Fröken Fräulein

Efter en fin men kall fredagkväll på Eriksdalsbadet med thaimat ur pappmugg, popcorn, lakritsremmar och fantastisk musik inleddes lördagen med en välbehövlig sovmorgon och en lång helgfrukost (vi har packat upp kaffebryggaren och handlat på det lokala bageriet för första gången). Nu sitter vi här med varsin dator i knät och ska förhoppningsvis ta tag i oss själva och dagen snart. Jag har lyssnat på Robyn på högsta volym men inser att Spotify inte har en chans mot gårdagens spelning. Jag som aldrig har varit särskilt imponerad av Robyn tidigare är helt såld på Body Talk pt. 1 och var väldigt pepp igår. Fint att hon fick spela sist av alla och bli kvällens huvudartist. Folk var som tokiga, med all rätt. Kan bli svårt för kvällens artister att toppa gårdagen men jag tror att dag 2 blir bra ändå, med fler lager kläder och ett glas vin eller fem. Morgondagen bjuder på utflykt till IKEA och inköp av säng. Väldigt mycket vuxenpoäng så jag tror vi skippar ett besök i restaurangen för att fastna helt och hållet i unga-par-som-åker-till-IKEA-på-helgen-och-håller-varandra-i-handen-och-småtjafsar-om-bokhyllor-och-kökslampor-klyschan. Någon måtta får det faktiskt vara.

Igår gick vi på bio och såg Inception. Idag funderar jag på om jag ska tapetsera sovrummet med Leonarado DiCaprio precis som jag gjorde när jag var elva-tolv år. Fy farao vad bra han är. Och fy farao vad jag gillar att han har lyckats skaka av sig sin flickidols-stämpel och bara ägna sig åt att göra fantastiskt bra filmer.

Ingen inspiration alls har jag för tillfället, det är därför den här bloggen är snudd på död nuförtiden. Vad skriver man om när man inte har något att skriva om? Jag vill ju inte bara sitta och skriva en massa krystade inlägg om ingenting, för då kan jag lika gärna lägga ner helt. Jag tänker att jag kanske borde ta mer bilder och lägga upp dem här så att jag inte behöver skriva lika mycket. Men å andra sidan är ju skrivandet min starka sida och fota har jag aldrig varit särskilt bra på så det känns också omotiverat. Hur som helst har jag haft semester i nästan två veckors semester nu. Tiden har bara försvunnit iväg men jag har ändå hunnit sola (och bränna mig, smart!), ta årets första dopp, firat midsommar, gå på Parkteatern inklusive obligatorisk picknick, spela minigolf, äta massor med glass och massor med jordgubbar, träffa fina vänner och dricka vin. Och helgen bjuder på inte mindre än två 25-årskalas! Annars känns mitt liv ganska oinspirerat just nu. Jag vill så himla gärna känna att alla bitar faller på plats, både när det gäller boende och jobb och annat. Blir man någonsin nöjd eller fortsätter man söka efter nya boenden, nya jobb och nya utmaningar i all evighet? Nu ska vi i alla fall flytta (igen!) och jag måste packa ner mitt liv i kartonger för sjuttioelfte gången på bara några år. Men nu hoppas jag att vi inte ska flytta så mycket mer på ett tag. Jag hoppas att vi kommer att trivas på översta våningen i 50-talshuset i Västertorp. Jag hoppas att jobbet blir roligare. Och framför allt hoppas jag att den här sommaren blir helt fantastisk!

Min favorittid på hela året är när det är vår som precis är på väg att gå över i sommar. När alla träd och buskar precis håller på att explodera i grönska, när alla körsbärsträd är fluffigt rosa och när det är precis lagom varmt på dagen men man fortfarande behöver en kofta eller jacka över axlarna på kvällen. Och man har den där upprymda känslan av att hela sommaren ligger framför en. Allting känns lite lättare när det är ljust på kvällarna och man inte behöver ha halsduk när man går till jobbet på morgonen.  Varje år finns det en särskild tidpunkt när man känner att "nu, nu är det bara en tidsfråga innan det är sommar". I år inföll den i fredags när jag hoppade av tvärbanan i Luma och hela torget var fullt av blommande körsbärsträd och det var lite för varmt för att ha både kofta och jacka över klänningen. Kvällen fortsatte med förfest och Strand, där musiken tyvärr var en besvikelse men det var en fin fredag ändå! Igår var det högsommarvärme i Stockholm, leggings var för varmt att ha på sig och koftan kunde jag ha lämnat hemma. Efter en långfrukost med scones tog vi tunnelbanan västerut i jakt på den perfekta byrån till sovrummet. Någon byrå hittade vi tyvärr inte, och inget soffbord heller (de var antingen för stora eller för små) men jag kom ändå hem med en kofta och en klänning med solrosor på. Vi fortsatte dagen med glass, promenad i solen och lite slöande i Rålambshovsparken. Sedan avslutade vi med middag hemma, mer glass och två filmer på raken. Idag är vädret grått igen och jag är ensam hemma. Planen är att städa badrummet men det är ju lika roligt som det låter så jag sitter framför datorn istället. Imorgon är det måndag igen och jag behöver bara jobba i 7 och en halv dag till innan jag sitter på planet till Berlin!

Eftersom de flesta kommentarerna på mitt inlägg från i måndags handlade om Band of Brothers så får serien ett eget litet inlägg här. Igår såg vi sista delen och jag ville inte att serien skulle ta slut (fast det enda man har velat genom hela serien är ju att kriget ska ta slut). Se den, ni som inte har sett den! Denna rekommendation kommer från mig, som hatar amerikanska krigsfilmer som glorifierar och hjälteförklarar Amerika på alla sätt och vis och bara skildrar strid och blod och död. Den här serien sticker ut ur mängden. Amerikanerna är inte så påtagligt amerikanska, andra aspekter av kriget får också vara med i handlingen och det är väldigt lite hjälte-hysteri över huvud taget. Och, inte att förglömma, tyskarna pratar tyska, fransmännen pratar franska och holländarna holländska. Det är faktiskt inte en självklarhet i alla filmer, men det gör väldigt stor skillnad. Kan tipsa om att se den med text om ni inte är sjukt insatta i engelskt "krigsspråk" med alla konstiga militärtermer och olika grader, det kan vara bra att se den på dvd alltså. Vilket inte borde vara så svårt med tanke på att var och varannan pappa har dvd-boxen hemma i filmhyllan.

Trött. I fredags och idag har jag varit själv på den tysktalande supporten=alla tyska samtal och tyska inboxar gånger två. Är lite lätt slut i huvudet nu. Men helgen har varit väldigt bra trots att fredagskvällens planer blev inställda när New Young Pony Club inte kunde ta sig till Stockholm för att ha sin konsert. Stannade hemma istället och somnade innan halv tolv. På lördagen tog vi en sväng ner mot Fridhemsplan i jakt på en klipptid till Johan. Någon sådan fick vi inte men vi var inne på Daglivs och trängdes med halva stan, det var mer folk där än på systemet. Sedan slöade vi bort halva dagen i soffan, jag har börjat titta på Band of Brothers ungefär fem år efter att resten av befolkningen redan har sett den flera gånger om. Kvällen tillbringade jag i Kärrtorp med massor av mat, en flaska vin och trevligt sällskap. Var hemma senare än jag hade tänkt och orkade absolut inte springa innan frukosten på söndagmorgonen som jag hade tänkt. Förstår inte hur jag hade disciplinen att göra det när jag bodde här för fem år sedan? Då var jag ute halv nio på söndagarna ibland och Kungsholmen var nästan helt stilla. Efter den obligatoriska söndagsfrukosten åkte vi hem till Huddinge för att låna en bil så vi kunde bli av med alla våra tomma flyttkartonger och andra grejer. In till stan och så tillbaka ut till Huddinge för att äta söndagsmiddag och hänga lite med familjen. Kvällen avslutades med ännu ett avsnitt Band of Brothers och sedan drömde jag om krig hela natten. Kanske borde lära mig att inte titta på läskiga/våldsamma/krigiska program innan jag somnar.

Jag hade ju utlovat lite mer action här på bloggen. Och det kommer! Men just nu har jag ont i halsen och en ond visdomstand på väg samtidigt som jag lever i flyttkaos med kartonger och saker överallt så jag orkar inte riktigt. Fast lägenheten är finfin så det känns bra ändå!