Anders och Måns i mitt hjärta
Det är onsdag. Det är tre månader till annandag jul. Det är lill-lördag men det gör inte dagen mer livad direkt. Jag är lika trött som vanligt, har en smått begynnande panik över ett PM som ska skrivas (som inte ens är ett PM) och över tentan nästa fredag. Jag tror att det är fler än jag som känner sig måttligt motiverade, måttligt pigga och måttligt sprudlande glada en dag som denna. Därför tänkte jag liva upp tillvaron lite med lite underhållning av högsta klass:
Kontorsstolsputtning
Anders och Måns. Mina nya idoler. Världen vore så mycket bättre om det fanns fler som dem.
Kontorsstolsputtning
Anders och Måns. Mina nya idoler. Världen vore så mycket bättre om det fanns fler som dem.
You're a model and you walk the beat
Hittade det här klippet på SVT's hemsida. En modevisning från 1957. Lägg märke till att modellerna ser hälsosamma ut. De är smala, men inte utmärglade, inte på gränsen till anorektiska. När försvann sundheten ur modeindustrin?
Mint car
Säga vad man vill om Saab (jag har fått för mig att de gör tråkiga bilar) men de har bra tv-reklamer. Med väldigt bra musik. Jag gillade den med låten "Release me" av Oh Laura, men särskilt mycket gillar jag den nya reklamen för Saab 9-3. Den där olika designföremål används på helt nya sätt. Snygg reklam, och låten i den är underbar! Det är Nina Kinert som sjunger. Nu är jag fast och måste kolla upp henne noggrannare. Jag har ju en viss svaghet för sångerskor med speciella röster.
Söndagsutflykt
Idag har jag varit ute på äventyr med Vera, Mats och Pelle. Vi åkte till Östregårds antik/loppmarknad utanför Växjö och blev några kronor fattigare, men många fina saker rikare. Dessutom har det varit fint väder idag, sol och nästan 15 grader. Och så kostade en kopp kaffe bara 7 kronor när vi fikade i ett litet rött trähus proppfullt med fina gamla möbler, serviser, och kaffepannor. För mindre än en hundralapp fick jag de här fina sakerna:
En resväska, en klänning, två halsband, ett par örhängen och en portmonnä
Klänning 30 kronor
Turkost halsband 5 kr, vitt halsband 5 kr, örhängen 5 kr, portmonnä 10 kr
Väska 15 kr
Mer söndagsutflykter åt folket! Så mycket roligare än att plugga.
En resväska, en klänning, två halsband, ett par örhängen och en portmonnä Klänning 30 kronor Turkost halsband 5 kr, vitt halsband 5 kr, örhängen 5 kr, portmonnä 10 kr Väska 15 krMer söndagsutflykter åt folket! Så mycket roligare än att plugga.
Cut
När jag var 17 år hade jag så här långt och fint och mörkt hår:
Nu är jag lite sugen på att ha så långt hår igen, fast med lugg. Luggen har jag ju redan men mitt hår är bedrövligt kort. Det kommer att ta evigheter innan det blir så långt som jag verkligen vill ha det. Därför funderar jag på om jag ska våga mig på den där korta pojkfrisyren snart. Den som jag hoppas att jag ska bli sådär jättefin i. Men då är luggen ett hinder istället. För då måste den växa ut till en lång snedlugg, och medans den växer från kort pannlugg till lång snedlugg måste jag hålla på och fixa med tusen hårspännen och en halvliter hårspray varje dag. Det är jobbigt. Been there done that. För många gånger. Vilka I-landsproblem jag har. Bortskämda snorunge!
Nu är jag lite sugen på att ha så långt hår igen, fast med lugg. Luggen har jag ju redan men mitt hår är bedrövligt kort. Det kommer att ta evigheter innan det blir så långt som jag verkligen vill ha det. Därför funderar jag på om jag ska våga mig på den där korta pojkfrisyren snart. Den som jag hoppas att jag ska bli sådär jättefin i. Men då är luggen ett hinder istället. För då måste den växa ut till en lång snedlugg, och medans den växer från kort pannlugg till lång snedlugg måste jag hålla på och fixa med tusen hårspännen och en halvliter hårspray varje dag. Det är jobbigt. Been there done that. För många gånger. Vilka I-landsproblem jag har. Bortskämda snorunge!
The cold swedish autumn
Det är kallt ute (men sol!) och kallt inne. Jag sitter och skriver rent anteckningar från veckans föreläsningar iförd fårskinnstofflor, stickad sjal över axlarna och stickade handledsvärmare. Har en kopp te på bordet som ska värma mig inifrån så att mina händer inte fortsätter ha den blålila färgton de har nu. På stereon spelar jag i tur och ordning mina skivor med kvinnliga soloartister. En lagom slö fredagseftermiddag med andra ord. Gick upp halv sju imorse för att gå på seminarium kvart över åtta och har varit mer eller mindre hjärndöd sedan dess. Lyckades ändå framföra mina åsikter under diskussionen, har varit på vårdcentralen, tvättat tre maskiner tvätt och varit och köpt en bok som jag beställt. Nu får det räcka med hurtigheten för idag så jag planerar att vara duktig bara en stund till innan jag tillbringar kvällen framför teven. Den här helgen verkar inte bli mer spännande än så, tyvärr.
Grannar
Imorse när jag somnade om i 20 minuter drömde jag att jag bodde på bottenvåningen och att min "balkongdörr" gick att låsa upp och öppna utifrån. Vilket en elak man försökte göra också och jag kämpade allt vad jag hade med att hålla emot. Jag vet inte exakt vad för ont han ville mig men han såg inte snäll ut så jag skrek allt vad jag hade och grannen ovanpå (grannen jag hade i drömmen alltså, inte min riktiga) kom till min undsättning. Tur att det finns snälla grannar, även om de bara existerar i drömmarnas värld. I verkligheten verkar mina grannar mer intresserade av att bråka, supa skallen av sig, spela spansksjungande r'n'b på högsta volym, halvt banka sönder någons ytterdörr mitt i natten eller sjunga karaoke till "Det börjar verka kärlek, banne mig". Som iochförsig är en väldigt rolig låt, men inte klockan tre på natten när jag sover. Jag är för övrigt väldigt glad att jag inte bor på bottenvåningen för då skulle jag vara konstant livrädd för att någon skulle göra inbrott eller något mitt i natten. Jag har aldrig känt mig så trygg som när jag bodde på fjärde våningen i ett hus med portkod mitt inne i Stockholm.
Idag är jag tröttare än vanligt. Vet inte om det beror på ovan nämnda dröm eller något annat men jag är helt slut. Har varit på två föreläsningar och sedan suttit i bibblan en stund och läst, därför tar det emot lite att börja diska och laga mat och renskriva anteckningar och läsa ut "Förtrycket av kvinnorna" nu på en gång. Därför sitter jag vid datorn med en kopp kaffe istället. Way to go!
Idag är jag tröttare än vanligt. Vet inte om det beror på ovan nämnda dröm eller något annat men jag är helt slut. Har varit på två föreläsningar och sedan suttit i bibblan en stund och läst, därför tar det emot lite att börja diska och laga mat och renskriva anteckningar och läsa ut "Förtrycket av kvinnorna" nu på en gång. Därför sitter jag vid datorn med en kopp kaffe istället. Way to go!
The perfect girl
Jag hittade ett kvinnlighetstest också!
247 poäng! "Du är laddad med östrogen och det råder ingen tvekan om att du är kvinnlig! You go girl! "
Yey! Jag är kvinna! Det var väl det jag alltid hade trott.
Hur manlig är du?
Nu är det inte bristen på fantasi och idéer som är orsaken till att jag bloggar så sällan, det är bristen på tid! Om vi inte har föreläsning så sitter vi i biblioteket och läser tills ögonen trillar ihop. Mina nya vänner heter Niccoló Machiavelli, John Locke och Immanuel Kant. Och när man äntligen kommer hem är det bara att börja diska så att köket ser respektabelt ut så att man kan börja laga mat. Sedan finns det förmodligen några sidor till man skulle kunna läsa men då orkar man inte mera och tv-soffan ser mer än lockande ut. Men jag ska inte säga att det inte är intressant, för det är det!
Angående rubriken, igår föreslog min kära pojkvän att vi skulle ha en liten aktivitetsdag så att jag skulle lära mig lite mer "manliga" grejer. Ja, jag hatar att dela upp saker i manligt respektive kvinnligt men jag kommer inte på någon bättre beskrivning. På den här aktivitetsdagen skulle jag lära mig saker som att byta däck på en bil, laga en punktering på en cykel, hamra, såga, borra och sånt. Saker som jag inte kan men som man har rätt mycket användning för i det dagliga livet. När jag var liten var jag en riktig flickflicka. Att gå in i mitt rum var som att gå in i en rosa-vit värld. Själv var jag klädd i rosa och lila med flätor, hårspännen och gud vet vad i håret. Flickig så det förslog. Och jag lekte med typiskt flickiga leksaker också. Idag är jag nog betydligt mer pojkflickig, men uppenbarligen inte särskilt haj på det här med manliga sysslor. Eller kvinnliga sysslor för den delen, för jag kan varken sticka, virka eller hantera en symaskin. Jag gjorde i alla fall ett manlighetstest imorse och resultatet blev:
"Din poäng: 14 Du är antingen en pojke i 10-årsåldern eller så är du väldigt omanlig. Trots att manligheten under få, korta och inte viljeutlösta tillfällen lyser igenom så är du inte manlig."
Det känns rätt bra att inte vara mer manlig än så. Men det vore rätt bra med den där aktivitetsdagen. Eller en aktivitetsvecka lär det ju bli, om jag ska lära mig allt det där.
Om fenomenet Den Rutiga Skjortan
Jag har bott i Växjö ganska exakt ett år nu. Jag har varit ute på studentpubarna ett otal gånger. Men jag förstår fortfarande inte vad som är grejen med DEN RUTIGA SKJORTAN. Säkert 90 % av alla killar som går till Sivans eller Stallarna har rutig skjorta på sig, med följden att alla ser precis likadana ut. Spänannde. Inte. Sedan finns det två varianter av den rutiga skjortan. Den första varianten kan faktiskt, måste jag erkänna, vara riktigt snygg och klädsam. Då har personen i fråga knäppt skjortan ända upp och kompletterat med en slips i valfri färg, vanligen svart. Ofta matchas den svarta slipsen med ett par svarta jeans och ett par skönt slitna skor av valfritt märke, men ofta Converse eller Vans. Den här varianten är inte lika vanligt förekommande som nummer två. Då är skjortan ganska rejält uppknäppt. Jag gissar på att bäraren av plagget vill visa 1) Sina muskler 2) Sin solariebränna eller 3) Sin nyvaxade bringa. Tämligen osmakligt. I det här fallet kombineras skjortan med ett par jeans som är dyrare än 800 kr och ett par skor som kan vara billiga men som ska se dyra och designade ut.
Nu kanske man kunde tro att folk har tröttnat på sina rutiga skjortor eftersom de var så populära förra året. Men nehej då, igår var det rutigt som aldrig förr på Sivans. Jag funderar seriöst på att räkna antalet besökare iförda rutig skjorta någon gång. Det borde inte vara så svårt eftersom man nästan hajar till när man ser någon som har till exempel en randig tröja. Okej, riktigt så illa är det inte. Bara nästan.
Observera att detta endast gäller personer av manligt kön. Tjejer i rutig skjorta har jag inget emot för det finns det inte så många av. Det kanske är därför jag har minst 5 rutiga skjortor och blusar i min garderob?
En väldigt fin rutig skjorta! Här med väst till.
This past week
Det blir lite långt mellan inläggen här märker jag! Men nu har jag fullt upp med skolan som började i tisdags. Förvirringen är total. Mycket att läsa, mycket att tänka på. Och så alla krav som kommer krypande tillbaka såhär efter sommaren. Jag säger då det. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag inte gillar det. För jag gillar ju rutiner. Jag gillar att vakna av en väckarklocka och gå upp i rimlig tid på morgonen så att inte hela dagen försvinner. Jag gillar att få lite press på mig, saker att göra, kapitel att läsa, uppgifter att skriva. Annars blir jag rastlös. Dessutom är det spännande att gå i en klass (som det nog inte heter egentligen när man studerar på universitetet) med 115 personer varav ungefär hälften är helt nya och okända så att man kan sitta och betrakta de lite nyfiket under föreläsningarna. Och så handlar ju livet i Växjö inte bara om att plugga heller, för den delen. Man kan till exempel roa sig med att gå på sittning, titta på Top Model och Project Runway och stänga av hjärnaktiviteten en stund, eller gå på konsert när det är minifestival en helg som den här. Igår var det nästan sommarväder, alltså nästan en sommarkväll och vi var i Museiparken och lyssnade på Kristofer Åström. Där fanns nästan allt som ska finnas på en festival, förutom lera. Och konserten var underbar. Det jag hann se i alla fall. För sen skulle vi åka hem. Men jag håller med Malin om att det var precis en sådan konsert där man borde stå tätt, tätt intill sin älskade för att inte frysa eftersom det bara nästan är sommar, men inte riktigt. Och då kanske jag hade blivit helt frälst av musiken. Vilket jag iochförsig nästan blev ändå. Men poängen var ändå att man inte skulle stå där ensam. Och det verkar alla andra som var där förstått, för de stod i par, tätt, tätt intill.
You like to be up north and I like it down here
På min svarta jacka i fusk-skinn har jag den här fina knappen. Jag ser den lite som en hyllning till min pojkvän.
Waking up with FFP
Jaha. Det var ju kul. Jag visste redan tidigare att det idag, 1:a september, är Pop Dakar i Stockholm. Årets musikhändelse nästan eftersom Popaganda har gått i graven. En hel dags minifestival vid Universitetet. Förra året missade jag hela grejen för att jag precis hade flyttat till Växjö. I år missar jag det igen eftersom jag ska på sittning ikväll och dessutom har en utbytesstudent att ta hand om. Vad jag inte visste förrän alldeles precis för 20 minuter sedan är att FIRST FLOOR POWER ska spela. First Floor Power! Mina husgudar, typ. Fan fan fan, jag önskar så att jag fick se dem live. Och nu har jag sumpat värsta chansen. Så jag får gå på sittning ikväll istället. Vilket iochförsig ska bli jätteroligt, det är inte det. Det är bara det att det hade varit så roligt att vara i Stockholm just precis den här helgen. Livet är orättvist. Jag ska spela FFP på högsta volym hela dagen som plåster på såren.
Desperate Housewife
Idag leker jag hemmafru. Jag har redan tvättat nästan alla lakan och handdukar jag äger, och nu står det två limpor i ugnen som doftar ljuvligt. Doften av nybakat bröd är en av mina absoluta favoritdofter. Det enda som saknas nu är ett förkläde och perfekt lagt hår. Förkläde orkar jag inte ha på mig och mitt hår idag är ett stort skämt. Supersmutsigt och risigt och luggen är för lång. Så den ska jag snart korta av. Klipp klipp!
Sen ska jag försöka få lite struktur på saker och ting. Sätta in viktiga papper i pärmar och sånt. Just nu ligger det så kallade viktiga papper lite varstans i lägenheten. Och jag gillar inte oordning. Jag gillar ordning och reda. Därför gillar jag saker som hålslag, häftapparater, pärmar, register till pärmar, tidsskriftsamlare, förvaringslådor och annat smart som gör att jag kan sortera mina tillhörigheter på ett tillfredsställande sätt. Jag gillar listor också, att skriva upp saker. Som: böcker jag ska läsa, böcker jag har läst, filmer jag vill se, filmer jag har sett, inköpslistor, packningslistor och att göra-listor. Välkommen till min pedantiska värld. Undrar vad Freud skulle säga om det här?
Jag måste uppdatera inlägget och uttrycka min kärlek till Regina Spektor. Jag har tidigare skrivit att jag började förstå det fantastiska med henne men nu är jag helsåld efter att ha sett hennes musikvideor. Jag kan lyssna på "On the radio" och "Samson" om och om igen utan att tröttna. Det går rakt in i hjärtat! Det faktum att jag totalsågade henne när jag hörde henne första gången ger ytterligare stöd för min teori om att verkligt bra musik måste lyssnas in ordentligt och mycket väl kan låta sådär första gången man hör den.
Sen ska jag försöka få lite struktur på saker och ting. Sätta in viktiga papper i pärmar och sånt. Just nu ligger det så kallade viktiga papper lite varstans i lägenheten. Och jag gillar inte oordning. Jag gillar ordning och reda. Därför gillar jag saker som hålslag, häftapparater, pärmar, register till pärmar, tidsskriftsamlare, förvaringslådor och annat smart som gör att jag kan sortera mina tillhörigheter på ett tillfredsställande sätt. Jag gillar listor också, att skriva upp saker. Som: böcker jag ska läsa, böcker jag har läst, filmer jag vill se, filmer jag har sett, inköpslistor, packningslistor och att göra-listor. Välkommen till min pedantiska värld. Undrar vad Freud skulle säga om det här?
Jag måste uppdatera inlägget och uttrycka min kärlek till Regina Spektor. Jag har tidigare skrivit att jag började förstå det fantastiska med henne men nu är jag helsåld efter att ha sett hennes musikvideor. Jag kan lyssna på "On the radio" och "Samson" om och om igen utan att tröttna. Det går rakt in i hjärtat! Det faktum att jag totalsågade henne när jag hörde henne första gången ger ytterligare stöd för min teori om att verkligt bra musik måste lyssnas in ordentligt och mycket väl kan låta sådär första gången man hör den.
Mami
Jag saknar min mamma lite. Jag fick ett paket med posten idag, det stod utanför min dörr så jag förmodar att brevbäraren har bemödat sig med att gå upp för trappan och lämna det där istället för att försöka tvinga in det i postfacket. Bara en sån sak! Det finns hopp om mänskligheten. Fast det hade säkert aldrig hänt i Stockholm. Hur som helst var paketet från mamma och i det låg min plattång som jag hade glömt hemmahemma. Och ett kort. Min mamma kallar mig för lilla gumman fast jag är 22 år. Undrar hur länge hon kommer fortsätta med det? Det känns flickigt tycker jag. Fast jag är ju å andra sidan ganska flickig när jag är på det humöret. Till exempel är jag ju extremt fåfäng. Något som jag tror att jag har ärvt av just mamma. Hon har alltid varit väldigt mån om sitt utseende vad jag kan minnas. Jag tror det är från henne jag har fått idén om att rödlackade naglar är något man har när man ska på fest, för det har hon alltid haft när hon ska vara fin. Eller för all del rosa under det glada 80-talet. Det är min mamma som har klippt mitt hår nu också, och färgat det. Och jag har det uppsatt i knut så när jag släpper ut det är det lockigt, och page-kort. Hur fint som helst! Kanske är det en locktång jag borde ha istället? Fast mitt hår är ju rakare än rakast av naturen och vägrar vara något annat så det är nog dömt att misslyckas. Lika bra att göra det ännu plattare för att inte jävlas i onödan.
Oj, vad svamligt det blev. Men skit samma.
Oj, vad svamligt det blev. Men skit samma.
Oh, how I spend my days
Tillbaka i Växjö. Tillbaka i verkligheten. Tillbaka i rutinerna. Som innebär att vakna med solen i ögonen runt halv nio, äta fiberhavregrynsgröt till frukost och sedan sitta minst två timmar framför datorn innan jag ens börjar fundera på att göra något vettigt. Ändå har jag dammsugit hela lägenheten, och våttorkat golven. Och gått med en massa grejer till förrådet. Och bokat tvättid. Och startat med projektet städa kylskåpet. Så helt improduktiv kan jag ju inte ha varit. Har dessutom hunnit träffa lite bekanta ansikten och då känns det riktigt bra att vara här igen. Igår när jag vaknade var jag lite lätt apatisk några timmar och ville bara hem till Stockholm igen. Det kändes så menlöst och hopplöst allting här. Men det kanske är för att jag saknar Johan så att det nästan gör ont ibland. Och då var det ändå bara en vecka sedan vi sågs sist. Jag har onekligen utvecklat ett beroende av att alltid ha honom nära under sommaren som varit. Inte helt bra så här inför hösten men vad gör man inte. Igår såg jag våra nollor första gången och de ser pyttesmå ut. Eller, inte pyttesmå men små. De flesta är födda -88 och jämnåriga med min lillebror så det kan ju vara en förklaring. Idag ska vi förhoppningsvis träffa våra "fadderbarn", de utbytesstudenter som vi ska ta hand om den här terminen. Jag håller tummarna för att all tyska jag lärt mig inte är som bortblåst.
Såhär smart ser jag ut i mina nya, fina glasögon. De är klart snyggare än de jag fick låna förut. Det känns bra att inleda den nya terminen med en ny, intellektuell universitetsstudent-look.
Såhär smart ser jag ut i mina nya, fina glasögon. De är klart snyggare än de jag fick låna förut. Det känns bra att inleda den nya terminen med en ny, intellektuell universitetsstudent-look.Idétorka
Bristen på idéer, fantasi och ämnen att skriva om är total för tillfället. Imorgon tar jag tåget till Växjö efter nästan tre månader i storstaden. Kanske blir återkomsten så omvälvande att jag kan skriva ett inlägg eller två. Annars kommer det förhoppningsvis hända så mycket de kommande två veckorna att jag får nya krafter och fantasin börjar flöda som vanligt.
You know that we are living in a material world, and I am a material girl
Igår tog jag en liten vända i Farsta centrum efter jobbet och köpte lite nödvändigheter. Tänk att jag är så materiell så att jag kan köpa mig lite tillfällig lycka för 885,50 kr. Det är sjukt egentligen. Och nu verkar jag ha satt igång någonting, för när jag var klar och skulle gå till bussen hittade jag ännu mer saker jag ville ha. Det här lär ju inte sluta helt hälsosamt för min stackars plånbok. Jag har inte ens betalat hela kostnaden för glasögonen än. Men å andra sidan ska man väl göra något roligt för de slantar som man har tjänat ihop på sitt vedervärdiga sommarjobb. Till exempel köpa sig en småblommig klänning som man kan ta på sig när man ska ut och dricka öl. Det är bäst för vädret att det fortsätter vara soligt - sist jag var på Trädgården regnade det och man fick se upp så att man inte klev ner med foten i decimeterdjupa vattenpölar. Känns inte så hett att gå ut i gummistövlar, eller det lär ju bli ganska hett i gummistövlarna om man dansar i dem. Pappahumor. Mindre än en timme kvar nu, sen är det färdigjobbat för i år!
Dagens fråga: Behöver jag en röd väska till? Hittade en alldeles underbar på H&M igår för inte så mycket pengar.
Dagens fråga: Behöver jag en röd väska till? Hittade en alldeles underbar på H&M igår för inte så mycket pengar.
Victoria Silvstedt
Jag drar till med ett inlägg till nu när jag ändå sitter här på jobbet, instängd och uttråkad medan solen skiner utanför fönstret. För en månad sen ungefär, den 13:e juli närmare bestämt, hade Stockholm City (gratistidning) en liten intervju med Victoria Silvstedt, en av alla människor jag älskar att hata. Jag är inte helt säker på varför jag hatar henne, men det kan ha att göra med att hon har gjort sig en karriär med hjälp av ett par silikonbröst, ett oäkta blont hårsvall och spelad dumhet. För jag vill inte tro att hon är så korkad i verkligheten som hon framstår som. Men jag ogillar tjejer som gör allt för att behaga män, och som tar den uppgiften på sånt allvar att det verkar som om det är kvinnans mening med livet. Jag tycker att en kvinna ska behaga sig själv, om hon ska behaga någon överhuvudtaget. Jag tycker inte att det är okej att kvinnor som Victoria Silvstedt trycker upp sina bröst, sina läppar och sina sängkammarblickar mot män åt höger och vänster samtidigt som övriga, vanliga dödliga kvinnor världen över kämpar för jämställdhet och mot förtryck. Det är den lilla arga feministen i mig som talar nu om ni undrar.
På framsidan av tidningen säger hon "många tror att jag bara partar". Jaha, oj! Vad konstigt! Har man blivit usedd till Playmate of the year, försökt sig på en karriär som popsångerska och startat en egen underklädeskollektion är det väl inget att bli förvånad över. En sak jag absolut inte tål med denna människa är hur hon pratar. Hon bryter på amerikanska trots att hon inte bott i USA så länge och hon blandar in engelska meningar och ord när hon pratar svenska, t.ex:
"Många tror att jag bara partar men det är mycket charity events. So the party's not for me it's for charity"
"Det var bara för bilderna. Nu är jag back to blond" som svar på påpekandet att hon är brunett nu
"Jaaa...man känner sig lite mer crazy. Men brunetten är mer sofistikerad" om att man tydligen har roligare som blondin. Hur vet hon det när hon inte ens är äkta blondin?!
En annan sak jag tycker är rent motbjudande med Victoria Silvstedt är hennes mun. Den är grotesk på alla sätt och vis, onaturlig med alldeles för plutiga läppar och så har hon den ständigt öppen så att det ser ut som att hon när som helst är beredd att ge någon ett blowjob. Okej, nu blev det lite grovt kanske men jag tycker det. Jag tycker dessutom att hon ser rejält okvinnlig ut i ansiktet, kan det vara så att hon är man egentligen?
Man kan ju fråga sig varför jag ägnar ett helt blogginlägg åt att skriva om en person som jag så uppenbart stör mig på, men jag kunde inte låta bli! Jag har sparat den där tidningen sedan den 13:e juli bara för att skriva det här. Det finns säkert hundra bättre saker jag skulle kunna lägga min energi på, det är jag övertygad om. Men det som förmodligen irriterar mig mest hos Victoria Silvstedt och alla kvinnor som ser ut som hon, är att de fortsätter att upprätthålla det snedvridna och osmakliga idealet av hur en riktig kvinna ska se ut. Tycker män seriöst att de här kvinnorna är vackra på riktigt eller fungerar de enbart som objekt?
Behagande, fina att se på och ständigt villiga - är det ett ideal att sträva efter för kvinnor på 2000-talet?
På framsidan av tidningen säger hon "många tror att jag bara partar". Jaha, oj! Vad konstigt! Har man blivit usedd till Playmate of the year, försökt sig på en karriär som popsångerska och startat en egen underklädeskollektion är det väl inget att bli förvånad över. En sak jag absolut inte tål med denna människa är hur hon pratar. Hon bryter på amerikanska trots att hon inte bott i USA så länge och hon blandar in engelska meningar och ord när hon pratar svenska, t.ex:
"Många tror att jag bara partar men det är mycket charity events. So the party's not for me it's for charity"
"Det var bara för bilderna. Nu är jag back to blond" som svar på påpekandet att hon är brunett nu
"Jaaa...man känner sig lite mer crazy. Men brunetten är mer sofistikerad" om att man tydligen har roligare som blondin. Hur vet hon det när hon inte ens är äkta blondin?!
En annan sak jag tycker är rent motbjudande med Victoria Silvstedt är hennes mun. Den är grotesk på alla sätt och vis, onaturlig med alldeles för plutiga läppar och så har hon den ständigt öppen så att det ser ut som att hon när som helst är beredd att ge någon ett blowjob. Okej, nu blev det lite grovt kanske men jag tycker det. Jag tycker dessutom att hon ser rejält okvinnlig ut i ansiktet, kan det vara så att hon är man egentligen?
Man kan ju fråga sig varför jag ägnar ett helt blogginlägg åt att skriva om en person som jag så uppenbart stör mig på, men jag kunde inte låta bli! Jag har sparat den där tidningen sedan den 13:e juli bara för att skriva det här. Det finns säkert hundra bättre saker jag skulle kunna lägga min energi på, det är jag övertygad om. Men det som förmodligen irriterar mig mest hos Victoria Silvstedt och alla kvinnor som ser ut som hon, är att de fortsätter att upprätthålla det snedvridna och osmakliga idealet av hur en riktig kvinna ska se ut. Tycker män seriöst att de här kvinnorna är vackra på riktigt eller fungerar de enbart som objekt?
Behagande, fina att se på och ständigt villiga - är det ett ideal att sträva efter för kvinnor på 2000-talet?
Framtidsutsikter?
Jag hittade det här roliga på min bästa väns blogg.
Hej,
Jag heter Siri André och bor i Karlshamn. Jag är 55 år gammal och arbetar som konsult. Mina intressen är att spela basket och vattna blommor. Jag har fyra barn. Mina ögon är svarta och mitt hår är svart, grått och rött. Min musiksmak är techno och r'n'b och min favoritartist är Feist.
Gör så här:
Som ditt förnamn sätter du ditt mellannamn och ditt efternamn tar du av din
närmaste granne. Som hemstad tar du den stad du senast besökte med buss
och din ålder tar du av din mamma. Ditt yrke är det din pappa jobbar med och
dina intressen är sånt du avskyr att göra eller helt enkelt inte tycker om.
Du har lika många barn som percingar (öronen räknas). Din hårfärg är samma
som tröjan du har på dig och dina ögon har samma färg som byxorna.
Musiksmaken/genren är sådant du inte kan tåla medans favoritartisten/bandet
är den vars låt du senast lyssnade på.
Åh! Ångest! Tänk om mitt liv på allvar kommer att se ut sådär om 33 år?! Jag vill inte bo i Karlshamn, jag vill inte arbeta som konsult och jag vill definitivt inte ha fyra barn. Fast om mitt hår är svart/grått/rött måste det innebära att jag typ är punkare, med svart som naturlig hårfärg, lite röd färg i det och så de läskiga gråa håren som börjar dyka upp. Jag har svårt att se att jag skulle bli punkare på gamla dar men det hade onekligen varit rätt coolt.
Hej,
Jag heter Siri André och bor i Karlshamn. Jag är 55 år gammal och arbetar som konsult. Mina intressen är att spela basket och vattna blommor. Jag har fyra barn. Mina ögon är svarta och mitt hår är svart, grått och rött. Min musiksmak är techno och r'n'b och min favoritartist är Feist.
Gör så här:
Som ditt förnamn sätter du ditt mellannamn och ditt efternamn tar du av din
närmaste granne. Som hemstad tar du den stad du senast besökte med buss
och din ålder tar du av din mamma. Ditt yrke är det din pappa jobbar med och
dina intressen är sånt du avskyr att göra eller helt enkelt inte tycker om.
Du har lika många barn som percingar (öronen räknas). Din hårfärg är samma
som tröjan du har på dig och dina ögon har samma färg som byxorna.
Musiksmaken/genren är sådant du inte kan tåla medans favoritartisten/bandet
är den vars låt du senast lyssnade på.
Åh! Ångest! Tänk om mitt liv på allvar kommer att se ut sådär om 33 år?! Jag vill inte bo i Karlshamn, jag vill inte arbeta som konsult och jag vill definitivt inte ha fyra barn. Fast om mitt hår är svart/grått/rött måste det innebära att jag typ är punkare, med svart som naturlig hårfärg, lite röd färg i det och så de läskiga gråa håren som börjar dyka upp. Jag har svårt att se att jag skulle bli punkare på gamla dar men det hade onekligen varit rätt coolt.
