra! Fast i Alvesta än en gång! Favorit i repris! Tur för SJ att man fick åka på samma biljett i alla fall. Kom fram till Växjö ungefär en timme senare än det var tänkt. Nu ska jag för tredje gången på ett år kräva ersättning av SJ. För tredje gången är det sträckan Stockholm-Växjö eller vice versa det gäller. Vad är grejen?! Och en annan sak. Varför kan ett X2000 mot Stockholm vänta in ett försenat Öresundståg i Alvesta när ett Öresundståg mot Kalmar inte kan vänta in ett försenat x2000 på samma ställe. Det handlar om sisådär tre minuter. Och minuter verkar ju bevisligen inte vara något som man tar så hårt på inom järnvägsföretagen.

Mer koppeltvång åt folket!

Jag kan inte med ord beskriva hur förbannad och upprörd jag blir av att folk låter sina hundar springa lösa på campus. För det första är det inte tillåtet för hundar ska hållas kopplade här. För det andra är det inte särskilt behagligt för mig som var paniskt hundrädd som liten att behöva möta hundar utan koppel stup i kvarten. Och då finns det med all säkerhet många som är mer rädda för hundar än vad jag är. För jag är inte särskilt rädd egentligen, jag har mest en väldigt stor respekt för hundar jag inte vet hur de beter sig. Idag när jag var på väg till skolan hörde jag ett morrande och sedan såg jag i ögonvrån hur två schäfrar kommer springande mot mig i 180. Blev helt skakis men som tur var hade ägaren disciplin på hundarna och kunde vissla tillbaka dem. Tur för honom. Annars hade jag fått spel totalt. Jag ska inte behöva utsättas för sånt här i min vardag. Och det ska ingen annan behöva heller. Jag skiter fullkomligt i hur väluppfostrad hunden i fråga är, den ska ändå inte springa mot mig eller hoppa på mig utan mitt godkännande. Förresten kan det väl slå slint i huvudet på vilken hund som helst så att den får för sig att bita halsen av första bästa människa. Och då spelar det ingen roll att den har gått på dressyrkurs. Koppla hundarna nu, säger jag!


Ettusensexhundratjugoåtta svenska kronor

Idag blev jag 1628 kronor fattigare. Inom loppet av mindre än två timmar. Bra jobbat! Ungefär en tredjedel av pengarna gjorde jag av med på apoteket så det får väl sägas vara en nödvändighet. Jag tycker att det är lite läskigt när man får ett annat märke på sitt läkemedel än det som står på receptet. Normalt sett beror det på att det finns ett billigare alternativ men nu berodde det på att det märket jag skulle ha inte fanns på det här apoteket. Nehej? Dessutom ifrågasatte jag farmaceutens kompetens när hon frågade om jag var under eller över tjugo år sekunden efter att hon hade knappat in mitt personnummer i datorn. Va?! En annan dum sak är att det är olika åldergränser för subventionering av läkemedel i olika kommuner. Verkar det som. Det finns mycket man kan fundera över i vardagen. Idag hade vi för övrigt föreläsning numero två på vår nya kurs. Läraren blev inte bättre så nu har jag bestämt mig för att det kommer bli en plåga att sitta på hans föreläsningar. Känns motiverande. Tur att det är helg snart!

You said I must eat so many lemons 'cause I am so bitter

Jag tycker att jag är en snäll person i största allmänhet. Jag tror hårt på mottot behandla andra som du själv vill bli behandlad. Därför håller jag upp dörrar, hjälper människor med barnvagnar på och av bussar och säger hej till kassafolk även om inte de säger hej först. Jag vill tro att världen blir lite bättre och gladare om man beter sig så. I lördags när jag skulle gå av bussen i Ronneby för att ta tåget vidare till Karlshamn tappade damen framför mig sin vattenflaska och tidning på golvet när hon reste sig upp. Jag gick precis bakom och uppmärksammade henne på detta för hon märkte det inte själv. (Jag kunde inte plocka upp hennes saker för jag hade händerna fulla med mina egna, annars hade jag såklart gjort det!). Hon verkade bli uppriktigt tacksam för att jag upplyste henne om att hon tappat sina saker. Då blev jag glad. En win-win-situation kanske man kan kalla det.
Men det händer att jag blir väldigt bitter. Det händer inte särskilt sällan heller. Eller så är det bara jag som uttrycker mig väldigt starkt när jag är missnöjd med något. Något som framkallar min bitterhet väldigt lätt är brist på sömn, eller när jag inser att jag kommer få brist på sömn. Som när mina grannar envisas med att ha förfest halva natten när jag är dödstrött och mest av allt bara vill sova, sova, sova. Eller som natten mellan måndag och tisdag när jag fortfarande var kvar i Karlshamn men skulle gå upp tio minuter i sex på morgonen för att åka hem till Växjö. Vi släckte vid elva för att få sova i alla fall sju timmar. Precis när jag hade slumrat till sådär skönt och var på väg in i djupsömnen får människan som bor i lägenhetens andra rum för sig att det är en bra idé att sitta i köket och skvallra med sin väninna. Det lät som att de var två halvt döva gamla tanter som de gapade och skrattade. Bitterheten började växa i mig. Till saken hör att jag sedan tidigare har mer än svårt för tjejen som bor i lägenheten och mer än gärna hittar fler negativa egenskaper hos henne. När Johan frågade om jag ville ha ett par öronproppar frågade jag bitskt om han inte hade något baseballträ istället. Bitter?! Jag?! Förstår inte vad ni menar?!

Jo, jag somnade till slut. Efter att ha stoppat öronproppar i öronen och efter att min käraste gick upp och sade till störningsmomenten. Men jag var allt annat än pigg dagen efter kan jag säga.

You are the generation that bought more shoes and you get what you deserve

I helgen har jag varit i Karlshamn. En stad där alla känner alla verkar det som. I alla fall så hälsar alla på alla när de möts så jag förmodar att så är fallet. Jag har bara gått promenader, sovit länge, ätit frukost framför teven, tittat på film och druckit varm Oboy. Tillsammans med Johan förstås. Och det var precis så lugnt och skönt som det låter! Jag hittade dessutom ett par skor, förutom de röda stövlar (som är världens skönaste och flickigaste) jag äntligen fick tag på i lördags efter helvetestentan. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha skorna till för kläder men de är riktigt snygga. Tycker jag. Det är lite maffiaboss över dem så jag kanske får köpa mig en kostym?! I Karlshamn finns en Röda Korset-andrahandsaffär som är ganska kass. Hittade ingenting som jag kunde tänka mig att ens titta närmare på. Dessutom undrade jag på allvar om storstadsmänniskor generellt har bättre musiksmak än småstadsmänniskor. Om man rotar lite i LP-backarna på Stockholms stadsmission eller Myrorna i huvudstaden hittar man ofta ett flertal skivor med Depeche Mode och annat värt. I Karlshamn hittade jag enbart Vikingarna, Hits från svensktoppen och liknande. Jag förstår att människor har lämnat in skiten hos Röda Korset för att slippa ha skivorna hemma i hyllan och skämmas ihjäl. Jag har sorterat ut mina allra pinsammaste skivor och skickat iväg dem till diverse loppmarknader. För mitt eget bästa. Det kan vara så jobbigt att bortförklara sina Aquaskivor och Britney Spears-singlar, tycker ni inte?


Snökula

Nu är det snö på campus! Visserligen ett väldigt tunt lager som gräset lyser igenom, men ändå! Eftersom Växjös campus är allmänt känt för att vara som en bubbla så borde det ju se ut som en sån där snökula man skakar på, vintertid. Jag har ett svagt minne av att jag har skrivit det här förut?! Hur som helst blir jag lycklig av snö. Jag är ett riktigt vinterbarn. November brukar vara den sämsta månaden på året, riktigt grå och slaskig och allmänt trist men nu är det minsann både kallt och fint väder och snö på samma gång. Jag är glad att jag har beslutat mig för att fira jul i norra Sverige i år så att jag slipper bli besviken över att gräsplätten på framsidan av huset är lika grön som i juli på julaftons morgon. Jul=snö i min värld. Jag skulle aldrig i livet vilja fira jul på typ Gran Canaria. Huvaligen! Det finns dock en nackdel med att det är kallt ute. Det blir halt. Glashalt. Och eftersom det var slask igår har det nu bildats ett förrädiskt istäcke på alla gångvägar. Ett istäcke som har ett tunt lager snö över sig. Så förbannat läskigt att gå på! Därför ser jag ut som en blandning av tant/pingvin/stelopererad människa när jag går ut. Jag har haft seriösa funderingar på att skaffa broddar men jag vet inte om det är socialt accepterat om man är under 60 år. Jag tror att det här grundar sig i min rädsla för att göra illa mig. Jag ryser vid tanken på skrubbsår med grus i, det är bland det värsta jag kan tänka mig. Därför är jag en riktig mes när jag går på halt underlag, eller cyklar (oavsett årstid). Jag är en mes när jag åker snowboard också men då är jag mest rädd för att bryta svanskotan. Om man nu kan bryta den? Vintern vore så mycket bättre om det bara var sån där knarrig, kall snö ute jämt och ingen is. Kan man ordna det på något sätt?

Beauty sleep

Tänk vad lite sömn kan göra! Efter nästan 9 timmars oavbruten sömn inatt är jag snudd på en ny människa. Det totala förfallet i min lägenhet är numera lite mindre totalt och jag ska strax rycka upp mig och gå till bibblan för att ta itu med en av böckerna till den nya kursen. Boken i fråga är köpt begagnad men verkar vara helt ny så jag drar mig för att börja rita tjocka oranga och gröna streck i den. Jag är väldigt rädd om böcker ska ni veta. Inte pocketböcker dock, de är nästan gjorda för att knölas ned i tygkassar, bli blöta i hörnen och få knastrande sand mellan sidorna. Men andra böcker är jag försiktig med. Jag lägger alltid i bokmärken för att inte knäcka ryggen på boken, jag ställer dem i bokstavsordning i hyllan och blir förtvivlad i ett par sekunder om en bok blir fult stött i ett av hörnen. Jag är lika varsam med skivor, jag lovar! Förutom den gången när jag råkade droppa aceton på en av min pappas skivor men det hör inte hit. Hela det här inlägget förvandlades just till ett sidospår. Det jag skulle skriva var att allt känns bättre idag och inte så galet jobbigt. Den nya läraren får en ny chans imorgon, om han inte skärper sig då tänker jag döma ut honom som dålig.

Trashing days

Något som retar gallfeber på mig är vuxna som har glömt hur det är att vara barn. Det är sådana vuxna som blir snipiga och bittra och tycker att barn ska synas men inte höras. Och skäller och gnäller och uppfostrar på sämsta tänkbara sätt. Sedan finns det vuxna som har glömt hur det är att vara student också. Som har glömt hur det är att alltid ha för mycket att göra och alltid för lite tid. Aldrig att man kan slösa bort en lördag i stan utan att tanken på fyrtio olästa sidor i kursboken gnager i bakhuvudet. Aldrig att man kan vakna upp en söndag utan att genast påminnas om att man ligger efter med pluggandet. Igen. För helgerna är inte lediga när man är student. Heltidsstudier är inte samma sak som heltidsjobb då man får gå hem på fredagseftermiddagen och se fram emot en hel helg som kan fyllas med det man känner för att göra. Nej, heltidsstudier innebär att du alltid har hundra bollar i luften och aldrig får lägga ifrån dig allihop och bara vila en minut eller två. De som planerar kurser och gör scheman verkar tro att studenter har all ork, motivation och vilja i världen att plugga, plugga, plugga. Och det kanske vi har för det mesta. Men vi måste få leva också. Det här året har vi två dagar mellan varje delkurs som är helt lediga. Det vill säga innan nästa kurs börjar. Två dagar att andas ut på. Att ta igen sömn på. Att hinna med allt det där som man annars aldrig hinner med. Och den andra av dessa två dagar kan det hända att läraren för den nya kursen skickar ett massmail till kursens samtliga registrerade studenter och upplyser dem om att det kan vara en god idé att köpa ett stycke kursbok och börja läsa lite inför den allra första introduktionsföreläsningen. Allvarligt talat känns det som en spark i magen. När glömde man bort att studenter är mänskliga? När glömde man bort att människor är mänskliga? Hur kan man vara förvånad över att folk till slut går in i väggen?

Isolerad från omvärlden

Vi har tenta på lördag. Vi sitter och pluggar i bibblan varje dag. Jag vet inte om något fastnar egentligen men man kan ju hoppas. Jag svär mycket över kursboken "Modern svensk politisk historia" som är det mest ostrukturerade och opedagogiska på länge. Och dricker mycket kaffe. Och äter mycket frukt. Och blir kanske lite klokare.

Om det var någon som undrade var jag har tagit vägen alltså.

Stil in Berlin

Oroa er inte, jag har inga som helst ambitioner att göra det här till en modeblogg. Men jag måste få påpeka att Stil in Berlin är en fantastisk sida. Jag är ingen modeslav på något sätt, men om man nu ändå ska ha kläder på sig kan man ju göra det till något roligt. Därför söker jag inspiration hela tiden. Och fastnar för sidor som ovan nämnda, fulla med bilder på människor som är vackra, annorlunda eller bara väldigt märkliga. Och sedan ser jag ändå ut som världens tristaste i mina vardagskläder så fråga mig inte efter sambandet...Jag får inspiration hela tiden men det verkar inte räcka ända fram, det blir väl kortslutning någonstans på vägen förmodligen. Nåväl, det som var poängen här är att jag hade tänkt att jag (med lite tur) kanske hamnar på den där sidan någon gång om jag nu flyttar till Berlin. Jag kanske borde byta stil helt när jag byter land? Eller så gör man det per automatik när man flyttar till staden för att den är så fantastisk så att man själv också blir det. Jag har inte sett Berlins dåliga sidor än tror jag, så det är väl därför jag älskar staden så blåögt. Inser ni vilka förväntningar jag har byggt upp inför nästa år?


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0