Bloggen är död. Länge leve bloggen!
Jullov
Time is hard to kill since I met you
Att jobba med kniven mot strupen - det här med disciplin
"Äsch, jag har nog bara lagt på mig lite"
- Hur, hur, HUR är det möjligt att vara gravid i 9 månader utan att märka någonting?
- Tänk om jag är gravid och kommer vara det i 9 månader utan att märka någonting! Hjääälp!
- Note to self: Se till att fixa körkortet innan du skaffar barn!
I brist på blogginspiration: en lista
BRUKAR DU KOMMA I TID:
Ja, faktiskt. Står hellre och väntar några minuter extra än kommer för sent. Får dåligt samvete om jag är 2 minuter sen...
HAR DU BRA KONDITION:
Nja, skulle nog inte säga det. Tränar inte så värst mycket just nu så den blir nog bara sämre och sämre dessutom.
NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
I helgen när jag var på 26-årskalas.
HUR KÄNNER DU DIG NU:
Lite uppgiven eftersom jag inte förstår hur jag ska hinna lära mig allt till tentan nästa vecka samtidigt som jag ska skriva en litteraturuppsats och massa annat. Lite omotiverad till att plugga ockå. Dålig kombination.
VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Definitivt svart. Men nu har jag precis köpt två färgglada halsdukar så jag ser lite roligare ut.
KAN DU LAGA MAT:
Ja, det tycker jag. I alla fall så att jag klarar mig i vardagen.
VAD PLUGGAR DU:
Engelska I på Stockholms universitet, fristående kurs.
BLIR DU BRA PÅ KORT:
Oftast, om jag inte gör konstiga grimaser eller så.
NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Kommer ärligt talat inte ihåg, så det måste ha varit ganska längesen.
VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej. Eller borde jag svara ja eftersom jag nu framstår som en känslokall människa som aldrig gråter?
HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Lagade middag, åt middag, tittade på två avsnitt av "How I met your mother" och sedan pluggade jag. En helt vanlig kväll. Innan dess fick jag dock en goodiebag i skolan, köpte en kjol och fick ett paket med posten så eftermiddagen var nog bättre skulle jag säga.
DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Sköljer ner vitamintabletten med ett glas vatten. Annars te (om det är kallt), kaffe (om jag går upp sent) eller juice (om det är helg).
ÄR DU NYTTIG:
Försöker vara nyttig i alla fall, typ bara äta godis på helger och så. Den här veckan har det dock gått sådär...
HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Ja, flera stycken. Inget drömjobb än så länge dock.
ÄR DU BLYG:
Ja, det är jag, men det har blivit bättre och bättre med åren så nuförtiden är jag nästan normal.
VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
09:19 vilket INTE var meningen. Imorgon ska jag ställa klockan på 06:30 för att kompensera tänkte jag.
VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Spelar nästan aldrig tv-spel och äger bara ett så jag får säga det, "Little Big Planet".
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Tyckte att Crash Bandicoot-spelen var sjukt roliga när de kom, men de är säkert helt ute nuförtiden.
HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Brukar inte satsa på att bli full nuförtiden, men behöver dricka förvånansvärt lite för att känna av det, typ två glas vin. Kanske blir full på tre glas då?
HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja. Det är även en av mina fobier, huuu.
JAG SOVER:
Oftast väldigt gott. På mage, med bara en enda, platt kudde och ett fluffigt täcke.
VAD SA DU SENAST?
"God natt" till Johan igår kväll. Sedan har jag säkert svurit åt något idag.
VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Ja, jag var både på Way Out West och Popaganda. Två väldigt fina helger var det.
VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Johan eller mamma, beroende på vad det gäller.
VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Lite motivation och disciplin skulle inte sitta fel! Eller en resa utomlands om man får drömma lite.
HAR DU SNYGGA SKOR:
Ja, jag hittade mina höstskor på rea i somras och är fortfarande nöjd med dem. Älskar skor som ser ut som herrskor.
VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
Har inte pratat så mycket idag eftersom jag är ensam hemma, men tror att jag sa "men ååh" när jag såg att disktrasan hade ramlat ner och legat och badat i en kastrull hela natten (dagens i-landsproblem).
HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja.
HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Ja, efter det är vår säng och inte min så har Johan också sovit i den.
HAR DU KÖRKORT:
Nej, kan du sluta tjata? Tack.
ÄR DU ENSAM NU:
Ja.
VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?:
Bra fråga, eftersom jag ska plugga hela helgen. Lördagsgodis kanske?
Och så lite mera hår
Källa
Så nu ser jag ut som Emma Watson ungefär, minus rådjursögonen.
Om engelsk skönlitteratur och annat
Nyklippt
Jag har tagit ungefär 25 bilder på mitt hår men frisyren vill inte riktigt fastna på bild. Man ser inte riktigt hur kort håret faktiskt är. På de här bilderna ser det ungefär ut som första gången jag klippte av allt även fast det är mycket kortare nu! Så jag slänger in en exempelbild på hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Nu återstår bara att se om jag lyckas fixa håret lika snyggt som frisören gjorde...
Ungefär såhär ser det ut, inbillar jag mig.
Vad ska du bli när du blir stor?
Hur som helst ska jag läsa 60 poäng engelska det här året för att sedan skriva ett antagningsprov till översättarprogrammet i vår och hålla tummarna för att jag kommer in. Terminen på Stockholms universitet började den här veckan och jag känner mig som en sjuåring som precis har börjat första klass. Nyfiken, nervös och lite skräckslagen inför allt det nya som väntar. Hur var det man hittade nya kompisar nu igen?
Way Out West, del 3
Obligatorisk bild på Way Out West-skylten
Vi rörde oss in på området och började med att äta en falafel samtidigt som vi tittade/lyssnade lite på Noah and the Whale. De var riktigt bra och förutom att spela sina egna låter gjorde de en cover på Robyns "Call your girlfriend" (det blev lite av ett tema sen, att referera till andra artister som spelade på festivalen). Sen såg vi finaste Säkert!, den perfekta blandningen av norrländskt vemod och upptempo-låtar. Efter det var det en ganska stor lucka i spelschemat fram till nästa band vi ville så vi hängde inne på ölområdet ett tag. Wiz Khalifa spelade och jag tyckte att allt lät som en enda lång låt (förutom när de gjorde någon sorts cover/samplade Empire of the Sun). Förstår mig väldigt sällan på hiphop. Lördagkvällens höjdpunkt enligt mig var Pulp, som visserligen är rätt gubbiga vid det här laget men som ändå röjde som om det var 1997 fortfarande. Synd bara att alla som stod runt oss var födda ca 1994 och aldrig hade hört bandet ifråga och bara stod stilla och tittade, samt blev sura när vi röjdansade till "Common People". Jag tycker personligen att det är omöjligt att stå still när den låten spelas men jag kan ju ha fel. Pulp gjorde också en referens till ett annat band och tog upp en snubbe från Noah and the Whale på scenen under en låt.
Pulp, som borde fått spela senare så att det hade blivit ännu mer fest!
Jag och Maria. Notera att jag är duktig och har (knallgula) öronproppar!
Efter Pulp hängde vi på ölområdet igen och fascinerades av att så många verkade tycka att Tiësto var festivalens höjdpunkt. Hysteriskt mycket folk vid scenen, samt några hipsters som dansade inne på ölområdet. Jag förstod mig inte på musiken alls och tyckte att även detta lät som en enda lång låt. Och då gillar jag ändå elektronisk musik i viss utsträckning, men det finns ju gränser. Ännu fler verkade tycka att Kanye West var festivalens höjdpunkt, för när han spelade var verkligen hela festivalen vid den scenen såg det ut som. Förutom vi, som satt kvar inne på ölområdet och försökte förstå storheten med denne man. Jag vet inte hur många blogginlägg och recensioner jag har läst såhär i efterhand som fullkomligen hyllar Kanye West och säger att detta var årets konsert (tillsammans med Prince) och de grät och var helt saliga och gud vet allt. Synd att jag missade den konserten då, med flit. Eller, vi hörde ju det mesta av den men jag var inte direkt överväldigad. Förutom att jag inte direkt förstår mig på hiphop så förstår jag mig verkligen inte på Kanye West. Vad är grejen? Sjukt överskattad artist om ni frågar mig. Vi lämnade området innan hans spelning var slut, åt lite vegetarisk varmkorv på vägen och åkte till Storan som kvällen innan, den här gången för att se Pascal och Mattias Alkberg. Det blev Marias födelsedag efter klockan tolv och efter att ha köat en halv evighet till baren fick hon en födelsedagsdrink till slut. Det var två helt okej spelningar men vi nöjde oss ungefär halvvägs in i Mattias Alkbergs spelning och åkte hemåt. Efter kanske lite för lite för sömn var det söndag och dags att packa ihop väskan igen. Efter en lyxig och välbehövlig födelsedagsbrunch på Ritz promenerade vi till centralstationen där jag hoppade på mitt tåg hem mot Stockholm. Och så var den festivalhelgen slut! Men jag kommer tillbaka, kanske redan nästa år?
En suddig nattbild på festivalskylten får avsluta det här blogginlägget.
Annika Norlin, du är bäst
- Annika Norlin på Popaganda i helgen (nästan ordagrant citat)
Lyssnar sönder den här låten just nu.
Way Out West, del 2
Fredagen i Göteborg bjöd på sol och klarblå himmel och jag var barbent fram till klockan 22 på kvällen utan att frysa. Dagens första spelning var Edward Sharpe and the Magnetic Zeros som vi tyvärr missade större delen av på grund av den vansinnigt långa kön in till Slottsskogen. Men vi hann höra "Home" i alla fall! Sedan strosade vi omkring en stund på området innan det var dags för Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir. Jag var så sur när jag inte fick se henne i våras så jag var hur taggad som helst. Och hon var såklart helt fantastisk! Älskar att hon satsar så mycket på scenkläder, dans och på att underhålla sin publik till 100 % hela tiden.
Den här bilden gör ju inte Jenny W rättvisa alls men det här var en av få konserter jag överhuvudtaget fotade på
När vi köade för att komma in på området hälsades vi välkomna till festivalen
Efter Jennys spelning gick vi in en sväng i öltältet för att äta (eftersom det var enda stället där man kunde betala med kort). Det var dyrt såklart, men ganska gott. Sedan kollade vi på The Hives, som var som vanligt: dryga, skräniga men ganska underhållande ändå. De spelade i frack och hög hatt och höll på att svettas ihjäl. Sedan gick vi in i ett annat öltält en sväng och tittade/lyssnade på Fleet Foxes därifrån. Jag hade lyssnat in mig alldeles för lite på dem tyvärr, men det var bra ändå. Sedan var det dags att börja peppa inför Robyn! Vi stod i världens längsta kö till bajamajorna och till slut blev vi helt desperata och trängde oss före flera andra (vi var verkligen inte nöjda med oss själva då kan jag säga) för att hinna i tid till Robyn. Nöden har ingen lag heter det ju. Det var faktiskt andra som gjorde samma sak och konstigt nog var det ingen som skällde på oss. Tidigare på dagen hade vi beklagat oss över andra som trängde sig så det kändes ju dumt. Hur som helst så stod vi ganska långt fram på Robyns konsert och dansade tillsammans med resten av folkhavet. Robyn var precis lika grym som på Popaganda förra året! Jag tog inte en enda bild på henne tyvärr men jag var för upptagen med att dansa. Efter Robyn kändes Thåström lite väl lugn och deppig, men det var fortfarande en bra spelning. Kan väl säga att mitt festivalsällskap var lite mer entusiastiskt än vad jag var (=kunde varenda låttext och höll igång hela spelningen). Nu kan man ju tro att jag ska skriva om hur fantastisk Prince var och att vi var i extas hela spelningen som varade i flera timmar eftersom han är en så bra artist. Sanningen är att vi såg kanske fem-tio minuter totalt av Prince spelning. För det första började han senare än utsatt tid. För det andra var vi hungriga då och gick och köpte nachotallrikar som tyvärr inte var värda sina 70 kronor. Blev knappt mätt. För det tredje har jag aldrig riktigt lyssnat på Prince. Vet inte om det beror på att jag är för ung för det eller om jag helt enkelt inte har haft intresset. Så jag prioriterade faktiskt lite annorlunda än tusentals andra som tyckte att det här var festivalens höjdpunkt. Kanske kommer att ångra mig om några år, men troligtvis inte. Vi gick istället och såg Empire of the Sun som hade världens galnaste scenshow. Titta bara på deras scenkläder:
Efter att ha hört några låtar var vi ändå ganska nöjda och bestämde oss för att satsa på en klubbspelning så vi tog en proppfull spårvagn till Storan där Little Dragon och Zola Jesus skulle spela. Little Dragon var riktigt bra, jag hade aldrig hört dem tidigare men de var så otroligt charmiga och peppiga så man var tvungen att gilla dem. När klockan började närma sig ett kände vi oss ganska möra och bestämde oss för att åka hemåt, då hade vi varit igång i nästan 12 timmar! Och det var ju faktiskt en hel dag kvar av festivalen som vi ville orka med. Man resonerar så här förnuftigt när man inte är 20 längre har jag märkt. Men så somnade jag som en stock också så fort jag lade huvudet på kudden.
Way Out West, del 1
Eftersom jag var väldigt ivrig när jag bokade min festivalbiljett+tågbiljetter i maj, juni någon gång så kollade jag inte riktigt upp alla fakta och trodde att festivalen pågick i tre dagar. Vilket den väl gjorde i och för sig, men den riktiga festivalen med konserter i Slottsskogen var bara fredag-lördag. Jag bokade tågbiljett redan till onsdagkvällen. På dagen hann jag träffa Maria och göra en utflykt till Myrorna i Ropsten. Där hittade Maria en jacka som fanns på H&M förra året som jag inte köpte vilket jag har ångrat sen dess. Nu hängde den helt plötsligt på Myrorna i rätt storlek och allt! Och jag fick ta den! Hurra! Hittade även en knallgrön jacka i nästan samma modell (hittade en tredje jacka också i samma modell med stjärnor på men den fick hänga kvar) och en klänning för 30 kr. Samt en vas vars tvilling jag har hittat på en annan Myrorna-butik en gång. Inte nog med det, när vi slank in på Stadsmissionen på Stortorget hittade jag dessutom en Iittala Marimekko-skål för 80 kr. Fynd! Innan det var dags att åka hem och packa ihop festivalväskan hann vi med en sopplunch med kaffe på ett café där vi var de enda gästerna som pratade svenska.
Den blommiga fyndjackan längst bak. Vet inte när jag ska använda den gröna men färgen är ju fin.
Hur som helst tog jag tåget ner till Göteborg på kvällen och checkade in hos Maria och Martin i Gerrebacka. Tur att man har fina vänner som man kan bo hos! Känner mig på tok för gammal för att bo i tält på en lerig åker där man blir väckt av att någon snubblar på ens förtält eller att grannen spelar Loa Falkman på högsta volym okristligt tidigt. Då är det ju faktiskt mycket bekvämare att sova i ett alldeles eget gästrum, kunna duscha när man vill och få en ordentlig frukost varje morgon. För att inte tala om lyxen att kunna ta med en väska med kläder som håller sig rena och torra och inte luktar fuktigt tält. Eftersom festivalen inte började på riktigt förrän på torsdagkvällen tillbringade jag torsdagen inne i Göteborg där jag träffade min Borås-kompis Hanna och Linn och hann med både lunch och fika på Le Pain Francais. Hann även med att prova mig igenom en massa fina kläder, men köpte bara två linnen till slut. Efter att festivaltrion (jag, Maria och hennes syster Jenny) hade mötts upp och sett till att alla hade sina festivalarmband på plats åkte vi hem för att lämna väskor, svida om, äta middag och dricka ett glas vin. Vi försökte även komma fram till vilken av kvällens klubbar vi skulle satsa på, detta genom att lyssna på två låtar av varje artist som skulle spela. Vi bestämde oss efter många om och men för att gå till Park Lane och tog bussen in till stan. Efter en stunds köande och efter att klarat oss förbi en metalldetektor och två vakter såg vi först Chad Valley (som var riktigt bra) och sedan About Group (som var riktigt dåliga). Efter det var det 90-talshits för hela slanten på dansgolvet, kul till en början men inte lika intressant efter fem-sex låtar så vi bestämde oss för att ta sista bussen hem och satsa på att vara pigga och alerta på fredagen istället. Har tyvärr inte en enda bild från torsdagen, det är mycket möjligt att jag helt enkelt glömde kameran hemma då...mer bilder utlovas i nästa inlägg!
Tre veckors semester
Första semesterveckan stannade vi hemma i Stockholm och tog dagarna lite som de kom. Vi gick till exempel på bio och såg den allra sista Harry Potter-filmen (som var en besvikelse enligt mig) och åkte på skärgårdsutflykt till Fjäderholmarna där vi badade i det jättekalla vattnet, åt picknick och köpte dyr men god glass. En annan dag var vi finkulturella och gick till Vasamuseet där jag inte har varit på minst tio år. Vasa var sig lik och de utländska turisterna lika fascinerade som alltid. Efter museibesöket fyllde vi på energin på Flickorna Helin och Voltaire som ligger bara några hundra meter bort. De har en jättefin uteservering och väldigt smarriga kakor men jag ska nog gå dit igen i höst eller vinter när man slipper slåss om utrymmet med halva Djurgårdens småfåglar. Den här veckan var himla fin och avslappnad, men samtidigt lite av en transportsträcka fram till semesterns höjdpunkt - utlandsresan!
Den 30:e juli satte vi oss på ett flygplan till Split i Kroatien tillsammans med hundra andra semestersugna svenskar (tänk Sällskapsresan). Efter ungefär 2,5 timmar med buss på serpentinvägar längs Kroatiens kust var vi framme i Gradac, en pytteliten ort på Makarska rivieran. Såhär i efterhand när folk har frågat om vi hade det bra i Kroatien har jag svarat "Ja, vi hade det jättebra. Vi bara sov, läste, solade, badade, åt god mat och drack vin". Och det var verkligen så, hur lugnt och skönt som helst. Inga nattklubbar, fulla brittiska tonåringar eller beach partys någonstans. Titta själva:
1. Gradac. I bergen ovanför byn fanns det vandringsleder. Vi testade en men vände tillbaka när vi inte visste om vi skulle gå vilse eller hitta tillbaka.
2. Gradac igen, grönt och fint.
3. Gradac sett från vattnet, här var vi på väg ut på båt/fiske/bad-utflykt till ön Hvar.
4. Kristallklart vatten vid Hvar. Det här var den enda gången vi badade där det var sandbotten (och slapp använda badskor, annars var det sjöborrar precis överallt)
5. Den här utsikten hade vi vid frukosten varje morgon.
6. Vi gjorde en dagsutflykt till Dubrovnik. Staden hade expanderat och blivit turistigare sedan jag var där för fem år sedan. Synd.
7. Jag uppe på Dubrovniks stadsmur. Det här en av få vettiga bilder på mig från hela resan.
8. Obligatorisk glasspaus i en av Dubrovniks små gränder. Bjuder på den här bilden, är helt genomsvettig och mör här. Har även gömt mitt bångstyriga hår i en hatt. Trodde aldrig jag skulle köpa en hatt.
9. Johan var också med på resan såklart!
10. Gradac by night. Den här bilden ser ut som en kitschig 80-talsaffisch.
11. På ön Hvar ligger det här huset där en fiskare och hans fru bor hela sommarhalvåret, i en helt egen vik. Skulle inte ha något emot att bo där en vecka eller två i alla fall.
12. Hos fiskaren fick vi helt nyfångad, nygrillad fisk till lunch. Den ser läskig ut på bilden men var helt vansinnigt god tyckte jag som är ett stadsbarn. Johan var inte lika överväldigad.
Eftersom min dator bråkar med mig så fort jag försöker ladda upp en bild här orkade jag inte lägga upp fler. Det kanske kommer en omgång till senare, om ni är sugna på fler bilder på Dubrovniks tegeltak och Adriatiska havets vatten. Vi hade ju en semestervecka till efter att vi kom hem från Kroatien. Då regnade det varje dag, och åskade och blixtrade lite också. Det var ganska deprimerande efter en vecka med 30 grader och sol, 10 meter ner till stranden och vatten som man aldrig frös i. Vi hängde mest hemma de första dagarna, tvättade, packade upp och tittade på serier. Sedan var det dock dags att packa väskan igen för min del (en lite mindre den här gången) och ta tåget till Göteborg och Way out West! Så himla bra avslutning på semestern! Men det skriver jag om i ett annat inlägg.
PS: Bilderna möblerar om sig själva så det ser helt knäppt ut när jag publicerar inlägget men jag får inte ordning på det! Blir galen!